Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 22
upp apotekaren. (Apoteket beläget i mellersta Sverige i en stad om 8,000 invånare). På min fråga om apoteket köpte några medicinalväxter kom ett generellt nej. Apotekaren beklagade sig över, att man övergett de gamla hederliga läkemedlen, som tillverkades av växter, och nu håller sig sa gott som uteslutande till utländska preparat. Jag lät mig anda ej avfärdas utan frågade: »Behöver ni anda inte kamomill?» »Hela årsbehovet ar 1/2 kg.», blev svaret. Vidare sporde jag: »Men nikt ar väl en nödvändighetsvara for pillerna?» Apotekaren svarade: »Vi ha ingen åtgång lör den varan. Nu trillas inte mycket piller på apoteken, ty det kommer en massa specialblandningar i pillerväg också irån utlandet, oftast från Tyskland.» Han tillade, att det ar beklagligt, att den gamla hederliga svenska medicinen håller på att utträngas av utländska specialblandningar. Dessa upplysningar voro ej synnerligen uppmuntrande och kunde ta’ död på ett rätt starkt intresse.
Vårt land ar långt och har troligen olikartade förhållanden även på detta område. Jag vill minnas, att ett apotek i huvudstaden för några ar sedan annonserade efter någon viss medicinalväxt. Siffrorna om import visa nog, att medicinalväxter fortfarande användas, och då borde de svenska växterna lika bra kunna användas.
Det vill synas, som om uppköpet av dessa växter borde ’ordnas på något sätt. Skulle inte en hänvändelse från t. ex. centralstyrelsen för S. A. F. till apotekarnas sammanslutning eller till medicinalstyrelsen medföra önskat resultat? Att apoteken vore lämpligaste uppköpsplatser ar väl troligt. Nog kunde dessa inköpa växter utöver eget behov för distribuering till platser, där efterfrågan finnes. Elmar Leff-Hallstein.
Last och återgivet.
En sak skulle man ha önskat se mera direkt utsagd i ecklesiastikministerns svar å katekesinterpellationen, skriver Stockholmstidningen (1.) : ett bestämt avvisande av alla försök att göra kristendomsundervisningen i folkskolorna beroende av vad en majoritet i den ena eller den andra församlingen kan förmås att uttala sig för. Talar man här om frihet, sa ar det ett missbruk av ord. Det ar i varje fall ett mycket primitivt frihetsbegrepp och en mycket primitiv demokrati, som röjer sig i dylika yrkanden. De lokala skolstyrelserna tillsättas genom val, och skola viktiga pedagogiska frågor avgöras an si, an sa, efter växlande majoriteter vid dessa välj sa kommer hela skolundervisningen att lida härpå. Och i synnerhet måste man förvånas över det slags fromhet, som tror sig gagna kristendomsundervisningen genom åtgärder, vilka ovillkorligen skola draga ned detta ämne till att bli ett periodvis återkommande valagitatoriskt slagnummer runt om i landet.
Erinran ar i alla hänseenden befogad. For denna faller emellertid även kyrkliga mötets resolution.
Skolbråksepidemi sätter Skånska Socialdemokraten som rubrik på en liten betraktelse över åtskilliga företeelser på skolans fait just nu.
Det svenska skolväsendet anses vara ett mönster, det få vi allt som oftast veta av älskvärda utlänningar, som studerat vårt land. Och naturligtvis ar deras smickrande omdömen inte bara artigheter, ett tack for den likaledes goda svenska maten. Faktum ar, att det lagts ned mycken omsorg om vårt undervisningsväsen, men det ser nästan ut som det bleve allt bråkigare på skol-fältet, ju mer det reformeras och ju bättre skolan blir. Hur många församlingar ha inte haft skolstrejker att dragas med, medan på andra håll skolråd och lärarpersonal varit i luven på varandra. Sedan månader tillbaka har det bråkats i pressen om katekesen i skolorna, och då frågan sent omsider kom upp i riksdagen, fick man av skolans och kristendomsundervisningens högste vårdare, ecklesiastikministern, endast veta, att det måste bli större klarhet. Att katekesen en gång underkänts som lärobok i skolan ar sålunda inte klart nog.
