Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 13
lang tid tillbaka förefinnas i Baden, Hessen och delvis också i Bayern, vilja de ha kvar, och^mot konfessionsskolorna ställa de sig1 icke osympatiskt. De må utveckla sig", om befolkningen sa Önskar.
Demokraterna kämpa för de allmänna skolorna, sådana som i författningen föreslås, d. v. s. for en allmän skola ni ed obligatorisk, för olika bekännare skild religionsundervisning. Här förekomma åter två riktningar: den ena vill överlåta all religionsundervisning, den andra blott den dogmatiska delen därav på kyrkan.
Det socialistiska partiet föredrager de konfessionslösa skolorna. Enligt deras partiprogram ar religionen en privatsak, alltså far religionsundervisningen inte heller vara den obligatoriska skolans uppgift. De måste alltså principiellt ställa sig på den konfessionslösa skolans ståndpunkt, men for att icke skada de av det demokratiska partiet företrädda allmänna skolorna, vilja de icke träda i skarp opposition mot detta parti.
Det kommunistiska partiet kämpar med all skärpa for den konfessionslösa skolan.
Det katolska partiet, centrum, räknar till sina medlemmar anhängare av alla politiska partier, dock kanske med undantag for de yttersta högra och vänstra flyglarna. Endast i religiösa frågor uppträder centrum som en sluten enhet; men i sådana frågor håller den hårdnackat och omedgörligt fast vid kyrkans ståndpunkt. Då nu riksskollagen på det mest genomgripande sätt rör religiösa frågor, äro centerns medlemmar också med få undantag hänsynslösa förfäktare av konfessionsskolorna. Framför allt de i några länder lagstadgade simultanskolorna äro dem en nagel i ögat. De kräva, att bekän-nelseskolor skola efter därom gjord framställning få införas även i dessa Länder och att endast en kjortl övergångstid skall där beviljas.
Det övervägande flertalet av de tyska lärarna ställa sig på det demokratiska, kanske också på det tyska folkpartiets sida. Avvikande härifrån förhålla sig väl blott de katolska lärarför-bunden med ungefär 20,000 medlemmar och några evangeliskt-konfessionella lärarföreningar med några tusen medlemmar. Den ofantligt stora majoriteten av den tyska lärarföreningens omkring 150,000 medlemmar anser den i författningen förordade allmänna skolan vara den under nuvarande förhållanden mest lämpade skolformen. Det finns blott en helt liten minoritet, som ser sitt ideal i den konfessionslösa skolan, och möjligen ha denna grupps radikala fordringar bidragit att skärpa striden om religionsundervisningen. Men denna fordran ligger inte på det tyska skolväsendets raka utvecklingslinje. Sa länge en tysk skola består, står religionsundervisningen ständigt i första
limmet bland alla undervisningsämnen, j Folket har vant sig vid att till stor del anförtro den religiösa uppfostran åt skolan. Det skulle vara ett vågat företag att vilja med ett penndrag utplåna denna sedan århundraden fast rotade vana. Svåra skakningar skulle bliva den oundvikliga följden. Frankrike och Holland lämna talande bevis därpå. Författningen träffar därför väl det tiktiga, när den medgiver religionsundervisningen en plats i folkskolan. Behandlingen av allmänreligiösa ämnen i de allmänna skolorna ar visserligen inte alltid sa lätt. En omsorgsfull sovring måste företagas för att frånskilja det, som splittrar, och lata det enande träda i förgrunden, om annorlunda tän-kandes känslor enligt författningens fordran inte skola kränkas, Men ett omfångsrikt vetande och en fin taktkänsla kall dock veta att göra sig till herre över svårigheterna. Det som ar särskilt utmärkande för de olika konfessionerna måste behandlas genom skild undervisning för olika grupper av barn. Dessutom kommer det att tagas tillräcklig hänsyn härtill vid konfirmationsundervisningen.
