Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 43
SVENSK LÄRARETIDNING.
849
efa ^ e n.
Ett komprometterande aktstycke.
Aptiten växer medan man äter. Kyrkliga mötet begärde för några månader sedan, att de skoldistrikt, som sa önska, skulle få rätt att i folkskolorna införa Luthers lilla katekes, därvid de tre första huvudstyckena skulle inläras och de två sista genomgås. Den vid nu pågående kyrkomöte väckta motionen går ut på »att Luthers lilla katekes åter införes såsom lärobok i folkskolan med föreskrift, att densamma under skoltiden skall inläras». För motionen stå de tre biskoparna Block, Rundgren och Stadener, de tre andra prästerna Thylén, Eune och Stenström samt lekmännen Jansson, Lindström, Petersson i Lerbäcksbyn (alla från Göteborgs stift), Höijer, Karl Johan Ekman, Göransson och Albert Johansson. Lekmannaelementen torde få anses inrymma den yttersta högern -inom kyrkomötet. Inte ens hr Magnusson i Tumhult har kunnat fås längre med på aktionen, an att han »instämmer i motionens -syfte».
Granskar man motiveringen för den väckta motionen, sa måste man ju konstatera, att en del av de värsta svulstigheterna från Bolstads-kampanjen utelämnats, ett offer, som måhända fått bringas anständighetskänslan hos vissa av motionärerna. Men i sak ar den buren av samma anda som Bolstadsagita-tionen. De tala om »att alla församlingar nödvändigt måste insnöras i samma uniformerade tvångströja med risk att eljest förlora statsbidraget för sitt skolväsen», ehuru de alltför väl veta, att folkskolans undervisningsplan lämnar mångdubbelt större utrymme åt en lokal rörelsefrihet i fråga om kristendomsundervisningen an den gamla ordningen, som de längta tillbaks till. Då skulle varenda folkskola i Sveriges rike läsa samma katekes coch samma katekesutveckling m^fl. frågor och svar och bibelspråk. De klaga över ett tvång, som »trycker -på -hjärtat». Det tvånget existerade icke i dessa frihetshjältars medvetande, då de med kyrk-
liga maktbud tvingade föräldrar, barn och lärare till en undervisning i kristendom, som i stora delar stod i strid både med mångas övertygelse och ett upplyst medvetande överhuvudtaget.
De klaga över skolmyndigheternas »intolerans», men samtidigt proklamera de satsen, att det måste vara »en rätt och billig fordran, ^att kyrkan får sitt ord med i fråga om anordnandet av kristendomsundervisningen i landets folkskolor, sa att denna icke står i strid emot utan i överensstämmelse med kyrkans bekännelse». Bibeln och Jesu förkunnelse duga inte som grund för små barns införande i kristendomens grundtankar; det skall vara kyrkans bekännelse – dogmat, katekesen. Det innebär naturligtvis ingenting av intolerans eller sam-vetsförtryck att tvinga lärare och föräldrar till att ge barnen som trossatser en undervisning i Luthers lönmoral - Gud hotar, därför skola vi frukta för hans straff; sin nåd och allt gott lovar han... därför skola vi älska honom etc. - sa oerhört mycket torftigare an Jesu egen etik. Eller fördömelseläran i det förfalskade Markus 16.
I fråga om kravet på katekesens inlärande möta vi följande verkligt praktfulla tirad: »Att följa Skaparens anvisning och taga minnet i bruk under den ålder, då detsamma ar starkast utvecklat, torde aldrig bliva en föråldrad pedagogik.» Skaparens namn har under tidernas lopp brukats till mångahanda. I hans namn ha kättarbålen rests, autodafeerna firats, läsarna släpats i fängelse. Men uppriktigt sagt ar det första gången vi hört honom åberopas som stöd för katekesutan-läsning. Kanhända ar det en för-syndelse mot den högstes anvisningar den barnpsykologiska vetenskapen begått, då den mer och mer förmått vår barndomsskola att lämna minnesutanläsningen för att främja förståndsutveckling och själwerksamhet hos barnen!
»Skolan ar till för folkets skull, icke folket for skolan», lyder slutfrasen i motionen. Detta ar sa sant, som det ar sagt. Men slutsatsen blir självfallet också den, att skolan icke ar till for kyrkans och dess mest trångbröstade prästers skull. Mo-
tionärerna söka ideligen identifiera »folkets» uppfattning med sin egen. Med vad ratt? Trots all pressning och alla skräckmålningar ha de icke på sina petitionslistor lyckats samla ens 10 % av rikets fullmyndiga man och kvinnor. Det ar denna lilla bråkdel av nationen, som nu vill topprida oss övriga, och som genom sina talesmän i kyrkomötet taga sig later, som minst av allt anstå dem, som borde känna, att ödmjukheten ar en av de största bland kristliga dygder.
Vad kyrkomötet vill eller inte vill i den föreliggande frågan, spelar i verkligheten ingen större roll. Greppet över folkskolan har det oåterkalleligen förlorat. Men nog hade man kunnat vänta, att tre biskopar skulle i sin kamp för katekesen kunnat komma med ett klokare och värdigare aktstycke an den i verkligheten starkt komprometterande motionen vid årets kyrkomöte.
Tio biskopars namn lysa också med sin frånvaro på aktstycket i fråga.
Behörighet. Följande sökande ha erhållit behörighet för anställning som lärare i ämnet arbetskunskap vid yrkesbestämd fortsättningsskola:
vid fortsättningsskola i anslutning till jordbruk med binäringar, folkskollärarna N. I. Jönsson, Västra Nöbbelöv, P. E. Nordenpalm, Tierp, N. O. Olofsson, Södra Sandsjö, och folkskollärarinnan Anna Emilia Cecilia Nilsson, ’Säby;
vid fortsättningsskola i anslutning till jordbruk med skogsbruk: ’folkskollärarna E. A. Eriksson, Malung, D. O. E. Lindberg, Stode, A. L. Nilsson, Häverö, ocih folkskollärarinnan Hildur Sofia Hedlund, Töre;
vid fortsättningsskola i anslutning till bergs- och järnhantering med järnmanufaktur: folkskollärarna F. A. Andersson, Hofors, E. A. Bondeson, Ramundeboda, och Hj. R. Wiklund, Karlskoga;
vid fortsättningsskola i anslutning till handel: .folkskollärarna G. H. (Bergh, Norberg, N. A. Bängtsson, Halmstad, och e. o. läraren vid tekniska läroverket K. I. S. Jarl, Härnösand;
vid lortsättningsskola med husligt arbete i vad angår kvinnlig slöjd: småskollärarinnorna ’Selma Karolina Abrahamsson, Holmsund, Vera Karola Helena Eliasson, Markims och Orkesta skoldistrikt, slöjdlärarinnan Ella Betuna Haagen, Malmö, och folkskollärärin-nan Agnes Nikolina Johansson, Åmot;
i vad angår hushållsgöromål: lantihushålls-lärarinnorna Margit Elisabet Sternberg, Malmby, och Anna Henrika Birgitta .Smedberg, Östby, Lidköping.
Förkortning av undervisningstiden.
Skolöverstyrelsen har medgivit, att un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
