- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
495

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nr 24

SVENSK LÄRARETIDNING.

495

f olkskolesemlnapiepna.

Rektors undervisningsskyldighet. På

därom av rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm gjord framställning liar skolöverstyrelsen medgivit, att den rektor vid nämnda seminarium åliggande undervisningsskyldighet må under läsåret 1929-1930 minskas med högst två veckotimmar.

Efterprövning. Skolöverstyrelsen liar hänvisat folkskolläraren E. Gr. Eriksson att vid folkskoleseminariet i Uppsala undergå ef ter pr övning till folkskollärarexamen i ämnena geografi och ekonomilära, folkskolläraren E. G. Hörnberg att vid folkskoleseminariet i Luleå undergå efterprövning till folkskollärarexamen i ämnena geografi, teckning, välskrivning och musik samt folkskolläraren K. T. Ohlsson att vid folkskoleseminariet i Göteborg undergå efter-prövning till folkskollärarexamen i ämnena biologi och hälsolära samt fysik och kemi.

Småskoleseminarietfna.

Rektorsförordnande. Skolöverstyrelsen har förordnat nuvarande rektorn vid statens småskoleseminarium i Mur-jek J. P. Hedén att ytterligare tills vidare under fem ar fr, o. m. den l juli 1929 vara rektor , vid nämnda seminarium.

De kommunala qngdoms-* skolorna.

Rektorsförordnande. Skolöverstyrelsen har förordnat rektorn vid kommunala mellanskolan i Säf f le adjunkten vid samrealskolan i Säf f le fil. kand. J. E. Örtqvist att fortfarande fr. o. m. den l juli 1929 tills vidare t. ’o. m. den 30 juni 1930 vara rektor vid kommunala mellanskolan i Säf f le.

Dödsfall.

J. P. Enström.

F. folkskolläraren i Stånga J. P. Enström avled den 3 juni.

E, var född i Hälla, ar 1854, avlade 1882 folkskollärarexamen vid seminariet i Uppsala och vann ordinarie befattning som folkskollärare i Stånga 1885. I denna sin tjänst kvarstod han ända till 1919, då han avgick med pension. Musikaliskt begåvad och varmt intresserad for sang och musik bestred han även befattningarna som organist och kantor i församlingen.

Personligen var E. en flärdfri och vänsäll man, som genom sitt redbara väsen och sin osjälviska tjänstvillighet förskaffat sig många vänner.

E. efterlämnar som närmast sörjande maka i andra giftet, född Hägg, en son, redaktör Per Josef Enström i N. D. A., en gift’ dotter samt barnbarn.

J. P. ENSTRÖM.

EMIL HOLMSTRÖM.

Emil Holmström.

Folkskolläraren Emil Holmström har avlidit. Det sorgebudet har i dag, den 4 juni, gått ut över ’Bodens samhälle. Att det väckt sorg och förstämning i vida kretsar ar for litet sagt. Var finner man för övrigt de ord, som till fullo tolka saknaden!

Han var den trofaste vännen, den gode, alltid hjälpsamme och förstående kamraten, den borne sångaren, .som sjungit sig in i allas hjärtan. Alla ideella strävanden hade i honom en ivrig förkämpe. Sin sångarbegåvning ställde han helt och osjälviskt i det goda-s tjänst, han slog aldrig mynt därav for egen räkning, han sjöng for att glädja andra, på samma gång sången var hans personliga livsintresse. Den var dock ej hans enda intresse. Emil Holmström var minst av allt ensidig. Alla pedagogiska frågor hade också hans stora intresse, och i alla frågor, isom rörde skola och samhälle satte han sig in med en sådan grundlighet, att hans uttalanden ej blevo tomma ord och fraser utan alltid voro vederhäftiga och därför också vägande. Oförskräckt sade han sin mening rent ut och stod rakryggad for vad han sagt.

Som lärare har han som få förstått att vinna både barnens och föräldrarnas tillgivenhet. Han vann också som vänner alla sina kamrater och många utom kamratkretsen.