Enligt förklaringarna till lagförslaget skall i vidsträcktaste mån hänsyn tagas till föräldrars och målsmäns önskan. Men var skall gränsen här gå ? M’åste inte i varje gemensamhetsliv den enskilda viljan in- och underordna sig det allmännas vilja eller bättre det allmännas intresse ? Varje lagparagraf sätter för det mesta till ooh med starkt inskränkande skrankor for den enskilda viljan. Tänkom oss detta: Tyskland har ungefär 40 erkända religionssamfund vart och ett av dessa har rätt att fordra en särskild skola för sina medlemmars barn. En gräns skall visserligen dragas: det måste föreligga minst 40 underskrifter av föräldrar och målsmän från en och samma eller närbesläktade bekännelser, om en skola skall inrättas for deras barn. Men där det finns vilja, finns det också vag. Understundom räcker väl också viljan och övertalningskonsten hos några enskilda för att påskynda grundandet av en sådan skola. En livlig agitation sättes i gång, vid vilken det kanke inte alltid arbetas med oklanderliga medel. Ett stort antal exempel från Holland kunna här anföras, vilka till och med fått rättsligt efterspel. Ar 1920 blevo i Holland de neutrala statsskolorna ocJh de fria skolorna finansiellt likställda. Man hoppades på en fredlig tävlan mellan bada. Men förhoppningen gäckades. Skolstriden har dragit in i kommunerna och föreiS delvis med stor förbittring.
For Tyskland synes det nu mindre an någonsin lämpligt att feasta in nya konfliktämnen bland folket, inom vilket partihat och partigräl redan åstadkomma ett nog sa förgiftande inflytande på folksjälen, och att därtill foga en sådan konflikt, som härflyter ur de religiösa frågorna och vilken, som all
’olks historia med fruktansvärd tydlig-let visar, alltid föres med särskild häftighet och lidelsefullhet. Den splittring, som vållas genom möjligheten att upprätta sa många olika slags skolor, kan )liva i hög grad ödesdiger för ett lands skolväsen. Här ar åter exemplet från Holland synnerligen lärorikt. I en stad med några tusen invånare fanns ett 3lomstrande, väl organiserat skolväsen. Genom en upprörande agitation från vis-a religiösa grupper förvandlades detta till 4 mindrevärdiga dvärgskolor. All respekt för de prestationer, som en skicklig och flitig lärare i en enklassig folkskola under ett 8-arigt planmässigt, målmedvetet arbete kan utföra i uppfostrande avseende, och for det betydande välsignelserika inflytande han kan utöva på sina lärjungar, men ingen omdömesgill människa kan vilja påstå, att den enklassiga folkskolan kan i arbetsduglighet framgångsrikt tavla med en val organiserad åttaklassig skola (med en lärare for varje klass). I Tyskland torde det just nu vara allra minst lämpligt att pressa ned folkets bildningsnivå, i en tid, då spännandet och utnyttjandet av alla hos folket förefintliga andliga krafter ovillkorligen ar nödvändigt för att varaktigt bota krigets skador. Härtill kommer oekså den finansiella synpunkten. En talare i riksdagen framkastade det påståendet, att man genom inrättande av särskolor även skulle kunna göra besparingar i skolbudgeten. Det blir inte sa synnerligen lätt att genom något exempel påvisa, hur detta skulle kunna ske. For Baden beräknade en statistiker exempelvis en engångsutglft på 15 miljoner mark och en årligt löpande merutgift på ungefär 2T/2 miljoner mark. Må vara att dylika beräkningar såsom alla sannolikhetsberäkningar äro mer eller mindre otillförlitliga, kanske överdrivna, men det måste val anda icke kunna bestridas, att vida större utgifter måste bliva nödvändiga genom uppdelningen av större skolsystem i mindre, for anskaiffande av lokaler, för anskaffande av undervisningsmateriell och jämväl för anställning av flera lärare. I Holland ha sedan ar 1920 utgifterna för skolväsendet sprungit sa i höjden, att starka betänkligheter börja uppstå även i de kretsar, vilka hittills med största energi kämpat for konfessionsskolorna, och för Tyskland ar det just nu en hård nödvändighet att vara mycket sparsamt.
Inte splittring utan främjande av enhetlighet syne-s nu vara dagens lösen, och därtill skall den allmänna skolan bidraga. Även den religiösa uppfostran skall härvid komma till sin rätt. Den thiiringska regeringen har i samråd med den thiiringska landskyrkan inrättat en allmän skola, i vilken den religiösa uppfostran på alla satt garanteras och säkerställes, Då även denna skola synes hotad genom den nya riksskollagen, resa nästan hela den thiiringska lärarkåren i folk- och högre sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
