Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 6. (2667) 8 februari 1933 - Riksdagen - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 6
SVENSK LÄRARETIDNING
135
Under en tid, då folkskollärarnas reallöner
voro betydligt lägre än nu och då det även
rådde en viss brist på lärarkrafter, funno ett
flertal kommuner sig föranlåtna att besluta om
kommunala lönetillägg till folkskollärarna för
såväl deras ordinarie tjänst som för deras
undervisning i fortsättningsskola samt för
slöjdundervisning. Dessa kommunala tillägg torde
tillkommit för att tjäna huvudsakligen tvenne
syften. Dels ansågo kommunerna sig böra
medverka till att deras lärare erhölle skälig
ersättning för sitt arbete, varvid flerstädes
det förhållandet, att en hög kommunal
beskattning verkade orättvis mot speciellt
lärarna jämfört med statens tjänstemän, som
erhöllo lönetillägg efter grunder, där den
kommunala skattetungan även var medräknad,
torde spelat en viss roll. Dessutom ansågs det
vara ett kommunalt intresse att, i tider då
skatteunderlaget år efter år steg, genom extra
lönetillskott tillförsäkra folkskolan
förstklassiga lärarkrafter.
Dessa kommunala lönetillägg hava efter
hand fått en mycket stor omfattning särskilt i
städerna. Sålunda var det vid årsskiftet 1929
-1930 endast Säter, Mariefred, Öregrund,
Sigtuna och Trosa, som icke utbetalade dylika
kommunala lönetillägg. Reduceringar av
dessa lönetillägg ha dock i flera fall ägt rum,
där formella skäl icke lagt hinder i vägen.
Även landsbygdskommunerna ha i många
fall beslutat dylika lönetillägg. För
närvarande torde det dock icke vara möjligt att exakt
angiva, huru många kommuner i landet som
utbetala lönetillägg till lärarna vid folk- och
fortsättningsskolor samt för
slöjdundervisning m. m. och till vilka belopp dylikt
lönetillägg utgår.
Frågan om de kommunala lönetilläggen har
ju av såväl 1920 års lärarlönekommitté som
1928 års lönekommitté varit föremål för
behandling. Den sistnämnda kommittén anför i
sitt betänkande1 bl. a. följande:
»iLärarlönekommittén ansåg, att det icke
vore möjligt att genom ett
avlöningsreglemente betaga kommunala myndigheter deras rätt
att besluta om kommunala tillägg till lönerna
för kommunalt anställda lärare. Kommittén
anser i motsats härtill, att en oundgänglig
förutsättning för det allmänna lönesystemets
tillämpande på lärarna är, att uttryckligen
stadgas förbud för kommun, skolområde,
landsting eller annan sådan myndighet att giva
särskilt tillägg utöver lagstadgad lön och
därmed rubba hela den lönereglering för lärarna,
som nu föreslås. Ja, kommittén går så långt,
att den anser varje skäl för en statens
medverkan till en lönereglering för lärarna enligt
nyssnämnda system nu saknas, så framt
kom-munala lönetillägg skulle förbliva tillåtna. I
samband med utfärdande av bestämmelser
angående statsbidrag till kostnaderna för det
kommunala undervisningsväsendet bör garanti
skapas för att det stadgade förbudet mot
kommunala tillägg kommer att av kommunerna
respekteras. Gällande författningars
bestämmelser om minimilön böra alltså icke inflyta
i det nya avlöningsreglementet. Detta gäller
samtliga lärarkategorier. Kommittén vill
emellertid redan här nämna, att särskilt nu
berörda förhållande torde för en del
befattningshavare inom undervisningsväsendet
nödvändiggöra vissa övergångsbestämmelser för
att undgå genom kommitténs förslag
uppkommande löneminskningar. I vissa fall påkallas
dylika bestämmelser även för minskningar,
som skulle bliva en följd av kommitténs
förslag i avseende å löneplacering.»
