Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. (2662) 4 januari 1933 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har redan 1920, framhåller
undervisningerådet N. Fredriksson, varit inne på
precis eamma synpunkter, som professor
Westin Silverstolpe nu gett offentlighet åt. Och
anser precis som han, att enda korrektivet
mot den starka tillströmningen till de
teoretiska bildningsanstalterna är, att
iföräldrar-na lära sig inse, att det finns andra
levnadsbanor än de teoretiska yrkenas. Bet är
gott och väl, att gå i högre folkskola och ta
realskolexamen och studentexamen, men när
anan väl har åstadkommit dylika prestanda,
bör man betänka, att man har alldeles
särskilda förutsättningar att göra sig. gällande
i det praktiska livet, i affärslivet, i
hantverket o. s. v. Och inte stirra sig blind på de
lärda yrkena. Undervisningsrådet betonar
även, att en förlängning av skolstudierna
utan tvivel i viss mån skulle lätta
arbetsmarknaden.
Differentiering av eleverna på olika
begåvningslinjer är i folkskolan av
ondo, anser en skribent i det norska
Skolebladet. Kampen om enhetsskolan eller
kampen för att de breda lagren av
folket skola få tillgången till
skolundervisningen underlättad har medfört en
nyttig och fruktbar diskussion om
skolreformer, framhåller den norska
författaren, hr Johan Gjöstein, och tillägger
bland annat:
Men det må dess ver re sies, ät ikke alt som
har vsert trukket f rem i debatten som
reformförslag, egentlig har vsert reformer. De
liar snarere virket som steiner i veien for
fremskrittsfylkingen. Som et sådant forslag
til reform betr akter j eg differensieringen. Det
er godt mulig, ja nokså sannsynlig, ät
differensieringen vil komme til å bli en faktor i
f remtidens skole. Men i den skole vi idag
har, er jag overbevist om ät den ikke hörer
h jemine uten som fors0k og studium.
Begren-ses differensieringen hertil, skal jeg gjerne
hjelpe til så godt jeg kan, men går man
vi-dere og tillegger den avg j 0r ende betydning, f.
eks. ved optagelsen i middelskolen, så er jeg
en bestemt motstander.
Sedan författaren lämnat en
redogörelse för de tidigaste
differentieringsförsöken i Norge och erinrat om
ofullkomligheten i de metoder, som hittills
utnyttjats vid intelligensprov, tillägger
han:
En riksskolekonferanse i Tyskland i 1920
behandlet differensieringssaken meget
omhyg-.gelig og hadde en egen komité til å förberede
dens behandling. Men denne komité turde ikke
slå på stortrommen, når det gjaldt denne
sak. Den fremla for den samlede kongress
ba-re dette: »Vi har i komiteen besluttet oss
til ät vi vil by den ,eksperimentelle psykologi
.anledning til å utdype sine forskninger og
rettferdiggjore sig for videnskapen. Men vi
vil se undgått å gi en så ung og uferdig
vi-denskap retten til å avgj0re menneskenee
10-pebane, menneskene som av irrasjonelle
kil-der utfolder sine dypere drivkrefter.»
Så försiktig uttaler denne komité sig. Og
-dog var det på en kongress like efter
ver-denskrigen, hvor Tyskland hadde lidt et så
forferdelig nederlag, hvor stemningen for å
bryte med alt det gamle og bygge nye veier
for landets skolevesen aldri kan ha ligget
bedre til rette. Men man vilde ikke <stupe
sig ut i det nye bare fordi det var nytt. Det
var pedagoger som nu nettop ved krigen var
Witt opdratt til å f01e ansvar for det hele
folk.
Siden den tid har der vsert a-rbeidet ikke
.så lite med differensiering i Tyskland.
Sser-lig har da det verdenskjente Mannheimersy-
stem vsert pr0vd. Det har sine tilhengere, men
også sine motstandere. Når det ved enkelte
leiligheter her i landet har vsert sagt, ät i
Tyskland der har differensieringen slått
sei-rende igjennem, så er det i h0i grad
misvi-sende. Kampen for og imot er ennu idag like
levende. Og det er ganske naturlig. Den
psykologieke videnskap er ingenlunde nådd frem
til uomtvistelige resultater, de tekniske
metoder til anvendelse av den psykologiske
vi-den er i h0i grad ufullkomne, og sserlig
mangler sel v de tyske l ser er e anerkjent
due-lighet på dette område.
