Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 38
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg ay medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola rara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret for de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Folkskolans skriftliga avgångsprov.
Människan ar av naturen konservativ och misstror oprövade nyheter. Det ar därför icke underligt, att många lärare stå tveksamma inför .förslaget om skriftliga avgångsprov i modersmål och räkning, i synnerhet som centralstyrelsen for S, A. F. avstyrkt förslaget. Emellertid bor ju erfarenhetens vittnesbörd tillmätas större värde an en ’förutfattad mening. Frågan var fore i i j öl - i något annat sammanhang an nu - och den skall behandlas av S. A. F.-kretsarna även i ar. Såvitt jag ar riktigt underrättad sakna flertalet av de lärare, som i fjol uttalade sig emot skriftliga avgångsprov, erfarenhet i saken, då gemensamma avgångsprov icke förekomma i deras skoldistrikt. Inom mitt inspektionsområde förekomma de däremot allestädes, och även om det helt visst finns åtskilliga lärare, som förmena, att proven äro betydelselösa och därför överflödiga, ha mig veterligt alls inga farhågor uttalats i den riktningen, att proven skulle vara skadliga för skolarbetet - såsom centralstyrelsen synes förmena. Tvärtom. Sålunda gjorde i -fjol Stora Tunakretsen (Stora Tuna, då odelat, ar landets största landsbygds-skoldistrikt med era 120 lärare!) det uttalandet, »att de skriftliga prov, som anordnats i Stora Tuna, ha visat sig ha ett sti-miilerande inflytande på skolarbetet och "bidragit till att öka elevernas självarbete. De ha icke rubbat skolans normala liv eller framkallat hets och oro.» Ett sådant omdöme av en lärarkår, som i åratal prövat anordningen, måste ovillkorligen, därest mian vill döma objektivt, anses äga större varde an motsatta uttalanden av kårer utan erfarenhet av hur dylika prov verka. Från ett annat inspektioneområde tillåter jag mig anföra ett par vittnesbörd från dels en inspektör i en större landsortsstad och dels en överlärare i ett skoldistrikt på landsbygden. Den förre skriveri »Enligt min mening bidraga de skriftliga proven i väsentlig grad till att klart fixera målet for undervisningen i modersmålet och räkning; vidare torde de giva stadga åt själva undervisningen därigenom att de föranleda omsorgsfullt planlagda provräkningar och provskrivningar under läsårets lopp.» Den senare uppgiver, »att redan nu kan utan tvekan konstateras, att proven ifråga varit till stort gagn och betydligt höjt resultatet av undervisningen i dessa ämnen. Talet om ’hets och jakt i arbetet’ och att övriga ämnen i skolan tillbakasatts, har jag ej kunnat konstatera inom vart distrikt.»
De skriftliga avgångsprovens största varde ligger naturligtvis däri - såsom ock nämnts härovan - att de stimulera till ökad användning av den skriftliga arbetsmetoden under hela läsårets lopp; barnen sporras härigenom till självverksamhet, och deras kunskap och färdighet i folkskolans båda grundläggande
ämnen ökas på ett både angenämt och glädjande satt. Provskrivningarnas direkta betydelse for avgångsbetygen ar däremot ganska ringa. Avgångsskrivningarna äro de sista provskrivningarna för året - det ar allt! Misslyckas de, spelar det ’foga roll for betyget, om resultatet förUt under läsåret varit gott. Det (förhåller sig icke mycket annorlunda med de s. k. realskoleskrivningarna; de ’bedömas med endast två vitsord, godkänt eller icke-godkänt, och en abiturient, som »skrivit ner sig» i ett ämne, kan (mycket val erhålla t. o. m. överbetyg. Men ingen tror, att realskoleskrivningarna sakna betydelse! De äga sådan, även om de, såsom naturligtvis för det mesta ar fallet, utfalla alldeles sa som man på förhand kunnat vänta. Detsamma gäller folkskolans avgångsskrivningar.
Det ligger i sakens natur, att skriftliga avgångsprov, gemensamma for samtliga skolor i ett eller flera skoldistrikt, kunna ha en viss betydelse for åstadkommande av en likformigare betygssättning - om nu detta betyder sa mycket. Den ovan citerade överläraren uppgiver, att »skrivningarna framkallat en vida större jämnhet skolorna emellan och att betygssättningen numera ar betydligt mera tillförlitlig an förr».
