Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 37
en mera normal rekrytering av elever till den fyraåriga realskolans första klass. Man borde upphöra med sina jämförelser tills den tidpunkten ar inne. De måste eljest bli grundfalska.
En annan sak, som icke får förbises, ar, att det bedrivits en mycket ovederhäftig agitation mot den fyraåriga - f. ö. mot hela skolreformen och därmed i någon man också mot den femåriga - som naturligtvis verkat avskräckande på föräldrar och målsmän. Det har icke saknats bistånd från läroverkslärarhåll i denna agitation. Tidningen erinrar vidare dels om att tillströmningen till den fyraåriga ar i det närmaste lika stor hela landet över som till den femåriga, trots att folkskolans sjrätte klass ännu har starka känningar av den tillströmning till den sexåriga, som tidigare skett från folkskolans tredje klass, dels också om att kugg ning spr ocenten ar avsevärt mindre i den fyraåriga an den samtidigt ar i den gamla sexåriga och den nya femåriga. Vid icke mindre an tio läroverk ha alla elever i den fyraårigas första klass godkänts för uppflyttning medan detta varit förhållandet beträffande den femåriga vid endast ett läroverk och i den sexåriga vid intet.
Och sa till sist: vad ar det nu för olycka, som de där nitton från den sexåriga realskolan avvisade eleverna råkat ut for? Den ar sannerligen icke på långt när sa hemsk och fruktansvärd som högertidningarna sökt inbilla en godtrogen allmänhet. De ha icke råkat värre ut an att de få gå i folkskolan ännu ett ar. De kunna då övergå till den femåriga nästa ar och nå sitt examensmål utan att deras studietid för denna omständighets skull förlänges med en enda timma. Om det nu icke skall räknas för ett svårt lidande att nödgas gå i den plebejiska folkskolan ytterligare ett ar. Det hade varit olyckligare om de sex i den fyraåriga måst avvisas. För dem hade inga senare möjligheter stått till buds.
Det ar verkligen ett omotiverat rabalder, som de ifrågavarande kollegerna, förmodligen på tillskyndan från läroverkslärarhåll, ställt till kring skolreformen för denna saks skull.
Tidningen kunde ha tillagt, att den 6-åriga realskolans försvinnande ur vår skolorganisation - över vilket man nu utöser vrede - i främsta rummet ar läroverkslärarnas och högerpartiets verk. Den Rydénska ståndpunkten 1927 – om nu denna fortfarande kan ha något intresse - sammanföll med regeringens, att den 6-åriga realskolan bort bibehållas som parallellform till den 4-åriga, därest det skolpolitiska läget nödvändiggjorde upprätthållandet av ett parallellsystem inom våra läroverk. Den 5-åriga typen ar otvivelaktigt sämre an den hittillsvarande 6-åriga. Men läro-
verkslärarna och högerpartiet hade en gång för alla av taktiska skäl fastlåst sig for den sämre typen, och de fingo i slutuppgörelsen sin vilja fram. Skulle inte H.-P. vilja meddela detta åt sin läsekrets ?
När den svenska bottenskolan nu träder ut i världen, finns det väl ingen, som inte önskar den lycka på färden, skriver märket Bb i Göteborgs Morgonpost (h). Men man behöver inte därför hysa den meningen, att kritiken bör förstummas. Då man icke ar helt bergtagen av någon bestämd pedagogisk partiskola, kan man med ett visst beklagande konstatera, att man hämtat sina mönster nästan uteslutande från Tyskland och Amerika, då man däremot tämligen konsekvent negligerat de något .stramare erfarenheterna från England. Det ar dock det engelska upp-fostringssystemet, som gjort Englands storhet. Och hade vi inte också inom Sverige haft mera tradition och mera historiskt samband att tillvarataga an vad som tillvaratagits.
