Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 3. (2664) 18 januari 1933 - Em. Granér: Erik Gustaf Geijer som pedagog - Skolvärlden runt. Ungdomens syn på tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att staten ej är sammansatt av
individer som abstrakta enhetqr. Det primära
är redan organiserade helheter,
familjer, korporationer, stånd. Hans
konservatism förbjöd honom att med
liberalerna svärma för människans medfödda
rättigheter. Den enskilde skulle tjäna
statsnyttans princip och underordna sig
densamma. En viss rädsla för ett pä
grund av ökade kunskaper stegrat
maktbegär hos de lägre klasserna torde
vid denna tid ej ha varit honom helt
främmande. Vi skola längre fram få se,
hur radikalt han bryter mot denna
åskådning. Då han förklarar, att inget
medborgarskap är för högt för den,
som är kallad till medborgare i Guds
rike, har han nått fram till den högsta
uppskattningen av människans eget
individuella värde.
Det ligger nära till hands att i G:s
motstånd mot en vidgad, av det
offentliga understödd folkundervisning se
den lärdes ringaktning eller åtminstone
bristande uppskattning av de olärda
klasserna och deras betydelse inom
samhället. En sådan tillvitelse torde
dock ej ha fog för sig. Väl bekänner
han sig i bildningsfrågan till
grundsatsen »allt eller intet», »drick djupt eller
smaka icke», men därav följer ej, att
han med ringaktning ser på dem, som
intet druckit ur den teoretiska
visdomskällan. Han, de många talangernas man,
fann hos varje människa alltid något,
inför vilket han kände sig själv
underlägsen. »Det är», säger han, »min
fullkomliga övertygelse, att det finnes
ingen enda människa, som ej kan göra
någonting bättre än alla andra. Också
finnes det ej en enda, av vilken jag icke
tilltror mig att lära något.»
För den enkle mannen av folket och
hans gärning hade G. en naturlig
aktning. Idémänniska i vetenskapen stod
han ingalunda främmande för det
praktiska livets verkligheter, och det sunda
bondförståndets på erfarenhet
grundade visdom var i värde jämbördig med
den reflekterande abstraktionens.
Betecknande är, att G. tillägnar sitt
filosofiska arbete Thorild åt sin gode vän
Peter Andersson. Boken skrevs .enligt
G:s egna ord till denne olärde bondes
heder, »emedan Du i Din enfald är
långt bättre än allt vad däri står».
Även i sin litterära alstring från
denna tid röjer sig G :s sympati för
»de stilla i landet», de olärda men
produktiva och uppbyggande krafterna. I
Odalbonden ställas dessa emot denne
världens mäktige:
De väldige herrar med skri och med
dån
slå riken och byar omkull;
tyst bygga dem bonden och hans son,
som så uti blodbestänkt mull.
Och den storsinta, forntima ätt, som
han besjunger i Manhem, stod sig gott
i jämförelse med samtidens, även om
denna var den förra överlägsen i
vetande. Men förmer än kunskaper var
karaktären; att lida och leva som en man
samt att äga vilja och förmåga att ta
sitt öde i egen hand.
Vi se alltså, att det icke är
missaktning mot de lägre klasserna, som utgör
orsaken till G:s motstånd mot den
offentliga folkundervisningen. Han såg
helt enkelt ingen vinst genom den för
någon part, varken för den enskilde
eller för samhället. Men det av all ensidig
upplysning oförvillade sunda förnuftet,
som hämtar sin näring från
erfarenheten och utifrån denna bedömer de
föreliggande problemen, skattade han högt.
Han betygar också, »att ingen högre
fattningsorgan är människan beskärd,
än detta sunda förnuft». Det är
intressant att finna, hur denna synpunkt går
igen, då G. längre fram i tiden, sedan
han vunnits för folkundervisningens
sak, lägger fram ett konkret
undervisningsprogram. Han kallar i detta
naturlära för bondepraktika, utan tvivel
för att med detta ord utmärka ämnets
praktiskt empiriska karaktär.
I nästa artikel skall lämnas en
redogörelse för G:s ställning till
läroverksfrågan.
Em. Granér.
Skolvärlden runt.
Ungdomens syn på tiden.
I en skola i Wien har man gjort en
undersökning för att få kännedom om
ungdomens syn på den nuvarande tiden.
