Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 18
SVENSK LÄRARETIDNING.
361
ler Sala Tidning (fr). Man får inte heller glömma fortsättningsskolans fostrande betydelse för de unga just i övergångsåldern. Då behövs nog mer an annars skolans ledning, särskilt i våra dagar.
Förslaget om att utbyta fortsättningsskolan mot ett sjunde obligatoriskt skolår har också sina ekonomiska konsekvenser och komme nog att rätt väsentligt öka statens och kommunernas utgifter för skolväsendet. Även ur organisatoriska synpunkter torde en hel del svårigheter möta. Betänker man sedan, att den obligatoriska fortsättningsskolan knappast hunnit ordentligt genomföras på många platser, kan man med skäl ifrågasätta lämpligheten av en sa radikal omläggning av den fortsatta undervisningen, som de i riksdagen väckta motionerna innebära.
da ff e n.
Katekesfrågan inför riksdagen.
Katekesfrågan har interpella-tionsvis framförts i riksdagen, och båda kamrarna ha medgivit inter-pellationernas framställande. Man kan sålunda, därest ecklesiastikministern ej följer det desperata förslaget från Aftonbladets sida att underlåta att besvara interpellationerna, vänta en överläggning i båda kamrarna angående denna angelägenhet.
Interpellanterna lia redan i någon mån fått känna den frenetiska ovilja, som möter envar, vilken ej utan vidare böjer sig för katekes-fanatikernas propaganda. En del av högerpressen överöser dem med ovett. Aftbl. betecknar interpellationerna som okynnestilltag, och N. D. A : s huvudredaktör har begått en av de »spetsartiklar» i sin tidning, som genom citatkonst, galg-humor och en god portion fräckhet kommit att bli ett viktigt underlag for opinionsbildningen i vissa s. k. bildade kretsar. Katekesivrarna ha fått ett par nya syndabockar till den eller de förutvarande.
Ser man emellertid litet lugnt på saken, torde man knappast kuii-na undgå att erkänna, att frågans upptagande inför folkrepresentationens forum ur många synpunkter ar välbetänkt. Sa länge katekesagitationen ännu lag i händerna på schartauahska präster av typen
Engström och gelikar - vi erinra om vår klippsamling i ett tidigare nummer! - eller schartauanska lekmän av typen Olsson i Berg och Bengtsson i Kullen, sa kunde det hela genom sina påtagliga överdrifter måhända bagatelliseras. Men sedan det nyligen hållna »kyrkliga mötet» med ärkebiskop Söderblom i spetsen tagit saken om hand, har det hela fått en allvarligare karaktär. Och skulle det vara sant, vad ett envist ihållande rykte vet berätta, att chefen för skolöverstyrelsen, generaldirektör Holmdahl, står bakom kyrkliga mötets resolution, och att han nu inom överstyrelsen anbefallt en forcerad behandling av ärendet för att få ett snabbt regeringsbeslut till stånd, sa har frågan i riksdagen icke kommit en dag för tidigt.
Det ar nämligen utomordentligt viktiga värden, som stå på spel. Striden gäller först och främst frågan, huruvida bibeln enkannerligen, som det heter i interpellationerna, Jesu lära skall ligga till grund för den obligatoriska kris-tendomsundervisningen i skolan eller Luthers katekes. Undervisningsplanen ger ett klart företräde åt den förra linjen. Luthers katekes förbjudes ingalunda, som katekesfanatikerna falskeligen uppgiva, men den hänvisas till folkskolans högsta åldersstadium och läses där såsom ett historiskt uttryck för Luthers uppfattning av kristendomens huvudstycken. Det bekännelsemässiga inslaget i barnaundervisningen förankras i Jesu egen förkunnelse, främst bergspredikan. Härigenom får skolans kristendomsundervisning en mera allmän-kristlig läggning, vilket i hög grad torde ha medverkat till att de i religiöst hänseende olika inriktade medborgargrupperna nedlagt vapnen i fråga om kravet på kristendomsundervisningens borttagande ur folkskolans undervisningsplan. Den gemensamma barndomsskolan har fått på sin lott det, som enar alla kristna bekännare.
Undervisningen i ett visst religiöst samfunds lärosatser - alltså framför allt det, som skiljer kristna bekännare åt - överlämnas till ett något högre åldersstadium. Statskyrkans präster ha i sin kon-
firmationsundervisning det givna tillfället att sätta sina lärjungar in i de specifikt Lutherska lärosatserna, liksom andra samfund göra beträffande den ungdom, som fylkar sig under deras banér.
När man laser sådana utgjutelser, som att denna ståndpunkt skulle vara »antikristlig» eller, för att tala med Bolstadspetitionen, representera Marx kontra Kristus, ar man nästan böjd att bäva inför den avgrund av ofördragsamhet och, djupare sett, andlig råhet, som kommer till uttryck. Vad ha egentligen sådana präster i andlig tillhörighet att skaffa med honom, som predikade saktmodighet, mildhet och fördragsamhet?
Nej, den agitation, som nu igångsatts, syftar till att återinföra ett statskyrkligt tvång över kristendomsundervisningen i barndomsskolan. Lärarna skola berövas sin samvetsfrihet. I folkskolan skall dömandet och fördömandet gentemot kristna medmänniskor börja på nytt. Vi skola lära dem Luthers förklaring till lagens slutord om hämnaren, som in i tredje och fjärde led straffar barnen för fädernas missgärningar - ett aktstycke, som dock evangeliebokskommittén redan för 10 ar sedan föreslog att stryka ur den svenska editionen av Luthers lilla katekes. Eena bibelförvanskningar, som de bekanta orden i Mark. 16: »Den, som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst, men den, som icke tror, han skall bliva fördömd», skola läsas som lärosatser i våra folkskolor. I Gustav V: s påbjudna kyrkobibel ha dessa ord blivit satta inom kläm såsom oäkta, men de små barnen i folkskolan skola i Luthers katekes möta dem som uttryck för icke blott hans personliga utan för en sant kristlig uppfattning.
Det ar klart, att ett beslut från regeringens sida om katekesens återinförande som bekännelsemässig lärobok i folkskolan måste komma att resa många inom vårt folk, som med måttet av sina krafter komma att taga upp kampen mot en slik anordning. Antagligen kan då samlingslinjen icke bli den kristligt humana ståndpunkt, som behärskar 1919 års undervisningsplan utan en vida radikalare. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
