Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
820
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 42
underhållna barn, som icke uppnått 16 års ålder; dock icke barn, som i egenskap av pensionär äger uppbära dyrtids^ tillägg av statsmedel. Gift lärare utan barn under 16 ar får sålunda dyrtidstillägg såsom icke familjeförsörjare.
Gift lärarinna, vilkens man icke ar berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel, äger tillgodoräkna sig dyrtidstillägg för barn (såsom familjeförsörjare), endast om mannen ar på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens underhål), således icke på grund av t. ex. mannens arbetslöshet.
Förhållandena vid början av kalenderkvartalet äro grundläggande för beräkningen av dyrtidstillägget. T. ex. för barn, som den 2 oktober uppnår 16 ar, utgår dyrtidstillägg till och med december månad; för barn, som födes den l oktober, utgår dyrtidstillägg först från och med nästkommande januari; icke familjeförsörjande lärare, som i början av oktober uppnår 25 ar, räknas till kategorien »under 25 ar» till och med december manad.
Barntillägg får icke för samma tid utbetalas från mer an en befattning (huvudbefattningen).
Provisoriska löneförbättringen bör komma lärarna tillgodo.
Styrelserna for Stockholms folkskollärarförening, ’Stockholms lokalavdelning av Sveriges (folkskollärarinneförbund, Stockholmskretsen av Sveriges folkskollärarförbund och Stockholms lokalförening av Sveriges småskollärarinneförening ha den 11 oktober till Stockholms folkskoledirektion ingivit följande framställning.
Genom beslut den 25 maj detta ar har riksdagen tillerkänt bi. a. lärare vid folk- och småskolor en provisorisk avlöningsförbättring. Statsmakternas mening med denna avlöningsförbättring, som beviljats i avvaktan på en definitiv lönereglering, har tydligen varit att höja lärarlönerna i allmänhet och alltså även lärarlönerna på orter, där på grund av dyrare levnadskostnader större eller mindre ortstillägg redan tidigare utgått. Som stod för denna uppfattning få styrelserna anföra följande rörande ärendets behandling av regering och riksdag, av vilken behandling otvetydigt synes framgå, att avlöningsförbättringen har karaktär av ett rent personligt lönetillägg.
Styrelserna vilja då först framhålla, att enligt inhämtade upplysningar redan vid förberedandet av p repositionen full enighet inom regeringen varit rådande därom, att de belopp, vilka i densamma komme att upptagas, vore avsedda som rent personliga lönetillägg, oavsett om kommunala ortstillägg ut-ginge eller icke.
Ett ytterligare belägg för avlönings-förbättringens personliga karaktär ger den behandling, som herr Olssons i Österbo motion rönte av statsutskott och riksdag. Herr Olsson hemställde, att riksdagen måtte besluta, att de lärare, vilka åtnjuta av skoldistrikt beviljad löneförbättring, skola, sa länge de bekläda sina ifrågavarande befattningar, icke tillgodonjuta den löneförbättring, som föreslås i k. m:ts proposition nr 180, utan motsvarande belopp i stället utbetalas till skoldistriktet såsom ersättning för det vederbörande lärare beviljade lönetillägget, dock att, därest det kommunala tillägget understiger den statliga löneförbättring, som eljest tillkommer läraren, han skall äga att uppbära skillnaden.
Statsutskottet avstyrkte enhälligt motionen under motivering, att utskottet icke fann någon anledning föreligga för riksdagen att vidtaga en sådan åtgärd, vilken föreföll utskottet ligga helt utanför syftet med den provisoriska avlöningsförbättringen åt lärarpersonalen. Med den av statsutskottet anförda motiveringen avslogs motionen också av båda kamrarna. Härmed måste även riksdagen ha tydligt givit tillkänna, att löneförbättringen ar avsedd för lärarna och icke att innehållas av skoldistrikten, oavsett vilka bestämmelser som kunna vara inryckta i de kommunala avlÖ-ningsreglementena.
