Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
SVENSK
Nr J6
eller 62,5 proc, åtnjuta således icke några kontanta lönförmåner mtöver den lagstadgade lönen. Härtill må nämnas, att där bidrag av nu ifrågavarande slag förekomma, dessa i många fall äro av tämligen begränsad ’storlek. For 23,8 proc. har det kommunala löntillägget varit mindre an 500 kronor, medan for de återstående 13,7 proc. tillägget i fråga uppgått till eller överskridit nyssnämnda belopp.
Av hela antalet småskollärarinnor i riket - Stockholm undantaget - ha blott 30,5 proc. beviljats kommunala till-lägg. Kesultatet har blivit, att folkskolans lärare, även om man skulle värdera naturaförmånerna mycket högt, ej på långa vägar nå upp till den lön, som åtnjutes av den näst lägsta gruppen av tjänstmän med studier, ja, på orter, där naturaförmånerna äro mindre värda, befinna sig i lönhänseende ganska långt ned bland tjänstmän utan annan teoretisk utbildning an den folkskolan kan meddela.
Emellertid ar det ett misstag att tro, att blott f olkskolkåren ar misshandlad i lönhänseende. Även läroverkslärarna ha trots sin tillfälliga Jönförbättring ingalunda kommit upp i lönnivå - med de tjänstmän, som de enligt riksdagens uttryckliga uttalanden böra jämföras med.
De oförmånliga konsekvenserna av denna lärarkårens missgynnade ställning ligga i öppen dag. Skolarbetet måste t. ex. bli lidande på att lärarna av pinande existen&bekymmer tvingas att jaga efter extraförtjänster. Vad folkskollärarna angår bor det ihågkommas, att den nya skolorganisationen ställer ökade krav på deras kompetens i flera avseenden. Över hälften av de lärare, scm nu äro i tjänst, äro också utbildade efter 1914 och äga alltså den förbättrade men också dyrbarare utbildning, som därav följer.
Det ar utan tvivel-ett mycket svårlöst problem, som statsmakterna här stå inför. Säkert ar dock, att det ar omöjligt i längden fortsätta med den nuvarande uppskovspolitiken. Det ar betydande belopp det här ror sig om, men de måste på ett eller annat satt anskaffas.. Frågan ar sa vittomfattande ur statsfinansiell synpunkt, att ett initiativ givetvis helst borde komma fram regeringsihiåll. Om alltså riksdagen även i ar med en principiellt välvillig deklaration måste saga nej, sa ar saken ingalunda avgjord utan man far hoppas, att kommande ars finansministrar i. god tid agna problemet sitt positiva intresse, sa att de göra verkliga ansträngningar att i budgetsförslaget inrymma nödvändiga medel för denna lönreglering. Även staten måste hålla sina löften. Lärarkåren har väntat i över sju ar på att statsmakterna skola infria gjorda utfästelser. Nu går det knappast att skjuta undan f rågan längre. Utvägar måste skapas att åtminstone i väsentligare omfattning förbättra lärarkårens ställning.
dagen*
Brist på lärjungar?
Från början måste det vara klartr att antalet av de lärjungar,! som från folkskolans sjätte klass skulle söka in i läroverket innevarande ar eller det ar, då en fyraårig realskola skall börja sin verksamhet, inte kan bli stort på plats, där förut 6-klassig realskola finnes. .De begåvade lärjungar, som på något sätt funnit en utväg att få genomgå ett läroverk, ha naturligtvis under föregående ar anmält sig för inträde i första eller andra klassen av de gamla läroverken, helt enkelt emedan det inte fanns någon annan vag och ingen garanti hadeo givits, att det komme att finnas någon.
Från många håll, där en ny fyra-klassig realskola eller realskolav-delning skall börja hösten 1928 har man till regeringen och skolöverstyrelsen uttalat bekymmer över att den nya första klassen skall bli utan lärjungar. Sådana bekymmer ha uttalats från Askersund, och vidare har rektor i Borås, efter ätt redan nu ha annonserat efter lärjungar till ifrågavarande klass, fått endast en anmälan, varemot han fått många sökande till första klassen av den 5-åriga på 4/e av folkskolan byggda realskolan.
Naturligtvis begagnas detta resultat av rektors annonsering såsom ett vittnesbörd om att det icke föreligger något behov av en 4-årig realskola, byggd på den fullständiga folkskolan. Sedan den botten-skolfientliga pressen nästan dagligen predikat från taken, att bottenskolvägen var den »längre och sämre», införes en annons om bagge vägarna. Kommer sa därtill, att de, som skulle ha valt nämnda väg, re- 1 dan nödgats välja den andra, emedan den nu ifrågavarande inte fanns. När sa det blir ont om dem, som anmäla sig för sagda väg, sa ropar man: »Ja, var det inte det vi sade? Det fanns intet behov för en sådan väg.» Det ar snygga vapen bottenskolans motståndare använda.
I en ledande artikel förra året tilläto vi oss ifrågasätta utgivandet av en på officiellt uppdrag utarbetad upplysningsskrift, som for menige man redogjorde for skolreformens innebörd. En sådan utgavs, då de praktiska ungdomsskolorna infördes. Den författades av skolöverstyrelsens chef och bidrog i mycket hög grad till att jämna vägen for den då beslutade reformen. Någon liknande skrift har emellertid icke nu kommit till stånd, och någon sådan torde icke heller vara att förvänta. Men folk-
skolans lärare kunna utan tvivel göra icke! sa litet för att upplysa allmänheten.
Det förefaller oss alldeles otroligt, att i, en stad som Borås med närmaste j omgivning ej skall finnas mer fo en lärjunge i sjätte klassen, sjom vill övergå till läroverket, onji han far en riktig upplysning ojn möjligheten därtill. I ett annan stad, mindre an ^n tredjedel sa stor, anmälde sig, då samma reform genomfördes, ett 20-tal sökande till motsvarande klass. Vi veta ej, hijir rektor i Borås gått till väga vid éin undersökning. Men en rektor i en annan, mindre stad i mellersta Sverige lat införa ett upprop i alla ortens tidningar. Han meddelade ungefär följande: Fr. o. m. hösten 1928 skall i läroverket intagas lärjungar från folkskolans högsta klass. Ehuru han visste, att flertalet av dem, som ämnade sig till läroverket, redan från folkskolans tredje klass övergått dit, menade han, att ändå några studiein-tresserade och begåvade gossar eller flickor kunde finnas från staden och särskilt från kringliggande landsbygd, där man haft svårare att sanda barnen till läroverk vid sa tidig ålder som 9 ar. Vi ha talat med denne rektor, och han har förhoppningar att få ihop en klass fast inte stor och inte - i mars.
De folkskolans lärare, som ha hand om folkskolans sjätte klass, kunna saga sina lärjungar ungefär detsamma, som den sistnämnde rektorn lojalt meddelade allmänheten. De kunna också upplysa föräldrarna till sådana barn, pm vilka man kan hoppas framgång på studiebanan, hur det förhåller sig med de bägge vägarna: att det ar ren osanning, att bottenskolvägen ar »sämre», ty enligt av lärarna själva avgivna betyg och enligt opartiska ef tergranskningar av lärjungarnas skripta hava kommunala mellanskolans lärjungars arbetsresultat visat sig fullt ut lika goda som den 6-åriga realskolans och detta icke minst i sprak, samt att det ar minst 70 % osanning, att den nya vägen ar längre,, ty tack vare de talrika kvarsittningarna i läroverken ar medelåldern vid avgång från den 4-åriga mellanskolan helt obetydligt (c: a 0,30 av ett ar) högre an vid avgång från realskolan.
Naturligtvis bor intet barn övertalas att ge sig in på studiebanan, allra helst i dessa tider, då det ar ont om platser för studenter och ungdomar med realskolexamen liksom for nästan alla andra. De mestv begåvade och arbetsamma slå sig dock fram. Men for barn med utpräglade studieanlag - måhända utan fallenhet för handens arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
