Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 8
Åstorpskretsen har vid möte den 4 febr. gjort ett uttalande i lönfrågan. Detta utmynnar i följande:
Kretsen vädjar till riksdagen att genom bifall till de framförda motionerna bevilja lärarkåren tillfällig lönförbättring, för att den må vederfaras samma rättvisa, som övriga lärargrupper sedan länge kommit i åtnjutande av.
Värmlands-Näs lärarförening har vid
möte i S af f le den 4 febr. i lönfrågan gjort ett längre uttalande, som slutar med följande:
Då nu i riksdagen motioner väckts örn tillfällig lönförbättring for folkskolans lärarkår, knyter kretsen till dessa de förhoppningar och vill på det kraftigaste vädja till riksdagens ledamöter att genom bifall till de framförda motionerna bevilja lärarkåren en tillfällig lenförbättring.
Färentunakretsen har vid möte i Drottningholm liksom en mängd andra kretsar av S. A. F. uttalat sin djupa besvikelse och sitt missmod med anledning av utebliven proposition i lönfrågan. Till slut säges i uttalandet:
Karen ställer sin förhoppning till riksdagens ledamöter och vädjar till dem att bifalla de av hrr J. P. Johansson och Ruben Wagns-son i första kammaren och hr Värner Rydén i andra kammaren väckta motionerna om en tillfällig lönförbättring.
Rödöns pastorats lärarförening har
vid möte den 31 jan. beslutat att i lönfrågan tillställa länets riksdagsmän och tidningar ett uttalande, som slutar med följande:
Lärarkåren förväntar, att riksdagen vid behandlingen av de väckta motionerna om tillfällig lönförbättring visar sig förstå det rättvisa i att en förbättring av folkskolkå-rens ekonomiska ställning nu sent omsider kommer till stånd.
Åse-Vistekretsen har genom sin styrelse gjort ett längre uttalande i lönfrågan i anslutning till de i riksdagen väckta motionerna. I detta uttalande förekommer först en kort historik över folkskolkårens lönfråga och en jämförelse med statens motsvarande befattningshavare. Därefter bemötas gjorda invändningar mot förbättring av folk-skolkarens löner. Till slut heter det:
Sjoi ar ha förflutit, sedan statsmakterna förklarade en definitiv lönreglering behövlig för Sveriges lärarkår; sju ar ha landets lärare fått vänta på den lon, som enligt en mängd officiella erkännanden rättvisligen borde tillkomma dem. Lärarna för omkring 95 procent av landets barn hållas kvar i en undantagsställning, som kommer oron, missmodet och bitterheten inom kåren att vaxa med varje dag. Huru länge skall orättfärdigheten mot folkskolans lärare fortfara? Hur länge skola regering och riksdag fortsätta att endast med vackra ord »behjärta», lärarnas rättvisa krav? När s-kola orden följas av be-hjärtad och beslutsam handling?
Sundsvallskretsen sammanträdde den 11 febr. å stora folkskolan.
Därvid höll stadsarkitekt N. J. Kalländer ett synnerligen instruktivt med ljusbilder illustrerat föredrag om nytt folkskolbygge.
Till medlemmar av kretsens styrelse for nästa arbetsår utsagos fröken Elin Nilson* ordf., hr Wahlberg, v. ordf., hr Jäderblom, sekr., fröken Ekholm, kassaförvaltare* och fröken Ingeborg Pettersson, vice sekr. SupJ^ leanter blevo fröken Hedblom och hr Öhman. Till revisorer utsago® hr Hellberg och fröken Stina Boström.
Till kretsens representanter vid den förestående konferensen imellan ombud för de olika lärarföreningarna inom provinsen valdes fröken Elisabet Pettersson och hr Hugo Lindmark.
Till behandling upptogs därefter lönfrågan, som inleddes med ett längre föredrag av hr Hugo Lindmark.
Efter en kort diskussion antogs enhälligt följande resolutionsförslag, som skulle tillställas dels länets riksdagsmän i andra kammaren, dels Västernorrland-J ämtlandskretsens representanter i den första.
Siundsvallskretsen av Sveriges allm. folkskollärarförening, samlad till möte, har enhälligt beslutat göra följande uttalande:
Enligt vad från sakkunnigt håll vitsordats, befinner sig folkr och småskolans lärarkår, vad beträffar den fasta avlöningen, på en lönnivå, avpassad efter prisläget vjd mitten av ar 1914. Däremot ha de allra flesta av statens befattningshavare enligt grundläggande beslut vid 1<919 års riksdag forts fram till en lönnivå, motsvarande det prisläge, som man antog skulle ha varit rådande ar 1920, om normala förhållanden då varit for handen.
Den goda vilja att giva statstjänarna en bättre ekonomisk ställning, varom 1919 ars riksdagsbeslut vittnar, bör i och for sig vara ägnad att bereda varje rättsinnig medborgare tillfredsställelse. Sveriges olika lärarkårer fingo en särskild anledning att glädja sig åt detta beslut, då redan ar 1920 regeringen vid två olika tillfällen ställde i utsikt, att det nya lönsystemet skulle utsträckas även till det allmänna undervisningsväsendet. För detta ändamål tillsattes nämnda ar den s. k. lärar-lönkominittén, vars arbete borde slutföras sa tidigt, att proposition i frågan kunde av-låtas till 192.2 ars riksdag. Det dröjde av olika orsaker två ar längre an beräknat, innan kommittén blev färdig med sitt förslag, och sedan detta ar 192C3 framlagts, har ingenting blivit i saken åtgjort. Lönkommittén hade satt som sin huvuduppgift »att inplacera lärarna på deri plats i lönsystemet, som kan i betraktande av deras utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden anses vara med rättvisa och billighet förenlig».
