Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 29
SVENSK LÄKARETIDNING.
581
sedan man väl fått grundplanen färdig. Metoden får inte heller (förkastas därför, att den ej ger besked om de svåråtkomliga sidorna i vilje- och känslolivet, såsom intresse, ambition, ihärdighet, moraliska egenskaper o. s. v. Här kan den kompletteras av ett väl utarbetat iakttagelseschema. En prövning å la Piorkowski har säkerligen större förutsättningar att belysa barnets begåvning an några enstaka kunskaps- och fördighetsprov, för vars tillfredsställande lösning det oftast fordras ett mini-mium av omdömes- och kombinationsförmåga men väl ett upptränat minne. Jag tror, det vore en förlust, om man-helt uteslöt »intelligensprövningar», även om man ännu ej vågade låta dem ha ett positivt avgörande vid inträdesprövningarna.
Vad jag här ovan har medtagit ar endast riktlinjerna för ett begåvningsurval. Urvalsmetodernas detaljer har jag här ej kunnat gå in på. Jag anser det vara av stor betydelse, att urvalet ej sker ensidigt och bygger endast på betyg och vanliga inträdesprov, utan att dessa kompletteras med en planmässig skriftlig karaktäristik, avgiven av barnets folkskollärare, samt en begåvningsprövning, som tar sikte på de sidor av själslivet, vars sunda utveckling ar nödvändig för de »högre» yrkena. Det blir besvärligt och alltför omständligt, tycka många, men vi måste komma ihåg, att det rätta urvalet betyder oerhört mycket både för den enskilda och det allmänna. Och först genom ett verkligt urval, genom vilket de begåvade och dugliga uttagas för de högre yrkena i samhället, blir det möjligt för oss att förverkliga Comenius, Fridtjuv Bergs och Rudenschölds storslagna idé: varje samhällsmedlem på sin rätta plats genom den gemensamma grundläggande barndomsskolan.
Einar Forssell.
Last och återgivet
Den s. k. skolrevisionen, med vars igångsättande och innebörd vi på annat ställe i dagens nummer mera ingående syssla, har självfallet framkallat jubel i hela den del av pressen, som ar 1927 bekämpade och sedermera med alla upptänkliga medel bekämpat 1927 års skolreform. Vi saxa några provbitar ur olika pressorgan från det bottenskolefi-entliga lägret.
Svenska Dagbladet (h) skriver bi. a.: Vad som ar nödvändigt ar icke att den i hast tillkomna organisationen lämnas i fred utan att skolan själv får utveckla sig i lugn och ro på naturlig grund. Här har gjorts ett försök att på politisk väg tvångsreformera skolväsendet, och detta försök har misslyckats. Men skolreformen innehåller sa många värdefulla uppslag, att den icke bör helt och hållet få falla till marken med det som ar värdelöst. Det förhastade skolbeslutet har redan nu ställt utvecklingen inför en skiljeväg. På den ena sidan väntar den uniforma, impopulära skola, som skurits till efter de po-
litiska doktrinernas mönster. På den andra sidan kan man hoppas nå fram till en skola, som byggts upp efter saklighetens krav och som har allmänhetens sympatier. För att föredraga den förra vägen måste man vara sa fast omsluten av doktrinernas trollcirkel, att man envist vägrar att lyssna till livets och verklighetens krav. Men därmed gör man skolan den största tänkbara otjänst.
Varenda människa, som vill vara sannfärdig, vet, att skolreformen på många håll aldrig blivit lojalt behandlad. Igångsättandet skedde - i rak strid mot riksdagens planer - på ett sätt, som måste vara ägnat att ge en skev bild av den fyraåriga realskolans möjligheter. Först ar 1930 kan en nyrekrytering av denna skolform äga rum från en sjätte folkskoleklass, som ej förut ar länspumpad på lärjungar, vilka tänka gå öVer till läroverk. Inte ens sa mycket av saklighet och anständighet ha skolreaktionärerna förmått visa, att de velat bereda denna skolform tillfälle att ett enda ar få taga mot lärjungar under någorlunda normala förutsättningar. Sådant har man panna att kalla »saklighet».