Det ar ju inte utan, att en gammal man., som suttit på skolbänken för ett 50-tal ar sedan, med tillfredsställellse känner fläktarna från en ny tid, där man lär barnen läsa utan tårar. Och väl kan man prisa den nya generationens barn lyckliga. Men det ar nu sa här i världen, att man ej särdeles högt skattar, vad man far för billigt pris eller för intet. Metoder och skolplaner göra undervisningen lättsmält, idrottsdagarna skola hjälpa till att bygga den sunda kropp, där en sund själ skall ha sin boning. Men skall nu också denna lätt-smälthet, denna aptitlighet, som den nya tiden försöker lägga över skolan, kunna undgå att resultera i förflack-ning, likgiltighet och den aptitlöshet, som man gick ut för att avskaffa. Och kräver vår civilisation sa mycket lärt folk, sa många tusenden och åter tusenden, som kunna skriva tidningar och böcker ?
Man förstår sa innerligt val den gamle konservative mannens betänksamhet mot det nya. Det har i alla tider varit sa - och kommer väl även i alla tider sa förbli - att den bortgående generationen bekymrad skakar på huvudet åt tidens nymodigheter. Men utvecklingen går sin gång förbi tider och släkten - framåt.
Visst kan en åldrande man ställa sig tveksam inför ett och annat i nutidens sjudande utveckling å skolans olika områden. Men det ar nu en gång sa, att utvecklingen själv korrigerar misstagen. Det livsdugliga segrar. Och ögonen skola vara skumma, om man icke förmår se, att under alla dessa brottningar mellan gammalt och nytt inom var skola, i hela den jäsande oron å uppfostringslivets
område ar det livets starkaste krafter, som verka.
Den gamle, som talat härovan, har tydligen, trots skepticismen, en känsla härav.
Det finns många brackiga amerikanska fasoner, som jag inte ar förtjust i, skriver i Norrl.-P: n Märta Leijon. Men jag kan inte annat an beundra de många amerikapojkar, som ta vilket arbete som helst bara det ger dem pengar till att studera på kvällar och nätter. På några ar klara de sig igenom de högsta examina utan att sätta sig i skuld och utan hjälp av någon människa. Jag skulle tro, att det ar tack vare dessa duktiga karlar den amerikanska nationen gatt framåt med sådana jättesteg.
Det ar ynkligt att se en frisk och stark svensk yngling, som bara har sig själv att tanka på, vara oförmögen att skrapa ihop ett par hundra kronor till en folkhögskolekurs, därför att han känner sig moraliskt förpliktad att slarva bort sina pengar.
När man ser stadsungdomen trängas i realskola och gymnasium för att skaffa sig den kunskap, som ar nyckeln till framgång, och samtidigt finner landsbygdens högre skolor sa glest besatta, får man en hum om, varför städerna gå framåt och landsbygden tillbaka. Det ar sorgligt, att landsbygdens folk inte förstår att följa med sin tid och tillägna sig nödig kunskap.
Måhända ser författarinnan något väl rosenrött på stadsungdomens studiehåg och kunskapstörst. Men i det hänseendet har hon säkerligen rätt, att uppskattningen av kunskaper och bildning icke ar tillräckligt allmän i vissa kretsar bland landsbygdens befolkning. Det hårdnackade motstånd mot skoiför-bättringar och mot ökade bildningsmöj-ligheter för ungdomen, som möter mångenstädes i våra bördigaste jordbruksbygder, vittnar om efterblivenhet i fråga om värdesättning av kunskapens betydelse.
Det vore en ädel tävlan, som etablerades, om våra j ordbrukarorganisationer samlades under fältropet: Lika goda bildningsmöjligheter åt våra barn som åt stadsbefolkningens!
De e. o. folkskollärarna i Malmö ha
kommit i en iitomordentligt svår ställning genom de förhållanden, som inträtt på grund av den starka minskningen i barnantalet inom staden. Bekymren häröver ha nu framlagts inför stadens folkskolestyrelse. Efter Sydsvenska Dagbladet Snällposten (h.) referera vi något ur den inlämnade framställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
