Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 28
SVENSK LÄBAKETIDNING,
561
gan: hur? och själv vill jag gärna ha svar även på frågan; varför? Med frågan hur menas här, att kartan ej blott visar var den eller den orten ligger, utan också hur det ser ut, där, den ar belägen. Ännu säga kanske, kartorna inte sa mycket om den detaljen. För några hundra ar sedan ritade man ju .in hus, människor, träd, kameler, fartyg och storsjöodjur, som, om de också inte stodo på precis samma platser som i verkligheten, dock förmodligen avsågo och lyckades få fram en viss miljöstämning. När de togos bort, talade kartan ej något vidare om landskapstypen. Det var Sydow-Wagner, som för ett 50-tal ar sedan sökte få kartorna mera innehållsrika genom att lägga in olika höjd-skikt, och som därigenom fick fram den karttyp, som sedan dess spritts över länder och världsdelar, och som vi alla känna till. Tanken var säkerligen ej bara den att visa något av de vertikala måtten som komplement till de horisontala, utan i och med att områden på olika höjd över havsytan betecknades på olika satt kunde man möjligen få en liten ledning, om man ville skilja tätbygd från gles- och obygd, yppigare områden från kargare. Ty vanligtvis äro bosättning och växtlighet större på lägre trakter, mindre på högre. I vad mån höjdskiktens betydelse härutinnan ha eller icke ha överskattats tillhör ej denna uppsats att utreda. Något omedelbart begrepp ge de ej åt landskapstypen, men de visa dock mer an de kartor, som funnos förut. Numera finnes det emellertid mera material för att kunna åstadkomma landskapstrogna kartor, och strävan efter detta ar en av författarens käpphästar. Inom en nära framtid föreligga tvenne kartor, som avse att medelst ytfärger visa bygden, skogen, slättlandet o. s. v., med ett ord landskapstypen, medan höjdskik-ten framställts mera diskret. Och därmed har omnämnts det nyaste försöket att få kartan att besvara frågan hur f
Sa kommer frågan varför? och öppnar ett nytt fält, ett vidsträckt och bördigt fält för att tala i liknelser, »den syntetiska kartan», f or att uttrycka det kartografiskt. Markerandet av kol- och järnfyndigheter kan förklara en betydande stadsanhopning, några lämpligt valda temperatur- och nederbördskurvor skogens utbredning o. s. v. I vad mån kartan skall bli åskådlig, beror mycket av valet av beteckningar, men här har kartografien många möjligheter.
En viktig detalj, som det ar önskvärt att en skolkaret tydligt visar, och vilket också vanligen mer eller mindre sker, ar den politiska indelningen. En minnesbild av de viktigare staternas läge och form ar nyttig på mer an ett satt.
Om en skolkartbok skall visa mycket eller litet, därom ha åsikterna varit delade. För egen del anser jag, att den skall ge möjlighet till mera ingående studier, samtidigt som den framhäver
det väsentliga. Värdet av att läxans städer lätt falla i ögonen förringas ju ej av att man vid närmare granskning upptäcker en hel del annat, som ej omedelbart hör läxan till, eller att man vid’ noggrant studium upptäcker allt fler detaljer, som ej ramlade in i klara medvetandet vid första ögonkastet. Det kan också vara nyttigt, att lärjungen själv får lära sig att plocka ut delarna ur det hela, en konst, som kan göras lättare och svårare allt efter uppnått stadium. Förf: s kartbok har givetvis uppgjorts enligt nämnda princip, en del andra kartböcker visa avsiktligt sa litet som möjligt utöver läxan, åter andra intaga olika platser inom skalan litet-mycket. Här skall ej disputeras om åsikterna. Vi torde känna till de mest gängse kartböckerna, utan att de här behöva uppräknas, och det ar ju med skolatlaser sa bra ställt, att man ej ar lika bunden av en och samma kartbok, som man ar beträffande sådana läroböcker, i vilka läxor skola förprickas. Den ena torde utan större svårighet kunna användas vid sidan av den andra, vilket ju ar vackert sagt av en, som själv ar kartboksförfattare.
