Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 2
masarna, som får fram sitt matsäcksknyte. O, vilket matsäcksknyte! Den masen hade provianterat för minst en månad. Du arma Dalom, som ska föda sådana storätare! Måtte inte alla masar ha samma aptit! Det ar trångt i kupén, och masen har svart for att få plats for sig och sitt matsäcksknyte. Vid fönstret sitter en välfödd tysk herre. Han märker tydligen, att masen tycker det ar för trångt, ty han stiger helt resolut upp och bjuder med en elegant gest masen sin plats. Och jag ska7 säga, att nu blev det ata utav. Vi svenskar äro allt bra mycket för mat anda. Det ar väl inte vart att skylla endast masarna för att vara stora »matvrak». Nu tar en Surahammarbo fram sitt matsäcksknyte. Hungern smittar tydligen. Hade masen mat för en månad, ja, då hade denne yngling mat med för två månader - minst. Inom några minuter ar kupen ett enda stort matbord, som dignar av allehanda läckerheter. Humöret ar på topppunkten. Vi passerar Libnitz. En skon dam förtrollar huvudet på en av pojkarna. Den tyskan, hon kunde konsten hon. Vi ånga in på Lübecks station och konstatera, att tyskarna tycka om att ha gräsbeväxta bangårdar. Inte for att det slog an något vidare på oss, ty i Sverige äro vi vana att se grusade och väl krattade stationsområden. Uppehållet i Lubeck blir inte långt. Endast några minuter, och vi lämna staden. Det ar en härlig resa mot Hamburg. Terrängen ar mycket kuperad. Små leende lövskogsdungar ge landskapet en viss förnämhet.
10,26 äro vi framme i Hamburg, miljonstaden. Enligt resplanen ska7 vi stanna här hela dagen för att se vad staden har att bjuda på, Vi märka, att vi äro i en stor handelsstad. Gatulivet ar bullrande. I hastig takt ströva vi genom stadens gator for att fånga det mest sevärda. Hamburg ar som bekant delad i »gamla staden» och »nya staden» genom floden Alster, som uppdämts till tvenne sjöar. Vid dessa ligga de vackraste gatorna, bland dem Jung-fernstieg. »Gamla staden» bjuder på åtskilligt av intresse. Trånga gator och kanaler, gamla spetsgavelhus och stora magasin ge en sagolik stämning. Men vi ha ej tid att stanna här längre. Vi gå vidare och komma fram till en av Hamburgs monumentalbyggnader - rådhuset. Det ar en ståtlig och förnäm byggnad. Från rådhuset går färden till Hamburgs konstmuseum, där vi bese dess samlingar av såväl äldre som mera modärn konst. Vi finna ett flertal svenskar vara representerade bland samlingarna. Sa t. ex. Griinevald och Hallström.
Nu ar kl. 3. Klockan 2 skulle vi egentligen varit på Skandinaviska sjömanshemmet. Där väntade nämligen middagen. Först ^2 4 voro vi där. Föreståndarinnan - en svenska - hade en härlig svensk middag i ordning. Aptiten var
Rådhusgården i Hamburg.
god och humöret det basta. På middagsbordet vajade svenska flaggor. Vi hurrade för föreståndarinnan och Sverige och naturligtvis också för den goda, svenska maten. Det var klart.
Sa bar det av till hamnen, som väl ar det sevärdaste i Hamburg. Hamnen ar 10 km. lang med en kajlängd av 26 km. Den har särskilda avdelningar, om jag sa far saga, för stenkol och petroleum. Man märker, att det ar en »jättehamn», då man ser dessa jättestora lyftkranar, som majestätiskt resa sig mot skyn. I motorbåt kryssa vi omkring i hamnen under en timmes tid. Under vår färd i hamnen träffade vi på en svensk båt, Sumatra.
Nästa punkt på programmet var Hagenbecks djurpark. Dit måste vi, det var givet. För 75 Pfennig pr person transporterades vi dit ut i en stor buss. Omkring två timmar strövade vi sa omkring i den storstilade djurparken. Där funnos både många och märkvärdiga djur. Ja, sa märkvärdiga, att en av kamraterna fann sig föranlåten att utropa: »Sådana djur finns icke!» Nu var klockan 8. Först 11,19 gick taget, som skulle fora oss till Paris. Sanningen att saga voro vi ganska trötta efter dagens strapatser. Det var därför med en viss känsla av behag vi sjönko ned på stolarna i Alsterpaviljongens flotta musikkafé, där vi tillbringade de tre sista timmarna av den alltigenom trevliga dagen i Hamburg.
Om Ni vid läsningen av detta nummer finner detsamma innehålla något i ett eller annat avseende
värdefullt,
sa skulle Ni göra Svensk Läraretidning en tjänst och gagna den fria lärarpres-sen om Ni ville
visa det
for de medlemmar av folk- eller små-skolkåren, som ännu ej äro prenumeranter.
Psalmsången i folkskolan.
I nr 48 av Svensk Läraretidning har på ett förträffligt sätt frågan om psalmsången i folkskolan kommit under utredning. De synpunkter, som däri framhållits, äro både klarläggande och beaktansvärda. Till vad som i nämnda artikel framhölls vill jag foga en sida av spalmsången, vilken kanske alltför litet kommer till synes vid undervisningen. Psalmsången, såväl som den profana sången i allmänhet, tillgår ju i regel sa, att inlärandet av text och melodi troget följas åt. Eleverna inlära texten utantill och sjunga följaktligen endast de psalmer eller sånger, vilkas text inlärts, de sjunga således, som man säger, utantill. Det ar ju ett förträffligt sätt för melodiens inlärande, enär uppmärksamheten uteslutande kan riktas på detta arbete. I en utantillrepertoar ligger onekligen också en styrka och säkerhet vid utförandet. Av en psalm in-läres i allmänhet ej flera verser, an man ämnar sjunga, och då psalmerna innehålla ett flertal verser, kan ju denna inskränkning vara fullt berättigad. Allt detta ar ju fullt metodiskt riktigt, men då det speciellt gäller psalmsången, blir det ej fullt tillräckligt vid den kommande tillämpningen av psalmsången vi(l gudstjänsterna. Visserligen ar det av oskattbart värde att barnen förvärva sig en fond av psalmer och melodier, men det blir, särskilt vad koralmelodierna beträffar, ett inlärande mer for skolan an för livet. Blott ett fåtal melodier jämfört med hela koralsamlingen hinner inläras, och därtill kommer, att barnen helt och hållet äro bundna vid den inlärda texten. Men sa går det icke till vid gudstjänsterna. Där sjunges efter bok, och detta äro barnen i skolan i allmänhet särdeles främmande för, särskilt då det gäller psalmboken. Det torde därför vara av praktisk betydelse att låta eleverna, åtminstone i de högre klasserna, få öva psalmsång med ledning av orgeln av för dem både till text och melodi alldeles obekanta koraler. Härigenom vinnes en viss färdighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
