Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 16
hoppas, att någon god frukt matte bliva av det faktum, att tidningen visat sitt intresse även för ’bottenskolan.
Till sist vill jag saga, att jag tror de flesta lärarna i vara (folkskolor med sin erfarenhet av barnens fattningsförmåga äro överens om, att det forna sönderplockandet och inlärandet av definitioner, begrepp och terminologi, som visserligen efter ihärdigt arbete kan inläras, men i allmänhet ej begripes, var ett olämpligt system, som fått ge vika for ett bättre, och Sitt barnen nu få en mindre konstruerad men mera klar och omedelbar uppfattning av Jesus Kristus och av innehållet i evangelierna och i bibeln över huvud. Dock torde väl många av skolans lärare önska sig mera fast utformade anvisningar i undervisningsplanen, då denna nog med skäl kan anses lämna väl knapphändiga direktiv för ämnet kristendomskunskap.
Anser sedan konfirmationsläraren, att han bör lägga sin undervisning sa, att den blir en sammanfattning till begrepp, som inordnas i ett större systematiskt sammanhang, avpassat efter barnens högre ålder, sa må det vara Tians sak, och Tian bor då se sin självtagna uppgift sa, som den då kommer att te sig i praktiken.
Erik Espling.
Last och återgivet.
Regeringens blygsamma förslag till avlöningsförbättring åt folkskollärarna ar fortfarande en nagel i ögat på en hel del medborgare. Sålunda lämnar Medelpads tidning (bf.) från kretsstämman i Sundsvall följande skildring av tänkesätten:
Det har från vissa riktningar inom folkskollärarkåren - visst icke från kåren i gemen - under de senaste åren förts en överdriven agitation för höjda löner, som ingalunda kan sägas ha varit enbart sympatisk. Det bevismaterial, man härvid använt sig av, har ofta hämtats ur tidigare gjorda men bevisligen ovederhäftiga utredningar. Att riksdagens ledamöter förr eller senare skulle komma att reagera mot dylika agitationsmetoder, var att förutse.
Den visade, att riksdagens ledamöter mer och mer börja komma till klarhet om att or4nandet av vårt skolväsen icke kan ske godtyckligt efter herr Rydéns och hans kumpaners personliga uppfattningar och intentioner.
Den ifrågavarande löneförhöjningen redan i ar ar svårförklarlig. Bondeförbundet ar i alla fall däremot.
Skildringen ar väsentligt beskedligare, an vad som tidigare kommit från samma håll. »Sympatier» plägar det sällan väcka, när löntagare begära att få mera betalt. Men varför ar präster-
nas lönerörelse mera sympatisk an folkskollärarnas ?
I Lunds Dagblad (h) gör en beskäftig »Högerväljare» följande förslag:
Ifall högern i allmänhet röstar för bifall till propositionen, borde i alla fall en ej oviktig inskränkning kunna göras: I det fall en skollärare ar gift med en lärarinna borde helst ingen av dem ha löneförhöjning. Alltså hoppas vi, att någon högerriksdagsman med anledning av nämnda proposition väcker motion om att där lärare ar gift med lärarinna, där skall ingen löneförhöjning ifrågakomma.
Om en lärarinna ar gift med en läroverkslärare, präst eller annan ämbetsman, böra däremot båda få löneförhöjning, anser tydligen förslagsställaren !
Motionen har av okänd anledning uteblivit.