Experimentet, som utfördes i en
flickskola, bestod däruti, att man lät
eleverna i de lägre klasserna i korta
koncentrerade uppsatser uttala sig om sin tid.
Uttalandena, av vilka här några
återgivas i översättning, äro som synes
påverkade av världskriget på ett sätt, som
vore otänkbart i en svensk skola, men
innehålla icke desto mindre vissa
allmängiltiga synpunkter, som äro av
intresse. Det bor framhållas, att ingen av
flickorna nått en högre ålder än
tretton år.
Gerti: Vad som upprör mig mest är
den oenighet, som rader bland
människorna. Det vill säga, att de splittra
sig i så många partier och äro av så
olika meningar. Ännu sorgligare är det,
att det finns fattiga och ’rika och att inte
alla människor ha lika mycket. Därför
blev det krig, och därför blir det säkert
en gång ett ännu större krig.
Personligen irriterar det mig, att de stora
säga, att de ha mera erfarenhet och förstå
allting bättre. Vi kunna inte nöja oss
med de vuxnas erfarenheter. Och så
det där, att när många människor äro
samlade, är det nästan alltid någon
som säger, när han upptäcker att ett
barn är närvarande: »Säg, skulle du inte
vilja hämta ett glas vatten åt mig?»
Mausy: Jag tycker det är värst med
krig. Eedan oskyldiga små barn kivas.
Ur de små barnens oenigheter uppstå
sedan krig mellan folken.
Lily: De vuxna förstå inte oss barn,
och barnen veta inte, att det är de
vuxnas vilja. Barnen bli trotsiga, när
föräldrarna gräla på dem. Och så säger
pappan: »Varför ser du ut, som om
jag hade sagt något styggt? Jag vill
ju bara ditt bästa.» Men barnet
fortsätter bara att gråta. Min pappa är
alltid upphetsad, när han kommer hem till
middagen, och då grälar han på mig.
»Men pappa», säger jag, »inte kan jag
hjälpa, att människorna i ämbetsverken
äro obehagliga mot dig.» Då förstår
mamma mig bättre. När man vill ha en
ny klänning, säger mamma bara »Gott!»
»Men pappa kommer inte att låta mig
få någon», säger jag då. »Jo då», säger
den snälla mamma, »jag skall nog tjata,
tills han ger dig en.»
Käthe: Särskilt plågar det mig, att
min mamma försakar så mycket för att
bereda mig glädje. Ofta köper hon saker
till mig, som jag inte alls behöver,
fastän hon själv måste avsäga sig det
nödvändigaste. Hon gör också allt arbete i
hushållet själv, fastän hon inte är
särskilt stark. Jag skulle vara glad, om
förhållandena förbättrades en smula, så
att min mamma fick mindre bekymmer
att bära på.
Poldi: Mest avskyvärt finner jag
pengarnas betydelse i världen. Allt sorgligt
och oangenämt hänför jag direkt eller
indirekt till pengarnas inflytande och
till människornas kärlek till pengar.
När man bläddrar igenom tidningarna,
finner man också att så gott som
varje dag något inbrott eller rånmord
förövats.
Liesl: Barnen ha inte mera en lycklig
tillvaro, ingen riktig ungdom. Mycket
tidigt få de lära känna livets allvar.
Jag tycker också det är dumt att tala
politik med barn, för då ha de svårt att
en gång ’bilda sig en självständig
uppfattning. Vidare finner jag
partiväsendet mycket obehagligt. Många
människor förlora sin ställning och sitt an- ’
seende därför, att de inte tillhöra något
bestämt parti.
J olanda: Det är mycket enformigt att
aldrig höra vuxna tala om något annat
än nöden och eländet i världen. Alltid
bara om de anställdas svårigheter och
om att människor i förvärvsarbetet få
sina nerver förstörda och sönderrivna.
Och allt detta säger man är
världskrigets fel. Men om människorna veta det,
varför fortsätta de då att bekriga
varandra? Sedan flera år sitta män från
alla länder samlade någonstans för att
avrusta. Och ändå kunde de inte göra
något mot kriget i Mandsjuriet. Det är
dessa förhållanden, som uppröra mig
mest.
N. W.
Anmälan om ändrad adress
för tidningens postbefordran skall
göras å närmaste postanstalt, varifrån
tidningen distribueras till abonnenten,
och ej direkt till vår expedition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
