Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
978
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 49
derlägsenhet som bottenskola val anses »dokumenterad».
Vi ha sa pass utförligt sysselsatt oss med denna bevisningsmetod, enär den ar sa typisk för förf. Han bar icke ens dragit i betänkande att genom likartade konstgrepp söka förvanska vissa yttranden av sin egen chef. Ett sådant tillvägagående ar vida enklare an att efter saklig prövning vare sig vederlägga eller godtaga.
Vilken omstuvning och beredning de talrika citaten från de anonyma källorna må hava undergått för att kunna serveras läsarna i den mest tilltalande f orm, undandrager sig varje undersökning. Vi överlämna åt våra läsare att själva närmare karaktärisera ett dylikt skrivsätt för att slippa begagna de starka uttryck, som trängt sig på oss.
I det följande skola vi ytterligare belysa förf:s sätt att handskas med »vittnesbörden» om folkskolans bärkraft.
Skolstrejken i Glissjöberg.
I nr 41 omnämnde vi en skol-strejk, som utbrutit vid en skola i Sveg, emedan läraren i politiskt avseende ställt sig på annan sida an flertalet av skolbarnens föräldrar, samt att 35 målsmän hos skolrådet hade begärt, att läraren skulle avsättas. Skolan var Glissjöberg. Strejken har pågått länge, men efter det landshövdingen och folkskolinspektören ingripit, har den nu avblåsts.
Då skolmyndigheterna från vissa oförstående håll blivit skarpt klandrade, därför att de icke genast gjort slut på strejken, har folkskolinspektören C. Sehlin i Jämtlands Tidning tagit till orda i en artikel, som från olika synpunkter ar sa belysande i frågan, att vi anse oss böra återgiva den in extenso.
Under den sista tiden har jag mottagit en hel del besök, påringningar, brev och tidningsartiklar rörande den nu avblåsta Skolstriden i Glissjöberg. Med anledning härav anser jag mig böra göra följande inlägg i frågan.
Man klandrar myndigheterna för att de icke nog snabbt och effektivt låtit lagen ha sin gång utan i stället anordnat möten med de tredskande. Sa t. ex. heter det i Sv. Dagbladet för i går:
Skolstriden i Glissjöberg ar nu slut, men har sannerligen endast ådagalagt myndigheternas otroliga slapphet. - Sa sent som den 9 nov. grep länsstyrelsen in med landshövdingens möte i i Glissjöberg, vilket blev resultatlöst. - Skolstrejken ar för denna gång bragt ur världen, men om vederbörande fått den uppfattningen, att myndigheternas långmodighet saknar gräns, sa får man inte förvåna gig däröver.
De myndigheter, som i denna sak närmast haft att handla, äro skol- och kyrkorådet i Sveg, och det kan vara möjligt, att de i något fall kunnat göra det raskare. Men jag vill dock framhålla, att med de lagbestämmelser, som här äro användbara, kan man icke handla snabbt och föga effektivt. Sedan lärarens och skoltillsyningsmannens besök i hemmen och samtal med föräldrarna visat sig fruktlösa, måste saken han-skjutas till skolrådet och dess ordförande. När icke heller skolrådet kunde i godo göra upp saken, måste det besluta att hänskjuta frågan till församlingens pastor och kyrkoråd. De tredskande skulle då tilldelas varning av pastor, och när detta icke hade åsyftad verkan, måste man besluta att kalla dem inför kyrkorådet för erhållande av ytterligare varning. Då det visade sig, att även detta var fruktlöst, måste skolrådet vidtaga åtgärder för att skilja barnen från hemmen och inackordera dem hos andra. För att verkställa denna sista åtgärd måste skolrådet begära handräckning hos länsstyrelsen, men innan någon framställning därom kunde göras, måste man uppgiva, var dessa barn skulle placeras. Med tanke på att laga former måste iakttagas med avseende på kallelser, sammanträden och varningar samt att det här till en början gällde 28 barn, av vilka icke ett enda kunde beredas plats i Glissjöberg, kan man väl förstå, att det måste dra ut på tiden. Hade de tredskande icke godvilligt infunnit sig till kyrkorådets sammanträde utan i stället tagit risken att plikta »En riksdaler riksmynt», skulle man i detta fall liksom i många andra av samma art kunnat få hålla på ett ar eller par, innan alla laga former blivit iakttagna. Det slutliga straffet för föräldrarna skulle ha blivit att barnens utackordering skett på föräldrarnas bekostnad, men då enligt uppgift i Sv. Dagbladet fattigvården nödgats utdela kläder till »sa gott som samtliga barn», tyder detta på att just ingenting varit att taga vid en eventuell utmätning.
