Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
839
Jörns, Karlshamns, Kinda, Konga, Lidköpings, Mariestadstraktens, Mellersta Närkes, Mo härads, Mora, Mönsterås, N. Ö. Upplands, N. Tjusts, Orusts, Ramnäs, Rekarne, Ronneby, Skara, ’Smedstorpsortens, ’Sollentuna, Stigs jo, Stora Tuna, (Strängnäs-traktens, ’Sundsvalls, S. Ö. Närkes, Trosatraktens, Tunalän-Sevede, Umeå, Vällda och Släps, Väne, Väster-Färne-bo, V. Gästriklands, V. Handibörds, V. Hälsinglands, V. Jämtlands, Örnsköldsviks, Ö. Södertörns, Sava r.
Sekreteraren.
Förrättade val.
Centralstyrelseledamöter.
Kroppakretsen: Carl Lidman, Anna Olsson, And. Johansson, Frida Hamer och Martin Liander.
Västra Gästriklandskretsen: d: o.
Eksjökretsen: d: o.
Örebro skolförening: d: o.
Höks härads kretsförening: d: o.
Ramselekretsen: Carl Lidman, Anna Olsson, Frida Hamer, Gust. Storgård och Sixten Mogren.
Färskretsen: Carl Lidman, Anna Olsson, Frida Hamer, Axel Rommedal och Martin Liander.
Västra Härjedalens lärarförening: Carl Lidman, Anna Olsson, And. Johansson, Eibba Andersson och Gust. Storgård.
Vägojökretsen: Carl Lidman, Anna Olsson, And. Johansson, Frida Hamer och Gust. Storgård.
Härnösandskretsen: d: o.
Kungsörskretsen: Carl Lidman, Anna Olsson, Bror Sjögren, Frida Hamer och Gust, Storgård.
Ilalmstadstraktens skolförening: Carl Lidman, Anna Olsson, Frida Hamer, Martin Liander och Bror Sjögren.
Väringens skolförening: Carl Lidman, Anna Olsson, And. Johansson, Frida Hamer och Bror Sjögren.
Revisorer.
Färskretsen: Frans Berggren och Osvald Rydén.
Västra Härjedalens lärarförening: d: o.
Vötfjökretsen: d: o.
Västra Gästriklandskretsen: d: o.
Eksjökretsen: d: o.
Härnösandskretsen: d: o.
Örebro skolförening: d: o.
Väringens skolförening; d : o.
Hoks härads kretsförening: d: o.
Kroppakretsen: Frans Berggren och Aug. Björklund.
Kungsörskretsen: d: o.
Ramselekretsen: d: o.
Från kretsmötena.
Strängnästraktens lärarförening höll sitt-årsmöte i Strängnäs den l oktober. Efter några hälsningsord höll föreningens ordförande hr E. Aspling* ett a.v varm känsla buret minneistal ö>ver avlidne folkskolinspektör Eriksson.
Folkskolinspektör G-. Hilén, Eskilstuna, höll sa ett med stort bifall mottaget föredrag om Barnens skriftliga arbeten, grundat på mångåriga erfarenheter dels som lärare, dels som inspektör.
Inledningsvis framhöll tal., att resultatet av folkskolans undervisning i läsning ar ganska nöjaktigt. Men med skrivningen förhåller det sig tvärt om. Det (förekommer klagomål både från tidningar och andra över huru oförmöget vårt folk ar att uttrycka sig skriftligen. Lärarkåren ar själv medveten om och har givit tillkänna, att den icke hinner med, som den ön-
skar, att lära barnen behandla sitt modersmål. Då tal. i skolöverstyrelsen var behjälplig med bearbetandet av lärarnas uttalanden om undervisningsplanen, fann han i dessa många skiftande meningar och önskemål, men två fordringar gingo igen med största enighet från hela riket, nämligen ökad tid for modersmålets skrivning och ökad tid iör räkning.
