Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 9
Barnen trilskades mångenstädes av det enkla skalet, att de tyckte det vara trevligare att slippa skolans tvång och ordning an att underkastas desamma. Socknarna reagerade mot de kostnader, som voro förenade med byggandet av skolhus och avlönande av lärare.
Dess värre ha vi ännu ej tillgänglig en sammanhängande och uttömmande skildring av allt det motstånd, som mötte folkskolan vid dess första tillkomst. Men åtskilligt veta vi. Det fanns t. ex. en övergångsbestämmelse i 1842 ars folkskolestadga, som ålade varje socken att inom fem ar ha inrättat minst en folkskola. När de fem åren voro gångna, hade 80 % av socknarna trotsat stadgan och ej inrättat någon folkskola. Sockenstämmoprotokollen, prostarnas och biskoparnas visitationsprotokoll överflöda av uppgifter om det hårdnackade motstånd, -som mötte i arbetet för reformens genomförande. Gång på gång, ar efter ar sade socknarna nej. Kyrkoherden vidtog alla åtgärder, som stodo till hans förfogande, men socknarna vägrade. Biskopen kallades till hans hjälp; kanhända föllo bönderna till föga i ord inför hans straffpredikningar. Men när han rest, .gjorde de ingenting ändå åt saken. Prosten Schönbeck berättar i de efterlämnade anteckningar, som nyligen förvärvats för S. A. F :s Skolhistoriska arkiv, att när han i mitten på 1860-talet som den förste folkskoleinspektören i Skåne kom till staden Kristianstad, fann han, att inte ens denna residensstad ställt sig folkskolestadgans föreskrifter till efterrättelse. Staden hade - mer an 20 ar efter folkskolestadgans tillkomst - en usel gammal »fattigskola» men ingen folkskola.
Sådan var mångenstädes den obligatoriska folkskolans start. »Im-popularitet» ar ett alltför svagt ord för att beteckna den första stämningen gentemot folkskolan. Och frågan torde vara, om inte ännu här och var i halvtidsläsningens landsändar opinionen ar ganska närbesläktad. Men statsmakterna ha ej fallit undan för slika opinionsbildningar.
Att den obligatoriska fortsättningsskolan i början av sin verk-
samhet ej skulle få en dans på rosor, förutsågs, när reformen beslöts. Nu som för 75 ar sedan måste man rakna med föräldrar, som sätta barnens förvärvsarbete före betydelsen av ökade kunskaper, med barn, som sa fort som möjligt vilja bli »fria» från skolan för att kunna kanna sig som ungdom och leva dess liv, med skoldistrikt, som äro benägna att i den nya skolan närmast se ett påtvunget ont.
Men enligt vår uppfattning ar denna stämning - i motsats mot på 1840-50-talet - långt ifrån allmänt förekommande. Vi ha nyligen haft två källor att tillgå, som i det hänseendet äro ganska vägledande. I denna månad ha fortsättningsskolorna på landsbygden i stor utsträckning haft avgångsexamen. I bygdetidningarna inflyta vanligen meddelanden om dessa. Vi ha berett oss tillfälle att genomläsa dessa tidningsnotiser från rikets alla delar. Det ar nära 1,000 stycken, som på det sättet kommit i våra händer. Studiet har varit intressant och givande. De ha också lämnat en bild sa avvikande från de politiska ledarefabrikanternas
skildringar, som gärna tänkas kan. I flera hundra notiser utsäges, att barnens skolgång varit mönstergill, att intresset bland barn och föräldrar varit stort. Det talas på mångahåll om ett stort antal barn, som trots snöhindren icke försummat en timme o. s. v. Icke en har talat om, att skolan mötts med fientlighet eller misstroende. Men det ar kanske icke främst detta, som väckt var uppmärksamhet. Det märkligaste ar, att man på många håll ordnat särskilda högtidligheter i samband med examen. Barn, föräldrar, lärare och sockenbor ha ofta samlats i kyrkorna, där examen hållits och avgångsbetygen utdelats under former, som icke sa litet påminna om vad konfirmationen, åtminstone förr i tiden, var för landsbygdens ungdom. Det har anordnats gemensamma festligheter - i all enkelhet visserligen - där den äldre generationen mött de unga och deras lärare i hjärtlighet och gamman. Slädpartier till och från avgångsexamen ha ordnats på flera håll. O. s. v. Man har fått en känsla av att fortsättningsskolornas examen
mångenstädes håller på att växa ut till ett nytt inslag i landsbygdsbefolkningens samlevnad. Och ett mycket vackert sådant.
Den andra källan ar folkskolinspektörernas berättelser. Bilden, som dessa framkalla, har väl här och var sin lilla fläck, men i alldeles överväldigande grad ar den ljus och upplyftande. Ej heller där far man intryck av den utskrikna im-populariteten.
Säkerligen ar det här sa, som Geijer skriver: »Var plåga har sitt skri för -sig, men hälsan tiger still.» Den stora massan av våra fortsättningsskolor har redan kommit över startårens svårigheter och håller på att växa in i vårt folks medvetande som något gott och värdefullt. Om dem ha tidningarna intet uppseendeväckande att förmäla. En liten procent kämpar med motigheter. Om dem skriva tidningarna vidlyftiga betraktelser, och av undantagen skapar man regeln.
Fortsättningsskolans start har försiggått ojämförligt mycket lyckligare an tidigare införda skolformer, som byggt på det allmänna skoltvångets grund.
Biträdande lärares och lärares vid mindre folkskola rättsliga ställning.
Med anledning av k. m: ts proposition samt vid riksdagen väckt motion angående åtgärder för beredande av en tryggare ställning åt biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola liar Malmö småskollärarinneförening jämte ombud för kringliggande lokalavdelningar av Sveriges småskollärarinneförening vid möte i Malmö den 16 februari 1929 gjort följande uttalande i denna för småskol-lärarkåren sa betydelsefulla fråga:
Tacksamt ihågkommande vad 1918 ars reform uträttade i fråga om småskollärarnas rättsliga ställning, vill mötet uttala sin tillfredsställelse över att även frågan om biträdande lärares och lärares vid mindre ’folkskola mera tryggade rättsliga ställning genom k. m:ts proposition och den av hrr V. Hydén, J. P. Johansson och R. Wagnsson väckta motionen förts fram inför riksdagen. Den undantagsställning, som ifrågavarande lärare hittills intagit, skulle genom förverkligandet av k. m:ts förslag med det tillägg, som motionen angiver, i väsentliga delar förbättras.
Genom riksdagens bifall till propositionen och motionen .skulle sålunda dessa lärare vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
