Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 14
som f. n. rader bland småskollärarinnorna. Eftersom landstingen ej synas kunna rada bot på arbetslösheten, anser man, att det ar statens plikt att övertaga seminarierna och reglera produktionen av lärarinnor. Dessutom må det i och for sig anses rimligt, att staten övertager ansvaret for utbildningen av småskollärarinnor lika väl som for andra lärare vid folkskolan. Att sammankoppla frågan om förstatligandet med reformkrav av tämligen vittgående natur kan endast fördröja lösandet av småskollärarinnornas ekonomiska svårigheter, och ur den synpunkten äro reformkraven endast att beklaga.
Till sist några ord om treåriga småskolese-minarier. Styrelsen for Sveriges småskollärarinneförening har på sitt nyligen hållna årsmöte gjort ett uttalande i denna fråga. Den har i detta framhållit nödvändigheten av att utbildningen for lärarinnor på ett verksamt satt förbättras. Uttalandet ar sympatiskt och ger ett bättre betyg åt småskoleseminarierna an i förstone kan tyckas, ty det ar minsann icke alla läroanstalter, som kunna driva /sina lärjungar till en sa hög ståndpunkt, att de .få en sa självkritisk och sann synpunkt på sig själva. Men småskollärarinnorna äro tydligen av gammal vana alltför blygsamma i sina anspråk, när de kräva treåriga småskoleseminarier. Det ar föga troligt, att en sa vaken och ansvarskännande kår som småskollärarinnorna skulle kanna sig tillfreds med treåriga seminarier. Varför då icke på en gång begära fyraåriga? Därför kan man också knappast taga dem på fullt allvar, när de kräva en tvåårig fortsättningskurs for småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor, ty två ar måste anses vara för kort utbildningstid, emedan man därvid måste bygga på en kurs, som småskollärarinnorna själva underkänt. För övrigt, äro icke treåriga småskoleseminarier en ekonomisk orimlighet? Skola de göras treåriga, böra de samtidigt bli lika kvalificerade som folkskoleseminarierna både med avseende på lärare samt annan nödig utrustning. Men som förhållandena nu äro, förefaller det som om det skulle bli lika billigt iör staten att helt enkelt slopa småskoleseminarierna och lata folkskoleseminarierna - sådana dessa nu en gång äro - övertaga utbildningen for alla lärare vid folkskolan, tills de i sin tur få vika for bättre och effektivare utbildningsformer.
Anna Ödlund.
Om Ni vid läsningen av detta nummer finner detsamma innehålla något i ett eller annat avseende
värdefullt,
sa skulle Ni göra Svensk Läraretidning en tjänst och gagna den fria lärarpres-sen om Ni ville
visa det
for de medlemmar av folk- eller små-skolkåren, som ännu ej äro prenumeranter.
Last och återgivet.
Lärarnas provisoriska avlöningsförbättring börjar nu, sedan propositionen i ärendet avlämnats, åter sysselsätta pressen. Bland de större tidningar, som yttrat sig, märkes Svenska Dagbladet (h.), som bi. a. ger följande karaktäristik beträffande synpunkterna bland de närmast intresserade:
Vad man hoppats på ar en definitiv lönereglering och i avvaktan på denna ett lönetillägg, betydligt större an vad regeringen nu ansett sig kunna föreslå. Folkskollärarna ha för sin del tänkt sig en summa av 500 kronor för de ordinarie manliga lärarna och motsvarande reducerade belopp för övriga befattningshavare. Läroverkslärarna torde för sin del aldrig ha räknat med att löneförhöjningen skulle begränsas till endast en del av karen. Likväl har detta nu skett.
Regeringen har emellertid haft grundade skäl för sitt handlingssätt. Ben har icke utan vidare kunnat tillämpa den princip, som herr Värner Rydén för någon tid sedan proklamerade i Svensk Läraretidning: »När guldet flödar, skall man inte vara snål.» Nog ar det sant, att budgetläget öppnat möjlighet for ecklesiastikministern att tillgodose lärarnas önskningar, men guldflödet har vairit begränsat. Statsrådet har fått följa Kajsa Vargs recept att taga, om man sa hava kan, och detta i mer an ett avseende.