Det ar ju endast ett fatal lärjungar, som från folkskolan övergå till realskolan, men icke desto mindre synes det oriktigt, att folkskoleabiturienter med godkända eller mer an godkända betyg skola prova in i realskolan, bottenskolans överbyggnad. Prov i ’främmande miljö bli lätt - att icke saga alltid - missvisande och orättvisa. Folkskolans lärjungar böra prövas av folkskolans lärare under vederbörlig kontroll, men därmed bor det också räcka. Det ar emellertid kortsynt att tro, att inträdesproven till realskolan kunna avskaffas, om icke folkskolan själv anställer tillförlitliga avgångsprov och utfärdar tillförlitliga avgångsbetyg. Jag iörbiser härvidlag alls inte det faktum, att folkskolan väsentligen har en annan uppgift an att förbereda till inträde i högre skola, ty, såsom jag ovan framhållit, ha de skriftliga avgångsproven den största betydelse för folkskolans eget arbete och avse endast modersmål och räkning. Kunde avgångsskrivningarna genom sin återverkan på skolarbetet i dess helhet i någon man oka barnens färdighet att skriva och räkna, vore detta en icke ringa vinst for allt folket.
Jag har hört och last påståendet, att de skriftliga avgångsproven mera skulle bli prov för läraren an for barnen. Underligt tal. K^är hörde man realskolans lärare värdesättas efter realskoleskrivningarnas resultat? Jag kan alls Inte tro, att någon folkskollärare skulle ta parti emot avgångsskrivningarna på sådan grund. Men naturligtvis ar det oriktigt att sammanställa resultaten från olika skolor och offentliggöra dem, om man icke samtidigt upplyser därom, att den allra skickligaste lärare mycket val kan ha de allra oskiOkligaste lärjungar. Vad hindrar t. ex. att
en lärare i en B: ’2-skola, som ett ar demit-terar låt oss säga fem elever, råkar ha bland dessa en gosse och två flickor, som äro alldeles »omöjliga» i räkning och förty aldrig i livet kunna bestå avgångsprovet! Jag tycker, att de skriftliga avgångsproven äro en skolans inre angelägenhet, som alls inte har med offentligheten att skaffa. Om de däremot sammanföra lärarna i samma skola eller i olika skolor till samråd, sa ar det bara bra. Man ska inte göra for stort nummer av dem. Men låt dem behålla det varde de faktiskt ha.
Centralstyrelsen för 6. A. F. har nu inte spelat på den strängen, men den har i stället talat om hets i skolarbetet och nervslitande spänning, och med detta tal har den lyckats att i vida lärarkretsar, där man aldrig praktiserat avgångsprov, skapa en ovillig stämning gentemot dessa prov, som dock, klokt anordnade, visat sig äga den allra största betydelse for skolans arbete och arbetsresultat.
E. O. C. Brandt.
Avgångsprov och avgångsprövning.
I varas förekom i en skoltidning en insändare av en blekingekollega med rubriken »Avgångsproven i Stockholm och Blekinge». Insändaren lat sina skolelever utföra en provräkning efter stockholmsuppgifterna, över vilka blekingebarnen utläto sig: »Kallas di talen besvärliga - våra va val med värr.» Efter att ha skildrat resultatet av provräkningen yttrade insändaren: »Med detta vill jag ej alls påstå, att proven i Blekinge varit for svara - jag skulle snarare anse stockholmsproven for lätta.» Beaktas må, att stockholmsproven voro avsedda for 7 :e klass med en undervisningstid av 7 x 9 =r 63 månader, medan blekingeproven gällde 6:e klass med förmodligen 6 x 8 - 48 månaders undervisningstid.
På grund av sjukhusvistelse under senaste vårtermins senare hälft var undertecknad ej i tillfälle att liksom blekingekollegan i praktiken jämföra stockholmsuppgifterna med mitt eget skoldistrikts, vilka senare jag fick en översiktlig bekantskap av först igenom Folkskollärarnas Tidning nr 27. Mitt skoldistrikts gällde 6:e klass med 48 månaders undervisningstid. Av vikarien erhöll jag den uppgiften, att endast en elev av 18 icke kom upp i önskvärt antal rätta tal. Vid föregående avgångsprov med tal av samma svårighetsgrad ha elever utfört samtliga tal sa när som på ett rätt. Med folkskolans ojämna elevmaterial ar det givetvis »’omöjligt att på förhand fastställa ett visst antal ratt räknade exempel eller ett minimiantal skrivfel såsom norm for betyget godkänd», heter det i ledaren i nämnda nummer av F. T. Och däri måste man ge tidningen rätt. Då däremot endast en elev på 18 icke kom upp i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