Tal. framställde därefter frågan: Vad kan göras for att få basta möjliga resultat under den tid, som står till förfogande. Först talade han om plump, sudd och slarv i skrivböcker-na. Mången lärare tror, att sådant icke går att utrota. Men tal:s erfarenhet vore, att det går iför sig att förmå barnen hålla rent i böckerna. Det behövdes blott, att man har kurage och gott mod och icke låter sig nedslås. Somliga lärare i folkskolan vilja påstå, att missförhållandet beror på ovanor från småskolans undervisning. Detta ar i allmänhet ej sant. För övrigt, har en lärare haft sina lärjungar ett par månader, bor han på den tiden ha hunnit med att vänja barnen vid renhet och snygghet i böckerna, även om sa icke varit förut.
Beträffande välskrivningsundervisningen hade tal. funnit tre slag av lärare. Det tråkigaste att bemärka ar, när läraren alls icke bjuder till att forma barnen skriva vårdat. Andra lärare åter bruka på nlästan varje sida i barnets skrivbok sätta: »Slarv!» eller »Vårda stilen!» Men detta ar till ingen nytta, ty barnen bry sig inte om det. Den tredje gruppen av lärare - och dit hor lyckligtvis ett stort antal - utgöres av dem, som tillämpa en rationell undervisning i välskrivning. Man spårar överallt deras bemödanden i barnens skriv-böcker, där de an gjort ett lutnings streck, an rättat en stapel eller en bokstavs f orm. Tal. höll alls icke på någon viss sikrivmetod, ty han hade sett utmärkta resultat av skilda skrivme-toder. Huvudsaken ar, att man ständigt bedriver en sådan undervisning, att man visar det felaktiga i bokstäverna och hur de skola se ut. Ett ganska bra satt ar att sikriva upp någon bokstav, som gång på gång kommer igen felaktig och skriva den goda typen bredvid till jämförelse. Tal. hade ofta gjort den iakttagelsen, att i vissa fall resultatet !är sämre i folkskolan an i småskolan. Orsaken ar oiftast bristande övervakning men också den, att skrivningen sker under for stort jäkt. Beträffande stilens lutning ville talaren för sin del förorda den svagt lutande stilen.
Den svåraste stötestenen i modersmålets skrivning ar rättskrivningen. Tal. vore sedan gammalt av den meningen, att ljudmetoden icke hade samma goda inflytande på rättskrivningen som den gamla stavningen. Det vore icke talarens syfte att agitera mot Ijudmeto-derj, men han menade, att just för rättskrivningens skull gällde det att taga vara på stavningen, sa att vi låta barnen stava mycket. Barnet skall kunna bokstavera, innan ordet skrives. Hörselbilden ar av minst lika stort varde som synbilden. Förr lade man mest an på diktamensskrivning. Men denna bor huvudsakligen användas som provskrivning. Timmarna måste vara verkliga lärotimmar. I B 2-Sikolor ar avskrivningen oundgänglig. Men den bör redan från början sa bedrivas, att barnet först lär sig ordets stavning, därefter lägger någonting över ordet och sedan skriver det. När det ar mera försigkommet, kan det taga flera ord i taget.
Det vanligaste tillvägagångssättet vid rättning ar, att läraren later lärjungen skriva det felaktiga ordet några gånger. Dock trodde icke tal., att detta sätt vore det viktigaste utan i stället den muntliga behandlingen. Han rekommenderade två små frågor: Hur skall det vara? Varför skall det vara sa? Den senare frågan framställes för »allan. Frågan, huruvida man skall köra med regler eller ej, har varit omdebatterad, o°h det har framlagts skal för och emot. Men tal. trodde, att man ej finge vara for rädd för inlärande av regler och vissa ordramsor, åtminstone när det gäller ljud-stridigt tecknade ord. Det långa medljudets teckning kan man komma ganska långt med genom att lata barnen läsa orden felaktigt.
såsom de skrivit. Frågan: Vad kommer ordet av? hjälper ofta.
