Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 4
SVENSK LÄRARETIDNING.
61
framsteg för folkskolans utveckling gjorts. Ett stort antal halvtidsläsande skolor hava förändrats till heltidsläsan-de, många nya skolhus ha uppförts, och många gamla skolffus ha ombyggts och moderniserats. Han har planmässigt och målmedvetet arbetat för undervisningens höjande inom inspektionsområdet. Folkskolinspektören Bäckström äger den goda förmågan att få skolreformer genomförda, utan att strid och splittring uppstår.
Såsom huvudman i Piteå sparbank har han tagit initiativet till organiserandet av skolsparkasseverksamheten inom bankens område, omfattande skoldistrikten Piteå stad, Piteå landsförsamling, Norrfjärden och Hortlax. Genom hans initiativ har inom inspektionsområdets kustdel bildats en verksam Barnens Dag-förening, varigenom möjliggjorts bi. a. att ordna barnbespisning vid flera skolor inom ovannämnda skoldistrikt.
Folkskolinspektören Bäckströms stora arbetsförmåga och skicklighet hava tagits i bruk inom olika områden. Bland förtroendeuppdrag må nämnas att han under sin vistelse i Nederkalix var ledamot av församlingens skolråd och av kommunala mellanskolans styrelse. Av länets landsting ar han insatt som ledamot i terminsavgiftsnämnden vid Piteå samrealskola. Under de senaste åren har han av skolöverstyrelsen varit förordnad till censor vid småskollärarexa-men vid seminariet i Öjebyn. Stadsfullmäktige i Piteå tillhörde han åren 1923 -1926.
Inom Piteå stads sångarförbund ar Bäckström ordf. och hedersdirigent, och inom Piteåbygdens samfällda manskör tjänstgör han som ordf. och förbundsdirigent. Sedan 10 ar tillbaka ar han förste förbundsdirigent i Norrbotten.
Bäckström tillönskas att många ar efter fyllda 50 få fortsätta i rastlös strävan för ungdomens undervisning och fostran.
X.
Glimtar från Strängnåsseminaristernas Parisresa.
Av V. Palm.
III.
Tisdagen ingick med strålande sol och värme. Efter det vi stoppat i oss åtskilligt med fransk mat ställde vi kosan till Louvre. Naturligtvis skulle vi åka métropolitain dit. Vi måste spara på krafterna, ty i Louvre behövdes de säkert. Visserligen är det både bekvämt och bra med métropolitain. Men usch, sa varmt det är därnere i »underjorden» ! Precis som i en bastu. Men fort går det. Och det är ju huvudsaken. Åtminstone i Paris.
Så äro vi då framme vid Louvre. »Vargjägarnas samlingsplats» ha en del menat, att Louvre skulle betyda, andra åter ha sökt ursprunget i det anglo-sachsiska ordet lower, som skulle betyda bostad. Även andra förklaringar finnas.
Louvre är en mäktig och imponerande byggnad. Palats vore kanske rättare att säga. Men så har det ock tagit en rundlig tid, innan det blev fullt färdigt. Det ursprungliga slottet byggdes av Philippe Auguste. Sedan ha sådana män som Frans I, Henrik II, Henrik IV, Ludvig XIII, Ludvig XIV och Napoleon ägnat sig åt att fullborda det var på sitt sätt.
I denna gamla kungaborg, ett verk av fyra sekler, äro alla konstarter och alla civilisationer företrädda. Louvre är världens rikaste museum. Där finns ett målningsgalleri, omfattande inte mindre än 3,000 verk samt 40,000 teckningar. Dess otaliga skulpturer, dyrbara möbler, gobelänger, asiatiska och egyptiska konstsaker, etruskisk och grekisk keramik och konst från medeltiden och renässansens tidevarv göra sitt till att förvilla en. Det är en enda stor labyrint av mästerverk och skatter. Vi, som ej ha mer än fyra-fem timmar att ägna åt Louvre, kunna omöjligt tänka på att se något ordentligt. Det måste så att säga bli en promenad genom en del av skulptur- och målarsalarna.
Vi se först på skulpturavdelningen, där hedersplatsen, om jag så får säga, intages av en praktfull staty av kejsar Augustus. Runt omkring denne står en massa marmorbyster. I en annan sal göra vi bekantskap med 1700-talets konst. Där ha rokokons store målare Watteau och hans elever en mängd konstverk. Vi förvånas över den mängd tavlor Watteau hunnit med, trots att han dog vid 37 års ålder. I närheten av Watteaus tavlor har Boucher sina berömda skönhetsgudinnor. Efter att ha ägnat några minuter åt 1600-talets målare styra vi stegen genom några små salar med tidigare fransk konst och komma in i stora galleriet, som ar 375 meter långt och rvmmer de utländska skolorna. Här träffa vi på da Vincis Mona Lisa och många andra förnämliga saker av samme målare samt av Rembrandt och Franz Hals. Inom flamländska skolan märkes främst Rubens, vars verk ganska lätt igenkännas på de frodiga kropparnas rosiga hull. Van Dyck, Rubens lärjunge, är också representerad.
Så äro vi i spanska skolan, där originalet till Murillos välkända »Obefläckade avlelsen» intar en framstående plats. I den florentinska skolan lägga vi särskilt märke till Andrea del Sartos La Charité, målad för Frans I: s räkning. När vi lämna museet, sker det med en förhoppning att snart få återkomma för att djupare tränga in i de skönhetsskatter, som dväljas inom dess murar.
På kvällen besökte vi varietéteatern Olympia. För nio francs fingo vi tack vare direktörens vänlighet de allra ypperligaste platser man kan tänka sig. Tänk vad fransmännen ändå voro gästfria! Det var inte blott här vi voro i tillfälle att konstatera detta. Varhelst vi drogo fram, förvånades vi över denna älskvärdhet.
Onsdagen kom även den med sol. Dagen börjades med att besöka mässan i Notre Dåme. Det var visserligen »frivilligt», men de flesta hade gnuggat sömnen ur ögonen och begivit sig åstad. En mässa i Notre Dâme är något imponerande, något storslaget och stämningsfullt. Allt liksom manar till tankar på det världsligas förgänglighet, på eviga ting.
Ej långt från Notre Dâme och så gott som vägg i vägg med vårt hotell låg Clunymuseet. Då vi ätit frukost, förde oss färdledaren innanför dess trolska murar. Där finnes mycket för besökaren att se. Inte mindre än 20,000 föremål : träskulpturer från 1400-talet, amuletter, plaketter och guldsmedsarbeten, sträckbänkar, relikskrin, klosterredskap m. m. Till museet hör också en liten underbar och sagolik trädgård, välskött och välordnad på alla sätt.
Vi göra en relativt hastig visit i den historiska avdelningen. Dock tillräckligt lång för att lägga märke till att här förvaras en oerhörd mängd troféer, som franska armén hemfört under sin blodiga och skiftesrika historia. Vårt besök i Invalidhotellet gäller ju främst Napoleons grav. Den ganska enkla men ändå vackra sarkofagen av röd granit står ensam och grandios i kryptan. Runtomkring läser man namnen på kejsarens förnämsta segrar. Kring graven hålla en mängd statyer vakt, och några blekta fanor sänka sig över kistan.
Men klockan närmar sig tre. Precis på treslaget skola vi vara vid stationen för att fara till Versailles.
Vi lämna Invalidhotellet i en hast och äro inom några få minuter vid Gare des Invalides. Färden ut till Versailles tar inte stort mer än 30 min.
Själva slottsbyggnaden är enkel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
