Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1048
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 52
tet av samma verksamhet varit »förvånande gott», sa inställer sig omedelbart den frågan: hur har i all rimlighets namn en sådan lång rad av mer eller mindre undermåliga faktorer kunnat leda till ett sådant resultat? Här har således förf. åter igen ställt oss inför det mest oförklarliga psykologiskpedagogiska under!
Hr Johansson måste förlåta oss, om vi öppet förklara oss sa rationalistiska i vår pedagogiska åskådning, att vi icke förmå följa honom längre, när hans undersökningar gång efter annan konsekvent föra till resultat, som ej rimligen låta förklara sig av lagen om orsak och verkan.
Mera intresse bör då förf. erbjuda, när han med enastående träffsäkerhet ger sig in på statistiken. Han rör sig med ett betydande statistiskt material, och som självständig forskare på området förstår han att tillrättalägga detta, sa att det verkligen belyser, vad han önskar slå fast. Av utrymmesskäl nödgas vi begränsa oss till att anföra ett enda exempel på förf :s enastående statistiska undersökningar.
Skolöverstyrelsen hade funnit, att knappast tio procent av lärjungarna i realskolorna äro hemma på den egentliga landsbygden. I sitt utlåtande i skolfrågan hade överstyrelsens majoritet fäst uppmärksamheten på detta förhållande samt uttalat den meningen, att i en sådan proportion låge icke blott en orättvisa mot landsbygdens befolkning. Den uppenbarade en företeelse, som måste betraktas såsom betänklig även från samhällsnyttans synpunkt:
Detta ar till skada - framhåller överstyrelsen - icke blott på det sättet, att många med de bästa förutsättningar att på framskjutna platser tjäna samhället bliva utestängda därifrån. Det betyder också, att våra ledande personer i allmänhet icke äga den förtrogenhet med landsbygdens särskilda förhållanden, vilken endast den kan äga, som själv växt upp på landet. Särskilt måste en sådan förtrogenhet vara av största värde for dem, som skola verka bland landsbygdens befolkning och främja dess basta. Ett alltför ensidigt gynnande av stadskulturen på landsbygdskulturens bekostnad kan icke bliva till båtnad.
I anslutning härtill erinras om fördelarna för landsbygdens befolkningslager därav, att den högre skolan bygger på den allmänna folkskolans breda grundval. Undersökningar angående lärjungarnas fäder hade givit vid handen bi. a., att vid mellanskolorna var procenttalet lärjungar, vilkas fäder tillhörde den lantbruks-idkande befolkningen, i det närmaste dubbelt sa stort som vid realskolorna med deras bristfälliga anpassning efter folkskolan.
Nu gäller det för författaren att i grunden vederlägga den av överstyrelsens majoritet hävdade meningen, och därvid använder han följande »slående» statistiska bevisföring.
Det ar enligt förf. ej tillräckligt klargörande att låta lantbrukarna ensamma framstå som representanter för landsbygdens befolkning. På landet bo ju även t. ex. hantverkare. Därför måste yrkesstatistiken härvidlag förkastas.
I stället presterar förf. något vida finare i statistikväg. Han sammanräknar antalet å skolorten inackorderade lärjungar från främmande orter å ena sidan vid de kommunala mellanskolorna och å andra sidan vid realskolorna. Det befinnes därvid, att dessa båda talsummor ge ungefär samma procent av respektive skolformers hela lärjungantal. Resultatet av den statistiska undersökningen blir alltså enligt förf., att »procenten lantbarn ar i stort sett densamma i realskolor och mellanskolor», vilket skulle bevisas.
Alltså äro tydligen enligt förf. antalet »lantbarn» inom mellanskolorna identiska med antalet å skolorten inackorderade lärjungar! En utomordentligt djupsinnig slutledning tack vare den av förf. särskilt lovordade »inackorderingsstatistiken», vilken i motsats till yrkesstatistiken lär visa. hur förhållandena i verkligheten gestalta sig.
