Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25
SVENSK LÄRARETIDNING.
505
-när det galler lärare, bosatta på den ena eller andra dyrorten, bevisar, att man har ar .nara ute på kantstenarna. Det ar ju orimligt helt enkelt. Vad skall sedan den här kommittén göra, när man plockar isar frågan på detta vis? Det begriper jag sannerligen icke. Nu har man ju tillfrågat den här kommittén om denna provisoriska lönereglering innebar något föregripande av hela det stora ärendet. Man har då, tycker jag, fått ett mycket mångtydigt svar. Då kommittén var tillsatt av k. m: t och k. m: t vill göra en lönereglering på fri hand, kan icke kommittén gärna säga, att sa icke under några omständigheter far ske. Jag tror for övrigt, att frågan till denna kommitté icke precis var lagd sa, att man frågade, om det var lämpligt att göra denna extra lönereglering i förhand, innan kommittén fick avlämna sitt förslag.
Nu ha vi ju diskuterat detta ärende ganska mycket. Jag minnes, att vi i statsutskottet voro mycket inne på de här sakerna om skollärarnas ställning. Då fann man, att åtskilliga omständigheter skulle komma att inverka på saken, även om man var överens om, att lärarna skulle ställas i en viss lönegrad, jämställda med någon annan statstjänargrupp. Nu finns det emellertid den stora skillnaden härvidlag, att det stora flertalet av folkskollärarna ha anställning antingen i slöjdskolor eller fortsättningsskolor eller bådadera» Då blir löneställningen helt olika. Sedan tillkommer en annan olikhet mot övriga statstjänare och - tror jag mig kunna saga - kommunernas tjänstemän också. Jag for min del vet icke, att det någonstädes finnes några liknande fall. Om man tar och sa att saga renodlar de här skolbefattningarna, sa finna vi först att med dem ar förenad en semester på fyra månader. Nu säger man här, att de här folkskollärarnas utbildning och ställning for övrigt berättigar dem att ställas i jämställdhet med en viss statstjänargrupp. Sa förfor också den sista lärarkommittén. Ja, då dröjer det val icke länge, förrän den tjänstemannagruppen säger: Ja, vi voro ställda ens med lärarna. De ha emellertid fyra månaders semester, och vad ha vi? Kanske 20 eller 21 dagar, eller i basta fall 30 dagar. Det där problemet, tror jag, icke ar sa lätt att ta på, om man verkligen skall ställa problemet sa, att det kan tala att ises från alla sidor.
Nu yttrade ju herr statsrådet i förmiddags beträffande prästerna, att dessa voro i ett nödläge och att deras löneställning var sa oerhört olika. Emellertid ar det icke beträffande de här befattningarna, som det nu ar fråga om, tal om någon olikformighet. Lärarlönerna bygga på en betydligt jämnare och säkrare grund an den grund, varpa prästernas löner vila och på vilken man nu lappar. Ef-ter den erfarenhet vi ha, äro prästernas lönegrunder tämligen under all kritik, och herr statsrådet framhöll, att det var de sämst avlönade, som han särskilt ömmade för och vilkas löneställning han ville förbättra. Men de, som äro lägst avlönade, skola i det här nu föreliggande fallet få minst, sa att han tycks kunna uppträda och handla på olika satt med ungefär lika starka motiv båda gångerna. Man kan ju ta ett skal i högen, och man far ta sa mycket man kan. Jag har mig icke bekant, huruvida det verkligen råder något nödläge bland skollärarna. Det kan ju vara någon, som genom sjukdom eller andra ogynnsamma förhållanden kommit i nödläge, men i den situationen kunna ju alla människor individuellt sett komma.