I överensstämmelse med denna sin
uppfattning om förbud för kommunerna att till här
åsyftade anställda lämna lönetillägg utöver
vad i avlöningsreglemente må vara
föreskrivet föreslår kommittén i Avlöningsreglemente
för kommunalt anställda lärare m. fi. § 23
mom. 10 följande:
»Ersättning till lärare för tjänstgöring vid
vederbörande läroanstalt må varken av
statsmedel eller av kommuners medel utbetalas ut-
1 (Statens offentliga utredningar 1930: 20
sid. 8.)
över vad i detta reglemente förutsattes eller
enligt beslut av k. m:t och riksdagen må
utgå, så framt ej k. m:t för visst uppdrag
eller arbete, som kan anses falla utom lärarens
vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda
medel eller eljest finner skäl medgiva
gottgörelse.»
Ehuru sakkunniga här klart och tydligt
fastslagit olämpligheten av kommunala
lönetillägg till lärarna vid folkskolorna och med
dem närstående endast under förutsättning att
berörda befattningshavare i lönehänseende
inordnades i ett allmänt avlöningsreglemente, så
föreligga dock nu, enligt mitt förmenande,
starka skäl som tala för att kommunerna böra
bliva befriade från åtaganden, som oftast
lämnats under väsentligt andra förhållanden än
de som nu råda.
Emot detta krav på att kommunerna skola
beredas möjlighet att bliva befriade från
frivilligt beslutade åtaganden kan givetvis den
invändningen göras, att, som ovan antytts,
besluten varit fullt frivilliga och icke alls
grunda sig på något statens åläggande samt
att statsmakterna icke kunna ingripa på
område av privaträttslig karaktär.
Vid denna invändning bör dock hänsyn
tagas därtill, att kommunernas beslut, om icke
direkt så dock indirekt, påverkats av
statsmakternas ställningstagande till hithörande
spörsmål och att vid beslutens fattande i
kommunerna helt andra förutsättningar funnits
för desamma än de, som nu föreligga, men att
statsmakternas på detta område övervakande
och dömande orgah - länsstyrelserna och
regeringsrätten - trots detta alltfort ålägga
kommunerna utbetala de kommunala
lönetill-läggen, därest icke vederbörande i
kommunerna varit tillräckligt förutseende vid
protokollens ’formulering och klart utsagt, att beslutat
lönetillägg skall utgå endast tills vidare e. d.,
i vilket avseende det i många fall brustit,
särskilt när det gäller landskommunerna.
Många kommuner tvingas sålunda att
utbetala lönetillägg, i vart fall så länge de
befattningshavare, till vilka lönetillägg först
beviljades, äro i tjänst, och detta även om det
från kommunernas sida försäkras, att det
beviljade tillägget endast var ett kristidstillägg
men icke klart utskrivits i protokoll.
Ett dylikt förhållande betraktas av många
kommuner som i hög grad orättvist.
Kommunerna förmena, att liksom rät4t förefanns,
under härför betingade omständigheter, bevilja
särskilt lönetillägg till lärarna, så bör
kommunerna äga lika rätt att, då förhållandena
därtill föranleda, indraga samma lönetillägg.
När då statens ovan nämnda organ säga nej
härvidlag, framstår för kommunerna
orättvisan i så mycket högre grad som ekonomiska
förhållanden tvinga dem att iakttaga sträng
sparsamhet.
På grund av antydda omständigheter
uppstår på många håll en ovilja mot lärarkåren,
vilken ovilja även sträcker sina verkningar
till skolan själv, som till sist blir lidande
på dessa allvarliga förhållanden. En mera
ingående undersökning härom skulle med visshet
bestyrka detta påstående. Det måste därför
anses som ett samhällsintresse av stor
betydelse att få berörda förhållanden ordnade.
