Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 25
köping samt vikarierade 1856 som organist i Ö. Husby, Han avlade folkskollärarexamen 1859 samt blev följande ar folkskollärare vid Hults bruk. Efter att i 10 ar - från 1864 - ha tjänstgjort som organist och lärare i Rumskulla, Kalmar län, tillträdde han ar 1874 organist- och folkskollärarbefattningen i Drot-hems församling, varifrån han omkring 19’20 tog avsked. Han var en »klockarefar» i flera avseenden. Han var ordförande i kommunalstämman i Drothem i 30 ar, ordförande i socknens brandstodskommitté i nära 50 ar, uppbördsman för prästlönemedlen i över 30 ar, ledamot av taxeringsnämnden i 20 ar m. m. Sammanlagda tjänstetiden som folkskollärare utgjorde 41 ar och som kantor 55 ar.
W. sörjes närmast av maka, barn och barnbarn. ’
Nanny Bergström.
F. lärarinnan vid Falkenbergs folkskolor Nanny Alida Wilhelmina Bergström har avlidit i Skogen, Svarteborg, 58 ar gammal.
Hon var född i Halmstad och avlade sin examen 1889. Åren 1891-1906 verkade hon i Lysekil, och 1906-1924 var hon knuten till Falkenbergs folkskolor. Sistnämnda ar lämnade hon skolan till följd av sjukdom och den l jan. 1929 avgick hon med pension.
Sofia Nilsson.
I sitt hem i Hälsingborg avled den 7 juni f. folkskollärarinnan fröken Sofia Nilsson.
Fröken N. var född den 13 november 1847 och utexaminerades från Stockholms folksko-leseminarium i maj 1872. Ar 1877 anställdes hon vid Hälsingborgs folkskolor, från vilken anställning hon avgick med pension 1907.
jCitteratur.
Lärobok i elektroteknik för praktiska ungdomsskolor. Av fil. kand. Assaf Göransson, lärare vid Malmö stads fortsättningsskolor, p. A. Norstedt & Söners förlag. Pris 2 kr.
Det finns ratt gott om läroböcker i elektroteknik för praktiska ungdomsskolor, men flertalet av dem lider av det felet att ställa f or stora fordringar på lärjungarnas fysikaliska och matematiska vetande. Givetvis ligger den frestelsen mycket nära till hands för författare av teknisk litteratur att använda matematiska formler och resonemang, emedan framställningen därigenom erhåller en klarhet och precision, som knappast stode att vinna på annat satt. Men fördelen av ett matematiskt framställningssätt reduceras till värdet noll, om lärjungematerialet saknar de nödvändiga förkunskaperna, och detta torde nog i allmänhet vara fallet med den ungdom, som bedriver sina studier vid fortsättnings- eller lärlings- och yrkesskolor. Det ar därför ett klokt steg att som författaren till föreliggande arbete beslutsamt utmönstra allt vad matematik heter ur framställningen och lägga denna på en lättfattlig deskriptiv grund. Detta tillvägagångssätt väcker sa mycket mindre betänkligheter, som några kapitel avslutas med enkla räkneexempel, vilka visserligen kräva ett minimum av matematiska kunskaper men likväl bereda eleven tillfälle till en .kvantitativ behandling av elektrotekniska problem.
Att elektrostatiken ägnats minsta möjliga utrymme, d. v. s. varken mer eller mindre, an som behövs for ett klargörande av elektricitetslärans fundamentala begrepp, ar också en sak, som kan skrivas på arbetets pluskonto. Därigenom har det i stället blivit ordentlig plats åt sådana praktiskt viktiga områden som elektrisk kraftöverföring och elektriska installationer.
Ett av de sista kapitlen innehåller en lättfattlig och välbehövlig utredning av de förhållanden, under vilka elektriska ledningar (även när spänningen ar låg) kunna vara livsfarliga att beröra. Som avslutning följer en historisk tillbakablick på elektroteknikens utveckling.
Hr Göranssons lärobok ar tack vare sitt väl avvägda innehåll med all sannolikhet det för närvarande lämpligaste arbete i elektroteknik, som kan sättas i händerna på de praktiska ungdomsskolornas lärjungar, och ar därför utan tvekan att rekommendera vid ifrågavarande läroanstalter.
Oliver Zander.
Nordiska polarfarare. Av Sven Wikberg. Hugo Gebers förlag. Pris kr. 2: 75.
