Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
SVENSK LÄBARET1DNINQ.
Nr 23
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här for denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och karen, införas icke.
Bibel- eller katekesläsning.
Med anledning av en ärad insändares försvar for katekesläsningen i folkskolan i ett .föregående nummer får undertecknad anhålla om plats för ett inlägg i denna nu aktuella fråga.
Ingen kan tvivla på att det ar idel goda och kristliga avsikter hos de personer, som nu ivra för utsträckt katekesläsning, från Budbärarens hängivna beundrare till Engström i Bolstad och ärkebiskopen, men jag ar övertygad om, att dessa i blint trosnit skjuta över målet och göra kristendomsundervisningen en björntjänst. Man vill på detta håll låtsas, som om det gällde kristendom eller icke i folkskolorna, men det ar icke detta frågan avser, utan frågan gäller utrymme åt bibeln eller katekesen. När man vill sätta katekesen i stället for eller bredvid Nya testamentet, handlar man också i strid med Luther själv, som ju ansåg sin lilla lärobok mycket bristfällig och som val aldrig kunde tro, att denna kunde anses lämplig som lärobok i kristendom för barn 400 ar efter hans tid. Det ar traditionens makt, som gör, att Luthers katekes på en del håll ägnas rent gudomlig dyrkan, ty analyserar man den i ljuset av Jesu evangelium, sa finner man snart påtagliga brister. Dess nattvardslära ar obiblisk och romersk-katolsk, och att dopet frälsar från döden och djävulen och ger evigt liv ar -val svårt att bevisa, då inte ens vår nyaste bibelöversättning vågar förklara det ställe i Mark. 16: 16, som Luther stöder sig på, för äkta utan betraktar det som ett senare tillägg av presbytern Aristion, som verkade i Mindre Asien omkring ar 120 e. K. Det basta i Luthers katekes ar helt säkert hans förklaringar till tio Guds bud och bönen Fader var, även om en föråldrad uppfattning skymtar fram här och där och som gör Gud mera till en fruktansvärd hämnare an en kärleksrik Fader. Jesus bröt med den gammaltestamentliga uppfattningen av Gud, men detta ha många teologer i vår tid ännu ej fullt insett. Striden står nu i verkligheten mellan Luthers uppfattning om Gud och Jesu.
Att schartauanen Engström ivrar för utsträckt katekesläsning förvånar ingen, men att en sa vidsynt man som ärkebiskopen nedlåtit sig till att gå honom till handa ar mera egendomligt. Lika underligt ar det att Evangeliska fosterlandsstiftelsen kan ivra för samma sak. »Tillbaka till bibeln», har ju fordom varit dess bärande motto, och Rosenius var ingen varm van av katekesen. Han höll sig till bibeln, men hans arvtagare med Budbäraren i spetsen ha tydligen en annan mening. Varför införa de inte katekesen som lärobok i sina söndagsskolor, då token ar sa förträfflig? Där duger den icke, men i folkskolan anse de den oumbärlig. Konstig logik. Jag kan aldrig tro, att Stiftelsens folk i allmänhet delar deras trångsynta ledares uppfattning, då vore det för sorgligt,’ öchr då
behöves en grundlig väckelse och fördjupat bibelstudium.
För kristendomens verkliga vänner i detta land ar det en besvikelse att se katekesstriden rivas upp på nytt, då denna för ett decennium sedan bildades på ett for alla parter tillfredsställande satt. Ty märk väl, det ar icke förbjudet utan tvärt om påbjudet att läsa Luthers lilla katekes i folkskolans högre klasser låt vara som ett historiskt dokument. Men detta, att man ej far jämställa Luthers ord med Jesu egna ord, ar en nagel i ögat på de gammaldags ortodoxa i var tid. Luther ar för dem den store lärofadern utan vank och brist; hans ord äro som gudsord. Det ar inget ringaktande av Luther och hans insats i en mörk tid i kristenhetens historia, om man avkläder honom hans gudomliga gloria, som hans hängivnaste beundrare begåvat honom med, och ställer honom som en människa bland människor och medger, att han icke ar ofelbar. Vilken människa ar ofelbar?