Det har blivit en formlig skolbråksepidemi. Och en gammal skollärare tror sig ha funnit orsaken. Det ar katekespluggets bannlysning, som ställer till allt ont, förklarar han i en insändare i en stockholmstidning. »Ty» - säger han - »då kristendomens huvudsanningar ej bli barnen meddelade, sa viker Guds välsignelse bort från skolan.» Och målsmännen, som man också far räkna med, ha blivit avvogt stämda mot skolan. De värdera .skolan mest för katekesen. »Övriga ämnen anse de vara onyttiga», påstår han.
Förhåller det sig sa, ar det myckna skolbråket inte alls underligt. Men representera de målsmän, som resonera på det sättet, något större antal, då ar det synd om svenska folket. Enda trösten ar att barnen, som det närmast gäller, nog ha trevligare saker att tanka på an detta bråk om skolreglementen och undervisningsplaner.
Feghet och principlöshet hos dem, som makten hava, borde måhända också ha nämnts såsom skolbråkens tillskyndare.
Anmärkningen mot försvarsministern i Eommehed-affären har behandlats i riksdagen. Då anmärkningen icke haft politisk utan rent principiell innebörd, har konstitutionsutskottets anmärkningsmemorial i båda kamrarna lagts till handlingarna utan särskilt uttalande från riksdagens sida. Rent prin-
cipiellt anmärker utskottet, att »endast staten själv bör handha utbildningen av de för ordningens upprätthållande inåt och utåt erforderliga krafterna». Till detta lägger Svenska Morgonbladet (fr.) :
En arman synpunkt synes oss dock ännu mer avgörande, den nämligen att försvarsministerns aktion går i rak strid mot hela andan i 1917 års riksdags beslut om avskaffande av alla militärövningar i skolorna. Riksdagen ville, att åtminstone barn och ungdom skulle skonas från varje form av krigiska övningar, och det kravet synes oss sa rimligt och naturligt, att inga avvikelser från detsamma böra medgivas. Det ar ganska påtagligt, att de avsedda kurserna åsyfta att utbreda en militaristisk anda bland ungdomen, och det ar därför önskligt ur våra radikalt fredsvänliga synpunkter, att staten icke onödigt uppmuntrar och gynnar slika företag utan låter de enskilda försvarsvänner, som vilja offra tid och pengar för en sådan uppgift, handhava den fullständigt utan varje statshjälp.
Den enda ur skolans synpunkt hållbara ståndpunkten ar den, som vi tidigare förfäktat: ut med politiken ur skolorna! Barn och skolungdom ha rätt att bli förskonade från politisk agitation från både det ena hållet och det andra. Fanatism och hat bli följderna av agitationen, och till sist far samhället skörda draksåddens frakter i söndring och fiendesinne.
Berömmelse. I ecklesiastikministerns tidning, Sydsvenska Dagbladet Snällposten (h.) avslutas en entusiastisk betraktelse över hans stora »seger» i flickskolefrågan med följande ord:
Var torsdagen en stor oratorisk dag för finansministern, sa blev fredagen icke endast en oratorisk utan en saklig seger för ecklesiastikministern - en seger, varom inga delade meningar torde råda.
Var och en har sitt sätt att segra. Och fira segern!
Något mindre högtidligt tar Göteborgstidningen (1.) på den segersälle:
Den, som kan vinna klarhet genom hr ecklesiastikministerns stora tal, skall ha små anspråk. Hr Lindskog hade framlagt propositionen om flickskolorna bara därför att han ville vara trogen mot riksdagens beslut for två ar sedan. Annars hade han alls icke blivit övertygad om detta besluts nytta. Långt därifrån! Men där var sa fasligt mycket, som borde ändras. Det behövdes en allsidig revision, och den hade han aldrig trott, att han skulle få riksdagen med på. Men då tyckte han inte det var skal i att börja med att andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