Ännu en omständighet i samband med statsmakternas behandling av detta ärende styrker i viss man, att avlöningsförbättringen ar personlig. I anslutning till en av herr K. J. Ekman väckt motion beslöt nämligen riksdagen, att som villkor for avlöningsförbättringens utgående till folkskollärare skulle galla, att lärare, som därtill ägde föreskriven kompetens, skulle vara skyldig, att där sa av vederbörande skolstyrelse påkallades, mot åtnjutande av stadgad ersättning tjänstgöra även i fortsättningsskola och ersättningsskola. - Beslutet innebär alltså, att en lärare, som efter anmodan därom vägrar att fullgöra här nämnd tjänstgöring, går förlustig den provisoriska avlöningsförbättringen. Ett dylikt villkor kunde rimligtvis icke förekommit, om ifrågavarande löneförbättring från riksdagens sida ansetts ha karaktären av statsbidrag till lärares avlöning, ty detta skulle som yttersta konsekvens medföra, att skoldistriktet på grund av lärares vägran -skulle gå förlustigt visst statsbidrag till hans avlöning.
När den av riksdagen -sålunda beviljade provisoriska avlöningsförbättringen hittills innehållits av folkskoledirektionen, har detta tydligen berott på tolkningen av en tilläggsbestämmelse till Stockholms stads lönereglemente av ar 1921 av innehåll, att i de fastställda lönebeloppen skulle ingå förutom föreskriven ersättning för ’bostad och bränsle samt ersättning för undervisning utöver åtta månader, allt vad av statsmedel utgår eller kan komma att utgå till avlönande av f olkskollärarp er sonalen, dock ej sådan förmån av sist nämnda slag, som må vara beviljad med hänsyn till förekommande försörjningsplikt.
Det må här blott framhållas, att denna tilläggsbestämmelse var for lärarkårens stora flertal fullständigt obe-
kant, när det gällde övergången till den nya lönestaten. Då den senare blev känd, uppfattades den allmänt ha avseende på de statliga dyrtidstilläggen med deras eventuella växlingar, enär en statlig lönereglering med nödvändighet måste medföra även en kommunal reglering av lärarnas löneförhållanden.
De löneförmåner, som i lag stadgas för lärare vid folk- och ’Småskolor äro dels kontant minimilön, dels ersättning för läsning utöver lagstadgad tid av 34 i/2 veckor samt vidare bostad och bränsle eller ersättning därför enligt ortens pris. Den lönereglering, som Stockholms stad ar 1921 genomförde för /lärarkåren vid huvudstadens folkskolor, byggde givetvis på dessa lagstadgade förmåner, men den beslutade lönen innehöll därutöver ett belopp, som varit att betrakta som ett särskilt kommunalt dyrortstillägg. Lärarkåren har med tillfredsställelse konstaterat, att huvudstadens kommunala myndigheter genom dessa ortstillägg tydligen velat bringa reallönen i dyrorten Stockholm i nivå med den för hela landet gällande. Ett dylikt kommunalt drtstillägg måste för Stockholms vidkommande alltjämt anses vara av förhållandena påkallat, enar Stockholm fortfarande ar att hänföra till högsta dyr ortsgrupp.
Emellertid har under den tid, som förflutit sedan ar 1921 flera faktorer verkat därhän, att dyrortstillägget numera kan sagas vara ganska illusoriskt. Den viktigaste faktorn härvid har varit den under sagda tid konstaterade betydande hyresstegringen.
Enligt den för lärare vid folk- och småskolor gällande boställsordningen skall ersättning för bostad svara mot ortens pris för bostad av den art, som boställsordningen föreskriver. Då Folkskoledirektionen ar 1921 vid löneregleringens tillämpning bestämde dessa belopp till 1,400 kronor for trerums-, 1,000 kronor for tvårums- och 700 kronor for enrumslägenheter, aktualiserade kåren ej frågan om hyresbeloppens storlek, ehuru väl dessa på goda grunder ansågos alltför knappt tillmätta. Stockholms stad kunde nämligen vid denna tidpunkt åberopa dyrortstilläg-gen som en utfyllnad i den bristande bostadsersättningen. Från ar 1921 till ar 1929 ha emellertid hyrorna enligt Stockholms stads officiella statistik1 stigit med 30 % for trerums-, 32 % for
1 Statistisk månadsskrift, utgiven av ’Stockholms stads statistiska kontor, nr l ar 1929 ta’b. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