Men skolen er ikke bare en pedagogisk
anstalt. Ved den utvikling den har hatt, er den i
st0rre og st0rre grad blitt en social
institu-sjon. Månge setter det håp til den, ät den
ved å samle alle samfundeklassers barn
under sitt tak skal bli en god hjelp til å
av-skaffe det klassesamfund vi idag har, eller
iallfall mildne den klaeeekamp som nu if0res.
Men skal det gj0res, så kan vi ikke
uteluk-kende ta hensyn til evner og anlegg -
selv-om vi dertil benytter de beste videnskapelige
metoder. Vi må også ta heneyn til de h j em
hvorfra barna kommer, de ekonomiske vilkår
de lever under og den omgång de daglig har.
S j ef en for <skolelsegevesenet i Oslo, dr. Carl
Schiotz, har i sin bok »Skolealderen» gitt en
rekke Oplysninger om sine unders0kelser av
skolebarna i Oslo, som jeg mener kan vsere
nyttige å merke sig, når vi behandler et
sp0remål som differensieringen. Efter å ha
gjort opmerksom på, ät hjernen er en del
av legemet og ät derför barnets evner i h0i
grad er avhengig av legemetsi struktur i det
hele, forteller han oss, ät hans
masseunder-s0kelser har gitt f01gende gjennemsnittstall
for h0ide og vekt ved de tre hovedarter av
barneskoler i hovedstaden:
Sserskolen: H0ide 144,4 cm. Vekt 36,8 kg.
Folkeskolen: H0ide 148,2 cm. Vekt 38,5 kg.
0stk. midd.ek.: H0ide 152,3 cm. Vekt 40,1 kg.
Vestk. midd.sk. H0ide 155,3 cm. Vekt 44,4 kg.
For alle disse skoler g j eld er det gutter på
14 år.
Og Schi0tz har videre ved unders0kelser
på-vist ät barn som i forhold til sin ålder er
kommet h0it öp i klassene, også er h0iere
og tyngre enn efter alderens
gjennemsnitts-mål. Statistikken ser eåledes ut:
Piker i alderen 11 til 1H/2 år: Går de i
3dje klasse er’h0iden og vekten 133 cm. og
27,6 kg. Går de i 4de klasse er tallene 135
cm. og 29,3 kg., og går de i 5té klasse er
tallene 139 cm. og 31,1 kg. Merk ät
alders-trinet er det samme for alle. Tar man for sig
piker i alderen ll1/^ til 12 år, får vi slike
tall: Går de i 3dje klasse er h0iden 134 cm.
og vekten 28,7 kg., i 4de klasse er de 137 cm.
og 30,3 kg. og i 5te klasse 143 cm. og 32,9
kg. Lignende unders0keleer er også foretatt
her i Stavanger. I 1918 da direktor Einar Li
var formann i skolestyret, blev der malt og
veid 1,300 gutter og 1,100 pike>r. Det
inn-samlede materiale blev statistisk bearbeidet
av frk. Gudrun Dahle og senere gjennemgått
av dr. Schi0tz. Resultatet blev n0iaktig det
samme som i Oslo: De barn som i forhold
til sin ålder var lengst fremme i kunnskap
og ändelig utvikling, altså gikk i en h0i
klaese for sin ålder, de var også best
legem-lig utviklet, d. v. s. de var h0ie og tunge i
forhold til sin ålder. Alt dette stemmer
for-övrig noiaktig med lignende unders0kelser
i utlandet. Dr. Porter i Amerika har
således undersökt 33,000 barn og er kommet til
samme resultat. Og hvem var både legemlig
og åndelig lengst f remme? Selvf01gelig barna
fra 0konomisk veletilte og da også gjerne
kultiverte hjem. Ved unders0kelser er det
således påvist ät arbeiderbarn i Moskva stod 2
år tilbake i utvikling for aorbeiderbarn i
Paris, mens elevene i de beste pikeskoler i
Moskva var 2 år förut for pariserbarna. Dr.
