Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 15
SVENSK IJJIARETIDNING.
291
värdigt, att fadern inte lät också sina bägge yngre söner bli lärare. Det kan knappast vara rätt mot dem, att de få det sämre an den äldre brodern. Enligt vad jag förut hört skulle skollä-rareleverna få betala mat och logi själva till de i städerna höga priserna. Många skulle säkert därför som jag vara tacksamma för en upplysning om vid vilket seminarium detta kan fås gratis.
Matematiken kan ibland vara en krånglig vetenskap!
Katekesfrågan ar alltjämt det stora diskussionsämnet på åtskilliga håll. Prosten Engström har fått medhåll av ämbetsbröder i ett av kontrakten i Karlstads stift. Och de kommunala folkskoleförbunden - de tyckas ännu leva i någon avkrok - i en Västgöta-landsän-de ha protesterat »skarpt» i anledning av statens sätt att misshandla Bolstad. Eljest löper diskussionen mest i förutvarande fåror. Några korta klipp kunna dock måhända ha sitt intresse.
Bohuslänningen (fr.) påpekar, att om Bolstad finge bilda prejudikat, skulle anarkin vara införd på skolans område. Och medan på somliga ställen katekesen skulle leva upp igen, komme på andra all kristendomsundervisning att utvoteras ur skolorna, ja, det skulle kunna tänkas, som Soc. Dem. framhållit, att någonstädes den Leninska trosläran med dess hatförkunnelse mot all religion bleve den första »barnaläran». Staten måste blunda for den ena lagöverträdelsen sa väl som för den andra, när den en gång börjat. Ar det för att barnen i övre Norrland skola lyeklig-göras med bolsjevikiskt religionshat, som barnen i Bolstad skola läsa Luthers katekes 1
Naturligtvis vet prästerskapet mycket väl att katekesen kan tas med redan från början vid sidan av annan lärobok. Sa kunde nog också ha ordnats i Bolstad, om man inte just velat strid.
Oskarshamns Nyheter (fr.) : Socknens andliga ledare, främst då prosten Engström, ha agiterat upp denna stämning för katekesen och tagit på sitt ansvar att mot gällande förordning använda den som lärobok även i skolans lägre klasser. Föredömet ar icke alldeles gott och utan risk.
De, som nu ställa sig på Bolstads-f örsamlingens sida och utmåla dess martyrskap, borde nog vara mera försiktiga. Ty det ar uppenbart, att får den ena menigheten taga sig en frihet - direkt lagstridig - och en annan en andra, sa ar fältet upprivet. De nuvarande bestämmelserna äro tillkomna som garantier mot godtycke från alla håll.
I Elfsborgs Lans Annonsblad skriver signaturen Uppfostrare:
Ändamålet med kristendomsundervis-
ning såväl som all annan undervisning i folkskolan ar ju att med Guds hjälp fostra goda, kristliga personligheter av de små, som anförtrotts åt lärarens vård. För vederbörande tycks det kunna sättas likhetstecken mellan kristendomsundervisning och katekesplugg, mellan förbättrande av läroböcker och kristendomens avskaffande ur våra skolor. Luthers katekes tyckes vara den enda ofelbara, andra läroböcker med saipama kristna grundsanningar, framställda i en mera fattbar form, förkastas.
Ett sa ensidigt bedömande och ty åt-f öl j ande aggressivt tillvägagångssätt anser jag ej vara ett utslag av sant kristligt kärleksfullt uppfostrarnit utan desto mera av en långt ifrån förtjänstfull och tacknämlig maktpolitik.
I Arbetet skriver en arbetarhustru M. J. bi. a.:
Barnen i protestantiska länder ha ju alltsedan reformationen fått lära sig, att avlatsköp och fingrande på radband under frammumlande av tanklösa böner icke ar kristendom. Nu ar det tid att lära dem, att tanklösa minnesläxor ur Luthers lilla katekes ej ar någon måttstock på andlig mognad. I stället för dylika meningslösa läxor böra goda kristliga gärningar sättas i högsätet.