Sedan den en gång i utsikt ställda lönregleringen ar efter ar undanskjutits, har följden blivit den, att folkskolkåren, om vilken i detta sammanhang ar fråga, icke befinner sig på en lönnivå, som »kan anses vara med rättvisa och billighet förenlig». Denna kar står tillbaka till och med for vissa grupper av statst j anstiftan, av vilka icke kräves någon särskild teoretisk utbildning. Ser man åter på de i lönavseende lägst ställda grupper bland statstjänarna, av vilka det kräves någon sådan utbildning .- i regel realskol-examen - blir den nämnda skillnaden redan här givetvis an större.
Många lärare ha under krisårens oerhörda påfrestning fått sin ekonomiska ställning allvarligt skakad, i vissa fall rent av undergrävd, och de hittillsvarande lönerna ha icke berett möjlighet till någon egentlig återhämtning. Inte minst torde de lärare böra bringas i åtanke, som under och efter kristiden erhållit sin utbildning och genom de höga levnadsomkostnaderna fått densamma mycket fördyrad samt ofta ådragit sig betydande studieskulder.
Kretsen vill alltså på det kraftigaste betona vikten av att en lönreglering för folkskolkåren snarast kommer till stånd. De skal för uppskov, som vid olika tillfällen anförts,
kan kretsen för sin del icke finna ävgörattdé, medan de skal, som tala for ett skyndsamt beslut, synas densamma fullgiltigä.
I fråga om den definitiva lönregler ingen delar emellertid folkskolkåren ode med övriga här ifrågakommande lärargrupper. Men i ött annat avseende befinner den sig i en og^nn-sam undantagsställning gentemot övriga lärarkårer, med undantag av högre folkskolans. Folkskolkåren ar nämligen, jämte sistnäiiiindä kar, utesluten från tillfällig iönförMttrlng. Sådan löäförbättring har, som nyss antyddes, utgått och utgår alltjämt till alla andra här berörda lärargrupper, till kommunala mellanskolans lärare sedan ar 1920, Folkskolkåren har aldrig kunnat fatta, varför den sålunda skulle försättas i suxnre ställning an samtliga andra lärargrupper utom en enda.
Sedan vid årets riksdag motioner väckts om beviljande av tillfällig lönförbättring även åt dessa två lärargrupper, ges ett tillfälle att på denna punkt skipa rättvisa. Ett infriande av kårens förhoppningar nu närmast om tillfällig lönförbättring och sedermera ett definitivt ordnande av dess ekonomiska förhållanden skulle, särskilt i närvarande tid, verka utomordentligt välgörande. Folkskolan kämpar alltjämt med de problem, som den innevarande brytningstiden uppställt for undervisnings- och uppfostringsarbetet. Det skulle vara ett stod och en uppmuntran, om folkskolkåren finge ett klart bevis for att det intresse for och den välvilja mot folkskolan, som tidigare ofta tagit sig uttryck från siats-makternas sida, ännu ar for handen.
Då kretsen här hänvänder sig till medlemmar av riksdagen, må den tillåtas erinra därom, att vår svenska folkskola en gång skapades på riksdagens initiativ. Vi förlita oss på att efterföljarna till dem, som en gång lade grunden, icke skola rygga tillbaka, då det gäller att fora verket vidare efter nya tiders krav. En nödvändig förutsättning for ett sådant ständigt pågående nydaningsarbete ar emellertid, att de, som arbeta i skolan, tillförsäkras sådana ekonomiska villkor, som billighet och rättvisa kräva.
Arets riksdag ar i tillfälle att taga ett steg mot detta mål. Vi rikta en vördsam hemställan till riksdagen att taga det steget.
Härnösandskretsen hade den 4 febr. sammanträde for överläggning i lönfrågan.
Efter inledningsanförande av folkskolläraren E. Eriksson beslöt kretsen enhälligt att till statsministern, ecklesiastikministern, statsutskottets ordförande, länets riksdagsmän m. fi. avsända följande uttalande:
Åter har lärarkåren vid Sveriges folkskolor s-vikits i sin förhoppning, att landets regering äntligen skulle finna tiden vara inne att i statsverkspropositionen upptaga ett belopp, som kunde befinnas erforderligt för genomförande av den som rättvis och nödvändig insedda och erkända lönförbättring, på vilken denna kar sa länge förgäves väntat.
Av de tjänstmannagrupper, vilkas löner staten bestämmer, ar folkskolans lärarkår snart nog den enda, s-om icke fått sina lönförhållanden ordnade under den reglerings-period, som tog sin början 1919. Och statsfinansiella skal hava anförts som motiv för att jämväl framställningar om tillfällig lönförbättring hittills av statsmakterna lämnats obeaktade.
Behovet av förbättrade existensvillkor för folkskolans lärare har emellertid under den långa väntetiden sannerligen ej minskats, och det torde vara uppenbart, att isynnerhet fa-miljförsörjare och de lärare, som erhållit sin utbildning under och efter kristiden och därvid ådragit sig betydande studieskulder, med ytterlig besvikelse och ängslan se sig fortfarande ur stånd att någorlunda nöjaktigt ordna sin ekonomi, ett förhållande, som helt naturligt i hög grad måste inverka menligt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
