Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
985
Ilttanctef.
Miljö och karaktär.
Iakttagelser från ett engelskt internat.
Det ar ett ofta upprepat påstående, att barn från förmögna hem, vilka gå till högre skolor, äga moraliska kvalifikationer, som göra dem till karaktärer av högre kvalitet an de, som framgå som produkter av den egentliga folkskolans uppfostran. Till belysande av denna fråga kan det måhända därför ha ett visst intresse att hora vad en vederhäftig iakttagare på detta område har att säga.
I ett nummer av The New Statesman redogör nämligen en berömd engelsk skolman, J. H. Simpson, for sina rön från arbetet bland barn ur skilda kategorier. Mr Simpson har under åtta ar varit verksam som rektor för en högst unik skola. Först ar då att marka, att den ar ett internat, grundat på frikostiga ’donationer. Enligt statuternas bestämmelser skall ett visst antal elever från den egentliga folkskolan kostnadsfritt erhålla sin utbildning från elva års åldern och uppåt vid skolan. Men dessutom står skolan öppen för lika stort antal betalande lärjungar, vilka förut fått sin förberedelse i privata skolor. Det säger sig självt, att en intresserad iakttagare här haft alldeles särskilt stora möjligheter att undersöka den ärvt-liga belastningen och den sociala omgivningens inverkan på barnens karaktär. Vid beskrivningen av undersök-, ningsresultatet kallar mr Simpson de barn, som komma från folkskolan ele-mentarpojkar, och dem, som äro utgångna från andra anstalter förberedande (preparatory) pojkar.
Den första frågan mr S. uppkastar ar denna: Huru utfaller en jämförelse mellan de båda grupperna i fråga om de karaktärsdrag, som konstituera en god medborgare? Finns det några allvarliga brister i elementarpojkarnas föregående sociala uppfostran, och äro dessa i sa fall omöjliga att avhjälpa i den nya miljön? De kvalifikationer, som en god medborgare skall ha, kommer till synes i hans sociala föreställningsvärld, i hans inställning till överordnade och i hans känsla av broderskap eller solidaritet.
Innan mr*S. går in på att behandla vissa punkter, där en jämförelse utfaller till elemantarpojkarnas nackdel, gör han dock den reservationen, att inga utav deras svagheter äro större, an att de i en lämpligare omgivning kunna avhjälpas. Det ofta återkommande talet, att det gives barn med särskilt framstående dygder, vilka kunna förvärvas endast av dem, vilkas föräldrar ha 18,000-kr. inkomst och som äro elever i privata skolor, »public school virtues», har icke kunnat verifieras av hans erfarenhet.
Elementarpojkarnas sociala föreställningsvärld företer i regel brister, som
icke äro till finnandes I samma grad hos förberedande pojkar. De förra ha svårare att finna sin plats som medlemmar av en grupp eller ett bollag, och nar de finna den, ha de mindre förmåga att ge rättvisa åt andra grupper och motspelare. De förberedande ha lärt att bedöma - visserligen ofta absurt och konventionellt - en persons värde eller skada för samhället. Samma svaghet framträder också, när det gäller att klart uppfatta de moraliska förpliktelser, som den enskilde har mot det hela. Att man skall betrakta statens tillhörighet som sin egen ar ingen lätt sak att lära folk. Prövostenen i detta fall ar det sätt, på vilket man behandlar offentlig egendom. Förf. påminner om det vanvettiga slöseri av statens medel, sorn ägde rum under kriget, och vars extravaganser nationen i sin helhet nu får betala i form av olidliga skatter. Han ar ledsen att nödgas konstatera, att i dessa avseenden äro elementarpojkarna den sämre parten. Han har emellertid genom ihärdigt arbete lyckats avhjälpa denna svaghet.
Pojkarnas ställning till överordnade myndigheter ar inte lätt att definiera. Den skymtar emellertid fram under deras samtal om offentliga institutioner. Ofta omtalas de med nedlåtande överlägsenhet. Och även när barnen dagligen komma i beröring med samhällets välfärdsanordningar, betraktas dessa som något, som blivit dem påtvingat, och det faller dem sällan in att betrakta sig själva såsom delaktiga av dem. Parlamentet, domstolarna, polisen, kommunala styresmän, järnvägsstyrelser och andra omtalas alltid som »dom» och alla dessa »dom» böra bevakas och bedömas med en hälsosam misstanke av »oss». Därav följer också att »vi» måste bemöta alla offensiver och opponenter mot »dom» med en instinktiv sympati utan att reflektera på om inte offensiven i verkligheten riktar sig mot våra egna intressen.
