Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
976
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 49
dem, som egentligen skulle vilja hava förändringar i en helt annan riktning. Om utgången av den nya strid, som sålunda kunde väntas, ar det givetvis omöjligt att säga något bestämt på förhand. Men det kan ej undgås, att framtidsutsikterna äro ägnade att ingiva allvarliga farhågor hos dem, som anse en god, efter barnens mottaglighet och behov lämpad kristendomsundervisning såsom en av folkskolans bästa tillgångar, vilken det gäller att på allt sätt värna.
Det skulle kanske kunna invändas, att man från många håll icke önskat en allmän omläggning av undervisningsplan för kristen-domskunskap utan blott ifrågasatt, att skoldistrikten skulle få frihet att i större eller mindre utsträckning gå tillbaka till den ordning för undervisningen i detta ämne, som förut varit gällande. Redan ett sådant medgivande skulle emellertid oppna möjligheter till upprivande strider inom kommunerna.
Ej minst ur nu anförda synpunkter finner Överstyrelsen sig icke kunna förorda förändringar, som i viss mån skulle innebära en återgång till det gamla och därigenom bidraga till uppkomsten av strider av den art, som nyss antytts. Insatsen i den skulle kunna bliva kristendomsundervisningens vara eller icke vara, och resultatet kunde bliva, att i Sverige liksom i vissa andra europeiska länder kristendomsundervisningen bleve utesluten ur folkskolan, en utveckling, som Överstyrelsen för sin del skulle finna vara att i hög grad beklaga.
Modersmålet.
Att önskemål angående modersmålet i folkskolan framkommit i sa stor omfattning torde finna sin naturliga förklaring däri, att detta ämne måste anses vara skolans viktigaste, särskilt från den synpunkten att det utgör grundvalen och förutsättningen för all annan undervisning av våra svenska barn. Vid den reform av folkskolans inre arbete, som resulterade i den nu gällande undervisningsplanen, var man ock på det klara med, att modersmålet borde i förhållande till andra ämnen intaga en förstarangsställning även beträffande den åt detsamma tillmätta tiden i olika skolformer. Till jämförelse må anföras följande rörande timplanen för ämnet modersmålet i 6-klassiga skolor av huvudform. Av den totala summan lärjungetimmar för samtliga läsämnen i A-formen, nämligen 133, komma 63 timmar (47,5 %} på modersmålet. I första B-f ormen äro motsvarande tal 57 av 129 (41 %}, i andra B-formen 67 av 133 (50,5 %) och i tredje B-f ormen 64 av 130 (49 %). Dessa timtal, som i och för sig äro betydande, nämligen i vissa fall hälften av den sammanlagda tiden för samtliga läsämnen, utgöra också en väsentlig ökning i den tid, som kom modersmålet till del enligt 1900 års normalplan.
Vid ett bedömande av resultatet av folkskolans undervisning måste ej minst i fråga om modersmålet framhållas, att anspråken icke kunna ställas alltför stora. Särskilt galler detta språkets skriftliga behandling. Det måste ihågkommas, att folkskolan i regel icke fars behålla barnen längre an till tret-tonårsåldern, varför en mera självständig behandling av språket i skrift icke gärna kan krävas. Även bör beaktas, att folkskolan får mottaga alla barn, vare sig de äro begåvade för studier eller ej. Det torde vara allmänt känt, att det finnes barn, som trots all övning dock icke kunna uppnå någon verklig färdighet i exempelvis läsning eller rättskrivning. Givetvis skall folkskolan eftersträva, att i det viktiga ämnets olika grenar föra barnen fram till sa gott resultat som möjligt. Men de nyss angivna omständigheterna måste, som sagt, beaktas, då fordringar på resultaten uppställas.
