Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 34
liar fortsättningsskolefrågan ännu ej uppagiterats till en ren partifråga. I denna delegation utestängas alla skolmän. Nog har man litet svårt att finna konsekvens och sammanhang i slika förfoganden.
Och minst lika underligt ar, att städerna, vilkas skolväsen ju dock främst beröres av spörsmålet om en sjuårig folkskola, ansetts ej ha med saken att skaffa.
Vad personsammansättningen angår, uppmärksammas, att två av de sakkunniga - hrr Andersson och Petersson - representera våra mest skolfientliga landsändar, Östergötland och Västergötland. Bådas motstånd mot den tvååriga fortsättningsskolan ar bergsäkert. Hr Sävström har gjort sig känd som en varm bildningsvän. Som ledamot av den stora Skolkommissionen hade han tillfälle att dokumentera sin folkskolevänlighet. Avgörandet bland de sakkunniga torde sålunda komma att hänga på ordföranden, hr Bengtsson i Norup. Vi tro oss val motsvara hans egna intentioner, om vi vid tanken på detta tunga ansvar anmana fortsättningsskolans vänner att särskilt innesluta honom i sina förböner. En viss enträgenhet i förbönerna torde därvid vara på sin plats, ty det stöd han fordom var för de folkliga synpunkterna på våra bildningsfrågor har onekligen under de senare åren blivit allt bräckligare.
Till slut bör antecknas, att undervisningsrådet Engvall åtagit sig uppdraget att vara de sakkunnigas sekreterare. Personvalet ar här det bästa tänkbara. Genom hans eminenta erfarenhet och duglighet ha de sakkunniga beretts tillfälle att ha till ständigt förfogande den yppersta sakkunskap, som står att erhålla på fortsättningsskolans område.
En seminariekömmitte.
Regeringen har bemyndigat ecklesiastikministern att tillkalla tre sakkunniga for utredning av frågor om ytterligare inskränkningar i den nuvarande f olkskoleseminarieorganisationen. Sakkunniga väntas bli: f. statsråden Olof Olsson och Almkvist samt riksdagsman Persson i Falla.
Ett nödrop i Allehanda.
Under rubriken »Läst och återgivet» lia vi givit våra läsare en bild av vad som i den allmänna diskussionen förekommit i’ fråga om den av 1927 ars Skolsakkunniga anordnade enqueten beträffande erfarenheterna av 1927 års skolreform. Offentliggörandet av de utsända frågorna och vår kritik av de använda utredningsmetoderna ha tydligen väckt förvirring i det bottenskolefient-liga lägret. Efter att först ha försökt ihjältiga det hela har dess press funnit situationen påkalla ett försvar för åtgärderna i fråga. Hos det stridbaraste organet på högerkanten, Nya Dagligt Allehanda, har försvaret tagit form av ett personligt okvädande av den, som här skrivit och står för kritiken i fråga. Innan vi ingå på ett svaromål gentemot tidningen, skulle vi vilja framställa en stilla förfrågan, varför tidningen undanhåller sin läsekrets det nödvändiga materialet, for att den må kunna bilda sig en föreställning om vad saken gäller. Tidningen avtrycker icke de framställda frågorna, ehuru de rymmas på en bråkdel av en av dess spalter. Den avtrycker icke ett ord av vad vi i saken yttrat. Den ljuger ogenerat genom att tillskriva oss en hel del uttalanden» som icke äro våra. Var och en kan sålunda själv övertyga sig exempelvis om att Svensk Läraretidning icke talat ett ord om läroverksrektorerna och deras semesterförhållanden - en lögn, varpå tidningen bygger en hel del uttalanden om att hr Rydén blivit upprörd i sitt innersta över att semesterfriden störts, att »f. d. generalkrigskommissariens patos skorrar en smula falskt», när han tagit sig an deras sak o. s, v.
Vi skola emellertid ej vidare uppehålla oss vid den saken. Ett kvartsekels erfarenheter om N: D. A: s satt att handskas med sanningen har lärt oss, att detta pressorgan icke kan undvara lögnen som medel i kampen mot politiska motståndare. Något hopp om en förändring i det hänseendet lärer vara fåfängt att hysa. Därför övergå till vad tidningen i sak har att anföra.
Våra anmärkningar gällde dels att remisstiden förlagts sa, att den sammanföll med skolornas sommarferier, dels frågornas sakliga orimlighet. Vad den första anmärkningen beträffar, svarar N. D. A., att lagliga eller moraliska hinder icke föreligga mot att in-
kalla folkskolestyrelserna till sammanträde under augusti månad. Detta har givetvis aldrig påståtts från vår sida, men vi ha påpekat den praktiska omöjligheten att samla en fulltalig folkskolestyrelse före sommarferiens slut, och att lärarna under sommaren äro skingrade åt olika håll. Tidningen skulle för sin egen information i detta hänseende kunna göra en undersökning för huvudstadens vidkommande. Äro vi ej orätt underrättade, ha under de snart gångna sommarferierna åtskilliga ledamöter av Stockholms folkskoledirektion varit ganska oanträffbara i huvudstaden, någon av huvudpersonerna t. o. m. inom rikets gränser. I en stad, där man inte på grund av semesterförhållandena anser det möjligt att hålla riksdagsman-naval den tredje lördagen in i september, bör man tala mycket tyst om möjligheterna att samla en fulltalig folkskolestyrelse under högsommaren.
Vi ha hävdat, att folkskolestyrelserna bort ha fått sin remisstid sa förlagd, att de kunnat i verkligheten ordentligt behandla frågan. Det verkar försök till överrumpling att förlägga remisstiden på satt, som skett. Värdet av svaren måste taxeras därefter.
Den andra anmärkningen gäller frågornas innebörd. Man begär att få veta folkskolestyrelsernas erfarenheter och mening om 1927 ars skolreform. N. D. A. anser, att man redan nu utan svårighet kan fastställa, om syftet med skolreformen uppnåtts eller icke. Låt oss tänka, hur det i verkligheten förhåller sig med den saken! Några stader ha erfarenheter av båda realskoletyperna, de flesta om endast den ena av dem, och några ha ingen erfarenhet alls, därför att varken den fyraåriga eller den femåriga realskoletypen ännu där varit i verksamhet. Om alla gäller det, att erfarenheten omfattar ett ar, och att detta ar icke kan anses återspegla normala förhållanden. Det ar rena gycklet att med dessa fakta för ögonen tala om en erfarenhet, av vilken man kan draga några slutsatser av verkligt varde.
N. D. A. kommer till sist med tillvitelsen, att våra krav på att avvakta någon tids erfarenhet, innan man åt någotdera hållet rubbar på den nya skolorganisationen, skulle ha sitt motiv i en önskan att tvångsvis överföra barn till den fyraåriga realskolan. Man talar om »dessa snygga beräkningar», som nu fått »en kalldusch av otrevligaste slag».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
