Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 12
ÖP dagspressen.
Folkskolkårens lönfråga.
Med anledning av de uttalanden i folkskolkårens lönfråga, sona under senaste tiden gjorts av S. A. F : s kretsar, ha en del insändare i ortstidningarna åter framträtt såsom starka motståndare mot lönförbättring åt folks-kolkåren samt med oriktiga och vilseledande uppgifter rörande folkskolkårens nuvarande löner. En sådan har under signaturen /> Lantman» gjort sig bemärkt i Skaraborgs Läns Tidning. Andra personer finnas dock, som ha bättre kännedom om de verkliga förhållandena. Från en sådan har »Lantman» i samma tidning för den 3 mars fått följande svar, som synes böra komma till Sv. Ltg:s läsares kännedom.
I Skaraborgs Lans Tidning av den 11 febr. äro av signaturen »Lantman» flera invändningar framställda mot lärarnas krav på högre lönförmåner. »Lantman» skriver bi. a., att utomstående förvånas över att en kar med sa god lon pockar på högre löner. Att lärarkåren ej ar i behov av lönförhöjning ar oemotsägligt - och vidare, att vore allt Sveriges folk i sa goda inkomstförhållanden som lärarkåren, då vore Sverige att lyckönska, I slutet av en insändare, som »Lantman» har införd i tidningen av den 25 febr., står skrivet, att det står ännu kvar att bevisa, att lärarkåren ar i behov av lönförhöjning. Att många av de folkskollärare, isom utexaminerades fore dyrtiden,
ha det bra ekonomiskt ställt ar icke att betvivla, men att de åter, som besökte seminarierna under dyrtiden och gingo ut åren 1920 - 1924, ha det svart och bekymmersamt med sina stora skulder ar oemotsägligt. Med den kännedom, som undertecknad har i senare fallet om en lärare, som utgick från skolan 1923 efter 4 års lärotid och två terminers förberedande kurs, vill jag icke underlåta att klargöra härom. Undertecknad jämte en annan person voro undei* nämnda lärares studietid och äro alltjämt anlitade som borgensmän for hans studielån. Ynglingen var medellös. Efter skoltidens slut hade han en skuld på 8,000 kr. och fick ett amorteringslån härå. Första aren fick han amortera <med 200 kr. per ar, men nu ar amorteringen höjd till 400 kr. per ar. Utgifterna voro for honom senaste året : amortering å lånet 400 kr., ränta 416, lön till hushållerskan 360, kronoskatt 145, kommunalskatt och pensionsutgifter 236, förnödenheter till hushållet 576 kr. En utgiftssumma å 2,132 kr. plus 45 kr. for ljus. Härtill kommer vidare avräkning a lönen till pensionskassan m. m. När allt detta blir betalt, har han sannerligen icke stora summor till övers till kläder och andra utgifter, som krävas dagligen.
Lantman E. A.
Farbror Fredo,
alias folkskolläraren Alfred Vernborg, håller nu efter sin pensionering i stockholmstraktens skolor sagoaftnar för barn och ungdom. Om en sådan afton i Ytter-Järna har St. L. T. nyligen yttrat följande:
Förliden torsdagsafton bereddes både-barn och äldre en riktigt glad och lärorik stund, då fabror Fredo (Alfr. Vernborg) i Brandalsunds skola sjöng sina sånger och berättade sina sagor, allt författat av honom själv.
I sången »Vårt vackra Sverige» deltogo alla i refrängen. Y: s föredrag avse att väcka kärlek till hem och fosterland och äro, skulle man kunna säga, en fullödig fortsättning på den »hemmets vecka», vi nyligen haft. Både barn och äldre hade ej allenast roligt utan ock en verklig behållning av hans sagor. Ur repertoaren må nämnas: Till pepparkakslandet. Lillpigan, Skärbrädet, Pojken, som lärde sig ata välling, Sopkvasten, I tjänst hos jätten m. fi. Föräldrar, lärare och barn ha både nytta och nöje av sådana aftnar, och säkert ar, att far man hora fabror Fredos humoristiska men goda berättelser och sagor, vill man höra mer och önskar, att han ville komma åter. Komma hans småberättelser ut i tryck, bli de förmodligen en synnerligen lämplig förströelse-läsning i våra skolor.
