Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 5. (2666) 1 februari 1933 - Ture Ericsson: Några intryck från Hollands skolor - Redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de statliga. Följande siffror angående
antalet lärjungar kan ge en föreställning
härom:
Openhare Bijzondere
1920 .... 660,907 479,207
1929 .... 490,970 737,411
Dessa »privata» folkskolor sönderfalla
i tre grupper: ’romersk-katolska,
protestantiska och neutrala. De båda första
grupperna ha naturligtvis tillkommit av
religiösa skäl, den sista däremot utgöres
av sådana skolor, där man ej
meddelar religionsundervisning, men där
man av ett eller annat skäl vill stå mera
fri gentemot statens bestämmelser.
Det är mycket lätt att få till stånd en
sådan »privat» skola. Om i en liten by
finnes en statlig skola, men föräldrarna
till ett fyrtiotal barn skulle vilja ha till
stånd en skola med protestantisk
religionsundervisning, ha de endast att
inlämna anhållan därom till
myndigheterna, varefter - om föräldrarna kunna
garantera nämnda barnantal (för större
samhällen fordras större antal) -
kommunen helt enkelt är skyldig att bygga
en skola åt dem och staten att ge
samma statsbidrag till lärarlönerna som i de
statliga skolorna.
Frånsett övriga olägenheter, vartill
jag senare återkommer, har detta
naturligtvis höjt kostnaderna för
skolväsendet högst väsentligt. I en lärartidning
såg jag en uppgift om en kommun, som
genom lagens införande fått sina
skolutgifter höjda till det tredubbla av vad
de förut varit. I tidningen »Het
Onderwijs» förekom också för litet sedan
en stark artikel mot detta slöseri med
statens medel.
För lärarnas ekonomiska ställning liar
splittringen ej heller varit fördelaktig.
Även om det är bestämt, hur stor lön
en lärare skall ha, är det naturligtvis
intet förbud för honom att genom privat
överenskommelse med sina
»arbetsgivare» gå för mindre betalning. Detta
praktiseras också i stor utsträckning,
och överskottet av läkarlönen tillfaller
då det samfund, som underhåller skolan.
Orsaken härtill är, att Holland drages
med ett för våra förhållanden otroligt
stort läraröverskott. Seminarierna äro
icke statligt kontrollerade i fråga om
elevantal utan kunna ta in hur många
som helst. Varje samfund har sina egna
seminarier, och alla ha klasserna fulla.
På grund av splittringen är det nästan
omöjligt att få siffror på antalet
arbetslösa lärare, men på statistiska kontoret
i Haag gissade man på ett par, tre
tusen.
Redaktör och ansvarig utgivare:
Ruben Wagnsson
Redaktionssekreterare:
Karl-Erik Karlsson
Redaktion:
Vasagatan 10, l tr.
Telefon 20 37 00.
Mottagningstid söekendagar 11-1.
Utgivningsdag: onsdag.
Expedition:
Barnhusgatan 8, nedra botten.
Tel. 103000.
Kontorstid: 10-5.
Prenumerationspris:
1/1 år 10 kr.,1/2 år 5: 50 kr., 1/4 år 3 kr.
Lösnummerpris 25 öre.
Prenumeration sker
alltid å närmaste postanstalt.
Annonspris:
för 1 millimeter å yttersida och sida intill text
30 öre, å innerstida 25 öre; vid införande även
i Småskolan ett tillägg av 10 öre.
Annons skall vara inlämnad å annonsexp.,
Barnhusgat. 8, tel. 10 30 00, fredagen närmast
före utgivningsdagen.
Stockholm 1933.
Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
Detta för mig in på
Lärarutbildningen.
I allmänhet föreföll den att stå lägre
än vår. Seminarierna äro delade i två
huvudkurser, en lägre, fyraårig, som ger
ett betyg »Onderwijsersact»,
berättigande till anställning som vanlig lärare
men. i en lägre lönegrad. Den som vill,
kan sedan fortsätta i en nominell
tvåårig men i praktiken oftast treårig
högre, mera universitetsbetonad kurs,
vilken anordnas vid de flesta
seminarier men lägges som aftonkurs
två eller flera kvällar i veckan, så att
den skall kunna följas jämsides med att
eleven har sin anställning. Betyget
därifrån, »Hoof dact», ger rätt till
anställning som »Hoofd van het school»
(ungefär = »överlärare») eller i varje fall
till uppflyttning i högre lönegrad.