Genom denna strid ha vi fått en ny erinran om hur tungrodd och ineffektiv § 51 i folkskolstadgan i verkligheten ar. Redan 1920 ingick från skolöverstyrelsen till k. m:t en skrivelse, vari överstyrelsen på grund av framställningar från folkskolinspektörerna och allmänna svenska prästföreningen hemställde om en förenklad och mera effektiv procedur i fråga om åtgärder mot tredskande föräldrar och målsman. Vid förra årets riksdag framfördes frågan av mig och andra genom en motion om att skolrådet ensamt skulle utöva tillsyn över barnens skolgång, varigenom man skulle komma ifrån de tidsödande varningarna inför pastor och kyrkoråd. Man ställde då i utsikt, att denna reform i annat sammanhang snart skulle genomföras, men åren gå och om någon förändring f Or spor j es intet.
Man har också klandrat både lands-
hövdingen och undertecknad, för att vi med våra erinringar och vår »straffpredikan» ensidigt vänt oss till föräldrar och målsmän och låtit vederbörande lärare undkomma allt för lindrigt. I en tidningsartikel, som kommit mig tillhanda, går man tillrätta med honom för att han skulle hava arbetat på »att utestänga dessa föräldrar från arbets- och existensmöjligheter i orten». Därefter heter det:
Det hade varit på sin plats, om landshövdingen, folkskolinspektören och den borgerliga pressen sagt någonting även om den saken.
I ett brev till mig rörande samma sak heter det:
Detta ar ju dock någonting sa enastående fräckt och dumt, att det borde av skolans höga vederbörande kunna brännmärkas som olämpligt, att en lärare intar en ledande ställning i galenskapen. Ar verkligen en folkskolinspektör förhindrad att offentligt säga ifrån, att en lärare icke får vara med om att förhindra svenska medborgare att tillhöra vilken förening de vilja.
Härtill vill jag svara, att en folkskolinspektör icke har något uppdrag att kontrollera eller censurera en lärares politiska åsikter. En lärare måste i likhet med andra medborgare äga full rätt att hylla de åsikter, han finner bäst och ansluta sig till de organisationer, som synes honom bast motsvara hans egen uppfattning.
Vid undervisningen i skolan bor självfallet ingen politisk propaganda förekomma, och det ar mig kart att kunna vitsorda, att sa långt min erfarenhet sträcker sig rörande förhållandet i våra bygder, förekommer ingen sådan agitation i våra skolor.
Vad åter lärarens deltagande i politiska strider utanför skolan beträffar, måste man överlämna åt varje lärare att med takt och hänsyn till sin gärning själv bestämma sitt uppträdande. Min personliga uppfattning i denna sak ar, att ett lugnt och framgångsrikt arbete i skolan samt ett gott och nödvändigt samarbete med hemmen kräver, att läraren icke intar en alltför utmanande ställning i de politiska striderna. Alldeles oavsett på vilken sida han valt sin plats i striden, främjas icke skolans arbetsro och ett gott förhållande till hemmen därigenom, att han kastar sig in i en ekonomisk och politisk närstrid, som rasar kring skolans knutar. Det ar givetvis orätt och olyckligt, när föräldrarna gripa till skolstrejk som vapen mot en politiskt misshaglig lärare, men det ar heller icke hälsosamt för skolans liv och arbete, om läraren spelas ut direkt mot föräldrar, vilkas barn han har att undervisa och fostra. Jag ar viss om att folkskolans lärarkrafter både i tanke och gärning dela denna min uppfattning.
Slutligen vill jag säga, att min insats i denna strid uteslutande haft till syfte att varna skolan och dess barn från att dragas in i de äldres strider. Måste sa vara, att den bittra striden däruppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