Till belysning av vad denna »inackorderingsstatistik» innebär må endast ett par exempel ur verkligheten anföras. Vid Anderslövs kommunala mellanskola, belägen på själva den skånska slätten, »söder om landsvägen», fanns enligt den ifrågavarande statistiken icke en enda å skolorten inackorderad lärjunge, följaktligen .skulle icke ett enda »lantbarn» gå i denna skola. Vid mellanskolan i Klippan funnos summa 2 inackorderade å skolorten. Dessa båda få således i förf:s statistik ensamma representera »lantbarnen» medan däremot de 53 dagligen tillresande lärjungarna från landsbygden däromkring jämte det 50-tal lärjungar, som hade sina hem i själva Gråmanstorps kommun, komma att hänföras till gruppen stadsbarn, o. s. v.
Förf. slutar denna särdeles träffande utredning med den välvilliga undervisningen angående statistikens grundförutsättningar och stora betydelse:
En ideell strävan att göra det bästa möjliga av verkligheten svävar i luften, om man inte känner verkligheten; och för att vinna en sådan kännedom ar statistiken ett oskattbart hjälp medel.(!)
Här om någonsin torde gälla, att reflexionerna göra sig själva.
Ville vi fortsätta att pröva halten av f örf :s .många ovederhäftiga undersökningar, omdömen eller slutledningar, skulle vi bliva nödsakade att taga ytterligare många spalter av tidningens hårt anlitade utrymme i anspråk. Vi måste nu avbryta. Det anförda torde vara mer an tillräckligt för att ge en allmän antydan om det högst tvivelaktiga värdet av undervisningsrådet Johanssons inlägg i det omfattande skolorganisatoriska spörsmål, som för närvarande står på dagordningen.
Hr Johansson har funnit på att ge sin ovederhäftiga broschyr titeln: »Mellanskolornas vittnesbörd». Av vad som ovan blivit påtalat, bör det även för den, som möjligen behärskas av vissa fördomar mot bottenskoltanken, vara till fullo uppenbart, att ifrågavarande vittnesbörd, i den form det av förf. framlagts inför offentligheten, 63 kunnat bliva annat an ett i det hela falskt vittnesbörd om nämnda skolform.
Försåtliga jämförelser av en kontraktsprost.
i.
Sveriges folkskolkår har alltid varit lågt avlönad. För en mycket stor del av densamma har hela livet varit en ekonomisk pinohistoria. Ända till ar 1864 utgjorde lönen 16 t:r spannmål, varav hälften lämnades in natura. Sedermera har lönen vid olika tillfällen höjts, senast ar 1918 till nuvarande belopp, men aldrig i man av levnadskostnadernas stegring och aldrig i rätt tid, utan när en lönförhöjning äntligen kommit till stånd, ha levnadskostnaderna redan stigit, varav följden blivit, att folkskolkåren i stort sett alltid befunnit sig i ekonomisk misär. Och aldrig ha folkskolans lärare erhållit en rättvis avlöning i jämförelse med andra befattningshavare. En sådan avlöning ha de icke heller nu. Detta har ovederläggligt uppvisats av den senaste lärarlönkommittén. Vad som föreslagits av denna ar ingenting annat, an att folkskolkåren äntligen skulle i avlöningshänseende vederfaras rättfärdighet.
Att sa skulle ske bjuder emellertid emot på åtskilliga hall. Gång på gång intagas i vissa pressorgan vrängda framställningarom folkskolkårens lönförhållanden, gång på gång ropas den osanningen ut, att folkskolans lärare äro Sveriges bäst avlönade tjänst-mannakår. En hr Ljungström har nyligen i Stockholms Förstadsblad kungjort, att folkskolkåren erhållit nära l miljon’ kr. i överkompensation för tioårsperioden 1915-1924, och att detta gör 10,000 kr. på varje lärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