Vi skryta gärna med att vara den mest bildade bland nationer - i självdeklarationen ligger dock en överdrift - och den uppfattningen medför förpliktelser mot dem, som skapa rangställningen, skriver i Stockholmstidningen (1.) märket Abbé Coignard. På en del orter, i*’större städer och industrisamhällen, har kommunen uppträtt som statens hjälpsyster och givit folkskolans lärare en anständig försörjning, men dessa undantag endast framhäva en otillfredsställande regel. Runt om i landet sitta män och kvinnor i mycket små omständigheter, vilka med hänförelse ägna sig åt den högsta samhällsuppgift, det unga släktets fostran, ofta under vidriga yttre förhållanden. De ha inte alltid nog med att giva, vad lagen bjuder, utan få även fylla hemmens uppgifter, de måste vara kulturbärare i ordets egentliga mening. Samhället kan tacksamt saga: vad vore jag, om de ej funnits till, och när man gör en jämförelse mellan den andliga medelnivån nu och endast för ett halvt sekel tillbaka, finner man en skillnad våra dagar till förmån, som springer starkt i ögonen. Åtskilliga faktorer ha bidragit härtill, men den viktigaste ligger hos folkskolan, och dess fortsatta utveckling ar ett högt statsändamål. Det behövs emellertid annat an nya normalplaner och skoltyper. Det fordras också, att de, på vilka arbetets lyckosamma utgång ytterst beror, kunna fylla sin plikt ej endast för att tillfredsställa sitt hjärtas begär, utan också utan de näringsbekymmer, som böra vara den andliga arbetaren besparade.
Inom kort står riksdagen inför möjligheten att rätta, vad den tidigare försummat. Förslag föreligger om en liten löneförbättring åt en del elementarare och åt folkskolans lärare och lärarinnor. Man vill hoppas, att varken statsutskotts- eller kommittésynpunk-
ter skola hindra den från att vid frågans avgörande sätta rätt och billighet i högsätet.
Ske alltså!
Katekesfrågan fyller alltjämt tidningarnas spalter. För att giva våra läsare en föreställning om arten av den agitation, som vissa präster bedriva, göra vi några typiska klipp.
Ur Bolstads församlings skrivelse till regeringen saxa vi följande provbit:
Det ar ekot av Karl Marx7 dystra röst vi höra. I Sovjet-Ryssland går den fram i all sin fruktansvärdhet. Den kommer oss allt närmare. Ekot höres redan. Här må tillämpas ordet: Den, som har öron till att höra, den höre!
Karl Marx - eller Kristus! Se där parollen! Se där valet!
Sovjet-Rysslands ande - eller Kristi Ande!
I Sovjet-Ryssland har Karl Marx hunnit sin fulländning. I Sverige håller han på att hinna den.
För eller emot - det ar hans mäktiga bud! Hans härolder bringa det framför honom. Budet gäller icke blott Bolstad. Det gäller hela vårt folk. Hela vårt en gång sa fria, lyckliga folk.
I Kyrka och Folk läsa vi följande: Det gäller, huruvida i detta gamla land, där man ömmar för bolsjevikers, värnpliktsvägrares och vilka andras »samvetsfrihet» som helst, de lojala lutherska kristna skola vara de enda, vilkas samveten och religiösa frihet en övermodig, avkristnad politik skall få avhåna och trampa ned efter behag.
Förhållandena bli ju för den sanna kyrkan allt olidligare, ja, allt skamligare. Statskyrkan blir snart blott en form, som ger lagliga möjligheter och laglig rätt for alla möjliga kyrkans fiender - från bolsjevikerna till frikyrkopolitiken - att under hand nedtrampa och förstöra alla kyrkans både yttre och inre värden. Ansvaret ligger hos en regering i ett land med statskyrka av evangelisk-luthersk bekännelse, som förbjuder bruket av en denna kyrkas lagliga bekännelseskrift.
Den enkla verkligheten ar i alla fall den, att Luthers lära kriminaliserats i Sveriges folkskolor, skriver i N. D. A. kyrkoherde Carl Kihlén.
Jag bör kanske stryka under, att det ar Luthers lära, som kriminaliserats. Annars läres ju - som var man vet - ett slags religion i våra folkskolor. Och denna religion ar t. o. m. av det förnämliga slag, att själva de frikyrkliga vilja ha sina folkskolebetyg i ämnet infört i »prästbetyget». Vad göres oss då mera vittne behov?
I samma tidning uttalar kyrkoherde C. Skog i Brunflo:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
