Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 27
SVENSK LÄEÅRETIDNING.
547
stad, faller sålunda enligt d: r Hanssons mening icke på skoldistriktet, som valt ett mot lag och författning genstörtigt skolråd, icke på skolrådet, som trotsat lag och myndigheters bud, utan på läraren, som ställt sig skolrådets föreskrifter till efterrättelse. Egentligen borde sålunda »straffet» i fallet Bolstad taga form av en disciplinär åtgärd mot läraren: varning och vid fortsatt förseelse avsättning!
Vi vilja visst icke bestrida, att läraren har skyldighet att följa lag och författning, även om skolrådet giver honom däremot stridande föreskrifter. Den eller de lärare i Bolstad, som på skolrådets order brutit mot»undervisningsplan och reglemente, ha otvivelaktigt begått tjänstefel. Emellertid kunna de icke ställas till ansvar härför av någon annan an Bolstads skolråd, som själv anbefallt förseelsen. Måhända dr Hansson i detta förhållande vid närmare eftertanke vill finna, hur orimlig hans beviskonstruktion i verkligheten ställer sig. Staten, som uppställt såsom villkor for utbetalande för statsbidrag, att skolväsendet skall vara anordnat i enlighet med gällande föreskrifter, står enligt slik författningstolkning maktlös mot skoldistriktet, maktlös mot skolrådet och maktlös mot läraren, sa länge skolrådet håller honom om ryggen!
Dr Hanssons resonemang om att skolkommun icke kan gå förlustig sitt statsbidrag, därför att dess skolråd fattat ett författnings-stridigt beslut, kan knappast vara på allvar framställt. I hundratals fall har det vägrats statsbidrag till ett skoldistrikt, då exempelvis skolrådet rekvirerat statsbidraget för sent. Visserligen ger k. m:t i vanliga fall nåd, då detta inträffat, men nådefrågan har ej med rättsfrågan att göra. Och åtskilliga fall torde finnas, då k. m :t vägrat nåd. I ’sa fall har skoldistriktet förlorat statsbidraget utan^eget förvållande genom skolrådets försumlighet. Statens åtgöranden ha här ej natur av straff. När villkoren för statsbidrags utgående ej äro fyllda, går det förlorat for skoldistriktet. Skoldistriktet har i sin ordning att kräva ut ansvar av skolrådet.
Kyrkostämman har den frågar uppe varje ar, då frågan%om ansvarsfrihet behandlas. Att kommuner kräva ut ekonomiskt ansvar av sina styrelser, då dessa genom försumlighet eller på annat satt vållat kommunen förluster, ar ej ovanligt. Icke ens på den kyrkliga kommunens område.
Dr Hanssons kritik har visserligen anammats som ett evangelium i vissa kretsar på västkusten. Men i övrigt synes den mest ha mötts med en förlägen tystnad.
Examensväsendet i folkskolan.
Innevarande ar utsändes till allmän behandling i S. A. F :s kretsar bi. a. frågan om examensväsendet i folkskolan. Den av centralstyrelsen i ärendet lämnade utredningen ar av följande lydelse:
I skrivelse från skolöverstyrelsen den 27 april 1929 har centralstyrelsen for Sveriges allmänna folkskollärareförening beretts tillfälle yttra sig över ett från styrelsen for statens folkskolinspektörers förbund till överstyrelsen gjort uttalande av följande lydelse:
»Bestämmelserna i folkskolestadgan angående avgångsprövning böra förtydligas därhän, att ifrågavarande prövning skall äga rum på annan tid an årsexamen och att den icke må vara offentlig samt kompletteras med föreskrift, att prövningen skall innefatta såväl skriftliga som muntliga prov med huvudvikten lagd på modersmålet och räkning.»
Uttalandet gjordes vid inspektörsförbundets möte den 15 och 16 december 1927, och förbundets styrelse har överlämnat detsamma till överstyrelsen för övervägande och vidtagande av den åtgärd, som kan befinnas lämplig. .
Centralstyrelsen, som finner, att frågans besvarande principiellt och praktiskt ar av största betydelse for folkskolans arbete, har beslutat utsända ärendet till kretsarna.
Under förra året behandlades av kretsarna frågan om betygssättning och betygsgrunder. I det större sammanhanget om betygssättning berördes därvid även frågan om avgångsprövningar, bi. a. med anledning av Varbergskretsens motion i ärendet, där i en punkt påyrkades »utarbetande av normalexempel för skriftliga prov». Till den framställning av frågan, som av centralstyrelsen då utsändes (Föreningen, andra häftet 1928, sid. 97-99), hänvisas även i detta sammanhang.
Att avgångsprövningar skola äga rum med folkskolans elever ar föreskrivet i
§ 47 av gällande folkskolestadga, där det stadgas, att »med de lärjungar, som, efter att hava genomgått den i distriktets reglemente for folkskolan föreskrivna lärokursen, vilja från skolan avgå, anställes vid läsårets slut i närvaro av skolrådets ordförande eller någon annan dess ledamot särskild prövning». Denna bestämmelse ar sa formulerad, att den lämnar rum for avgångsprövningarnas anordnande efter skiftande förhållanden. Prövningarna kunna anställas skriftligt eller muntligt eller på bådadera sätten. De kunna äga rum någon dag före eller i samband med själva årsexamen.
Inspektörsförbundet yrkar nu,
1) att i stadgan skall intagas bestämmelse om att avgångsprövningen skall äga rum på annan tid an årsexamen,
2) att den icke må vara offentlig,
3) att prövningen skall innefatta såväl skriftliga som muntliga prov med huvudvikten lagd på modersmålet och räkning.
Innan man tar ställning till dessa frågor, torde man böra klargöra för sig, om man överhuvud taget anser, att sådana prov alltjämt skola förekomma, hur de i sa fall bäst böra anordnas for att bli gagnande för eleverna och i vad mån de skola få vara avgörande for elevens betyg och avgång från skolan. Vidare bör övervägas, huruvida de böra anordnas sa, att varje skola har sina särskilda prov eller om standardprov för större eller mindre områden böra komma till användning och vem eller vilka som i sådant fall böra utarbeta dem o. s. v.
Angående dessa spörsmål har centralstyrelsen redan genom den förut omnämnda framställningen i förra årsredogörelsen om betygssättning och betygsgrunder framlagt sin ståndpunkt. Centralstyrelsen yttrade därvid: »Verkställas proven med sträng hänsyn till lokala förutsättningar och äro frågor och uppgifter uppställda efter verkligt pedagogiska synpunkter, kunna de naturligtvis ha sitt värde.» Samtidigt påpekades de olägenheter, som kunna bli följden av att proven bestämmas av andra skolmyndigheter an skolans lärare. Centralstyrelsen uttalade vidare den meningen, att dessa prov icke en-bart kunna få bli avgörande för betygssättning och beslut om avgång, utan att därvid den största hänsynen måste tagas till barnens arbete under den föregående skoltiden.
Av den sammanfattning av kretsarnas uttalanden i detta ärende, som nu föreligger, framgår, att kretsarna i stort sett givit uttryck for samma syn på frågan, som centralstyrelsen hävdat. På frågan »Anser kretsen önskvärt, att normalexempel for skriftliga prov i folkskolan utarbetas och fastställas!» ha 217 kretsar svarat nej och 21 kretsar ja. När lärarkårens överväldigande majoritet på detta satt reagerar mot ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
