Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 44
SVENSK LÄEARETIDNING.
863
de att främja individuellt och självständigt arbete från elevernas sida.
På de båda sidorna om entrén voro upphängda två tavlor, den ena föreställande en norrländsk landsbygdsskola, och den andra var Tiréns »En skola i en lappkåta». I korridoren hade rektor G. Eli anordnat en mycket tilltalande utställning av slöjdarbeten, utförda av elever vid folkskoleseminariet i Växjö. Som bekant har den ellska slöjden mycket låtit tala om sig här i Sverige, och det var därför av stort intresse, att utställningen gav en bild av den metodiska gången vid arbetenas utförande.
Det goda intrycket, man fick redan från början, försvagades inte vid rundvandringen genom de övriga rummen. Slöjden var för övrigt rikt företrädd, och såväl städernas som landsbygdens skolor voro representerade. Långeds och Mustadfors folkskolor visade prov på slöjdalster, utförda enligt behovsprincipen och ur denna framgången hemslöjd. Slöjdarbeten, utförda i anslutning till fysikundervisningen, utställdes av folkskoleseminariet i Göteborg och elementarläroverket för flickor i Skövde. Malmstensmetoden var även företrädd, och från Olof-skolan voro slöjdalster utställda, som visade prov på slöjd som uttryck för barnens behovstillverkning. - Sverige såsom slöjdundervisningens hemland kom väl till sin rätt på denna utställning.
Teckningsutställningen omfattade fantasiteckning, teknikövningar och teckningar i anslutning till övriga undervisningsämnen. Det ar omöjligt att här gå in på vad de olika skolorna hade att uppvisa, och det ar sannerligen inte heller lätt att vara domare. Samtliga samlingar voro mycket representativa och visade, vilken revolutionerande utveckling teckningsundervisningen undergått i vårt land. Om man inte visste det förut, fick man klart för sig, vad namnet Goes betyder på detta område.
I samband med teckningen böra arbetsböckerna nämnas. Litet varstans i Sverige experimenteras med denna form av individuell undervisning. Alla arbetsböcker kunna inte inrangeras under samma rubrik, men det skulle ta för mycket utrymme i anspråk att här ingå på detta spörsmål. Metoderna för deras utarbetande kan variera, men målet ar detsamma, De utställda arbetsböckerna, som visade, att barnen ha intresse för denna arbetsform, voro till största delen desamma, som förekommo vid utställningen i Svenska skolmuseet i varas, vilken utställning torde vara bekant för denna tidnings läsare.
Geografien ar nog det ämne, på vilket de nya pedagogiska idéerna lättast kunna tillämpas. Anna Sandströms skola i Stockholm visade frivilliga lärjungearbeten i form av landskapstyper och kulturbilder från olika delar av världen. Vid folkskoleseminariet i Göteborg finnas laborationsövningar an-
ordnade, och resultaten av dessa voro verkligen imponerande. Särskilt fäste man sig vid kartprojektioner, höjd- och djupkartor, reliefkartor samt prickkartor över Sverige, visande olika yrkesgruppers inkomster m. m.
Folkskolläraren Axel Olsson vid Högalids folkskola i Stockholm har nedlagt ett betydande och omfattande arbete for att göra barnen intresserade av naturstudiet. I Helsingör utställdes lådor, innehållande stuf fer till sa stort antal, att varje lärjunge i klassen kan erhålla ett stycke för sig i och för iakttagelse. Små samlingar av mineral och bergarter samt fruktsamlingar, insamlade av lärjungarna frivilligt på egen hand och tillhöriga dem själva.
Danmark ar folkhögskolans hemland, och det får därför anses som ett gott grepp, att man berett de svenska folkhögskolorna tillfälle att visa, vad de förmå uträtta. Stor uppmärksamhet tilldrogo sig särskilt nationaldräkterna och vävnaderna med de gamla allmogemönstren.