Vad jag efterlyste i remissdebatten var vad det ar, som inträffat de sista åren, som gjort det berättigat att gripa in precis sa, som man gjorde under kristiden, då allting ändrade sig sa hastigt ar från ar. Nu står ju indexet stilla, det måste t. o. m. de, som ha en vidskeplig vördnad for indextalet - sa som man på många hall ännu har - erkänna. Index ’flyttar sig icke stort. Det enda, som jag tycker har avsevärt förändrat sig till det sämre, äro livsmedelsproduktspriserna, d. v. s. sämre för oss producenter, men jag antar, att det ar till fördel för konsumenterna. Det kan således inte vara detta, som gjort,
att man nu ansett sig behöva ingripa på detta sätt. Det nödläge, som man här talar om, kan icke heller vara föranlett av de stegrade hyreskostnaderna, ty ^skollärarna ha ju fri bostad och fri vedbrand. Eljest ha ju speciellt hyrorna varit besvärliga och ryckt upp index oerhört, men de ha ju icke, som sagt, kunnat verka på den här punkten. Jag förmodar, att lärarna i regel icke beredas bostäder i städerna, utan att man giver dem sa pass mycket i hyresersättning, att vederbörande kunna hyra sig rum eller våning. Således har icke någonting av det, som anses vara det mest markanta i denna vägen i stadssamhällena, speciellt i storstäderna, nämligen den starka hyresstegringen, här kunnat göra sig gällande.
Hur jag an tänker på det här problemet, kan jag därför icke finna, att denna extra ordinarie åtgärd ar, märk väl, nu, när det finnes en löneregleringskommitté, som arbetar i frågan, befogad. Jag undrar, vart det Egentligen skulle bara hän, om man skulle reglera lönerna litet granna då och då, och sedan, när man satt till en kommitté, springa litet fortare an den och lönereglera, innan kommittén kanske fått yttra sig. Här finnas ju motionärer, som också följt k. mu: t i spåren och privatlönereglerat litet grand, sa mycket de ha kunnat. Herr statsrådet kan nog vara övertygad om att därav komma vi att få tillräckligt i fortsättningen, om andra kammaren slår in på den här stråten. Det går icke, om man överhuvud taget skall hålla det flytande, att ändra lönerna sa fort man möjligtvis kan, och oavsett om det finnes någon plan i det hela eller ej, hugga in på en punkt då och en annan då, blott som; man tycker for ögonblicket, och, om man kan, anslå en sentimental ton, som när man kommer fram med detta här, som man säger, nödläge, och anser att detta kräver dylika åtgärder. Det ar just den metoden, som jag åtminstone aldrig kan giva mitt understöd. Jag vill se, vart det hela bar han och överhuvud taget få möjlighet till att göra verkliga jämförelser. Här begär man, att man skall rikta blicken på en viss punkt och icke på någonting annat. Det går icke riktigt i fortsättningen att gå fram på det sättet med löneställningarna. När man gick fram med de affärsdrivande verkens löneregleringar, hette det, att vi fått ett system, som möjliggjorde, att man kunde se, vart det bar hän. Nu, sade man, blir det ordning i löneförhållandena, och nu skulle man överhuvud taget gå fram med den verkliga redan. Ja, det var då, men jag har alltid lagt märke till att sa fort man gjort en reform och gatt in for en viss princip, som skall ligga till grund for det hela, börjar man snart att rucka här och där på principerna och ger sig ej ro förr, an man fått trasat sönder det hela.
Vi ha ju tjänstemän, som bo i statens hus. For sådana har man ju kommit underfund med, att man skall medtaga hyresvärdet vid beräknandet av lönen. Nu börjar man plåstra på detta i fortsättningen. Jag tror, att det får vara mer reda och ordning, an som nu visat sig var fallet beträffande tjänstemännens löner. Har man verkligen gatt fram efter en viss linje, bor man hålla denna linje. Om man sedan finner, att denna linje ar felaktig, då bor man ratta till över hela fältet, sa att det kan bli ordning och reda på området. Då jag finner, att sa här icke skett, skall jag, herr talman, be att få yrka avslag på utskottets hemställan.
Herr andre vice talmannen Nilsson i Bon-arp (h) : Herr talman! Herr Olof Olsson har framhållit att eftersom 1928 års lönekommitté för närvarande sysslar med frågan om ny lönereglering for statens befattningshavare det vore oegentligt, att k. m: t nu framlagt förslag till tillfällig löneförbättring för folk-skollärarkåren. Denna erinran skulle vara riktig, om inte saken hade haft sin alldeles speciella förhistoria. Nu vet herr Olof Olsson lika väl som kammarens övriga ledamöter, att frågan varit föremål för riksdagens övervägande under flera föregående ar och att riksdagen i skrivelse till k. m: t begärt att få fram ett
förslag till lönereglering for folkskoll ar arkåren, sa snart de finansiella förhållandena tillläte det. Senast har under förra årets riksdag en skrivelse i ämnet avlåtits till k. m: t. Jag tycker under sådana förhållanden, att det knappast ar befogat att göra någon erinran mot k. m: t, därför att k. m: t lojalt efterkommit vad riksdagen begärt och åstundat.
