Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr l
Nordiska enhetsskol stråvanden.
Av Wilhelm Björck.
Den utredning, som bildade grundvalen for 1927 års skolreform, igångsattes som bekant den 31 december 1918. Säkerligen ar det ingen tillfällighet, att samtidigt i alla de fyra nordiska länderna kommittéer arbetade med -enhets-skolproblemets lösning. I Danmark beslöt riksdagen den 21 februari 1919 att tillsätta en skolkommission, bestående av 25 medlemmar, därav 9 utsedda av regeringen och 16 av riksdagen, for att »tage hele det samlede Skolevaesens For-hold - pedagogisk, 0konomisk og administrativt öp til Overvejelse og Dr0ftel-se samt til ät udarbejde Förslag til en Omordning heraf». I Finland påbörjades ’Samma ar utredningsarbeten av mindre räckvidd men som dock åsyftade att bereda väg för enhetsskolan i den unga republiken. På grund av stortingets enhälliga beslut, varigenom regeringen anmodades förordna en kommission med uppgift att verkställa utredning angående olika skolorganisato-riska spörsmål, tillsattes den l oktober 1920 i Norge en skolekommisjon med ej mindre an 27 medlemmar. Det kan knappast rada något tvivel, om att denna samtidighet i skolproblemens aktuali-sering inom Nordens skilda stater åtminstone i väsentlig mån betingas av samma orsaker. Uppdragets omfattning växlar visserligen. I Danmark och i Norge låg hela skolväsendet, folkskolan såväl som den högre skolan, i stöp-sleven. Den svenska skolkommissionens arbete begränsades däremot till den högre skolan. Folkundervisnmg&kommittéii hade dessförinnan rett upp f olkskolsemi-nariernas och folkskolans omläggning. I Finland trängde sig efter självständig; hetsförklaringen undervisningsfrågor-iia i gemen fram till omedelbar lösning, och den åsyftade utredningen tog närmast sikte blott på en detalj, om ock en viktig sådan i detta komplex. Men ett problem ar for alla dessa förberedande organisationsarbeten gemensamt, enhetsskolan, spörsmålet om förhållandet mellan folkskolan och den högre undervisningen. Här spårar man en bestämd påverkan av de efter världsikriget inträdda politiska och sociala omvälvningarna, vilka aktualiserat bildningsdemokratien som ett naturligt komplement till författningsrevisionen. Vad särskilt Danmark beträffar hava de politiska synpunkterna från begynnelsen mycket tydligt markerats genom det satt, på vilket utredningen tillkommit, i väsentlig utsträckning genom val av riksdagen. Icke mindre an 16 av kommissionens medlemmar tillhörde också riksdagen. En liknande prägel fick se-nare motsvarande utredningsdelegation i Norge.
Se vi på utredningsresultaten, kommer Finland först i raden. Där var man redan 1919 färdig med att upprätta de s. k. försökslyceerna, vilka skulle byggas på 6-klassig folkskola och med 6-årig lärogång fora fram till studentexamen. Som jag längre fram får tillfälle framhålla, kom enhetsskolproblemets fortsatta behandling att vila i den finska skolstyrelsens händer. Den svenska Skolkommissionen^ avgav sitt huvudbetänkande 1922;’ i början av följande ar offentliggjordes förslag till skolorganisationens detaljer. I Danmark avlämnades skolekommissionens Betenkning den l juni 1923, innehållande ett flertal lagförslag beträffande folkskolan, seminarierna, lärdomsskolan och fortsättningsskolan m. m. Knaggligare gick det i Norge. Skolekommis jonen råkade ut for olycksödet att indragas i det storpolitiska spelet, och frågan om dess tillvaro föranledde ar 1921 regeringskris. Stortinget vägrade nämligen mot regeringens bestämda fordran anslag till utredningens bedrivande och krävde samtidigt tillsättande av en ny renodlat parlamentarisk kommission. Efter starka meningsbrytningar beslöt stortinget den 28 juni 1922 att i stället for den upplösta utredningsdelegationen utse en parlamentarisk skolekommisj 011 bestående av 16 medlemmar, vilka <[ien 25 juli valdes proportionellt efter $tortin-gets partifördelning. Rektor A. Raeder, välbekant från tidigare skolutredningar i vårt västra grannland, blev ordförande i kommissionen. Sedan någon tid föreligger ett omfattande betänkande medj förslag till nya lagar såväl for folkskolan i stad och på landsbygd som för den högre skolan. Det ar detta i många hänseenden intressanta dokument, som närmast föranlett mig att söka sammanställa en översiktsredogörelse for enhetsskolproblemets läge i Norden.
