Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1000
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 50
att denna mening ar allmänt delad av oss. Vill man kritisera en sak, särskilt då det ej finns representanter för denna sak närvarande, som kunna försvara sig, kan nian få fram mycket ont. Och om en samling läroverkslärare skulle sitta och kritisera oss, tror jag, att det vore ej trevligare for oss då an nu för folkskollärarna.
Jag vill ställa problemet sa: ha vi anledning att förutsätta samma mogenhet hos det urval av folkskolans barn, som vi få från folkskolan, som hos eleverna från läroverkets klass 2? Vilka förutsättningar ha eleverna från läroverkens klass 2 att besitta en större grad av mogenhet’? De ha som regel en utbildning av tre ar i privatskola, i vilken undervisningen svårligen kan sägas ligrga på ett högre plan an i folkskolan. Tvärtom. Dessa skolors svåra ekonomiska läge gör ju rekryteringen av nöjaktiga lärarkrafter sa gott som omöjlig. Sedan komma de till läroverkets klass l och 2 och få där, som vi ha rättighet att förutsätta, en god undervisning.
Men tron, att läroverkens klasser l och 2 skulle räcka till att först kompensera de förberedande klassernas luckor i undervisningen och dessutom ge en större grad av mogenhet, ger mig anledning att i viss mån vända på undervisningsrådet Johanssons nyss fällda ord och säga: att tro på underverk i läroverkens klasser l och 2 anser jag vara- vidskepelse.
Undervisningsrådet Åström anförde bi. a.:
Det har intresserat mig särskilt, att söka bilda mig en föreställning om det lär-jungmaterial, som de kommunala mellanskolorna mottagit från folkskolan. Det ar ju visserligen svårt att bedöma detta. Ett relativt objektivt medel ar att studera lärjungarnas skrivböcker icke minst i modersmålet, och jag har tyckt mig iakttaga, att materialet varit ganska gott.
Rektor Hallberg fann hr Johanssons pessimistiska syn på folkskolan nedslående och trodde säkert, att kritiken mot folkskolan vofe väl skarp och att denna för mycket gjordes till syndabock.
Rektor Hallbeck yttrade:
Jag vill särskilt tacka rektor Lenander for hans uppträdande för en stund sedan och nu även rektor Hallberg. Det var denna obarmhärtiga kritik av folkskolan, som föranledde mig att begära ordet.
Det kan vara bra, att erfarenheter av motsatt slag också komma fram. Jag har på den plats, där jag verkar, haft en helt annan erfarenhet av folkskolans prestationer och har skäl att vara mycket nöjd med vad jag fått från den i genomsnitt. Det finns ju alltid något fall, som kan bli svårt nog, en och annan elev, som man kan missta sig på. Vidare ar det nog sant, att det
ges för höga betyg, men i och med det att inträdesprövningarna folie bort och därmed större ansvar folie på folkskolan, skulle denna nog dra sig för att använda för hög skala. Den har för övrigt i vart samhälle bringat ned den redan nu. - - - Det lär j ungmaterial, jag fått från andra kommuner, har varit ganska gott i vanliga fall. Det kommer inte mycket underhaltiga element och söker inträde vid en kommunal mellanskola, utan det ar oftast ett urval, som kommer. Det kan nog vara sant, att de kunna ha ett betyg i ett ämne, som de inte fullt motsvara, men i de flesta fall har jag funnit, att särskilt matematiken ar mycket väl företrädd. Det kan hända, att en och annan inträdessökande räknat en stor del av realskolans kurs. En talare nämnde, att en elev, som haft A. i matematik, inte ens kunde räkna addition. Det måste vara ett mycket sporadiskt fall.
Rektor Svanlund anförde bi. a.:
Varför skola alla reformer for folkskolan anses vara reformer på papperet? Jag har tilltro till folkskollärarkåren, det vågar jag öppet erkänna. - - - Det nämndes, att folkskolan ej har kunnat fylla måttet som underbyggnad för kommunala mellanskolan. Det gäller inte överallt, och jag vågar påstå, att folkskolan i Malmö mycket val duger som underbyggnad för den kommunala mellanskolan.