I fråga om behovet av löneförhöjning kunna ju olika meningar göra sig gällande, men jag föreställer mig, att när riksdagen skrivit till k. m: t, riksdagen dessförinnan funnit, att behov av löneökning ar för handen. Eljest,, föreställer jag mig, skulle väl riksdagen icke ha avlagt skrivelser i ämnet. Jag tror for övrigt, att om man gör jämförelser med vissa befattningshavare, särskilt inom kommunikationsverken, man skall finna, att de här ifrågavarande lärarkategorierna nog äro sämre ställda an antydda befattningshavare äro. Skall en jämvikt i lönehänseende åstadkommas, torde det vara befogat, att folkskollärarna tillerkännas någon höjning.
Med hänsyn till den här ifrågavarande kårens stora antal måste med nödvändighet totalkostnaden bliva avsevärd, men for var och en av dem ar beloppet mycket blygsamt. Den ifrågasatta ökningen ar icke avsedd att belasta kommunerna. Om överhuvud taget en löneökning skall göras, förefaller det mig som om det^ förslag, k. m: t framlagt, ar väl övervägt. Ärendet har ju varit hos 1928 års lönekommitté, och dess majoritet har gjort ett uttalande i ärendet av den innebörden, att kommittén finner att med det föreliggande förslaget intet föregripande i avseende å framtida lönereglering ar för folkskollärarkåren att förmoda. Det ifrågasattes icke något dyrtidstillägg på dessa belopp.
När riksdagen ar efter ar har gjort utfästelse om lönetillökning, skulle det vara ganska egendomligt när de finansiella förhållandena tillstädja, att en sådan ökning göres, riksdagen nu skulle försöka slingra sig ifrån sina förut givna löften. För min personliga del finner jag en sådan taktik föga hedrande for riksdagen. Jag tycker, att, när riksdagens majoritet har gjort utfästelser gång efter annan i denna riktning, det skulle vara mycket oegentligt, om riksdagen nu skulle falla ifrån vad den sålunda utfäst sig att göra.
Nu ar det i själva verket blott landsbygdens lärare det gäller. Lärarna i städerna, de i storstäderna i synnerhet, äro i aHmänhet tillgodosedda genom särskilda kommunala lönetillägg. När jag som sagt finner, att k. m: ts förslag ar val avvägt och icke ägnat att föregripa ett definitivt beslut i saken, torde kammaren kunna godkänna detsamma.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Andersson i Katrineholm! (s): Herr talman! Jag tror för min del, att det ar mycket små utsikter att få ett beslut i föreliggande ärende i någon annan riktning an den, som statsutskottet utstakat, ehuru jag vill saga, att det vore önskvärt.
Utekottet framhåller i sitt utlåtande, att de åtgärder, som föreslagits av k. m: t, avse ett provisorium i avbidan på en blivande definitiv lönereglering. När riksdagen i fjol skrev till k. m: t och anhöll, att k. m: t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden for lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor måtte kunna snarast framläggas for riksdagen, sa ar jag icke övertygad, såsom herr andre vice talmannen att döma av hans anförande tyckes vara, att därmed hade riksdagen sa tagit ställning till frågan, att den ansåg, att det förelåg ett verkligt behov av en löneförbättring och att denna borde komma fram sa snart som till innevarande års riksdag. Jag vill för tillfället icke uttala mig om den saken. Jag vill endast erinra om att, sedan riksdagen gjorde detta nyss anförda uttalande, nämligen i fjol, k. m: t har tillsatt en kommitté, varom också den förste talaren erinrade, för utredning av hela lönefrågan. När denna kommitté tillsattes, anförde - det kan vara ratt intressant att erinra därom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
