Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 47
SVENSK LÄKARETIDNING.
923
under nästa ar få till stånd sina första Barnavårdscentraler, detta tack vare flera av våra läkares energiska arbete.
De yttre, påtagliga fördelarna av det sociala arbetets centralisation till en folkskolans sociala byrå äro lätta att konstatera. Dit hör ärendenas enhetliga behandling, en åtgärd, som skapat förtroende hos de hjälpsökande och sålunda borttagit ett ständigt återkommande irritationsmoment. Skolans ledning, läkare, lärare, hem och allmänhet behöva aldrig tveka, vart de skola vanda sig i hithörande frågor. Lärarna befrias i görligaste mån från det härmed förenade löpande arbetet, medan deras intresse och medverkan i övrigt ofta tagas i anspråk. Då byrån ständigt söker hålla i sikte, att given hjälp bör vara en hjälp till självhjälp, ligger väl också häri en viss garanti, att stadsfullmäktiges anslag till skolornas socialpedagogiska anordningar utnyttjas sa vitt möjligt ar i enlighet med samhällets fordran på en rationell hjälpverksamhet. Och dock ligger tyngdpunkten i arbetet i viss mån icke i allt detta utan i den rent personliga kontakten med de hjälpsökande hemmen. Om detta ar av förblivande varde eller ej, låter sig ej lätt beräknas. Ett försök har emellertid blivit gjort. Det första, åtminstone vad vi veta om, och kanske därför av värde. I samma man, som andra samhällen vilja gå in för samma sak, skapas nya ideer och givas nya möjligheter till lösningen av folkskolans sociala frågor.
Agnes Stenberg.
Lek- och idrottstävlingar i skolan.
Tävlingar synas få allt större och större betydelse som medel i arbetet för lek och idrott i skolan, allteftersom man får sundare och mera verklighetstrogna åsikter om människan.
Förr i tiden, när alltför många av de tongivande inom skolvärlden hade som människoideal verklighetsfrämmande och av allvar suckande läsartyper, fanns det naturligtvis inte plats för lek- och idrottstävlingar i skolan. Men fördenskull voro ingalunda mänsklig kamplust och tävlingar borta ur världen och ungdomarna stilla och fromma lamm. Tvärtom, kämpalynnet var nog vildare hos ungdomen då, an vad det nu ar, och man tävlade flitigt, fast på andra sätt. Man slogs och gjorde rackartyg i stället, och de osederna fortsatte man med långt in i vuxen ålder. Det var primitiva tävlingsformer utan regler och sportanda och med ringa uppfostrande betydelse, som skolan på sätt och vis genom sin underlåtenhet kom att gynna.
Men numera börjar man förstå, att tävlingslusten Tios människan bottnar i en inre kraft, i självhävdelsedrift, som man bör utnyttja för att fostra sunda
och friska individer, lämpade för det världsliga arbetet och samhället.
Man finner det naturligt, att barn skola springa omkring och leka samt emellanåt mäta sina krafter med varandra i kroppsstärkande *ch fostrande tävlingar, karakteriserade av rättvisa regler och sund sportanda. Det har också visat sig, där man satt i gång Skoltävlingar med förstånd och omtanke, att man fortsätter med dem och ger dem mera tid och intresse. Man anser, att de ha en verklig uppgift att fylla, inte minst i att föra fram lek och idrott i skolan och ge övningarna större betydelse och mening för barnen.
Barn och ungdom i allmänhet ge sig inte gärna ut och motionera, därför att det ar hälsosamt - detta göra för resten inte heller många vuxna - utan för nöjets skull. Ibland kunna somliga av skolans lek- och idrottsövningar synas barnen bra tråkiga och meningslösa i jämförelse med andra, som man känner, t. ex. fotbollen. Då kan det verkligen bli si och sa med övningens värcle, när barnen inte tycka om den. Läraren far inte fart på rörelserna, ingen koncentration i leken och inte heller någon glädje över det hela, huru mycket han an ligger i och försöker intressera barnen. Jag har sett annars pigga stadspojkar spela handboll sa trögt och intresselöst, som om de varit tvångskommenderade bondbeväringar, bara därför att inte läraren villfarit deras önskningar med att låta dem spela fotboll.