Jonas.
dagen.
Attacker mot folkundervisningen.
Vi ha förut i nr 6 och 7 redogjort for de attacker mot folkundervisningen, som hr Arne Forsell m. fi. gjort i en motion nr 251, 2 :a k., i vilken yrkas, att det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor skulle förvandlas till ett fast anslag, som icke far överskridas, och påvisat, hur orimligt detta yrkande ar.
Dessa motionärer äro emellertid icke ensamma i strävandet att genom en sådan anordning som den nämnda söka dämma upp for utvecklingen på folkundervisningens område. I nr 7 omnämndes även, att f olkskolförbundens ledare hr K. J. Ekman, som ar efter ar varit på jakt efter möjligheter att hämma folkbildningsarbetet och driva detta arbete tillbaka, i l :a k. väckt en motion nr 230 angående utredning av frågan om ordnande av förhållandet mellan stat och kommun beträffande folkskolorna och de kommunala mellanskolorna samt liknande undervisningsanstalter.
I denna motion ar hr Ekman inne på samma väg som hr Forsell, ehuru den förre stannat vid att begära en utredning. Även hr Ekman jämrar sig i motionens motivering över att nya lärartjänster kunna inrättas, nya folkskolor och kommunala mellanskolor kunna be-
slutas och statsbidrag utgå till dessa, utan att riksdagen har någon möjlighet att kontrollera utgiftens behövlighet (!), och regeringsformens bestämmelser om den kommunala självbeskattningen sättes ur kraft.
I fråga om folkskolväsendet har den närmast ansvariga myndigheten, säger hr Ekman, en mycket stor frihet att driva fram sina önskemål; och staten har bara att betala. Det ar en verkligt effektiv central finansgranskning som fattas. En sådan torde dock icke vara omöjlig att anordna. Den kunde måhända uppdragas åt skolöverstyrelsen - och i sista hand k. -m: t - inom rampen av ett fixerat årligt anslag, som riksdagen beviljar. Backer ej anslaget till alla framkomna krav, skulle denna gransknings uppgift bliva att bestämma, vilka krav som skola anses mera och vilka mindre angelägna under det budgetår granskningen avser.
Därefter omnämner hr Ekman kommunernas och statens utgifter för folkskolväsendet och söker sedan ytterligare skrämma med frågorna om en förestående lönreglering för folkskolkåren och om statsbidrag till folkskolbyggnader samt med en på grund av skolreformen befarad ökning av utgifterna för folkskolan.
Som synes vill hr Ekman komma till precis detsamma som hr Forsell, nämligen det förenämnda förslagsanslagets förvandling till ett fixerat anslag, som icke får överskridas.
Då emellertid hr Ekman begärt endast en utredning i ämnet, har hans motion icke remitterats till statsutskottet utan till l :a k :s l :a tillfälliga utskott, och detta har helt naturligt inhämtat skolöverstyrelsens yttrande rörande motionen, överstyrelsen har nu avgivit sådant yttrande. Detta ar sa belysande för hela frågan, att vi anse oss böra här återgiva det in extenso. Med utelämnande av ingressen har det följande lydelse.
Motionären framhåller, att frågan om statsbidrags utgående till kommunernas skolväsende givits en sådan lösning, att kommunerna själva eller de kontrollerande statsmyndigheterna kunna föranleda utvidgningar på skolväsendets område, som automatiskt medföra ökade statsutgifter. Såsom exempel härpå anföres, att nya lärarplatser kunna inrättas, nya folkskolor och kommunala mellanskolor kunna beslutas, och att varje sådant beslut medför skyldighet for staten att utgiva statsbidrag. Motionären önskar nu en ändring härutinnan i syfte att en verkligt effektiv central finansgranskning på detta område kommer till stånd. Denna kunde enligt motionärens mening möjligen sa anordnas, att det uppdrages åt skolöverstyrelsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
