Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762
SVBKSK LÄRARETIDNEJGh
Nr 39
organisationen äro efter ett enda ar alldeles för ringa och för få, för att medgiva förslag i den ena eller andra riktningen beträffande ändringar av skolorganisationen. Folkskolestyrelsen anser det därför ur alla synpunkter lämpligast, att den nya organisationen måtte få orubbat prövas under sa lang tidrymd, att de nackdelar i fråga om lärjungeantal m. m., som äro en natur-nödvändig följd av övergången mellan den gamla och den nya organisationen, hinna övervinnas och såväl ’skolmyndigheter som framför allt föräldrar och målsmän kunna bilda isig en på erfarenhetens grund vilande uppfattning om den nya skolorganisationens eventuella fördelar och nackdelar.
Vill man f. ö. ha belägg for riktigheten i vår karakteristik av denna utredningskomedi, sa erbjuda förhållandena inom Norrköpings folkskolestyrelse ett konkret sådant. Vi framhöllo på sin tid, att frånvaron av verkliga erfarenheter sannolikt skulle leda till, att styrelser, som ansågo sig böra svara på frågan 5, antingen måste göra detta rent gissningsvis eller också komma att intaga ståndpunkt i enlighet med tidigare inställning i den stora Skolstriden. Precis det sistnämnda inträffade inom folkskolestyrelsen i Norrköping. Mot det ovan återgivna uttalandet anmälde tre ledamöter (därav två med doktorstitel) sin reservation under åberopande av ett av folkskolinspektören dr Bager-Sjögren utarbetat förslag till yttrande. De, som draga sig till minnes den sistnämndes kampanj mot skolreformen och för den kommunala mellanskolans avskaffande i Norrköping, kunna säkerligen på förhand rakna ut, vad den gode doktorn fann angeläget att framhålla.
Frågan 5 borde enligt hans mening-ha erhållit följande svar:
Tillströmningen av lärjungar till den femåriga realskolan kommer säkerligen att ökas till följd av att föräldrar och målsmän allt allmännare komma till insikt om att »vägen fram till realskoi-examen (respektive studentexamen) genom denna skola ar lättare och ett ar kortare, an genom den fyraåriga skolan».
Av samma anledning ar det sannolikt att, om stadens kommunala mellanskola alltjämt kommer att mottaga gossar till nuvarande antal, tillströmningen till den fyraåriga realskolan härstädes fortfarande blir ringa och inskränkt till sådana gossar, som icke kunna vinna inträde i den femåriga realskolan eller först på folkskolans högsta stadium beslutat sig för att söka inträde i realskola.
Ifråga om ev. ytterligare uttalande
från styrelsens sida (frågan 6) hade dr Bager-Sjögren föreslagit följande svar: ’
Mellan den kommunala mellanskolan härstädes och den fyraåriga realskolan ar det en ekonomisk skillnad av stor betydelse: den förra ar avgiftsfri för lärjungarna, den senare har terminsavgifter. Öenna ekonomiska skillnad ar agnad att medföra en uppdelning av lärjungarna på de båda skolorna, vilken uppenbarligen strider mot skolformens sociala syftning. Av organisatoriska såväl som socialpedagogiska grunder måste det anses olämpligt, att ett samhälles realskola och dess kommunala mellanskola äro parallellskolor’ med samma inträdesfordringar, kurser ocE slutmål, men den ena inrättad som friskola, den andra som. betalningsskola. En sådan utveckling av skolväsendet, som ingen förut sett, an mindre påyrkat vid skolreformens genomförande, synes böra stoppas utan uppskov.
Vad åter beträffar den femåriga realskolan ar det önskvärt, att den i man av behov utvidgas sa att ingen godkänd inträdessökande behöver avvisas på grund av platsbrist och därmed tvingas att for uppnående av realskolexamen taga den svårare, ett ar längre vägen genom den fyraåriga realskolan.