En helt annan anda blir det genast över övningarna, om en skoltävling vinkar, även om det endast gäller mot en annan klass i samma skola. Då blir det utan vidare samfällt intresse för regler och finesser i leken och verklig fart över det hela. Läraren slipper mycket slit och arbete men gör i alla fall som kamratlig rådgivare och domare större nytta an någonsin förut. Och övningarna komma att fylla sin uppgift.
Man måste städse vid bedömandet av kroppsrörelser minnas, att endast de in-tressebetonade övningarna förmå komma åt krafterna i djupet av det undermedvetna, att fora upp dem och ställa dem i den medvetna viljans tjänst. Ja, frågan ar, om inte kroppsrörelse av tvång rent av åstadkommer inre hämningar i stället för kraftutlösning.
De förmenta farorna i Skoltävlingar, som inge många pedagoger betänkligheter mot att utnyttja dem som hjälpmedel i skolan äro betydligt överdrivna. De torde praktiskt taget bortfalla, om tävlingarna tagas på lek som glada tävlingsfester och omfatta endast sådana grenar, som passa barn. Även om man väljer de vuxnas lek- och idrottsövningar, vilket man bör göra i största möjliga mån för att ge barnen motionsvanor för livet, får man under inga förhållanden efterapa den vuxna ungdomens tävlingssystem och träningsmetoder och därigenom skapa för stort allvar över Skoltävlingarna och göra förberedelserna
för dem vidlyftiga och krävande. I synnerhet alla mästerskapsystem i form av serie- eller utslagstävlingar med flera på varandra följande matcher synas mig alldeles förkastliga på folkskolestadiet.
Jag såg en gång ett folkskolelag ta ett nederlag i en handbollsturnering sa allvarligt, att pojkarna i laget ilsket trätte på varandra och ett par tre gräto, när de lämnade planen. Det ar möjligt, att pojkarna gått in för seger alltför allvarligt, men det troligaste ar, att deras nerver hade blivit för hårt påfrestade av turneringen. De hade nämligen haft att spela sex tävlingsmatcher på ett par tre veckor, vilket ar på tok för mycket för skolbarn. Med den allra minsta kännedom om pojkars psyke, förstår man, hur det måste bli ställt med skolarbetet under sådana tävlingsperioder.
Skoltävlingarna äro ännu nya och erfarenheterna alltför få, för att man skulle kunna komma och utpeka ett visst tävlingssystem som det förträffligaste för lek och idrott i skolor. Man har dock här och var i landet gjort experiment med Skoltävlingar under en följd av ar och fått en hel del erfarenheter, som kunde bli till god vägledning för många, om de bleve allmänt kända.
Lek- och idrottsintresserade kamrater, gynna därför vårt gemensamma intresse med att skildra de gjorda tävlingsförsöken och erfarenheterna därav i Eder skola eller på Eder ort, helst i en koncentrerad artikel - utrymmet for fysisk fostran ar förstås ganska begränsat i tidningen - eller om tid fattas, i ett tir ev till mig personligen, varpå jag skall försöka ge läsekretsen del därav! (Adr. Kungsholms folkskola, Stockholm.)
Edvin Wide.
Lönerevision genomförd för göteborgslärarna.
Under det att diskussionen om huruvida Stockholms stad eller dess lärare skola komma i åtnjutande av den av årets riksdag beviljade provisoriska avlöningsförbättringen for folkskolans lärare alltjämt pågår, ha de kommunala myndigheterna i Göteborg i handling ådagalagt sin uppfattning, att de av riksdagen beviljade lönebeloppen borde komma lärarna tillgodo, även om de av kommunen förut utbetalade lönebeloppen voro sådana, att de icke behövde höjas för att täcka lönen enligt statens minimibestämmelser. Det beslut, varigenom Göteborgs stadsfullmäktige nyligen fastställde de förberedande instansernas förslag rörande lärarlönerna, innebar emellertid en revision av gällande lönebestämmelser också i det avseendet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
