Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 33
gavs en inblick i färglärans grunder. Det blev uppenbart för deltagarna, att även en lärare med tämligen svagt utvecklat färgsinne genom att aktgiva på de rent teoretiska reglerna för färgers blandning och sammanställande kan ge en god undervisning i detta stycke. Han kan i många fall, utan att själv reagera inför en färgklang, avgöra, om den ar harmonierande eller dissonerande.
Även det senaste på detta område, de Ostwaldska färgteorierna, vidrördes.
Vid orneringsteckningen fingo deltagarna sig förelagda bestämda ytor att dekorera samt »naturalistiskt material» att stilisera och komponera in i ytan. pet gällde därvid att liksom breda ut mönstret »över ytan, få det att väga jämt, att ansluta sig till och framhäva formen hos det dekorerade. Vid färgläggning av dylika orneringsövningar togs vanligen två, högst tre färger som huvudfärger och endast i detaljerna laborerades med flera.
Frihandsperspektivet genomgicks mycket grundligt. Efter några ord om perspektivets historia övergick hr Segerborg till perspektivets teori och förklarade med teckningar synvinkelns förändring vid olika distanser, bildernas avsättning på den tänkta perspektivtavlan, begreppen horisont, huvudpunkt, grundplan o. s. v. och kom slutligen fram till verkliga föremål per-spektiviskt återgivna.
Sedan deltagarna brottats med tillämpningsövningar på plansidiga och buktiga föremål, övergick man till skuggläran, som togs i nära anslutning till perspektivteckningen.
En kort orientering i konstruktionsperspektiv medhanns också.
Skissteckningen var förlagd till Nordiska muséet och Skansen. På muséet tecknades mönster, metallbeslag, gamla möbler och husgerådssaker och på Skansen byggnader och detaljer ay sådana. Dessa skisser lades sedan till grund for omsorgsfullare utarbetade teckningar på lärorummet.
Kursdeltagarna fingo även kännedom om olika tecknings- och målnings-sätt, såsom kol och akvarell i kombination, användning av täckfärger på kulört papper, pennteckning med tusch i olika färger samt lavering. Ävenså demonstrerades tillvägagångssättet för li-noleumsnitt och radering.
I samband med kursen var en rikhaltig och instruktiv teckningsutstäli-ning anordnad med alster från teck-ningslärarseminariet samt från ett läroverk. Allt var här metodiskt ordnat, och kursdeltagarna samlades där, sa snart en etapp av kursplanen var passerad, för att jämföra och kommentera.
Vid den enkla kollationen, varmed kursen avslutades, uttalade andre folkskolinspektören i Stockholm Edvin Stål-felt S. A. F: s tack till hr Segerborg för den energi och duglighet, varmed han lett kursen. Tacksamheten från
deltagarnas sida både mot S. A. F: s centralstyrelse och mot kursledaren tolkades av kantor ’Strömberg från, Kinna. Den minnesgåva, som överlämnades till hr Segerborg från kursdeltagarna, var ett spontant om ock enkelt bevis på den uppskattning, den framstående teckningspedagogen tillvunnit sig. under dessa tre sommarveckor, fyllda av intensivt arbete och arbetsglädje.
Pelle Olsson.
Henrik Wranérs minne hyllat.
Den 6 augusti hyllade Skåne en av sina bortgångne diktare: den mest skånske av alla allmogeskildrare, Henrik Wranér. På den plats utmed stora
Minnesstenen över Henrik Wranér.
landsvägen genom Vranarp, där hans fädernehem en gång stått, har bygdens befolkning på initiativ av författaren och folkhögskolläraren Teodor Tufves-son låtit resa en ståtlig minnessten. Denna utgöres av ett block i jättestorlek, på vars framsida inf allts en medaljong av Ernst Ljunghs bekanta silhuett av Wranér, modellerad av konstnären Anders Olsson. Stenen har omgivits med en gammal skånsk sten-gärdesgård, och området innanför har utlagts som naturlig äng. Att just den 6 aug. utvaldes för avtäckningen sammanhänger därmed att det ar årsdagen av Wranérs död i Stockholm ar 1908.
W. var född den 22 april 1853 och var således vid sin bortgång 55 ar gammal. Efter avlagd studentexamen var han kartograf och lantmäteribiträde i Kristianstad, varefter han övergick till lärarkallet. Han tjänstgjorde åren 1878-1879 som andre lärare vid Fridhems folkhögskola och var läsåret 1879 -80 vik. lärare vid Karlshamns all-
männa läroverk. Vid samma tid började W. agna sig åt pressen. Under sin ’Vistelse i Karlshamn var han medarbetare i Karlshamns Allehanda, blev ar 1886 redaktionssekreterare i tidningen Nya Lund samt var aren 1890-93 medredaktör av Östersunds-Posten. Ar 1893 flyttade W. till Stockholm for att mera få agna sig åt litterära arbeten. Såsom förutvarande lärare och varmt intresserad for folkupplysning kom han att lämna bidrag till Sv. Ltg. Från 1897 inträdde han som fast medarbetare i denna tidning, där han såsom redaktionssekreterare kvarstannade till sin död.
Det var i huvudstaden som många av hans böcker kommo till, men detta inverkade inte på dessa skånska folklivsskildringars äkthet. Innehållet i hans diktning var alltid hämtat från barndomens miljö. Allt verkar därför också sa äkta och upplevat. Det ar inga diktade människoöden i hans skildringar utan levande gestalter, som mött den lille Skånepågen, då han vandrade ut och in i gårdarna, och dessa gestalter hade sa ristat in sig i minnet, att han ännu in i ålderns dagar kunde skildra dem på kornet.
Det finns just inte sa många i Hen-rik Wranérs hembygdsby, som komma ihåg den bortgångne författaren eller kunna berätta något om honom, ty Henrik lämnade sin födelsebygd, Vranarp, redan i tioårsåldern och kom icke ofta tillbaka för någon längre tids vistelse i det ringa hemmet. Sedan han blivit vuxen blevo hans visiter ännu mera sällsynta. Kampen för brödet hindrade honom, men i sina tankar umgicks han sa mycket flitigare med folket i sin kara hembygd, som han aldrig kunde glömma.
Avtäckningen av minnesstenen skedde under enastående anslutning från befolkningen i sydöstra Skånes bygder. Vädret var strålande vackert. Folket samlades på den naturliga ängen kring stenen. Strax fore Il-slaget sjöng en blandad sångkör från Tomarp och Tomelilla under kantor Hembergs ledning »Min vackra hembygd». Wranér-tolkaren Teodor Tufvesson hälsade därefter landshövding Johan .Nilsson och tackade för att han velat förrätta avtäckningen. Han lämnade därefter en kort karakteristik över Wranér, hans gärning och diktning.
»Solig som denna augustidag var hans natur, frodig som grödan i hans hembygd var han till sin personlighet.» Talaren erinrade därefter om att insamlingen for resandet av minnesstenen givit lysande resultat och tackade å insamlingskommitténs vägnar.
Landshövdingen tog härefter till orda och förrättade avtäckningen. Han uttryckte sin glädje över att han fått vara med vid detta tillfälle. Det var visserligen första gången han gästade bygden, men han kände igen den och folket genom Wranérs skildringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