Ordföranden, överdirektör Falle yttrade efter överläggningens slut om B-skolorna:
Det kan vara rätt vilseledande att tro, att undervisningen i B-skolorna behöver vara underlägsen A-skolornas undervisning. Vid ett möte, som hölls här för ett par veckor sedan med skolinspektörerna, vittnades om att B-skolorna i många fall lämna resultat, som ginge över A skolornas. Det ar sådana, där samundervisning av olika klasser förekommer. Men det ar sådana klasser, som äro mycket små, kanske grupper på 4 å 5 stycken, och de få en mera individuell handledning. De uppfostras till en del till att reda sig på egen hand, och de mera begåvade lärjungarna kunna därigenom komma fortare fram. - - - Man bör inte a priori tro, att B skolorna äro underlägsna. De kunna vara och äro ofta goda skolor, om de arbeta under gynnsamma förhållanden.
Men förf. åtnöjer sig icke med att låta vissa rektorer och kollegier vid mellanskolorna vittna om folkskolans eländiga resultat. Han befinner sig i den lyckliga ställningen, att han kan framlägga egna erfarenheter i sådant avseende. Han har nu under tio års tid i egenskap av överstyrelseledamot besökt landets skolor och, såsom framgår av hans broschyr, varit på jakt efter tillfällen till anmärkningar mot såväl den kommunala mellanskolan som folkskolan. När han nu
kommer med belägg ur sin egen erfarenhet på folkskolans oduglighet till underlag för mellanskolan, skulle man ju väntat, att hän hade haft något för folkskolan alldeles förkrossande att anföra. Men vad ar det väl då han har att lägga fram? Jo, ingenting annat an ett exempel av den mest tarvliga och vilseledande beskaffenhet: en pojke, som det vid en inträdesprövning till en kommunal mellanskola ar svårt att få någonting ur och som blir konfunderad och i ett svar råkar säga Karl XII i stället för Karl XIV. Hr Johansson berättar nämligen följande:
En gång åhörde jag en inträdesprövning vid början av en hösttermin, således sedan lärjungarna haft sommaren på sig för att befästa folkskolkursen. Eektor förhörde i historia. Bland lärjungarna fanns en gosse, som genomgått stadens sexklassiga A-folkskola men som var synnerligen svår att få något ur. Slutligen, efter åtskilliga lätta och välvilliga men fåfänga försök på olika punkter av Sveriges historia, fick rektor ur honom, att här i landet någon gång hade funnits en kung, som hette Oskar I, samt att denne var son till - Karl XII. Mer fick man inte ur pojken. Vid betygskolle giet fick han B. i historia.
Förf. säger sig visserligen hava anfört detta som ett drag rörande prövningarnas anordning, men att han finner det anförda fallet utgöra även ett bevis på folkskolans undermålighet framgår tydligt av de förrädiska ord, som han låter följa omedelbart:
I vad mån denna episod ar typisk för de kunskaper i historia, som meddelas i en sexklassig A-folkskola, därom vågar jag inte yttra mig.
Att hr Johansson kunnat komma med ett sa futtigt exempel torde vara mest graverande för honom själv. Hur många tusentals liknande fall ha inte under årens lopp förekommit vid examina i skolor av alla slag från de högsta till de lägsta. Hur ofta har det inte hänt, att en examinand, som innehaft verkliga kunskaper, pä grund av en tillfällig nervös depression varit ur stånd att uppvisa dem i examen eller lämnat lika befängda svar som pojkens svar: Karl XII. Censorerna vid studentexamina skulle säkerligen kunna berätta många lustiga historier om dylika f all Men inte skulle det falla någon av dem in att göra ens en antydan om att vid examen påträffad okunnighet i ett liknande fall skulle kunna vara typisk för de kunskaper, som meddelas i gymnasiet. Hr Johansson drar sig emellertid inte for att tillgripa ett sådant fall såsom bevis för sin mening. Man kan sannerligen inte annat an djupt beklaga alla dem, vilka skola stå under inspektion av en person, som har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