På grund av tidens knapphet hann tal. endast i korthet beröra uppsatsskrivningen. Huru många uppsatser böra skrivas? Tal. rekommenderade två i månaden. Ena veckan skrives konceptet, och andra veckan renskri-ves det. Konceptet skall rättas, särskilt på det lägre stadiet. På det högre stadiet kunna lärjungarna få skriva in utan rättning men tillsägas, att om o et ar något,- som de äro osäkra om huru det skrives, de böra fråga. E vi viktig sak ar ämnesvalet. Tal. varnade iör sådana ämnen, som egentligen äro kunskapsprov. Läxreferat bli huvudsakligen ett slags ir.rmesskrivning. Ämnet skall läggas sa, att det for barnen endast blir fråga om att utarbeta lämplig form därtill. Berättelser bruka ofta förekomma, likaså beskrivningar, och tal. ville icke saga något däremot. Dock har man en känsla av att beskrivningarna bruka bli skäligen tona. I stället for rent läxrefe-rat kan man välja sa, att det man läst i skolan ligger till grund utan att locka till minnesskrivning. Bra ar att som omväxling med förut gängse ämnen lata barnen få taga reda på huru arbeten i deras omgivning går till för att sedan skriva därom, t. ex. isupptag-ning, en torgdag, -potatis-upptagning, en dag som ’stalipojke, mor bakar, far slöjdar m. 11.
Efter en kafferast behandlades centralstyrelsens ärenden. Frågan om betygssättning och betygsigrunder inleddes av hrr O. Strandberg i Mariefred och Hj. Mann i Åker. Kretsen gjorde följande uttalande i enlighet m;ed inledarnas förslag’:
Kretsen anser, att ett fastställande av mi-nimikurser för folkskolans klasser av flera anledningar skulle vara olämpligt samt att fastställandet av normalexempel iör skriftliga prov i folkskolan ar önskvärt endast under den förutsättningen, att användandet får bero på lärarens fria vilja.
Uppförandebetyget bor bibehållas men ej flitbetyget, som bor ersättas med betyg i ordning och uppmärksamhet.
Kretsen anser lämpligt med fyra betygsgrader i uppförande: C, B, AB, A, och omskar att medelbetyg fastställes.
I fråga om ändring av föreningens stadgar bifölls det av centralstyrelsen föreslagna tillägget.
Lektor M. Borgström, Strängnäs, höll till sist ett föredrag över ämnet: Uppmärksamheten och dess betydelse for bildning och personlighet.
Uppmärksamheten ar liksom allt, som hör till det själsliga området, svår att definiera. Man har liknat den vid en strålkastare, som belyser en viss del av själslivets fait men lämnar andra delar i skuggan. Emellertid ar denna liknelse icke fullt riktig, ty uppmärksamheten ar icke något utifrån kommande, utan den hör hemma i vårt eget ’själsliv. Uppmärksamhet kan sagas vara en viss grad av själslig intensitet, spänstighet och kraft, som vi ägna åt de upplevelser vi ha av ena eller andra slaget. Den kan vara både utåt- och in åt riktad. Uppmärksamheten ar summan av själens krafter och utgör liksom toppunkten av vårt intellektuella liv. Därför måste des’s tillstånd vara av en mycket stor betT^lse for personligheten och dess bildning.
Uppmärksamheten kan framkallas och vidmakthållas antingen dänför att det ’ar frågan om något, som ar roligt, eller därför att man ar tvungen. Hos barn finnes icke mycket av viljeuppmäriksamhet, utan där ar det framför allt intresseuppmärksamheten, som ar framträdande. Och ’eftersom vi i skolan måste bjuda dem sa mycket, som ej verkar lockande på dem, sa har ins.n en ständig möda for att kunna framkalla och bibehålla deras uppmärksamhet. Nu kunde det tyckas, att vi borde nöja os,s med intresseuppmärksamiheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
