Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 41
SVENSK LÄRARETIDNING.
811
kert kominer att förvara för att kanske på gamla dagar visa intresserade barnbarn. T. o. m. sådana småsaker kunna bli länkar, som hjälpa till att fastare knyta släktleden vid varandra.
dagen.
Valskolkning för skolfrågans skull.
Under den nu tilländalupna valrörelsen ha många hårda ord från olika partier fällts om de s. k. val-skolkarna. En och annan av dessa har nu efteråt offentligen trätt fram med förklaring och försvar för skolk-ningen. Märkligt ar, att högerprogrammets fräna avvisande i frågan om folkskolan som bottenskola haft sin stora andel i nämnda skolkning. Två i själva Nya Dagligt Allehanda intagna artiklar bara härom ett otvetydigt vittnesbörd, som bör komma till våra läsares kännedom.
Ur den ena, som har till rubrik »Varför jag blev valskolkare», återgiva vi följande:
Orsaken varför jag ej deltog i valet ar den, att mina åsikter i vissa huvudfrågor icke sammanfaller med något partis program. Jag föredrar högerns ståndpunkt i försvarsfrågan, men i skolfrågan däremot ar jag i princip med på socialdemokraternas ståndpunkt. Liknande ar förhållandet med en del programpunkter av mindre betydelse, där jag an i det ena fallet an i det andra sympatiserar med olika partier. Under sådana förhållanden ar det svårt giva sin röst t. ex. åt socialdemokraterna, som jag i försvarsfrågan och beträffande den industriella demokratien m. m. ej sympatiserar med. Lika svårt ar det att rösta på högerlistan, sedan jag läst lektor Holmdahls programförklaring, då jag anser folkskolan som bottenskola vara dels en social rättvisa, dels av produktivt andligt och materiellt värde för landet. Av vilka orsaker jag fått en sådan uppfattning hör icke hit.
Eöstar jag med högern kanske resultatet blir att jag just genom min röst hjälper in den person eller de personer vilka just i en viss fråga, som exempelvis skolfrågan, har en utpräglad åsikt tvärs emot min egen.
Den andra ar i sin helhet sa karaktäristisk, att vi anse oss böra återgiva den in extenso.
Valskolkning.
Då frågan om »Valskolkare» blivit synnerligen aktuell och jag själv, fast mångårig medlem av högerorganisationen samt såsom högerman innehaft flera kommunala uppdrag, befinner mig bland dem, som denna gång med fast övertygelse
icke röstat, sa beror detta icke på lojhet utan på högerpartiet självt, som sa utmanande i en sa pass viktig fråga som skolfrågan uttalat sitt avgjorda motstånd i fråga om folkskolan som en blivande enhetsskola. Jag ar en varm försvarsvän och kan icke fatta, att ett fritt, självständigt folk ej vill offra mer på vårt försvar an vad exempelvis socialdemokraterna bjuda på; lika litet kan jag förstå, varför högern söm politiskt parti vill motsätta sig en reform, som mångfaldiga inom dess eget parti anse sig ha fog att säga skulle bli till vårt lands och folks fromma, frånsett allt tal om studietidens förlängning, vilken utan att överge enhetsskolprincipen med god vilja lätt går att förebygga. Ar det vidare månne taktiskt klokt, att valprogrammet rörande skolfrågan, som senast skedde, utformas av en riksdagsman, teol. doktor och kyrkoherde, samt en lektor, nyvald riksdagsman, utan att någon enda av alla dem, såväl folkskolinspektörer som lärare, vilka tillhöra högerpartiet, fått göra sin åsikt gällande? För visso inte! Det ar mångfaldiga, som med stor ledsnad se, hur alltmer skolfrågan ur läroverkssynpunkt blir högerpolitisk, och det ar denna enligt mitt förmenande for en sund framstegsvänlig skolpolitik motbjudande syn på läget, som gör, att många avhållit sig från att rösta eller rent av lämnat eller kommer att lämna högerpartiet. Själv har jag fullt avsiktligt underlåtit att rösta, då jag vet, att om jag röstat som hittills, skulle jag lagt min röst för en frågas lösning i full strid med min egen övertygelse. Skolfrågan ar ingen politisk fråga. Den borde om någon stå över partierna och vara en fackfråga. Men sanningen att säga har högern mer an nödigt gjort den till ett politiskt tvistefrö, icke minst mina dagliga tidningar Nya Dagligt Allehanda och Svenska Dagbladet.
Vidare skulle jag och många högermän med mig verkligen glädja oss åt, om inte allt gott framstegsarbete på folkskolans område stämplades med etiketten rydénskt, ty var och en, som ar inne i de verkliga förhållandena, vet allt för väl, att det har varit många fackligt dugliga pedagoger - även högermän - som utarbetat gällande undervisningsplan och stadga för högre folkskolor och fortsättningsskolor, och att Rydén som dåvarande departementschef endast förde fram förslagen till verkställighet.
Prenumerant.
N. D. A. gör naturligtvis sura miner gent emot dessa insändare. Den sistnämnda har »icke rätt förstått skilja huvudsak från bisak», menar tidningen. Detta omdöme kan man sa väl förstå. För N. D. A. ar ju frågan om skolreformen till den grad en »bisak», att den helst aldrig hade bort komma upp. Och givetvis kommer då »Prenumerants» osminkade ord om kyrkoherde Per Pehrssons och seminarielektor Holmdahls höger-
program i skolfrågan samt om dem inom högerpartiet, som med anledning av detta program antingen redan lämnat eller komma att lämna detsamma, synnerligen olägligt.
Vi ha länge vetat, att högerpartiet inom sig rymmer många, vilka hava ögonen öppna för det rättfärdiga i den nu omsider ifrågasatta skolreformen samt för de fördelar, som en god lösning av skolfrågan skulle tillföra det nutida samhället i dess helhet. Ovan omförmälda insändare hava givit en förnyad bekräftelse på att detta glädjande förhållande fortfarande förefinnes.
En oförsynt begäran om avsättning.
En Jämtlandstidning omförmäler, att skolstrejk utbrutit vid en skola i Sveg, Härjedalen, emedan läraren i somras vid en konflikt mellan byamännen och syndikalisterna ställt sig på de förstnämndas sida. Ej mindre an 28 av skolans 38 barn ha av sina föräldrar och målsmän tagits frän skolan, och 35 målsmän och 35 skattebetalare ha nu enligt nämnda tidning i skrivelse till skolrådet hemställt, att detta »måtte upptaga till prövning samt besluta i frågan angående avsättande av ifrågavarande lärare samt ledigförkla-rande av platsen för anställande av ny lärare».
För vår del tro vi, att läraren kan lugnt motse utgången, och detta sa mycket mera, som han från icke syndikalistiskt håll fått erkännande för att vara en i sitt kall duglig och intresserad man samt personligen oförvitlig.
Visserligen har folkskolväsendet i vårt land somligstädes och i vissa avseenden råkat betänkligt på glid hän mot laglöshetens träskmarker, men fullt sa långt ha vi säkerligen ännu icke kommit, att en lärare kan entledigas på grund av sin politiska ståndpunkt.
En groda
– »matsmältning heter på grekiska psykologi» - hoppade här om dagen utifrån in i Sv. Ltgs spalter. Vår ögonblickliga föresats att mota ut henne blev tyvärr sedermera i brådskan avglömd. Sagda groda har för en och annan tidning varit en läckerbit, som med tillsatt sås av olika slag tuggats med synnerligt välbehag. Härmed ge vi henne emellertid gladeligen respass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