I fråga om modersmålsundervisningens ställning i folkskolan bor ock erinras därom, att detta ämne kan vid undervisningen i stor utsträckning erhålla stod av övriga ämnen. I alldeles särskild grad utgör på skolans
lägre stadier hembygdsundervisningen ett hjälpämne för modersmålet. På ett högre stadium fylla särskilt geografi, naturkunnighet och historia samma uppgift. Vid undervisningen i dessa ämnen få barnen ständig övning i att språkligt uttrycka sig, och de giva rikt stoff åt de tal- och skrivövningar, som förekomma i modersmålsundervisningen. Genom hemuppgifterna erhålla barnen rika tillfällen till den viktiga övningen i läsning på egen hand. Det må även ihågkommas, att det särskilt inom folkskolan, där en lärare i regel handhar samtliga ämnen i en undervisningsa,vdelning, gives stora möjligheter att åvägabringa en sådan samverkan mellan de olika ämnena, som ovan angivits, och att. såmedelst låta övriga ämnen tjäna det centrala ämnet modersmålet.
Beträffande detta ämne skiljer sig den nu gällande undervisningsplanen mycket väsentligt från 1900 års normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor. I den senare fanns icke någon i detalj utarbetad kursfördelning, utan lärokurs och lärogång angåvos mer i allmänhet i kortfattade ordalag, och de lämnade metodiska anvisningarna voro mycket knapphändiga. I den nya undervisningsplanen däremot ingår en i detalj utarbetad kursfördelning för olika skolformer och lämnas fullständiga anvisningar beträffande ämnet både i dess helhet och i dess olika grenar. Såväl i det ena som i det andra avseendet har vad som i undervisningsplanen innehålles vunnit livligt erkännande. Av i det föregående angivna- grunder har det, som sålunda kommit till uttryck i undervisningsplanen, först på senare tid kommit i till-lämpriing i de särskilda skolorna. De omdömen angående de från . folkskolan utgående barnens insikter och färdigheter i modersmålet, som ligga till grund för de i hushållningssällskapens framställning och i inkomna yttranden gjorda yrkandena om förändringar i planen för modersmålsuiidervis-ningen, kunna därför i mycket ringa utsträckning bygga på erfarenheter från den nya undervisningsplanens tillämpning. Överstyrelsen vågar ho-ppais, att i den mån deiina-s principer och anvisningar komma till sin rätt i undervisningen, barnens insikter och färdigheter i sitt modersmål skola alltmer förbättras. Men ej minst i fråga om detta ämnes ganska invecklade metodik behöva lärarna tid och ro för att satta sig in i det nya.
Av det nu anförda torde framgå, .att Överstyrelsen -delar den uppfattning, som kommit till ett mera allmänt uttryck i de föreliggande utlåtandena och överhuvudtaget från dem, som mera allvarligt intressera sig för vår folkbildning, nämligen att ämnet modersmålet bör intaga en stark ställning på folkskolans arbetsprogram. Med de gjorda erinringarna har Överstyrelsen endast velat framhålla några av de förutsättningar, under vilka undervisningen i detta viktiga ämne må kunna inom ramen av den nuvarande timplanen bedrivas med största möjliga framgång och vilka måste tagas i betraktande vid bedömandet av resultatet.
Även om det i och för sig kunde vara önskvärt, att modersmålet erhölle ännu mera tid i folkskolan, finner sig Överstyrelsen likväl, vid det förhållandet att ämnet redan ar väl tillgodosett och Överstyrelsen vid en i möjligaste mån rättvis avvägning av den för olika ämnen anslagna tiden icke kan lämna anvisning från vilket annat ämne tid,borde tagas för att läggas till modersmålet, hindrad tillstyrka de i förevarande hänseende gjorda yrkandena.
Räkning och geometri.