Det förslag till lönereglering, som 1928 års
lönekommitté framlagt och som fullt
genomfört skulle befria kommunerna från de nu
utgående kommunala tilläggen, torde medföra
så stora ekonomiska konsekvenser för
statskassan, att ett genomförande av detsamma väl
icke torde få anses möjligt under nu rådande
statsfinansiella förhållanden. Icke heller
torde skatteutjämningsberedningens helt nyligen
framlagda förslag, som, genomfört i hela sin
vidd, helt radikalt skulle befria kommunerna
från att deltaga i kostnaden för lärarlönerna,
kunna praktiskt genomföras inom en nära
liggande framtid.
Med hänsyn till dessa omständigheter synes
det mig vara angeläget, att statsmakterna
vidtaga åtgärder, så att kommuner, som
därom besluta, kunna bliva befriade från
kommunala lönetillägg till lärare i folkskola,
fortsättningsskola och för slöjdundervisning samt
undervisning i hushållsgöromål.
’Under hänvisning till vad sålunda anförts
hemställer jag, att riksdagen måtte besluta
i skrivelse till k. m:t begära skyndsam utred*
ning om på vad sätt de kommuner, som därom
besluta, kunna bliva befriade från kommunala
lönetillägg till lärare i folkskola,
fortsättningsskola, för undervisning i slöjd och för
undervisning i hushållsgöromål samt, så vitt
möjligt, till 1934 års riksdag framlägga de
förslag, vartill utredningen kan giva
anledning.
Slöjdarvodet.
Hr Sjödahl (s) anför i en motion
bl. a.:
Föredragande departementschefen har i
statsverkspropositionen anfört, att
skoldistriktens utgifter för ifrågavarande lärares
avlöning minskades med en sjättedel, samtidigt
med att statens utgifter för ändamålet
nedsattes. Yttrandet är i väsenlig usträckning
oriktigt. När det gäller de 1,941
speciallärarna i slöjd, äro dessas löner fastställda vid
tjänstens besättande, varför en ’minskning av
statsbidraget blott betyder en ökning av den
Härmed rekvireras
fr. Hjärtstädts Förlag, Kristinehamn, att
sändas portofritt mot postförskott:
.... ex. Inträdesprov till den 4-åriga
realskolan ä l: 35.
.... ex. Inträdesprov till den 5-åriga
realskolan å l: 35.
. . . . ex. Inträdeeprov till Folk- och.
småskoleseminarierna å l: 50.
.... ex. Tusen vanliga ord från realskolans
inträdesprov i rättskrivning å 0: 10
(10 ex. å 8 öre).
.... ex. Provrättskrivningsblad (&2 olika)
ä 0: 50 (10 å 0: 35).
.... ex. Rättskrivningsövningar I ä 0: 30,
––-ex. ’D:o II å 0: 30.
.... ex. En liten formlära att inläras
genom att skrivas å 0: 20.
.... ex. Ordlistan svårstavade ord med
formulärsaml. å 0: 50 (<20 å 0: 35),
.... ex. Tidsbesparande Språkbyggn.-övn.
för kl. 3 å 0: 36.
.... ex. Ordklasslådan ål:-.
.... ex. Satsdelslådan ål: -.
.... ex. iSmåskoleboken iSkriv så bra du
kan! å 0: 30.
.... ex. Folkskoleboken -Skriv riktigt bra!
I, II, III å 0: 20.
––-ex. Namnlistan (Sverge å 0:1’2 (10 å
0:10).
___ex. D:o Hela världen å 0: 15.
.... ex. iKartritningskursen Hemlandet med
namnlista å 0: 40 (20 å 0: 36).
.... ex. D: o Utlandet med namnlista å
0: 3i5, utan lista å 0: 20.
.... ex. Arbets- och kartritningsboken
Hembygden-Hemlandet med
lös-bladspärm å 0: 65.
.... ex. Kassabok för .folkskolan å 0:1’5
(10 å 0: 12).
.... ex. Räkenskapsbok (kassabok o.
memorial) å 0: 25.
.... ex. