Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 34
Enhetliga inträdesfordringar och inträdesprov vid folkskolseminarierna.
Förbundsstyrelsen hade gjort följande förslag:
Förbundsstyrelsen instämmer i den tankegång, som ligger till grund för Stockholmskretsens motion rörande prov och kunskapsfordringar för inträdessökande till seminarium och föreslår därför kongressen, att den måtte uppdraga åt förbundsstyrelsen att föranstalta om en utredning om möjligheten och lämpligheten av att införa enhetliga inträdesprov vid seminarierna samt åvägabringa överensstämmelse mellan nu gällande föreskrifter och de i praktiken tillämpade inträdesfordringarna samt
att kongressen vidare bemyndigar styrelsen att för utrednings verkställande hos vederbörande myndigheter anhålla, att dessa i samband med blivande inträdesprov till seminariernas klass föranstalta om en undersökning rörande graden och arten av de sökandes förkunskaper samt det sätt, varpa de förvärvats, varvid bi. a. följande grupper skulle komma i fråga:
Sökande * med studentexamen eller realexamen, genomgången högre folkskola, folkskolans högre avdelning, folkhögskola eller andra skolor, förberedande kurser med angivande av deras antal och långvarighet samt sökande med kunskaper iförvärvade genom självstudier eller privatlektioner, varvid ungefärlig kostnad och tidsutdräkt bör angivas. Undersökningen bör även ge upplysning om de inträdessökandes ålder samt antalet godkända intagna och underkända inom vardera av de kategorier undersökningen omfattar.
Förbundsstyrelsens förslag antogs.
Uteslutning av vitsord for fallenhet i folkskollärares examensl)etyg.
Kongressen bemyndigade styrelsen att. vidtaga åtgärder för fallenhetsbetygets uteslutande.
Val.
Vid företaget val av medlemmar i förbundsstyrelsen omvaldes till förbundsordförande för ett ar överlärare Martin Liander, Jularbo.
Av de styrelseledamöter som voro i tur att avgå hade hr E. A. Brännman i skrivelse till förbundsstyrelsen undanbett sig återval. I hans ställe valdes hr E. Y. Vänge, Kiruna, med hr D. Bäckström, Luleå, som suppleant.
Övriga avgående styrelseledamöter, hrr L. Wallerius, E. Bjerke, M. Löving och Alb. Lövgren omvaldes. Suppleanter for dem äro i nu nämnd ordning: R. Örtendal, J. O. Österling, K. V. Åhlander och Ad. Lindén.
Arbetslösheten inom folkskollärarkåren.
Förbundsstyrelsen hade föreslagit kongressen
1) att giva en insamling till ofrivilligt arbetslösa, behövande kamrater sitt kraftigaste understöd och som första bidrag för ändamålet anvisa ’2,000 kr. av förbundets medel samt uppdraga åt (förbundsstyrelsen att efter ingivna ansökningar fördela medlen.
2) att uppdraga åt förbundsstyrelsen att snarast möjligt ingå till vederbörande myndighet med en vädjan om åtgärders vidtagande för att bringa ekonomisk hjälp eller arbete åt de mest behövande arbetslösa lä-
rarna, då dessa oförskyllt blivit ekonomiskt lidande genom samma myndigheters oförsiktiga beräkningar av lärarbehovet.
Kongressen antog förbundsstyrelsens förslag.
jCftterafar.
Gossen på Nykarleby. Berättelse for barn och ungdom av Märta Edqvist, med teckningar av Brita Ellström. Svensk Läraretidnings förlag. Pris inb. i kart. band 2 kr
Zacharias Topelius har en gång for alla inskrivit sitt namn i den svenska vitterhetens hävder. Allt ar förgängligt, mycket av hans rykte har väl bleknat, och »Fältskärns berättelser» läsas kanske ej fullt tså mycket som föpr. Men han kommer alltid att stå kvar som klassisk författare for barn. Nå, detta ar i alla fall ingen betydelselös ställning. Att hava skrivit f or barn och skrivit saker, som tilltala barn, ar stort nog.
Men ännu större ar att leva ett liv, som, ljust och rent, lämpar sig for barnasinnen, både äldre och yngre. Man har sagt, att den basta saga Andersen skrivit var sagan om sitt eget liv. Sedan jag läst »Gossen från Nykarleby», ar jag böjd att sätta Topelius’ ssjälva levnadslopp över allt vad han skrivit.