Syntetiska kartor, som påvisa orsakssammanhang, ha sina speciella fördelar, analytiska kartor sina. Det ena goda förskjuter icke det andra. Bland specialkartor äro de senare vanligast. Sålunda brukar en karta visa temperatur, en annan nederbörd, en tredje vegetation, en fjärde folktäthet o. s. v. Här kan lärjungen med eller utan lärarens hjälp genom lämpliga sammanställningar själv framställa synteser, öva sin logik, skilja väsentligheter från o väsentligheter och lära sig undvika falska generaliseringar. Förf. har, trots en viss förkärlek för syntetiska kartor, i den större upplagan av sin kartbok lämnat plats även for det andra slaget, och de flesta skolkartböcker innehålla jämte landkartorna även analytiska kartor över klimat m. m. Men även en syntetisk karta ger stoff för självständigt resonemang. Dels kan det finnas flera samband att påvisa mellan företeelser an dem, kartan valt att visa, dels kan den syntetiska kartan här och där visa avvikelser från det orsakssammanhang, den sökt påvisa. Att söka fundera ut vad avvikelserna bero på ger strax anledning till nyttig h järngymnastik. Palmernas utbredning beror mycket på temperaturen; palmgräns och 20° års-isoterm göra varandra sällskap långa sträckor över jordytan; men här och där skiljas de åt. Varför? Därför att palmerna fordra ej blott värme utan även vatten, och där avvikelserna äro stora, ha vi torrområden. Detta exempel var ju mycket enkelt och billigt, men det går lätt att tänka ut svårare. Här gällde det bara att åskådliggöra det långa talets enkla mening.
En särskild grupp kartor, som för skolor kunna vara av synnerligt intresse, ar intensitetskartorna. Även tempe-
ratur- och nederbördskartor kunna nas dit, alldenstund de visa intensiteten av värmet resp. nederbörden. Här liksom på den hittills vanliga f ormen av andra intensitetskartor visas mängden eller mäktigheten medelst olika starka (ibland med olika slags) "ytfärger. Under senare decennier ha i synnerhet i Sverige och Amerika börjat utgivas intensitetskartor enligt den s. k. absoluta metoden, vanligen framställda med prick- eller, som här i Sverige, med klotmanér. Vi nämna först de viktigaste amerikanska kartorna, Finchs och Bakers, för att få tillfälle att avsluta framställningen med de svenska. Finchs och Bakers kartor visa jordbruket genom att markera skördemängd, odlad areal, antal husdjur medelst prickar, av vilka var och en betyder en viss vikt, en viss yta eller ett visst antal. En på sådant sätt uppgjord karta över t. ex. veteodlingen ar ett det basta exemplet på med vilken åskådlighet en karta kan framställa ett objekt. De stora veteländerna framträda med till synes reklamartad men därför ej överdriven styrka, även smärre spridda veteodlingar komma fram i man av skalan, och tack vare metoden kan mängden av odlat vete inom ett visst område direkt avläsas genom räkning av prickarna. En utmärkt karta av dylikt slag över Sverige ha vi i C. J. Anricks åkerkarta. Jordbrukets intensitet och fördelning äro ju faktorer av utomordentligt stor betydelse. Men människornas egen utbredning ar också en faktor av ej mindre intresse an de förra. Särskilt i våra dagar, då exploateringen av nya kolonisationsområden ar aktuell och tidsavstånden mellan kulturländerna minskats genom förbättrade kommunikationer, fylla kartor, som visa människans och odlingens utbredning, en praktisk uppgift. Mycket pekar på att jorden med största sannolikhet skulle kunna föda en betydligt talrikare befolkning an den nuvarande, blott hennes möjligheter kunde tillvaratagas. Att få kännedom om dessa möjligheter vore en ståtlig uppgift, där geografien hand i hand med kartografien kanske en gång far spela en huvudroll. F. n. visa emellertid kartorna folkfördelning och näringsförhållanden ej sådana, de skulle kunna bli, utan sådana de äro, och vi måste ju stå stadigt på fasta marken först, innan vi börja fundera på att flyga upp i molnen. Sålunda kunna befolkningskartorna jämte näringskartorna bilda en givande källa för geografistudiet. Människans utbredning står i samband med en mängd andra geografiska faktorer av olika slag, klimat, ytbildning, vegetation, fördelning av land och vatten, politiska och religiösa förhållanden, näringsliv, kommunikationer. En befolkningskarta ger alltså anknytningar i flera riktningar. I Norden har under senare ar utgivits 3 stora befolkningskartor enligt absolut metod: Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