Nordpolen har under de senare åren tilldragit sig stort intresse. Därför måste det erkännas, att Sven Wikbergs bok Nordiska polarfarare kommer i det psykologiska ögonblicket. Ingen har kunnat undgå att åtminstone i någon mån få sin fantasi satt i rörelse mot den ödsliga och hemlighetsfulla isvärlden däruppe i norr, många ha girigt slukat tidningarnas skildringar från de senaste försöken att trotsa elementen däruppe. Föreliggande arbete torde alltså kunna påräkna intresserade läsare bland både gamla och unga, även om det såsom författaren säger i förordet, närmast ar avsett för ungdom. Den historiska uppläggningen av ämnet, som lämnar utrymme åt såväl Nordenskiöld som Nansen och Andree, synes mig vara ett synnerligen gott grepp, ägnat att fördjupa perspektivet, även om den i någon man kommit att inkräkta på framställningens bredd. Man misstänker, att en och annan läsare gärna skulle vilja veta mer exempelvis om Amundsen, som väl för vår tid framstår som nordpolshjälten framför andra. Skulle inte Amundsen rent av vara värd att få sina underbara öden skildrade i en egen bok? Stoffet skulle säkerligen inte tryta för en sådan, läsarnas intresse sannolikt inte heller.
Författarens framställning bygger i stor utsträckning på samtida källor, dagböcker, brev och tidningsartiklar. Genom ett strängt sakligt framläggande av fakta och utan att brodera lyckas författaren ge en levande bild av sina hjältar och deras äventyr. Man faktiskt upplever en mängd spännande situationer, och det ar inte utan, att
man ibland blir brydd. Vem kan t. ex. underlåta att fantisera vidare om Andrées i dunkel höljda sista kamp mot elementen? Dessutom inhämtar man en hel del geografiskt vetande, utan att boken på minsta sätt verkar skolbok. En idealisk s. k. bredvidläsningsbok alltså. Boken bör givet få en plats i varje skol- och folkbibliotek och på det hela taget överallt, där man har intresse för goda och verkligt roliga böcker för unga och gamla.
E. W.
Teckningar till första undervisningen i läsning. Av Axel Hagnell. Skriv- och Ritboks A.-B. Två häften å 30 öre.
Under sistförflutna hösttermin hade undertecknad förmånen att pröva föreliggande arbete vid inlärande av språkljuden. Vi veta alla, hur gärna de små nybörjarna rita, och hur väl teckningen behöves som stod för minnet redan vid inhämtandet av de första grunderna i läsningens svåra konst. Sa förenades nyttan med nöjet. Att nöjet var odelat ar helt och hållet de små häftenas förtjänst, då de uppgifter, som föreläggas barnen, äro begränsade sa, att barnen på detta tidiga stadium kunna lösa dem.
De små ritböckerna innehålla en utgångsbild för varje ljudtecken: för m en måne, för a en apa, för t en tupp o. s. v. Förebilder i ljusa, vackra färger finnas på pärmarnas insidor. Konturerna äro uppdragna med enkla, kraftiga linjer, bilderna äro stora och rediga, färgnyanserna lätta att uppfatta. Stor och liten bokstav i tryck- och skrivstil finnes vid bilden, som upptager halva sidan. Nedre delen av sidan ar upplinjerad. Här skrevs först tryckbokstäver efter förskriften. Men det dröjde icke länge, förrän barnen själva ville skriva »riktiga bokstäver, som fröken skriver». I häftenas mitt äro två blad med bokstäver. Allt eftersom ljuden inlärdes, klipptes bokstäverna ut, och ord och uttryck lades och lästes. På sista raden klistrade vi namnet på föremålet, sedan vi hunnit lära alla erforderliga bokstäver. Här var alltså flera olika slag av ar-betsövningar, och barnens självverksamhet främjades. Undervisningsplanens föreskrift, att teckningen skall tjäna undervisningen i olika ämnen, kunde följas. För de barn, som fort löste sina övriga uppgifter, tjänade de små rithäf-tena som fyllnadsarbete. Och när tid behövdes för läsning med ett barn, som icke kunde följa med i samundervisning, var det gott att hava rithäftena att gripa till för att giva de övriga barnen sysselsättning. Genom kombinationen teckning, skrivning, läsning inpräglades ordbilderna i minnet, och de lösa bokstäverna gjorde det möjligt att bygga en mängd olika ord. Många av barnen fingo även upp blicken för färgblandning och förstodo efter hand, hur en färg kan övergå i en annan, t. ex. det gula äpplet småningom övergående i rött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