Miärta Edqvist har i föreliggande arbete skildrat det. Just som det enligt min mening bor skildras: i en följd av raskt dragna teckningar, som ej blott ge oss en bild av gossen och ynglingen Topelius utan även av hans omgivning och av tiden, i vilken han växte upp.
Det hela ar en rad små genrebilder från förra århundradets början. En nu förgången tid - men som ligger oss sa nära - manas fram, klart och åskådligt, Ny Nykarleby - med sina 800 invånare och något över 100 gårdar - och Kuddnäs gard, där doktor Topelius bodde med maka, son och dotter. Den. redan i sin mannakraft av förlamning brutne läkaren, som dock till det sista plikttroget fyllde sitt varv, en verkligt ädel gestalt. Och sa få vi följa den unge »Zaches» liv: hos »skol-nioster» och i »storskolan» - som det hette den tiden. Vi få följa hans äventyr som barn och hans små mi&söden, hans fantasier och hans tankar. Det intresserar, när det här gäller en sedermera berömd man - men det skulle kanske intressera lika mycket, även om det gällde en fullständigt oberömd.
Åtminstone har jag fast mig mest vid tidsmålningen, de isimå bilderna från livet i Finland under 1800-talets första hälft. Kapitel sådana som »Hos skol-moster», »Julafton på Kuddnäs», »Runorna» och andra ha verkligen, synes mig, något att saga även oss, senare tidens barn. I synnerhet oss svenskar. Ty det rör sig här om stamfränder, oss sa nära besläktade, och från vilka vi nyligen skilts endast genom omständighe-teriias tvang.
Det ar en sedeskildring från det gamla Finland, då ännu i grund och botten det gamla Sverige. En skildring av enkla förhållanden men med något rörande trohjärtat i sin enkelhet. Vardagligt och borgerligt - må vara! Men i den vardagligheten och borgerligheten lag mycket gott och stort, som kanske även skulle behövas i var modärna tid.
Jag har redan antytt, att författarinnans satt att disponera sitt ämne synes mig mest lämpligt for ett arbete av detta slag. De åskådliga berättelserna böra utgöra medelpunkter, och egna reflexioner sa mycket som möjligt hållas tillbaka.
Zacharias Topelius’ barndom har här funnit en pietetsfull skildrare, som "for övrigt troget följt hans egna upptecknade minnen, sa som de föreligga i hans skilda arbeten.
Från början till slut har boken över sig ej blott något av det gångnas poesi utan ännu mer av den ständigt levande poesi, som ligger i ett enkelt och sunt och sant mänskligt liv. Jag skulle vilja kalla den en enda stor idyll. Ej därför att den tid den skildrar var sa alltigenom idyllisk. Tvärtom, den hade nog, som alla tider, sina fel och strider och synder. Men därför att den synes mig sa i jämförelse med mycket i nutiden, särskilt vad man ej utan en viss stolthet kallar »framat-andan», och som, jag mer kritiskt skulle vilja kalla »gåpåar-andan».
Boken ar läsvärd. Den ger en föreställning om svunnen tid, och den ger - åtminstone en och annan läsare - dessutom en njutningsrik stund.
Hugo Gyllander.
Lägerliv av L. Wennerström. Sveriges Scoutförenings förlag. Pris 3 kr.
Köpet »Tillbaka till naturen» har ljudit under många generationer, men inga ha väl som vår tidis människor försökt förverkliga denna tanke. Den, som en gång fått ögonen upp for lägerlivets tjusning och behag - vare sig det nu kallas scoutläger, gymnastikläger; camping eller något .annat - längtar ständigt tillbaka. Camping-idén tycks i ar ha slagit igenom fullständigt, och vi ha ju också i ar for första gången de många olika föreningarnas gymnastikläger.
Att på egen hand reda sig i skog och mark ar ingen lätt sak. Det kräves en hel mängd småknep och finesser, som blott erfarenheten kan ge. Bristen på en utförlig handledning i allt, som hor till lägerlivet, har hitintills gjort sig synnerligen kännbar, men den har i dagarna avhjälpts på ett förtjänstfullt sätt av civilingenjören L. Wennerström.
Förf. har bakom sig 15 års scoutverksamhet. (Scouterna voro de första som gjorde allvar av att förverkliga lägeridén, och det säger sig ju därför självt, att dessa äro de, som bast lampa sig for att skriva en handbok om lägerliv.
Boten ar visserligen i första hand av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
