Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 52
SVENSK LÄRAEETIDNING.
999
närs ar det ju sant, att postsparbanken sa tidigt som ar 1884 genom försäljning av sparmärken började med en sådan rörelse, men det måste sägas, att detta sätt för sparande lämnade klent resultat. Sa fort samlandet av sparmärken förlorat nyhetens behag, sjönk intresset och därmed också sparsum-mans storlek ar från ar. Samma erfarenhet har gjorts i utlandet, där försäljning av sparmärken ägt rum. Man har därför inriktat sig på att utfinna andra medel för att bättre kunna väcka sparsamhetsintresset och hålla det vid liv. Flera system ha därvid kommit till användning, alla med lärarna som medarbetare i mer eller mindre mån.
I det följande kommer jag att ge en kortfattad skildring av sparverksamheten, sådan den ar anordnad vid Katrineholms folkskola, inom Oppunda härads sparbanks verksamhetsområde.
Huvudsynpunkterna vid det system for skolsparrörelse, som här kommit till användning, äro:
1. Sparbanken, som största intressent, skall ge barnet erforderligt startkapital;
2. lärarpersonalen skall åsamkas minsta möjliga extra arbete for skolsparkassans skull;
3. barnen skola sättas i tillfälle att själva medverka genom att fora anteckningar över insatta medel, genom att sändas i ’förtroendeuppdrag till sparbanken o. s. v.;
4. också de minsta ’belopp barnen kunna spara skola mottagas till insättning;
5. barnens intresse för sparande skall vidmakthållas.
Till och med i ar har sparbanken åt varje barn i skolåldern skänkt en sparbanksbok, vari banken som startkapital insatt l kr. Härigenom har barnets intresse redan från början stimulerats på ett lyckligt sätt. Från i ar sträcker sig sparbanken anda längre och skänker åt varje nyfödd en sparbanksbok med insatta 5 kr. Därmed avses att väcka för-äldraintresset i högre grad, an vad redan skett.
Egentligen ar Skolsparrörelsen en rätt omfattande organisation, men vi lärare ha inte någon besvärande känning därav. Då terminen börjar, kommer sparbankens vaktmästare med skol-sparbössan, en låda av prima bleckplåt. Den innehåller en sparask för varje barn i klassen. Sparaskarna döljas under locket, som ar tillslutet med dubbla patentlås. Varje sparask motsvaras av sin numrerade öppning i locket.
Där står sparbössan på katedern varje läsdag. Barnen känna var och en sitt nummer på sparask; då och då vid inmarsch eller utmarsch kommer någon liten sparare fram med en slant i nypan, lägger huvudet på sned och letar reda på sitt fack, och sa slinker slanten ned. Läraren ar passiv, men spararen antecknar beloppet i sin trevligt utstyrda kassabok - en gåva av sparbanken.
Sa går terminen - sparterminen kan vi ju kalla den i detta fall. Då och då kommer en liten väckare för dem, som
till äventyrs slumrat till. Kanske ar det läraren, som ger en liten påminnelse, att sparbössan står på katedern, lyfter den prövande och tycker, att den ar sa sorgligt lätt. Eller ar det vaktmästaren från sparbanken, som kommer med någon riktigt trevlig påminnelse, att det finns något, som heter spara. Ar det i början av höstterminen, har han säkert med sig schema, en sort för flickorna och en för pojkarna, och det ar schema, som äro både vackra och starka.
Men litet längre fram kommer han kanske med ett paket av större omfång. Det där paketet ha barnen väntat länge, de ha till och med slunkit in till de snälla banktjänstmännen och frågat, om det inte kommer snart. Nu, då bankvaktmästaren stiger in med det genom dörren, går ett sus genom klassen: »Lyckoslanten!» Ja, det ar Lyckoslanten, de små spararnas egen tidskrift. Den utkommer fyra gånger om året och kostar inte barnen ett öre, ty den ar en gåva av sparbanken. Den, som inte stiftat bekantskap med Lyckoslanten, tror kanske, att det ar en riktigt snustorr siffertidning, full av maximer och tänkespråk. Sa ar inte alls förhållandet; den modärna Skolsparrörelsen ar inte hågad för det tråkiga och torra, och därför ar tidskriftens innehåll »omväxlande, aktuellt, intressant och roande», för att citera Folkskollärarnas Tidning. Den har också vunnit stor spridning och utgår redan i 200,000 exemplar.