Till sist måste även framhållas den utställning, gom anordnats av Helpensionen Tyringe, Hindås, vars föreståndarinna, fröken Ester Boman, vid kongressen höll ett föredrag om denna »fria» skolas arbetssätt. De utställda sakerna voro dels grupparbeten utförda i klasserna 4-8 (ålder 13-17 ar) och omfattade bi. a. utskrivna föredrag av skilda grupper eller individer och därtill hörande kartor, ritningar m. m., dels »skråarbeten», åskådliggörande arbetet i de praktiska fackämnena, i vilka lärjungarna äga deltaga efter fritt val, bi. a. trädgårdsarbete, handarbete, bastarbete, bokbinderi, redigering och tryckning av tidning (Tyringe Kamratblad). De olika arbetsgrupperna äro i viss mån organiserade som gamla tiders skrån med lärlingar, gesäller och mästare med egna lagar och förordningar jämte prov för erhållande av gesälls-j och mästarebrev. Denna anordning avser att utveckla lärjungarnas känsla för det sociala, Kunnigare skråmedlemmar undervisa nämligen och hjälpa mindre kunniga, och många av arbetena utföras till nytta och nöje för skolsamhället i dess helhet.
Utställningen visade mera an kongressen i övrigt, att en ny tid håller på att bryta sig fram på skolans område. Vi stå mitt uppe i en nydaningsperiod, då det experimenteras och praktiseras efter olika metoder. Men gemensamt i allt detta nya ar det faktum, att skolans målsmän kommit på det klara med att det gamla plugg- och drillsystemet tillhör flydda dagar. Vi söka oss fram på nya vägar, där barnens individuella anlag mera få komma till sin rätt, och deras inneboende självverksamhet mera tages i anspråk. Ännu ligga de nya arbetsformerna i sin linda, men om lärarna lika energiskt och målmedvetet hålla
ut i detta förberedelsearbete, skall frågan en gång bliva löst.
Det kan inte hjälpas, att ens patriotiska känslor på internationella kongresser sättas i litet kraftigare svallning an vanligt. Vi ha, vid jämförelse med utlandet, rätt att känna oss stolta över vårt svenska skolväsen. Förmodligen ligger det i svenskens känsla för organisation. Ett experimenterande in absurdum passar oss inte, men ett tillvaratagande av sådana utländska metoder, som inte stå i strid med den svenska folkpsyken, kan inte skada en sund utveckling av svenskt skolväsen. Den svenska utställningen visade till fullo, att den svenska lärarkåren ar »en vaken kår», - för att låna fru Marga-rethe Petersens ord om Danmarks lärare - och vi ha all anledning att se ljust på den svenska iskolans framtid. Nils Wikström.
Den nya läroverksorganisationen under låsåret 1929-1930.
Av byråchefen Edvard Göransson.
Enligt beslut av 1927 ars riksdag skola de 77 förutvarande allmänna läroverken, som omfattade 38 högre allmänna läroverk och 39 realskolor, ombildas till 45 högre läroverk och 32 realskolor. I det följande betecknas med högre läroverk och realskolor de läroverk, som efter riksdagsbeslutets genomförande komma att tillhöra vardera av dessa grupper.
Av de nu utkomna katalogerna for de allmänna läroverken for höstterminen 1929 framgår, att vad de 77 gamla statsläroverken beträffar, den 4-åriga realskolan ar under införande vid 58, nämligen vid 34 högre allmänna läroverk och 24 realskolor, under det att enligt den av 1927 ars riksdag fastställda planen, denna skolform skall inrättas vid 36 högre allmänna läroverk och 25 realskolor. Den fyraåriga realskolan har nämligen icke påbörjats vid högre allmänna läroverken i Jönköping och Borås samt ej heller vid statens samskola i Askersund."
Enligt anförda riksdagsbeslut skall 5-årig realskola upprättas vid 69 av de ifrågavarande läroverken, nämligen vid 44 högre läroverk och vid 25 realskolor. Innevarande läsår har denna skolform införts vid 44 högre läroverk, men endast vid 23 realskolor. I samskolorna i Karlshamn och Arvika ar den 5-åriga realskolans första klass ännu icke upprättad.
En översikt över här berörda utveckling av realskolan framgår av tab. 1.
Avvecklingen av den 6-åriga realskolan går i något långsammare tempo an införandet av de nya skolformerna, alldenstund vid större läroverk med parallellavdelningar i allmänhet årligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