Vilket öde som kan bliva det norska förslaget beskärt ar naturligen i denna stund omöjligt att för en utomstående bedöma. Som strax skall närmare belysas, hava emellertid starkare motsättningar icke kommit till synes. Enhetsskolan ar ju också i Norge redan i stor utsträckning verklighet. I Danmark har i huvudsak intet åtgjorts for att realisera det kommittéförslag, som sedan fyra ar ligger på bordet. Den socialdemokratiska regeringens välbetänkta plan att inleda reformarbetet med en modärni-sering av lärarutbildningen och inrättande av en folkskolinspektion, har strandat på riksdagsmajoritetens obenägenhet att medverka. Vid sidan av vårt eget land torde Finland kunna sagas hava natt längst i fråga om realiserandet av de ledande tankar, som behärskat efterkrigsårens skolpolitik. Det kan måhända med hänsyn därtill vara lämpligt att först agna uppmärksamhet åt förhållandena i detta vart östra grannland. Och detta också ur den synpunkten, att man inför den avgörande slutstriden i varas genom vilseledande och ofullstän-
diga framställningar i den finska skolpolitiken sökte ett dess bättre ohållbart stöd for motståndet mot den föreslagna reformen.
Finlands riksdag fick på varen 1925 mottaga en till omfånget obetydlig men till räckvidden anmärkningsvärd proposition angående ändrade grunder for organisationen av de s. k. lärdomsskolorna, motsvarigheten till vara allmänna läroverk. Motivering och lagtext omfattade hela fem trycksidor - detta ingalunda sagt i förklenande syfte utan allenast till upplysning for dem, som förmenade, att den svenska propositionen 116 med dess 325 sidor icke var tillräckligt uttömmande. Bortsett från omfånget hade den finska propositionen en påtaglig frändskap med den folkfrisinnade regeringens i Sverige.
Förhistorien var den, att den finska riksdagen upprepade gånger och senast 1923 hemställt om regeringsförslag angående förändrade grunder för lärdomsskolornas organisation i syfte att den högre skolan skulle grundas på avslutad s. k. högre folkskola, d. v. s. sjätte folkskolårets kurser.1 Hittills har anknytningen gallt fjärde skolåret, och goss- och samskolorna, såväl statens som de statsunderstödda, hava med en 8-årig lärokurs fört fram till studentexamen. Flicklycéerna hava däremot med samma utgångspunkt haft till sitt förfogande en 9-årig lärogång - alltså 13 skolår. Bottenskolkravet gjorde sig emellertid tidigt nog påmint, och ar 1919 hade riksdagen, såsom redan i förbigående antytts, beslutat anordna två sexåriga för-sökslycéer med sjätte folkskolklassen såsom grundval. Från sakkunskapens sida hade kraftiga salvor avlossats mot dessa nybildningar, men folkrepresentationen lät sig icke förskräcka.
Den 1925 framlagda propositionen - kontrasignerad av skolstyrelsens -nuvarande chef O. Mantere i egenskap av biträdande undervisningsminister i den konservativa prof. Ingmans regering - åsyftade pricipiellt att grundlägga ett med avseende på anknytningen »blandat» system. I motiveringen erinras, att i fråga om förverkligandet av den s. k. bottenskolidén åsikterna vid ärendets handläggning i skolstyrelsen gatt åtskils. Enligt en uppfattning borde i betraktande först och främst tagas den besparing for statsverket, som skulle uppstå, om lärotiden vid lärdomsskolan förkortades sa, att de med folkskolans högre klasser i huvudsak parallella, for samma åldersstadium avsedda lägsta klasserna vid lärdomsskolan bleve indragna. Likaså skulle kostnaderna för barnens skolgång avsevärt nedbringas i synnerhet på de orter, som sakna lärdomsskola, enar föräldrarna hade möjlighet att en längre tid hålla barnen i hemmet, en omständighet, som dessutom tillmättes »en viktig pedagogisk betydelse». Stor vikt har också
± Det bör observeras, att högre folkskola i Finland motsvarar ungefär egentlig folkskola hos oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