Då terminen hunnit mot sitt slut, kommer sparbankens bud for att hämta sparbössan. I samband därmed har läraren insamlat barnens sparbanksböcker, ordnat dem och paketerat dem samt utskrivit en förteckning över dem. Det bör framhållas, att barnens sparbanksbok har ett från de äldres avvikande utseende, i det att den ar smakfullt dekorerad på pärmens framsida. På insidan återfinnes ett gåvobrev från sparbanken till den lille spararen.
Sa vandrar sparbössan alltså till sparbanken, där sparaskarnas innehåll räknas upp, och beloppen införas i möt-böckerna. Dessa senare återlämnas snarast till eleverna, som då kunna kontrollera, om de införda beloppen stämma med de av dem i kassaböckerna under terminen införda. Skulle det vid uppräknandet visa sig, att något stulits, ikläder sig sparbanken risken och ersätter beloppet. Det ar således allt skäl för att barnen föra noggranna kassaböcker !
I början av nästa termin erhåller varje elev en av sparbanken upprättad, tryckt redogörelse for sparverksamheten i varje skola och klass inom hela häradet. Därigenom bli eleverna i tillfälle att jämföra, och av jämförelsen äggas de till nya friska tag.
Vissa smärre avvikelser från den ovan skisserade organisationen av Skolsparrörelsen inom vår skola förefinnas
ju. Sa låter t. ex. en del lärare eleverna turas om att få förtroendeuppdraget att vid terminens slut bära sparbössan till sparbanken i och för tömning. Några klasser ha en dag i veckan bestämd till bankdag, d. v. s. eleverna gömma sina sparslantar till den dagen och lägga då ned dem i sparbössan.
Det framgår av det anförda, att lärarna betungas ytterst litet med skriverier och penningräknande, då Skolsparrörelsen anordnas på detta sätt. Däremot bör läraren sa osökt som möjligt då och då med några små ord stimulera intresset hos de små spararna; men han skall akta sig for att driva dem och pressa dem och likaså akta sig för att klassificera dem efter vad de ha på sparbanksboken.
Läraren bör givetvis undvika allt sp arsamhetspr e dikande, och framförallt bör han ej anse undervisningen i sparsamhet som ett nytt ämne. Tänk er ämnet »Sparsamhetskunskap»! Sparsamheten predikad får gärna karaktär av något negativt, men just det negativa i densamma bör sa litet som möjligt understrykas, ty, som. jag i den förra artikeln framhöll, vi svenskar äro väl förtrogna med försakelsens konst, som ar sparandets negativa sida. Det ar sparsamhet som något positivt ungdomens intresse främst skall inriktas på. Och det sker bäst genom att visa fram syftemål och resultat (muntligt genom läraren, skriftligt genom sparbankens propagandaskrifter och redogörelser).
I tio ar har nu Skolsparrörelsen varit anordnad vid vår skola enligt detta system, och resultatet måste betecknas som gott. Omkring 83 proc. av folkskolans elever deltaga i sparandet. Av 3,961 sparbanksböcker, som utdelats på dessa tio ar, ar det endast 36, som ej kommit till användning.
Läsåret 1926-27 deltogo 724 av skolans 876 elever i sparandet, och deras sammanlagda insättningsbelopp uppgick till 4,916: 55 kr. Medelbehållningen per skolsparbanksbok var i december 1927 kr. 54:87.
Det ar emellertid inte en huvudsak, att beloppen bli stora, huvudsaken ar, att de bli många. Det skall bli de mångas vana att taga vara på slanten och inte fåtalets. Det ar visserligen lovvärt, om klassen sparat en stor summa, men ändå mera lovvärt ar det, om alla elever i klassen äro sparare. Och sparare, som ha bevarat sitt svenska lynne, d. v. s. kunna spara utan att vara gnidare, kunna äga utan att häfta fast vid ägodelen; vi böra fostra vår ungdom att bli, som Almquist säger: »ett folk, som arbetar och f örkovrar sig, som äger utan att med hjärtat hänga vid ägodelen» !
Då jag inte velat göra min redogörelse for skolsparrörelseiis organisation alltför långrandig, har den i stället kanske blivit alltför knapphändig. Det finns givetvis flera system an det av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