Trots en ständigt vacklande halsa har han utan att någonsin försumma sin egentliga tjänst räckt till for otaliga, mer eller mindre tillfälliga uppdrag. Under en följd av ar ledde han sångundervisningen vid Bodens kommunala mellanskola, var ordförande i Folkbiblioteket och förestod folk- och fortsättningsskolans bibliotek. Han startade för några ar sedan en gossorkester vid folkskolan och har, om också ej som dess ledare, dock varit själen i detta arbete, burit det med sin aldrig svikande entusiasm och stått i spetsen för de offentliga tillställningar varigenom, orkestern haft sitt huvudsakliga ekonomiska underlag. Han har dessutom deltagit i manskörens och kyrkokörens arbete, tidvis som körledare, och har varit den som arbetat mest för sånglivet inom skolan. Därjämte har han alltid beredvilligt medverkat med sin sång för olika ideella föreningars räkning, varför saknaden kännes tung inom hela samhället. Hans sista offentliga framträdande var endast for en vecka sedan, då sjukdomen redan börjat sina härjningar. Han lämnade då sjukbädden for att leda en barnkör, som skulle uppträda vid en aftonunderhållning till förmån för gossorkestern. Ingen anade då, att det var sista gången, och svårt ar det ännu att fatta, att hans stamma aldrig mer skall höras.

Inom lärarkåren, som han även representerade i skolstyrelsen, lämnar han ett tomrum, som svårligen kan fyllas, och vara ord av tacksamhet kunna ej längre nå honom.

Maka och två små barn stå sörjande vid hans bar. Men ljust ar minnet av honom - maken, fadern, kamraten, vännen, den gudabenådade sångaren.

Emil Holmström avlade småskollärarexa-men och tjänstgjorde någon tid vid mindre folkskola, varefter han vann inträde vid Luleå folkskoleseminarium, där han tog sin exa-

men 1913. Efter kortare tjänstgöring i Luleå, Malmberget och Överluleå landsförsamling erhöll han ordinarie tjänst i Boden 1916.
Eve.
Hezekiel Wahlroth.
Ett dödsbud, som kommer att väcka sorg och förstämning i vida kretsar, inträffade den 2 juni, då folkskolläraren och organisten i Funbo, Hesekiel Wahlrot, gick ur tiden.
W. var född i Uppsala ar 1883. Han utexaminerades från Uppsala folkskoleseminari* um 1904 och blev, efter att ha innehaft plåt* ser i Giresta och Gryta, 1907 innehavare ay. sin nuvarande plats.
Med nit och skicklighet skötte W. sin be-,, fattning. Som lärare var han synnerligen* omtyckt av sina elever. Som orgelspelare var frän framstående. Främst genom hans ener,-giska arbete har församlingens kyrka erHål-lit en ny förstklassig orgel. För skytteva-’ séndet hyste han stort intresse, tillhörde Fun-1? bo skytteförening, vars ordförande han vari1in och Uppsala norra landstormsförening, där^ han varit sekreterare. I flera ar har han varit’* taxeringsnämndsordförande. . . , ; ^
Närmast sörjes han av maka, tre minaert-j-’ åriga barn, syster och svärföräldrar. ’*{
John Eriksson. ^
*; . ’ $
Natten mellan den 25 och 26 maj avled aj> Avesta lasarett folkskolläraren och organiste^i i Folkärna John Ericsson. Dödsbudet var ejjf oväntat men kommer dock att i vida kret-’, sär väcka sorg och förstämning. ,1
E.a som vid sin död var endast något ö vet* 50 ar, föddes i Ytterby församling i Bohusläny där fadern tjänstgjorde som lärare och organist. Tidigt framträdde hans rika musikaliska begåvning och redan i 12-årsåldern skötte- han på egen hand orgeln i den kyrka, där hans fader tjänstgjorde. Musiken blev också hans stora kärlek, åt vilken han enbart ägnade sig under några ar, innan han sökte in vid Göteborgs folkskoleseminarium. Därifrån utexaminerades han 1903 och tillträdde följande ar de förenade tjänsterna i Tuna församling i ’Södermanland. Ar 1905 sökte och erhöll E. organist-, och folkskollärarbefattningen i Folkärna och tillträdde tjänsten den l jan. 1906. Vid -sin död hade han således tjänstgjort inom församlingen i över 23 ar. E. åtnjöt anseende såsom en skicklig och intresserad kyrkomusiker. ’Såsom lärare tillhörde E. den gamla skolan, som icke blott gav barnen läxor utan även fordrade, att de skulle kunna dem ordentligt. För slöjdundervisningen var E. särskilt intresserad.
För musiklivet inom Folkarebygden ar E: s bortgång en svår förlust. Vid sin död var han förste dirigent for S, Dalarnas körför-bund samt Folkärna hembygdskörs ledare. Såsom sånganförare §ägde han en särskild förmåga att rycka sina sångare med sig och få dem att prestera sitt allra basta. Många äro de konserter, där han med sina körer firat välförtjänta triumfer.
Närmast sörjande äro maka och tre barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free