Som synes, ha de gamla käpphästarna fått sig en extra motion. Och detta bereder förmodligen ryttaren åtminstone ett affektionsvärde. Men för bedömande av skolreformen ur erfarenhets-synpunkt sakna dr Bager-Sjögrens uttalanden: varje som helst betydelse, just därför att de ej äro annat an antaganden och förhandskonstruktioner.
Frågorna ha emellertid direkt framprovocerat sådana svar.
Apropå Östergötland, sa har det i
Östergötlands Dagblad (h.) tagits onådigt upp, att Svensk Läraretidning kritiserat sammansättningen av fortsätt-ningsskolekommittén. Vi erinrade om att hrr Andersson i Eliantorp och Pettersson i Lerbäcksfoyn representera de provinser, Öster- och Västergötland, där skolfientligheten mest framträtt. Tidningen genmäler härtill:
Hur grundfalskt detta påstående ar, torde verkligheten mera vederhäftigt visa. Ingen kan med fog oeh av övertygelse påstå, att folkskolans krav på utveckling här blivit eftersatta, åtminstone gäller detta icke inom vår provins, på vars utmärkta skolförhållanden var erfarenhet närmast grundar sig. Tvärtom torde det vara sa, att skolväsendet här blivit i allo tillgodosett och som följd härav befinner sig på minst lika hög nivå som i varje annan provins.
Kampen for halvtidsläsningens bibehållande förmådde ännu för några få
ar sedan samla stor anslutning i landsändarna på båda sidor om Vättern. De kommunala folkskolförbunden hade några av sina ivrigaste vapendragare i Östergötland. I Linköpings domkapitel dominerade tidvis en herre, som hette Risberg, om hans namn ar känt. Strider mellan skoldistrikt och överordnade skolmyndigheter hörde till ordningen for dagen.
Måhända har någon förändring till det bättre numera inträtt, sedan det visat sig, att staten bestämt hävdar sin ställning i fråga om folkskoleväsendet även gent emot ett organiserat motstånd. Men illa känner samtidan var svenska folkskolas tillstånd om den föreställer sig, att Östergötlands folkskoleväsen »befinner sig på minst lika hög nivå som i varje annjan provins». Gjorde samtidan sig besvär med att studera förhållandena i exempelvis Kopparbergs eller Västmanlands län, sa skulle den bli mycket ödmjukare i sin uppfattning om den egna landsändans storhet.
Emellertid innebär det ju alltid ett framsteg, att man förargas över att stämplas som skolfientlig. För några ar sedan skrot man däröver.
I fråga om fortsättningsskolans omorganisation skriver samma tidning i fortsättningen.
Emellertid får man hoppas, att kommittén oberoende av hr Rydéns åsikter skall låta sig angeläget vara att medverka till åstadkommandet av en smidigare anpassning av fortsättningsskolan. Enligt vad som redan framkommit, har kommittén diskuterat olika tänkbara former för en lösning och därvid lär den ha inriktat sig på ett förslag till problemlösning i en ettårig form. Av de yttranden, som inhämtats av omkring 300 skolrådsordförande, har det tillfullo framgått, vilka svårigheter, man måste kämpa med, då det gäller fortsättningsskolan. Många drastiska exempel framdragas här, hur det i praktiken ställer sig vid den nuvarande fortsättningsskoleformens tili-lämpning ute i bygderna.
Med dessa verklighetsskildringar för ögonen ar det önskligt, att kommittén i en eller annan godtagbar form skall komma till rätta med problemet. Detta ar önskligt icke minst ur den synpunkten, att en skolform, vars nytta och än-d^målsenlighet ar sa pass omtvistad som ifrågavarande, lätt kan verka hämmande på förståelsen for1 det stora mal, en god folkskoleundervisning syftar till. Det ar på andan oeh förståelsen for målet allt beror, då det gäller en sa för all utveckling viktig angelägenhet som vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
