Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 37
någon närmare kännedom därom. Dä emellertid Rydén genom sagda insats gjort Sveriges folkskolkår en ovärderlig tjänst, av vilken karen i sin helhet skördat frukterna, och då denna insats ar särdeles, karaktäristisk för hans por-sonlighet, * torde det vara på sin plats att nu med några ord erinra om densamma.
Värner Rydén hade kommit till en stady. som sedan lång tid tillbaka varit inom f olkskollärarkretsar ökänd dels för de skriftliga prov i modersmålet och räkning, vilka totalt snedvridit hela undervisningen i folkskolan, dels för de snart sagt otaliga skriftliga och muntliga tillsägelser från den dåvarande kommunala folkskolinspektören, vilka lärarna voro skyldiga att åtlyda, ehuru ingen kunde ens komma ihåg dem alla. Missförhållandena blevo till slut olidliga for lärarna. Ett starkt missnöje uppstod bland dem, och en och annan lät inspektören få veta sin mening. Men någon opposition tåldes icke. Lärarna skulle icke resonera, bara marschera. Ett exempel skulle statueras. En erkänt skicklig lärare varnades för - utdelad aga åt en övermåttan vanartig pojke. Då brast bubblan. En skarp strid uppstod 1893. I varningsmålet ingåvo 20 lärare till domkapitlet en skrift, i vilken de förklarade, att de av inspektören meddelade föreskrifterna voro »sa överdrivet minutiösa och i detalj gående», att »ett brytande mot dem vore oundvikligt». Detta renderade dem bi. a. av skolrådet en »allvarlig tillrättavisning och uppmaning att for framtiden vakta sig for sådant» etc. När några av dem sedan voro i tur att uppflyttas i högre löngrad, sökte inspektören och skolrådet förhindra detta, men lärarna vunno pä denna punkt en avgjord seger vid en talrikt besökt, stormig och långvarig kyrkostämma. Givetvis var förhållandet mellan inspektör och skolråd å ena sidan och lärarna å den andra efter den betan spänt under en lång tid framåt. Det var under tiden för denna spänning Värner Rydén gjorde sitt inträde i Malmö lärarkår, och det dröjde icke länge, förrän han var med i striden, då den ar 1904 uppblossade på nytt.
Biskoparna hade haft ett möte. Efter detta möte hade somliga av dem tagit sig före att med åberopande av några gamla för länge sedan döda paragrafer i 1686 års kyrkolag, vilka de själva gladeligen bröto, till sina kyr-kovisitationer kalla särskilt folkskolans
lärare och lärjungar och fordra, att lärarna skulle i kyrkorna förhöra barnen i katekesen. Dessa »katekesparader», som. de respektlöst kallades, voro särskilt förhatliga för folkskolkåren, dels emedan de förryckte undervisningen i skolan, dels ock emedan de avsågo endast folkskolan och icke alls andra skolor.
Till en sådan »katekesparad» den l oktober 1904 kallade biskop Billing Karoli församlings i Malmö folkskollärare och de av dem undervisade barnen. Häremot reagerade 32 lärare vid Malmö folkskolor, bland dem Värner Rydén, genom att offentliggöra ett av dem undertecknat till formen ytterst hovsamt »öppet brev till biskopen i Lunds stift», i vilket de på anförda skäl som sin mening uttalade bi. a., att de funne anordnandet av ett specialförhör med församlingens folkskolbarn »lika onödigt som meningslöst». Och dagen före Visitationen hade tidningen Arbetet, i vilken Rydén var medarbetare sedan 1902, en med hans namn undertecknad artikel, i vilken han belyste frågan om katekesparaderna och uppmanade föräldrarna att låta barnen bli hemma dagen därpå.
Såväl det oppna brevet som Rydéns artikel i Arbetet väckte en ofantlig uppmärksamhet i pressen. De liberala tidningarna ställde sig i allmänhet på lärarnas sida, men de flesta högertidningarna överöste lärarna med de grövsta glåpord. N. D. A. hotade med repressalier. Allt detta gav Sv. Ltg anledning att i några artiklar med anförande av kyrkolagens ord klart uppvisa, att lärarna icke hade någon laglig skyldighet att efterkomma biskopens kallelse.
Repressalierna uteblevo icke. En vacker dag inställde sig två poliskonstaplar, ombud för detektiva polisen, hos hr Rydén och sökte förhöra honom angående tillkomsten av några tryckta löpsedlar, som från Arbetets redaktion utdelats till några barn, då de voro på väg till visitationsförhören men konstaplarna fingo gå med oförrättat ärende. Denna attack misslyckades således. Däremot hade skolrådet bättre tur. Det vågade sig visserligen icke på att varna de 32 lärarna, men det tilldelade dem en »erinran och förmaning» att för framtiden taga sig till vara för »dylika demonstrationer», och vid anförda besvär förklarade först domkapitlet och sedan k. m: t, att skol-
rådets åtgärd icke vore av beskaffenhet, att klagan däröver finge föras. Sagda åtgärd kunde ju visserligen icke ha någon rättslig påföljd, men tydligt ar, såsom Sv. Ltg då påpekade, att den var ett attentat mot hela folkskol-kårens medborgerliga rättigheter. Det gällde ju, huruvida folkskolans lärare skulle åtnjuta samma rätt, som i tryckfrihetsförordningen var tillerkänd varje annan svensk medborgare, att i tryckt skrift uttala sin mening, eller denna kår skulle vara ställd helt utanför nyssnämnda grundlag.
Kom sa en ny kyrkovisitation i Malmö hösten 1907 - kort efter hr Rydéns första riksdag - denna gång anordnad icke av biskopen utan av kontraktsprosten. Då hade vederbörande blivit visare. Lärarna ålades icke att komma, utan de »inbjödos». De, som ville komma, vore välkomna, men det vore intet tvång. Inbjudningen gav emellertid anledning for ajrbetarkom;-munen i Malmö att anordna ett opinionsmöte i frågan med hr Rydén som inledare. Mötet antog en resolution, som fullständigt utdömde katekesparaderna. Därvid stannade det den gången. Skolrådet vidtog då ingen åtgärd.
Men annat blev det 1910. Under riksdagens påskferier höll Rydén påskdagen på samma tid, som högmässogudstjänsten pågick i den församling, där han var lärare, ett politiskt föredrag om sparsamhet i statshushållningen. En av de tre präster, som voro självskrivna skolrådsledamöter, anmälde det för skolrådet, och detta infordrade hans förklaring. Han avgav genast ett svar av innehåll, att han på grund av frågans principiella betydelse för folkskolkåren ställde sig på den ståndpunkten, att en folkskollärare icke i fråga om rätten att disponera sin lediga tid intar någon undantagsställning från andra svenska medborgare. Sa länge riksdagen pågick, fick han dock fortsätta att stifta lag for Sveriges folk, men när riksdagen var slut, skulle skolrådet läsa lagen för honom. Detta skedde till en början genom några inkvisitoriska förhör, varvid det begärdes, att han skulle på stående fot besvara vissa på förhand formulerade frågor, som gällde icke blott föredraget på påskdagen utan ock den del han haft i mötet 1907. Som ett kuriosum kan i detta sammanhang erinras, att skolrådet vägrade anslag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