Alldeles sa, som Sv. D. påstår, föllo inte våra ord om guldflödet. Men vi hävdade och hävda alltjämt den meningen, att de statsfinansiella förhållandena, som alltid åberopats mot en lärarlönereglering, i ar äro sådana, att det ej går att vidare anföra dem. Varje människa vet, att en tillfällig löneförbättring i ar kan genomföras i enlighet med lärarnas önskemål utan ens ett spår av finansiell svårighet. Det blir ändå plats till både skattelindringar, ordentliga arbetslöshetsanslag och mycket annat. Skall Kajsa Vargs recept följas, sa bör det nu bli en obeskuren löneförbättring.
Artikeln slutar med följande:
Utsikterna inom riksdagen äro för närvarande omöjliga att beräkna. Tidigare ha röster höjts för klart avslag, i synnerhet från vissa landsbygdsgrupper, men å andra sidan erkänna många, att lärarna verkligen behöva sin löneförbättring, sedan de nu i många års tid ha blivit avspisade med utfästelser om den lönereglering, som skulle komma men alltjämt dröjt. Motioner med
ändringsförslag lära icke utebli; och först när dessa ligga på bordet, blir det möjligt att överskåda ärendets läge. Det kan tänkas, att en eller annan förbättring skulle vara både önskvärd och möjlig, t. ex. vad extralärarna beträffar, men man kan också vänta yrkanden om beskäring eller avslag. Riksdagen borde emellertid betänka sig mycket noga, om den skulle frestas att reflektera på dylika råd. Ty det kan icke förnekas, att den själv ar efter ar gjort uttalanden, som måste tydas som löften om en snar lönereglering. Likväl har ar efter ar fått gå, utan att någon regering velat göra en positiv insats, ända till dess högerregeringen tog saken om hand. Men med enbart löften kan riksdagen icke förhala tiden hur länge som helst, och när nu ett förslag föreligger, som öppnar möjlighet att åtminstone till hälften infria dem, då bör tillfället icke få gå förbi. Det gäller lojala tjänstemannagrupper, som tåligt väntat på att deras tur en gång skulle komma, och de förtjäna den uppmuntran under väntans långa tider, söm det föreliggande förslaget i all sin knapphet likväl innebär.
Den partipolitiska bockfoten sticker väl mycket fram i detta uttalande. Lärarna begära emellertid sin lönereglering icke som belöning för »lojalitet» eller politisk inriktning, utan därför, att de "behöva den och vilja bli rättvist behandlade.
Bondetåget till förmån för katekesen
seglar i stark motvind även i högerkretsar. Lunds Dagblad (h.) skriver exempelvis:
Man får emellertid hoppas, att det icke skall göras allvarliga försök att förverkliga detsamma. Det skulle vara ur alla synpunkter olämpligt och det skulle kunna medföra stor skada, kanske i främsta rummet just för kristendoms-undervisningen i skolorna. När man erinrar sig vilka hatiska och hämndfulla känslor 1914 ars bondetåg utlöste hos radikaler och socialister och hurusom de ännu icke upphört att söka hämnas för vad de då ansågo som ett övergrepp, sa inser man genast, vilken skada ett återupprepande skulle åstadkomma i det här berörda fallet.
F. ö. måste man varna för ett lättsinnigt handskande med själva bondetågsidén. Den skulle förfuskas genom att missbrukas i otid och på ett olämpligt sätt. Sveriges lantmän ha i denna idé en tillgång, som de icke böra slösa bort utan som bör bevaras att användas, när verklig nöd ar på färde, såsom fallet var 1914. Detta ar tvivelsutan också en oeftergivlig förutsättning för en tillräckligt imponerande anslutning, men en sådan skulle man aldrig kunna räkna med, om det gällde att frigöra katekesläsningen. I vidsträckta trakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
