Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
760
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 40
te nog att de hade sina valmän nästan enhälligt mot sig då det gällde skollärarelönernas höjning. Ty for det kravet går det ej att uppdriva många röster varken inom lantmännens eller arbetarnas leder. Och många av högerns riksdagsmän fruktar för en »rälig» valkampanj 1930. De lova att stödja »jordbruk och näringar» som det sa vackert hette för ett ar sedan i högertidningarna men de hjälpte bara - skollärarna! Sa går det när man måste rösta på kommando.
Voteringen i andra kammaren kunde kontrolleras på grund av namnuppropet. Det visade sig därvid, att endast två partier - bondeförbundarna och kommunisterna - genom partibeslut bundit sina medlemmar att »rosta på kommando».
För övrigt må aktstycket tala utan vidlyftiga kommentarer. Att folkskollärare som andra medborgargrupper fördela sig på olika politiska partier, och att de välja sin ståndpunkt på grund av övertygelse, ligger tydligen utanför denne medborgares tankevärld. Och att de avvisa varje som helst beskyllning att for sin lönefrågas skull blanda sig in i det politiska spelet, ar väl också otänkbart för denne skarpsinnige iakttagare. Men nog ar det bedrövligt, att den aktade medborgarklass, som Sveriges lantmän utgöra, skall chi-kaneras genom att figurer sådana som denne »lantman» få fritt ge utflöde åt sin simpelhet.
Frågan om konfiskation av folkskollärarnas provisoriska avlöningsförbättring har redan förberedande behandlats i ett och annat stadsskoldistrikt. Sålunda har Göteborgs folkskoie-styrelse intagit en for lärarkåren i stort sett gynnsam ståndpunkt. Från Malmö folkskolestyrelses sammanträde föreligger i tidningen Arbetet ett referat, ur vilket vi tillåta oss återgiva:
Beträffande utbetalningen av den av riksdagen beslutade löneförbättringen åt lärare vid folk- och småskolor förelåg en framställning från lärarepersonalen, att denna skulle utbetalas oavkortad. Ekonominämnden och budgetsbered-ningen föreslogo, att folkskolestyrelsen måtte i anhållan till stadsfullmäktige om beslut beträffande eventuell avräkning av den av årets riksdag beslutade provisoriska avlöningsförbättringen åt lärare vid folk- och småskolor förorda, att avlöningsförbättringen utbetalas oavkortad till ifrågavarande lärarpersonal, dock att på de kommunala löneandelarna för samma personal göres sa stort avdrag, att övningslärare och -lärarinnor, vikarier med garanterad lön samt folkskollärare och folkskollärarinnor, som tjänstgöra såsom e. o. ämnes-
lärare vid fortsättningsskolan, kunna erhålla prov. avlöningsförbättring med samma belopp som’ de för förstnämnda personal av riksdagen beslutade, minskade med därför erforderligt avdrag på de kommunala löneandelarna. Skolstyrelsen beslöt godkänna ekonominämndens förslag.
Folkskoleinspektörens förut omtalade förslag till förstärkning av de obefordrade lärarnas löneförmåner hade tillstyrkts av undervisningsnämnden och budgetsberedningen. Skolstyrelsen beslöt nu upptaga det härför erforderliga beloppet oavkortat i 1930 års budget, men samtidigt beräkna att i händelse del av den provisoriska löneförbättringen kommer vederbörande tillgodo avräkna detta belopp från den sålunda påtänkta kommunala löneförbättringen.
Det avgörande beslutet kommer här som annorstädes att fattas av vederbörande fullmäktige, och inom dessa göra sig många stridiga viljor gällande. Av skal, som vi i ett föregående nummer utvecklat, borde man emellertid kunna hoppas, att man även i denna instans behjärtar både den långa väntan och det ytterligare uppskov, som träffat folkskolans lärare i fråga om den definitiva löneregleringen. Ett samhälle - vi upprepa det an en gång - förlorar icke i det långa loppet på humanitet mot sina lärare.
I Hälsingborg tillsattes på sin tid en besparingskommitté, som åtskilligt låtit tala om sig. Denna sysselsatte sig bi. a. med folkskolornas förhållanden och framställde en del erinringar för bristande ekonomisk omtänksamhet. Folkskolestyrelsen gendrev i en skrivelse det mesta av kommitténs framställning, vilket föranlett den sistnämnda att i ärendet avgiva ett nytt yttrande. Ur det isistnämnda återgiva vi efter Helsingborgs Dagblad en passus, som ur allmänt pedagogisk synpunkt synts oss särskilt anmärkningsvärd:
Beträffande klassernas storlek anser folkskolestyrelsen varje ekonomisering i denna riktning förkastlig. Sedan 1918 har klassernas storlek varit i oavbrutet sjunkande, från 30,3 barn per klass till 26,1 och ar nu 26,8. Detta inregistrerar folkskolesfyrelsen som en pedagogisk vinst, men kommittén ifrågasätter, huruvida staden med en uttaxering av över 10 kr. per bevillningskrona haft rad att bestå sig med denna vinst, då gällande reglemente for folkskolorna föreskriver, att antalet bör utgöra 35 men icke överstiga 40.
Kommittén säger sig våga påstå, att i ekonomiskt avseende fullt nöjaktiga resultat kunna ernås, även om den ekonomiska tendensen blir en annan an den
folkskolornas utveckling i Hälsingborg visat under det senaste decenniet.
Hur an folkmän^dsförhållandena komma att gestalta sig, måste sparsam-hetssträvandena huvudsakligen inrikta sig på att under hänsynstagande till rimliga pedagogiska krav ej lata barnantalet per klass for mycket nedgå samt att utnyttja lärarekrafterna, sa långt gällande förordningar tillåta.
Den kännedom vi äga om både förhållandena i Hälsingborg och vissa av de inom besparingskommittén verksamma personernas intresse för en god folkr skoleundervisning ger oss anledning att framhålla, att kommitténs ståndpunkt i detta stycke röjer en bristande kontakt med utvecklingen på barndomsskolans område under senaste tiden. Den gamla föreställningen, att skolformen - A- eller någon av B-former na - var det huvudsakliga och barnantalet det mindre väsentliga, har mer och mer fått vika inför erfarenheten. A-skolan ar ingen överlägsen skolform, om barnantalet ar stort. En B-skola med ett måttligt barnantal ger bättre resultat an en A-skola med stora klasser. Detta sammanhänger med den individualiserade undervisningens genombrott inom vår barndomsskola. Skola städernas folkskolor kunna följa med denna utveckling, sa måste klasserna bringas ned ett gott stycke under det antal av 35-40, som enligt en föråldrad uppfattning ansågs lämpligt avvägd. Klasser av denna storlek omöjliggöra en individualiserad undervisning - en lektionstimme har dock ej mer an 45 minuter.
Hälsingborgs folkskolestyrelse representerar därför en orubbligt stark position, då den betecknar det som en pedagogisk vinst, att klasserna bragts ner väsentligt under den i reglementet angivna. Inom kort skall man inom skola och hem se med samma ögon på de stora skolklassernas tid, som vi se på Lankasterskolans myller av lärjungar.
Skolferierna diskuteras i Stockholmspressen lika regelbundet ett par gånger om året som årsväxten. Vid vårterminens slut klagas över att sommarferierna börja för sent, och på hösten ar man missnöjd med att ferierna sluta for tidigt. Augusti ar en sa vacker månad, att familjerna då borde få vistas på landet. Dessutom finnas ju alltid några människor som avundas lärarna deras ferier och därför önska en förkortning av desamma.
I ar har diskussionen om ferierna varit särskilt livlig. Senast har den kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