En statens tjäjiare, som ju prästen ar, bör sannerligen icke sätta sig i spetsen för rena lagöverträdelser. Då fördunstar återstoden av den ringa respekt, som ännu möter denna kår.
Vestsvenska Dagbladet har lämnat plats för en insändare, som tecknar sig Västra Dal. I denna läsas följande visdomsord :
Det har klagats över, att barn finna katekesen sa svår och sa tråkig. »Svensk Läraretidning» använder i sin artikel uttrycket »barnaplåga». Barn ha i allmänhet lätt för att lära utantill. Det märker man i fråga om alla läxor. De återge gärna bokens ord och kunna läsa upp långa ramsor ur historia och naturlära utantill. Därför tror jag ej katekesen ar sa svår för barnen, och det de ej finna sa sv^rt, finna de ej heller sa förskräckligt tråkigt, att det kan kallas en plåga. För övrigt vet jag ej, om det ar sa alltigenom skadligt för barnen att göra sådant, som de ej tycka om. Tvang ar och förblir nödvändigt i all barnauppfostran.
Döljer sig en barnalärare under ovanstående signatur, sa måste vi beklaga de stackars barn, som ha att lita till hans undervisning. Därför att de »kunna läsa upp langa ramsor ur historia och naturlära utantill», finner han ej katekesen svår.
Ärkebiskop Lindblom inledde den katekes, som han för mer an 100 ar sedan författade, med en »Erinran for Skollärare». Han gav däri bi. a. den
anvisningen, »att icke till utanläsning . förelägga barnet något, som det icke, efter sina förmögenheter, begriper». Och en kyrkoherde yttrade för 70 ar sedan i en katekesdebatt inom prästeståndet följande ord om den utanläsningsmetod, som ännu synes ha utövare i västra Sverige: »Detta ar alldeles samma metod, som följes, när man lär en papegoja tala. Man upprepar för fågeln en fras sa länge, tills den, genom hörseln uppfattad, kan av det läraktiga djuret efterpladdras. Men lika litet, som fågeln vet, vad han säger, lika litet vet ett barn vad det läser på ovanbeskrivna sätt.»
Ibland kan man tycka, att det ar synd om människorna.
Tidning för Sveriges läroverk blev på
sin tid mycket förgrymmad över att Svensk Läraretidning avtryckte vissa sakliga uppgifter angående resultatet av lärjungarnas studier i bottenskole-klassen ( kl. l i den 4-åriga realskolan) vid Umeå läroverk. Adjunkt Ilien, som lämnat uppgifterna, bemöttes med invändningen, att klassen i övervägande grad bestode av flickor, som genomgått flickskola.
Adjunkt Ilien framlägger nu i T. f. Sv. 1. ytterligare följande uppgifter:
Vid slutet av höstterminen 1928 fördelade sig den ifrågavarande klassens (klass 4: l vid Umeå läroverk) elever å följ. kategorier med följande medelbetyg: 1) gossar, som genomgått folkskola: 8,8 betygsenheter; 2) flickor, som genomgått folkskola: 9,,l betygsenheter; 3) flickor, som genomgått flickskola: 8,8 betygsenheter.
Härav framgår, att flickorna i den tredje gruppen, d. v. s. flickskoleeleverna, ej bidragit till att höja medelbetyget, om hänsyn tages till samtliga grupper. Ställas särskilt för sig samtliga de lärjungar, som genomgått folkskola, mot dem, som genomgått flickskola, blir medelbetyget för den förra gruppen 8,9 men för den senare - som enligt redaktionen skulle höja genomsnitt ssif f -ran(!) - endast 8,8. Man kan således utan risk att bli vederlagd påstå, att flickskoleeleverna sänkt klassens medelbetyg. Som en ringa tröst för redaktionen kan i samband härmed meddelas, att alla fem flickor i denna klass, som genomgått flickskola, erhållit betyget Bä i tyska, under det att av de tolv elever, som genomgått folkskola, tio erhållit Bä och två B i samma ämne.
Tidningen börjar sitt svaromål på följande satt:
Att bemöta ovanstående tankefoster, vars publicering får skrivas på tidningens konto för vansinnig lyx, ar unge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