Burt har undersökt og sammenlignet et av
de beste og et av de dårligete distrikter i
London, og han finner ät barna i den beste skole
gjennemsnittlig var bortimot et år förut for
sin ålder, mens barna fra de dårligste
gjennemsnittlig står et år tilbake, ät det altså
intelligensmessig er 2 års forskjell på
arbei-derbarna og de andre barn. Dr. Tennån er
kommet til de samme resultater for
amerikaneke byers vedkommende: Barn fra anere
velstilte hjem står omtrent et år förut for
den midlere intelligensalder, og barn fra
fattigere hjem ligger et år efter. Ja, man
har funnet ut, ät det er 5 gånger så månge
velbegavede barn fra den h0iere sociale klasse
enn fra den lavere.
Schi0tz kommer til det resultat, ät man
formelig ved metermål og vekt kan angi et
barns evner eller åndelige tilstand. Selvom
man ikke skal ta Schi0tz’s uttal elser altfor
bokstavelig, så er det dog ved denne
stati-etikk blitt klart, ät vi her har for oss et
moment, som der må tas hensyn til. Gjor
vi ikke det, vil det praktisk tält si ät den
fattige arbeiderbefolknings barn l)lir satt i
en klasse for sig. Vi ber stråks gj0re oss
fortrolig med, ät det ikke vil bli tålt. Vi må
ta hensyn til ät barnet kommer fra et fattig
hjem, hvor kanskje ernseringen er meget
ufullkommen, hvor boligforholdene hindrer en
sund og kraftig veket og hvor selve hjemmet
er slik, ät barnet vanskelig kan lese sine
lekser, enda vanskeligere utföre sine
skrift-lige hjemmearbeider og sist, men ikke minst,
hvor foreldrenes egen åndelige utvikling og
deres kunnskapsnivå er sådan, ät de ikke
på nogen mate kan vsere barna til hjelp.
Om skolen tidligere ustraffet har kunnet la
vsere å ta hensyn til de her nevnte forhold,
så må man nu vsere opmerksom på ät det
ikke lenger vil gå.
Der har fra skolens og også lovgivningens
side vsert arbeidet meget med å hindre ät
erhvervsmessig arbeide skulde skade barnas
skolegang. Men skj0nt i grunnen ingen har
turdet vsere motstander av diese
bestrebel-ser fra skolens og lovgivningens side, så
mangler der ennu meget på, ät det skadelige
barnearbeide er avskaffet. Statistikken visste
for ikke lenge siden å fortelie ät omtrent
50 % av .guttene i ifolkeskolens överste
klas-eer i st0rre eller mindre grad er beskjeftiget
med erhvervsmessig a-rbeide, ja for
Vestlan-dets byer 10d den på, ät 62 % av guttene
i 14-15-årsalderen hadde sådant arbeide.
Dette arbeide er nok noenlunde avskaffet for det
egentlige fabrikkarbeides vedkommende, men
i alt annet arbeide må skolebarn enda delta i
en uhyggelig grad. Det blir vanskelig å få
det avskaffet, hjemmenes 0konomieke forhold
forbyr det. Ät dette, erhvervsmessige arbeide
vil hindre barnas fremgang på skolen, vil
ingen kunne benekte. Men ät denne mangel
på fremgang skal kunne brukes til å sette
dem i en klasse for sig og gi dem preg av
mindre vel åndelig utrustet, vil heller
ingenlunde la sig h0re. Skolen får innrette sig ef- .
ter forholdene som de virkelig er og behandle
barna derefter.
Og endelig skal vi huske på ät skolebarna
er unge mennesker i vekst og utvikling. Til
en tid kan den föregå synlig sterkt og
kraftig, til andre tider kan det se ut som om alt
står Stille. Dette er forhold vi ennu har lite
greie på, vi forstår ikke eller kjenner ikke
årsak og virkning. Men vi vet alle, ät slik
er det. Menneskebarnet er det dyreste vi eier,
av dets pleie og utvikling avhenger alt,
fremgang, rikdom, kultur og moral. Er vi ikke
forsiktige nok der, vil det nok straffe eig.
Og vi har ikke förstått å vsere forsiktige nok,
derför er det idag så ille i verden som det er.
Differensieringen er ikke noe som skal
be-kjempes. Når psykologisk viden og
pedagogisk kyndighet har fått fast grunn under sig,
er det rimelig ät den kan bli skolen til stor
hjelp. Derför b0r der når forholdene ligger
til rette, vsere anledning til å bruke den
for-eiktig og klokt.
Men skal differensieringen legges till grunn
for den skoleordning, vi nu må lovfeste, da
protesterer jeg mot den.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