Vid bestämmandet av ett ämnes ställning på folkskolans läroplan bör hänsyn tagas icke blott till andra ämnens berättigade krav och ämnets betydelse för lär j ungar nas framtida uppgift i livet utan jämväl till den pedagogiska synpunkten, i vad mån det motsvarar barnaålderns mottaglighet och intresse. Från
denna sistnämnda synpunkt skulle det måhända icke lända räkneundervisningen tillgodo, att timplanen i ämnet, särskilt på de lägre stadierna, bleve ytterligare belastad. Om matematiken i folkskolan gäller for övrigt i det väsentliga, vad som förut ar yttrat om modersmålet, nämligen att den synes väl tillgodosedd på timplanen och att den på skolans lägre stadier har ett gott stöd i hembygdsundervisningen, ävensom att det ännu ar för tidigt att på erfarenhetens grund avgöra, huruvida undervisningsplanen varit agnad att åstadkomma bättre resultat av denna undervisning.
Obestridligen ar räkning ett ämne, som kräver mycken övning och följaktligen mycken tid, om resultatet skall bliva tillfredsställande. Men å andra sidan kanske det icke alltid beaktas tillräckligt, att faran att misshushålla med tiden knappast ar sa stor beträffande något annat ämne som just i fråga om räkning. Resultatet i räkning ar nämligen i alldeles särskild grad beroende av en god grundläggande undervisning från lärarens sida, ändamålsenliga metoder, goda läroböcker samt lärjungarnas självverksamhet under oavlåtlig kontroll. Saknas någon eller några av dessa förutsättningar vid räkneundervisningen i skolan, snarare skadar an gagnar ett stort timtal för ämnet.
Med det nu sagda har Överstyrelsen icke velat bestrida, att det kunde vara önskvärt med ytterligare en eller annan timme åt ämnet räkning. Men med hänsyn till läroämnenas trängsel på timplanen och den befintliga möjligheten för de enskilda skoldistrikten att redan med nuvarande bestämmelser kunna få tiden för räkning utökad, finner sig Överstyrelsen icke kunna förorda någon allmän ökning av tiden for räkning och geometri.
Hembygdsundervisning med arbetsövningar.
Det ar enligt Överstyrelsens mening ganska naturligt, att en del svårigheter mött, då det gällt att tillämpa den nya undervisningsplanen i^vad angår ämnet hembygdsundervisning med arbetsövningar. Om an ämnet, trots det nya namnet, upptog mycket, som med hänsyn till innehåll och metod redan förut förekommit i folkskolan, sa innebar detsamma dock i vidsträckt mån nyheter i fråga om innehållsurval och arbetssätt. Överstyrelsen har emellertid funnit, att ämnet alltmer erhållit en behandling, som ov erensstämmer med dess uppgift. Detta beror på att folk- och småskoleseminarier sörjt för att de från dem utgående lärarna erhållit lämplig utbildning för ämnets behandling, att särskilda utbild-ningskurser anordnats i liknande syfte, att folkskolinspektörerna lämnat erforderlig ledning, att vägledande handböcker kommit till stånd och slutligen ej minst på att lärarna själva ägnat både intresse och arbete åt en ändamålsenlig anordning av ämnet. For att den utveckling, som sålunda kommit i gång, skall kunna fortgå fordras givetvis, att den ej hämmas genom alltför stora förändringar av planen för ämnet.
Förhållandet mellan modersmålet och räkning å ena sidan samt hembygdsundervisning med arbetsövningar å den andra har varit under övervägande vid undervisningsplanens utarbetande. Härvidlag ar att marka, att såväl modersmålsundervisningen som räkneundervisningen särskilt under de första skolåren måste ha en starkt formell karaktär, i det att barnens iakttagelseförmåga och arbetsenergi i sa stor utsträckning måste ägnas åt tillägnandet av den rent mekaniska färdigheten och därför icke kunna sa mycket riktas på det i de nämnda ämnena behandlade sakliga innehållet. Därför har hembygdsundervisningen en särskild uppgift i att meddela vetande av saklig innebörd, varigenom dels det tillägnande av vetande, som ägt rum före barnens inträde i skolan, på ett naturligt sätt fortsattes, dels en lämplig grundval lägges för den blivande sakundervisningen i ämnena geografi, naturkunnighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
