Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 31
SVENSK LÄRARETIDNING.
613
att skolrevisionen »kommit i rätt tid». Även inom hans kår finnas de, som inte kunna hålla ordet humbug från sina läppar, när de höra talas om att revisionen skall grundas på »erfarenhet och saklighet».
Hälsotillståndet bland skolbarnen.
Doktor C. Aug. Ljunggrens artikel i Svensk Läraretidning angående detta ämne har väckt uppseende i hela pressen och föranlett flera redaktionella uttalanden. Vi avtrycka bland dessa ett, som kommit ur ett politiskt läger, varifrån åtminstone folkskolemännen mera sällan kunnat påräkna understöd för arbetet på skolhygieiiens område.
Det ar säkerligen ett betänkligt fel man begått och alltjämt begår vid. ordnandet av vart undervisningsväsende, det lägre liksom det högre, att skolhy-gienikerna alltför mycket skjutits åt sidan, ja, rent av nonchalerats, yttrar Östgöta Correspondenten (h). Det ar på tiden att en ändring kommer till stånd och att uppfostrans problem blir föremål for en sakkunnig medicinsk utredning. Den fysiska uppfostran har visserligen fått en större plats på skolschemat, men detta har skett utan att kunskapsmaterialet sovrats tillräckligt. Dessutom har intresset för denna sida av uppfostran varit ensidigt inriktat utan tillbörligt beaktande av närings-fysiologien. Det enda mera glädjande tecknet på bättre förståelse fö.r den fysiska utvecklingen utgör det allt större intresset för barnkolonier, där de unga få njuta ej blott ett uppfriskande liv i skog och mark, utan även få vänja sig vid lämplig diet. Men uppfostran måste sträckas vidare, till hemmen, där man oftast syndar mot de enklaste dietiska och hygieniska regler.
Bekymren för skolans ensidigt intellektuella inriktning äro, åtminstone vad folkskolan angår, ganska ringa grundade. Dr Ljunggrens banbrytande verksamhet tar framför allt sikte på hemmen, där barnen intaga sin föda och sin sömn. Det av honom etablerade samarbetet mellan skolläkaren, läraren, hemmen och barnen visar rätta vägen för att främja halsa och sundhet hos det unga släktet. Och genom detta även för den äldre generationen.
En biprodukt. Debatten kring Bolstad har i tidningarna mer och mer flyttat över från ledare- till insändarespalterna. Skolöverstyrelsens yttrande har tydligen öppnat ögonen långt in i högerleden for faran i att främja åsidosättandet av lag och författning inom ett rättssamhälle. Men
i den fria spalten kvittrar menige man alltjämt på den melodi, som blivit honom inlärd. Det skulle vara frestande att ge några provbitar ur repertoaren. Men vi skola, åtminstone för dagen, ej falla offer för frestelsen.
I Svenska Landsbygden (bf) hittade vi emellertid härom dagen en dråpligare betraktelse. Den handlade om varjehanda: aporna, Luther och hans lilla katekes, onda människor, till vilka framför allt räknades en viss f. d. generalkrigskommissarie samt den nu sittande regeringen, »den sista höger regeringen i Sverige», och mycket annat ont och eländigt i världen. Mitt i det hela kom sa följande hjärtesuck:
Det skulle inte falla någon folkskolinspektör in att föreslå statsbidragets indragande, hur urusel undervisningen an vore. Det skulle kränka lärarens rätt, som ar helig och oantastlig och okränkbar. Men en församling har tydligen ingen som helst ratt. Den skall tvärt om lära sig att hålla sig på mattan genom manipulationer med statsbidraget. Det ar* klart att sådant skall leka den numera ratt allsmäktiga byråkratien i hågen. Detta ar en av »katekesstridens» biprodukter, som det inte skadar att fasta uppmärksamheten på. Allra helst borde man nog försöka mota Olle i grind. I den moderna, demokratiska skolan kan inte läraren använda samma ingång som folkets barn. Skolbyråkratien vill på samma satt gå in egen vag utan att besvära sig med att ta någon hänsyn till en liten församlings önskemål.
Ja, tiderna äro onda! Tank, om författaren en dag skulle pröva med ätt-öppna dörrarna för ett halvt hundratal barn, som en gång i timmen storma upp och ner genom förstugan till hans hem. Charity begins ät home, brukar det visst heta vid finare tillfällen.
Vilken skoltidning ar det, vars hjälp folkskolans och småskolans lärare och lärarinnor alltid kunna påräkna
vid värnandet av sin ratt,
sa långt denna nämligen står samman med skolans intressen? Joy det ar
Svensk Läraretidning,
som aldrig dragit sig för att frimodigt, ehuru städse i hovsam form, föra folk-och småskolans samt lärarkårens talan.
Jfior Ja y e n.
Vilse i snårskogen.
Dr Sigurd Hansson ar personligen en av de mest sympatiska och självständiga männen inom de gammalliberalas led. Med en omfattande kommunal erfarenhet förenar han ett skånskt gott huvud och en betydande lagkunskap inom de områden, där han gjort sig hemmastadd. Hans utredning för ett par årtionden sedan om innebörden i de då nystadgade föreskrifterna om dubbel majoritet vid fattande av vissa kommunala beslut kan räknas till det basta på kommunalrättens område; den har också blivit avgörande för rättstillämpningen inom ifrågavarande gebit.
Det ar därför självklart, att hans i sommar presterade »utredningar» angående fallet Bolstad ha måst tilldraga sig uppmärksamhet särskilt inom de kretsar, där intresse för den svenska skollagstiftningens såväl allmänna principer som enskilda detaljer äro till finnandes. Att han nedlagt en omfattande ar-betsflit på uppgiften, lär väl ingen vilja bestrida. Men resultaten kunna knappast sagas stå i någon som helst proportion till de nedlagda mödorna.
Vi ha redan efter publicerandet av hans första uppsats i G. H. T. tillåtit oss peka på befängdheten i hans slutledningar. Som våra läsare erinra sig, gingo dessa ut dels därpå att staten hade att bringa det tredskande Bolstad till att lyda lag och författning genom att inskrida mot läraren, dels ock att skoldistriktet ej kunde »straffas», därför att dess skolråd underlåtit att uppfylla villkoren for erhållande av statsbidrag.
Förmodligen har dr H. vid ett närmare eftersinnande funnit, att dessa slutledningar hade sina skavanker, ty han har i fortsättningen av sina undersökningar turnerat om sina synpunkter i åtskilliga hänseenden. Men hur långt han ännu befinner sig borta från både logik och realitet kan enklast belysas genom några ord som kommentar till var och en av hans fem sammanfattande punkter. De lyda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