Det ar en ofta upprepad iakttagelse, att elementarpojkarna ha mycket svårare att ta parti for överordnade an för myndigheternas vedersakare. Mr Simpson tillämpar givetvis självstyrelse i sin skola. En viss del av institutionen regeras sålunda av en generalförsamling och en kommitté, utrustad med judiciell makt. Ofta föreligger i denna församling förslag om bestraffning av brott, begångna mot dess lagar. Straffen bestå i nyttigt arbete eller framförande av ursäkter. Därvid förekommer under de mycket livliga debatterna opposition mot bestraffningar i allmänhet, och denna opposition emanerar i regel från ele-mentarpojkar, som varit vid skolan allenast ett ar. Detta beror ofta på en rent fysisk skräck for all bestraffning. Det gives naturligtvis skal mot bestraffning, som kunna vara riktiga, men de kunna också vara i grunden omoraliska. »Jag klandrar honom inte», eller »jag vill inte .satta honom i klister» kunna vara ut-
tryck för en äkta mänsklig sympati, men de kunna också rymma en god portion dimmigt antisocialt tänkande.
I två andra avseenden har också mr Simpson funnit elementarpojken besitta underlägsna egenskaper: i fråga om öppenhjärtighet och sanningskärlek. Han vill gärna slingra och berätta sagor. I de ytterst få fall, som mr S. haft att utfråga pojkarna om en förseelse utan att erhålla ett prompt svar från gärningsmannen, har han i regel funnit brottslingen bland elementarpojkarna, som varit vid skolan endast ett eller två ar. Vad ligger bakom denna skillnad? Två motiv för att öppet svara kunna tänkas. Pojken måste känna, att andra äro inblandade i saken och att risken, att den oskyldige skulle misstänkas och an värre straffas i. hans ställe, måste vara outhärdlig att bara. Den andra kraften, som driver honom, ar medvetandet om att han äger lärarens förtroende, och att detta icke får missbrukas. Den känsla, som man nämner hederskänsla, förutsätter en viss moralisk likställighet mellan parterna, och den kan aldrig gro ur en känsla av egen mindervärdighet och tryck av en överlägsen makt.
Vad beträffar elevernas sanningskärlek, sa kan man efter två års skolliv icke se någon skillnad mellan arbetarbarn och barn från högre samhällsklasser, men under första eller andra året äro de förra underlägsna. Detta har sin grund, utom i bristande hederskänsla, i fysisk fruktan. Nästan alla lögner man möter i skolan ha sin grund i fruktan för konsekvenserna, emedan skolans sätt att bestraffa i regel äro förbundna med kroppsliga smärtor. Det ar ett känt historiskt faktum, att fysiskt mod ar en egenskap, som ar mest tillfinnandes hos de rikare, regerande klasserna, vilkas liv normalt har passerat i säkerhet och komfort.
Försök att slingra och ljuga for att slippa ifrån straff förekommer bland båda grupperna. Men deras sätt att reagera ar dock väsentligt olika. Elementarpojkarna kunna nog bekänna, när det gäller småsaker, men bli mer och mer förhärdade, desto grövre förseelsen ar. De förberedande däremot kunna måhända låta samvetet anklaga förgäves, om det gäller en bagatell, men ett svårare brott bekännes omedelbart. Detta har sin grund i deras olika syn på myndigheterna. De senare ha förtroende till dem och hysa icke samma fruktan för dem som for att slingra sig från dess domslut. De förra däremot betrakta ju alla myndigheter med misstro och som de dar icke förgäves bära ett svärd, som drabbar hårdare, ju större brottet ar. Säkerligen ar de förberedande pojkarnas inställning den hälsosammare.
Denna syn på myndigheterna anser mr Simpson även till en del ha sin grund i en felaktig religionsundervisning och isynnerhet barnens första idéer om det gudomliga. Dessa ideer äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
