Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 7
och småskolans lärare, som väckts vid årets riksdag.
Därefter fortsätter tidningen:
Stockholms Dagblad har i anledning härav vänt sig till en av motionärerna, riksdagsman Värner Rydén, for att erhålla några närmare upplysningar om stämningen.
- Stämningen ar, säger hr Rydén, otvivelaktigt sådan som redaktionen uppfattat den. Jag har högar av brev, som vittna härom. Många tala ett rent förtvivlat sprak.
Och ar detta egentligen sa ’underligt ?
Man får först och främst komma i-håg, att hälften av de nuvarande lärarna och lärarinnorna erhållit sin utbildning under och efter kristiden. Utbildningskostnaderna ha for dem sprungit upp till 8,000 till 10,000 kronor, och de flesta inom denna kar studera på skuld. Man behöver bara tänka sig in i den yngre lärargeneratdonjens sftällning - stora skulder att förränta och amortera, en begynnelselön for dem, som lyckats bli ordinarie, av 2,100 for manliga och If900 för kyinnliga folkskollärare plus bostadsförmån och dyrtidstillägg. För de många, som få gå och vänta på ordinarie plats, ja, på varje som helst anställning, ar situationen an mera prekär. Den yngre lärargenerationen har nu att räkna med ett extra-lärar-elände, vilket mångenstädes ar värre an det, som man med all ratt klagat över for de allmänna läroverkens vidkommande.
Ännu svårare ha småskolans lärare det med begynnelselöner på 1,000 till 1,200 kronor plus nyssnämnda förmåner och med synnerligen stor arbetslöshet.
Om man verkligen sätter sig in i den yngre lärargenerationens förhållanden, sa kanhända man har lättare att förstå både att missnöjet gror och att ett eller annat bittert ord fälles.
Och sa må man minnas en annan sak. Folkskollärarnas lönreglering genomfördes i början av ar 1918. Den grundar sig på prisnivån fore världskriget. Efter genomförandet av folkskollärarnas lönreglering kom den våldsamma prisstegringen, som framtvingade en ny lön-regleringsperiod for statens tjänstmän. Den började 1919 med kommunikationsverken, och sedan ha snart sagt alla statstjänstmän fått ny lönreglering eller åtminstone tillfällig lönförbättring. Men folkskolans lärare ha varken f att det ena eller det andra. De stå därför i en lönställning, som i inånga fall med tusen-
tals kronor understiger jämförliga statstjänares.
Till detta kommer, att folkskollärar-kåren an-ser sig ha fått åtminstone moraliska utfästelser om att få en lönreglering enligt samma principer som statstjänarna. I det syftet tillsattes ar 1920 den s. k. lärarlönkommittén med uppdrag1 att skyndsamt arbeta nit förslag till lärarlönreglering. Kommittén blev ej färdig förrän 1923, och i fem hela ar har de-ss förslag legat på hyllan. Icke det bittersta har åtgjorts under alla dessa ar. Kår efter kår har fått lönreglering, men folkskollärarna ha ingenting fått - annat an ovett i en del tidningar.
Det ar på det sättet, den desperata stämningen vuxit fram.
- Ja, men detta dröjsmål har naturligtvis sin grund i de statsfinansiella förhållandena ?
- Det ar inte sa lätt att få alla att inse rättvisan i att de statsfinansiella svårigheterna alltid just sikola träffa d’e n karen. Och vad särskilt detta ars statsreglering beträffar, sa ar det ju inte sant och ratt att åberopa statsfinansiella svårigheter. Därest den goda viljan funnits, sa hade det i ar varit lätt att i budgeten rymma in ett belopp for åtminstone en tillfällig lönförbättring.
Ja, detta ar i stort sett en mening, som med stor enhällighet gör sig gällande inom hela folkskollärarkåren - jag har i den benämningen inrymt även övriga kommunalt anställda lärargrupper. Nu samla sig förhoppningarna kring riksdagens behandling av de väckta motionerna.
- Ecklesiastikministern uttalade för några dagar sedan för en skoltidning sina bekymmer med hänsyn till lönfrågans lösning över splittringen inom kåren.
- Ja, den har dess värre försvagat lärarnas ställning, särskilt under fjolåret, men jag tror icke, att någon längre skall få anledning att hysa bekymmer for den saken. Efter gemensamma överläggningar i lördags och söndags, varvid åtskilligt missförstånd uppklarades, står hela karen åter enigt samlad.
Jag vill gärna i detta se ett gott omen för lönfrågans lösning, ty det vore en verklig olycka, om man genom att hålla hela denna kar i en orättvis undantagsställning skulle göra den nuvarande stämningen av bitterhet och missnöje permanent.
Attacker mot folkundervisningen och yrkesundervisningen.
i.
Vi ha i nr 6 återgivit yrkandena i tre högermotioner i riksdagens 2: a kammare, den ena väckt av hr Arne Forsell och 27 andra ledamöter, de två andra av hr Forsell ensam.
Den förstnämnda, o som avser folkundervisningen, åsyftar att sätta en spärr for folkskolans utveckling, sådan som församlingarna själva önska den, de bada andra gå ut på att hejda eller åtminstone hämma den for vårt näringsliv betydelsefulla verksamhet, som den nyligen igångsatta yrkesundervisningen .har till uppgift att främja.
Dessa uppenbart reaktionära strävanden äro icke nya. Vad folkundervisningen beträffar ha de starkt släkttycke med dem, for vilka de kommunala folkskolförbun-den vunnit en herostratisk ryktbarhet. Under motionen rörande folkskolan finner man naturligtvis också bi. a. det kända f olkskolf örbun-darnamnet Emil Bengtsson i Kullen.
De kammarledamöter, som undertecknat denna motion, erinra, att två likalydande motioner angående revision av gällande bestämmelser for allmänna bidrag till pri-märkomunerna hade väckts vid 1926 ars riksdag, att dessa motioner avsågo utredning, att de avstyrktes av vederbörande utskott, bi. a. emedan ingen anvisning givits på huru problemen skulle lösas, och att de avslogos av riksdagen.
Motionärerna vid nu pågående riksdag saga, att reformkravet (!) icke får nedläggas. De vilja visserligen damma upp for alla de automatiska anslagen, men de våga sig inte på dem alla.
Beträffande den invändningen, att inga praktiska anvisningar givits till en nyordning på detta område, saga de, ar anspråket, att enskilda motionärer skola vara beredda att pä egen hand angiva, huru på alla de särskilda punkterna det vitt förgrenade ’statsbidragsväsendet, som ju sträcker sig över flera av huvudtitlarna och som vilar på en mångfald, på olika tider tillkomna riksdagsbeslut och författningar, borde reformeras - det anspråket ar egentligen orimligt.
Vad däremot angår folkskolan, for vilken för visso även »ett vitt förgrenat statsbidragsväsende» förefinnes, hesitera de icke. Här behövs ingen utredning. Här tilltro de sig själva att ge anvisningar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