De fyraåriga seminarierna grunda sig
nominellt på folkskolan och skulle
mottaga sina lärjungar, då dessa äro
fjorton år. Vid 18 år skulle de alltså ha nått
tillräckligt stadgad ålder för att
undervisa och uppfostra barn! Emellertid
inträffar det, liksom hos oss, mycket ofta,
att konkurrensen om platserna tvingar
fram både högre inträdesålder och högre
kunskapsnivå.
Den lägre åldern orsakar emellertid,
att undervisningen måste läggas på ett
mera elementärt sätt än i våra
seminarier. Den föreföll att i allmänhet vara
mycket teoretisk och föga praktisk.
Övningslektioner förekommo endast under
ett år, sista hälften av tredje och första
hälften av fjärde klassen. Det är klart,
att dessa 16-17-åringa’r inte kunde få
någon särskild träning under så kort
tid, helst som man klagade över, att
schemat var så ansträngt, att det var
svårt att få plats med
övningslektionerna. Auskulteringär och serielektioner i
stil med vad vi ha här l Sverige,
förekommo ej alls, åtminstone ej i det
seminarium l Haarlem, som jftg rätt grund-
ligt besåg och från vilket jag har min
praktiska kunskap om hithörande
förhållanden.
Man läser de i Sverige vanliga
seminarieämnena, dock med den skillnad,
att man under alla fyra åren läser både
engelska, franska och tyska, med
huvudvikten lagd på franskan, som i Holland
är det mest omhuldade av de
främmande språken. Det förutsattes t. o. m. att
eleverna läst en del franska före
inträdet i seminariet, varför de måste
undergå tentamen i detta ämne.
Undervisningen både i seminarium
och övningsskola var mycket ortodox,
åtminstone i Haarlem. Så t. ex. förekom
ej en tillstymmelse till våra enskilda
arbeten, men det sades mig, att i den
tvååriga fortsättningskursen studierna
lades mera universitetsmässigt med
ganska stort utrymme för elevernas fria
val. Vad övningsskolan beträffar sade
sig rektorn vara bunden av
förordningarna (t. o. m. bänktypen lär vara i lag
bestämd för de statliga seminarierna och
skolorna). En lärare vid seminariet,
Hogeveen, hade dock erhållit tillstånd
att ett år göra ett försök med
Groene-wegs »personlighetsundervisning» - en
metod ganska lik Dalton.
Alla statliga seminarier äro
tillgängliga för både gossar och flickor till
skillnad från särskilt de katolska, där
könen strängt hållas åtskilda. Eektorns
privata mening var dock, att
samundervisningen ej var en fullt lycklig
anordning.
Även i Holland har man mycket
diskuterat lärarutbildningens förläggande
till universiteten, men meningarna
därom tyckas vara mycket delade, och
några allvarliga försök att få önskemålet
realiserat ha, så vitt jag vet, ej gjorts.
Som jag i början nämnde, intaga
Montessoriskolorna en ganska
framträdande plats i Holland. Den, som vill bli
lärare vid en sådan, måste först och
främst ha vanlig lägre
seminarieutbildning, varefter han måste genomgå en
tvåårig Montessorikurs, där man lägger
särskild vikt vid barnpsykologi och
nyare pedagogiska tankar samt naturligtvis
i första hand vid Montessoris egen
pedagogik. Denna extrautbildning
förorsakar naturligtvis läraraspiranten
betydande kostnader, och då lönen vid
Montessoriskolorna ej är högre än vid andra,
har följden blivit, att de ha att kämpa
med betydande svårigheter vid sin
lä-rarrekrytering. I Amsterdam, där
föräldrarnas fordran på Montessoriskolors
inrättande gör sig särskilt starkt
gällande, har man måst ordna så, att staden
åt 5 å 6 lärare årligen ger ett
stipendium, bestående av full lön under hela
kurstiden, om de vilja genomgå en
Montessorikurs.
Kristendomsundervisningen
måste naturligtvis i Holland tilldraga
sig ett alldeles särskilt intresse på grund
av den splittring, som jag i början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
