Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
665
ler mindre lärjungefrekvens, när allmänheten ännu på många håll inte ens har den nya organisationens möjligheter klara för sig? Och hur i all världen - det frågar man sig med ännu större häpnad an det övriga - skall en folkskolestyrelse eller rektor kunna förfoga över några säkra hållpunkter för ett profetiskt uttalande angående »vilka utsikter finnas för framtiden för att skolorganisationen med hänsyn till tillströmning av lärjungar till de olika realskol-typerna skall kunna utvecklas i enlighet med 1927 års riksdags beslut» 1 Det enda riktiga svaret härpå ar givetvis, att den saken får en framtida erfarenhet utvisa.
Det föreligger sålunda randiga skal för de tillfrågade att tänka sig för mer an en gång, innan de avge det önskade beskedet. Och det skulle inte vara det minsta förvånansvärt, om de läto svaren på de punkter, vilka de över huvud taget anse sig i stånd att besvara, åtföljas av en i lämplig form avfattad gensaga mot undersökningens brådstörta-de bedrivande och ett påpekande av omöjligheten att draga generella slutsatser ur ett enda begynnelseårs erfarenhet.
Vad här nämnts torde ge ett tillräckligt belysande vittnesbörd om, att hela denna av hr Lindskog igångsatta och på sådant satt bedrivna utredning rent ut sagt ar humbug. Den ar tydligen avsedd att nödtorftigt motivera de godtyckliga ingrepp i den beslutade skolordningen, som den kvarsittande högerregeringen hoppas hinna med att företaga, innan den på nyåret försvinner från arenan.
Det ar därför det ar sa ursinnigt bråttom.
Vårt offentliggörande av de Berg-qvistska frågorna har väckt verklig häpnad. Den bottenskol ef ientliga pressen valde till en början taktiken att mol-tiga om hela saken, liksom den konsekvent gjort beträffande de överlägsna studieresultaten inom den fyraåriga realskolan. Svensk Läraretidning ar i Stockholm tillgänglig på tisdagen. Onsdagen och torsdagen förflöto under djupaste tystnad från den skolreaktionära pressens sida. Sedan saken genom Soc.-Dem. på fredagsmorgonen flyttats från fackpressen ut i den dagliga pressen blev den taktiken ohållbar. På fredagsaftonen innehöllo de båda högertidningarna Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda ledande artiklar om saken. Betecknande nog vågade de icke delge sin läsekrets aktstyckena i malet. N. D. A. valde taktiken att stormgräla på Svensk Läraretidnings redaktör. Vi svara den uppjagade samtidan på annat ställe i dagens nummer. Aftbl. höll sig till en polemik mot Soc.-Dem. Som vanligt blev
inlägget särdeles enfaldigt. Det viktigaste argumentet utgjorde, för att citera ordagrant: »Skolsakkunnigas enquéte ar enligt deras uppgift lämplig och nödvändig och bör ge ett viktigt material för skolfrågans vidare behandling.»
Fattas bara, att hr Bergqvist, ställd mot väggen, själv skulle medgiva, att hans frågor äro olämpliga och onödiga!
Men vi ha svart att tro, att han får många, som i själ och hjärta finna sig tilltalade av humbugsmässiga utredningsmetoder.
Antag t. ex. att postverket skulle omorganiseras, skriver i Falukuriren märket G. V. Ett förslag bleve antaget av riksdagen. Detta förslag hade varma vänner men även fiender. Dessa senare lyckades, innan organisationen ännu trätt i kraft, genomdriva, att frågan skulle få en »sakkunnig» utredning av en kommitté, där majoriteten bestod av motståndare till reformen. Skulle detta vara rent spel? Vore det ej mera gent-lemannalikt, att låta den nya organisationen träda i kraft och visa sina verkningar, och man sedan gjorde en undersökning av hur den verkat? Det synes åtminstone mig sa. Vad jag här sagt om den tänkta omorganisationen av postverket kan överföras på den beslutade utredningen av skolfrågan. Det ar en utredning av personer, av vilka de flesta äro motståndare till skolreformen, och en utredning, innan organisationen ännu trätt i kraft.