Nya Dagligt Allehanda (h) blåser ännu gällare i stridstrumpeten:
Den nya skolorganisationen, tillkommen efter en nervös utskottsforcering och utan känning med den sakkunniga opinionen, ar skör som ett korthus. Den har i grundläggande delar visat sig ej tåla verklighetens påfrestningar, och den skall lika litet uthärda belysningen från sakkunskapens strålkastare. »Fred och lugn» må under sådana omständig-, heter vara en naturlig begäran från de for riksdagsbeslutet ansvariga. Men striden kan och skall icke avblåsas från deras håll, som önska att vår ungdom skall givas en god och pedagogiskt val avvägd undervisning. Sa länge uppenbara missförhållanden vidlåda skolväsendet, måste revisionskravet hållas levande.
Högerregeringen har begagnat sin chans. Trots sin utomordentligt svaga ställning har den använt regeringsmakten för att sätta igång icke bara den utredning om flickläroverken, som riksdagsmajoriteten i ar begärt, utan därjämte förarbetena for en rasering av hela skolreformen. Måhända gjorde man emellertid klokt i att inom högerpressen iakttaga matta även i övermodet. Det gick nyligen ganska illa för en övermodig och självtillräcklig herre på den sidan. Och någon har visst jämfört hela regeringens ställning med korthusets.
Stockholmstidningen (1) var också en av de främsta motståndarna mot 1927 års skolreform. Glädjen över det inträffade utlöses här bi. a. i följande uttalande :
Den nu igångsatta utredningen innebär, såsom i socialdemokratisk press med harm framhålles, en reaktion mot 1927 års beslut i skolfrågan. Och det ar sant, men denna reaktion ar icke att beklaga utan att hälsa med tillfredsställelse, ty den innebär att sunda förnuftet åter får komma till tals vid skolspörsmålens avgörande. Icke all reaktion ar av ondo; att reagera mot dårskaper och missgrepp ar ett tecken på hälsa ioch därför ett lyckligt och gott tecken. Mot det sätt, varpå Skolfrågan behandlades vid 1927 års riksdag, inlades redan då kraftiga protester både ur saklig och formell synpunkt. Vad som sedan dess timat har understrukit det berättigade i gensagorna. Lyckligtvis kom reaktionen redan vid 1928 års riksdag, då man skulle besluta om de kommunala flickskolornas organisation. Den av socialdemokraterna förordade stelheten i organisationen sköts åt sidan och man införde större smidighet och möjlighet att välja olika linjer. Det gäller att fortgå på den vägen - till ungdomens och hela folkets båtnad.
Stupiditeten draperar sig ofta i »sun-.da förnuftets» mantel.
Svenska Morgonbladet (fr) - också en av skolreformens häftiga motståndare - ar självfallet överlyckligt men har den goda smaken att yttra sig något mera dämpat:
Skolbeslutet var ett beslut på gott och ont. Där fanns mycket, som var livsdugligt och som helt visst skall bli vår skola till verkligt gagn. Men där funnos även många förhastade och omogna projekt. Det gäller att genom en varsam och förnuftig revision få dessa senare bortrensade. Soc.-Dem. ondgör sig över, att f. statsrådet Almkvist blivit en av de nya medlemmarna i utredningskommittén. Vi tro däremot, att han där skall bli en dugande kraft. Det har visat sig under de senaste riksdagarna, att han ser praktiskt och förnuftigt på skolproblemen och icke biter sig fast vid en ståndpunkt, om densamma visat sig olämplig. Man bör alltid hålla i minnet, att skolan ar till för barnens skull och icke tvärtom. Fråga ar val, om de socialdemokratiska skolmannen alltid tillfullo beaktat detta.
Även vi vilja i det längsta hoppas, att hr Almkvist skall gentemot de övriga sakkunnigherrarna havda de bärande principerna i 1927 ars skolbeslut. Därför skola vi avstå från att nu diskutera förmågan hos honom »att se praktiskt och förnuftigt på skolproble-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