Alla kännare av tidsläget medge, att en viss avkristning bland vissa folkgrupper äger rum i vår tid, särskilt ar detta fallet bland arbetareklassen, för vilken socialismen och kommunismen blivit ett nytt evangelium. Att sa har blivit fallet ar till stor del kyrkans skuld. Den har ställt sig oförstående, ja, ren! av fientlig mot skarornas nöd. Och Jesu so’ ciala förkunnelse om fred, frihet och broderskap har kyrkan föga beaktat. Den har icke velat tjäna utan härska. Därför får den finna sig i att skarorna vänt henne ryggen. Dock har jag aldrig träffat någon bland dessa arbetande bröder, som i själ och hjärta hatat Jesus och hans broderskapslära. Nej, de flesta högakta honom och en del anse honom som den egentlige skaparen av deras nya frihetsläror. Det ar kyrkan och den officiella kristendomen de hata, och detta kanske med en viss rätt. Att söka hämna avkristningen med utsträckt katekesläsning i skolorna skulle vara som att slå olja på elden, då skulle från arbetarehåll omedelbart resas kravet på kristendomsämnets avskaffande i de allmänna skolorna, såsom redan har skett i Frankrike och Amerika. Detta tycker man, att katekes-ivrarna borde begripa och inte väcka upp en storm i ogjort väder.
Ingen kan bevisa, att kristendomskunskapen i skolorna märkbart avtagit sedan ar 1919, då den nya undervisningsplanen tillkom, ehuru tiden för ämnet ar knappt hälften mot förut och katekesen har måst maka åt sig för bibeln. Ty om minneskunskapen ar mindre, sa ar dock förståelsen för Jesus och hans lära mera fördjupad, och detta anser jag vara en fördel, ty kristendom ar icke bara dogmer utan fastmera känsla, ande och liv. Det skulle förvisso vara Gudi en mera behaglig gärning, om katekesreformatorerna ville söka reformera sin egen kyrka och rena den från hednisk offerkult och bilddyrkan och anpassa sin predikan efter tidens krav i överensstämmelse med Jesu kärlekslära, men därpå far man nog länge vänta förgäves.
Vad skäl har Fritz Rytterholm att betvivla, att folkskolans lärare icke tro på bibeln? Flertalet av åtminstone de äldre lärarna ha väl valt kallet av ideella och religiösa motiv och inte av ekonomiska skäl - läraryrket har ju aldrig haft några stora ekonomiska fördelar att vinka med - och jag tror nog, att de flesta tro på bibeln och liksom jag anse den som en oskattbar bok, även om deras bibeltro icke i alla punkter överensstämmer med hrr Rytterholms och Engströms i Bolstad.
Folkmeningen får man inte fasta for stor vikt vid, bäste Rytterholm. Den ar ofta uppagiterad. Folkskarorna ropa ena dagen hosianna och den andra korsfäst nu som i fordom tid, och detta beror på att de vanligen äro för litet insatta i frågorna, varför det går lätt att leda dem åt ena eller andra hållet, och då en »gudsman» kommer, sa följa de ofta denne. Sa ar det också med katekesfrågan. Jag minns for några ar sedan, hur en predikant kom upp till en avlägsen fjällby och höll ett uppbyggelsemöte. Hans predikan var en enda jeremiad över att katekesen icke fick läsas i folkskolorna, varför avkristning och mörka tider skulle bliva följden. Hans predikan väckte sådan oro i sinnena dagarna därefter, att en gammal hederlig man beslöt sig för att gå till mig och förfråga sig om saken. Under tårar berättade han predikantens ord och maning till värn omkring »katekesen och kristen tro», men jag lyckades snart trösta honom, sa att hans tårar upphörde och hans ansikte sken som en morgonrodnad. Jag sade, att vi borde tacka Gud för att vi slapp att läsa katekesen i skolorna och fick läsa bibeln i stallet, och jag uppmanade honom, att inte tro på vad resande talare säga, utan först undersöka själv, om deras mening ar tillförlitlig. Mannen gick hem tröstad och glad, och sedan hördes inte ett knyst om saken i bygden.
Nej, låt oss slippa katekesen i skolorna l Men kunde vi få en kort lärobok i kristen tros- och livsåskådning, som bättre an de vi ha fyllde de krav, som man har skäl att ställa på en sådan, sa vore det önskvärt, ty kristendomen har alltjämt en stor uppgift att fylla bland vårt folk.
J. E. Carlsson.
Vilken skoltidning ar det, vars hjälp folkskolans och småskolans lärare och lärarinnor alltid kunna påräkna
vid värnandet av sin ratt,
sa långt denna nämligen står samman med skolans intressen? Jo, det ar «
Svensk Läraretidning,
som aldrig dragit sig för att frimodigt, ehuru städse i hovsam form, föra folk-och småskolans samt lärarkårens talan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