För övrigt skall man icke alltför mycket orda om sakkunskap. Det ar bättre att erkänna, att sakkunskap finnes på bägge hållen men att vi se endels allihop. Hur var det ej med den Staaff -ska försvarsreformen? Den utskreks ju som undermålig och högerlösningen fick sakkunskapens prägel. Men hur gick det? Jo, sakkunskapen har ju sedan måst erkänna, att Staaff hade ratt. 1940- och 50-talets sakkunskap på skolans område kanske skall erkänna, att majoriteten 1927 var den, som besatt den verkliga sakkunskapen.
Säkerligen behöver man inte vänta sa många ar för att f å det erkännandet. Resultatet inom den 4-åriga realskolan visar redan under det första - i sa många hänseenden ogynnsamma - startåret, att dess lärjungar äro överlägsna lärjungarna i realskolans övriga former. Kuggningspr ocenten för de olika realskoletyperna talar därvidlag bättre an ovederhäftigt prat. Sanningen ar väl närmast den, att skolreaktionärerna icke vågat avvakta några ars erfarenhet, innan de gingo till aktion mot 1927 års skolbeslut. Lögnen har en begränsad livslängd.
F. statsministern C. G. Ekman har
i en av sina omdebatterade politiska föredrag - det hölls i Ljungskile den 11 augusti - berört skolrevisionen på ett sätt, som kan intressera vår läsekrets. D. N. lämnar följande referat av uttalandena:
Talaren kom sa in på skolfrågans behandling. Det uppstod inom högerkretsar allmän bestörtning när ecklesiastikministern i propositionen om vissa i samband med 1927 års skolreform stående frågor visade sig starkare fastkättrad vid en omstridd formulering i 1927 ars skolbeslut an kanske någon annan. Sällan har väl en proposition avlämnats där, såsom i detta fall skedde, den därför ansvarige skattat åt hoppet att genom undanskjutande av sin egen åsikt undgå ett bakslag. Och aldrig har väl, när det visade sig att just denna hållning framkallade ett nederlag, en mera öppenhjärtig bekräftelse på självförnekelsen lämnats an då hr Lindskog förklarade sig skola vara en jubeldåre, därest han hölle på sin egen proposition. För dem vilka bruka lägga pannorna i veck över regeringarnas bristande förmåga att skaffa sig respekt borde det ögonblicket representerat det mest kvalfyllda lidande som de någonsin varit underkastade. Emellertid, de mest utbildade specialisterna på detta ämne tego och ledo. Hade de emellertid ägt kännedom om att den som ord for ord formulerat riksdagens beslut på denna punkt var hr Lindskogs företrädare, då hade väl bördan blivit for tung. Ty en på det sättet delad smärta hade nog blivit dubbel smärta.
Efter att sålunda vid riksdagen 1929 helt släppt skolprogrammet av ar 1928 synes högern nu börjat hysa vissa förhoppningar om detta programs åter-uppståndelse. Jag tror att sådana förväntningar, evad de avse rubbning av de bärande grundlinjerna för nämnda beslut, böra uppgivas. Syftet med de nu igångsatta undersökningarna måste tvärtom förutsättas vara att i största möjliga utsträckning söka förverkliga skolreformens bärande tanke: öppnad väg för alla till kunskapskällorna. En härtill syftande lokal anpassning torde icke försvåra utan underlätta detta måls ernående.
Upplysningen om hr Almkvists andel i tillkomsten av årets riksdagsbeslut i flickläroverksfrågan har sitt intresse. Har han »ord för ord formulerat riksdagens beslut», sa föreligger från hans sida ett dubbelspel, som blir för honom ganska komprometterande. Både hans anförande i första kammaren och vad son! i övrigt ar veterligt i fråga om spelet bakom kulisserna ger vid handen, att han icke gillade riksdagens beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
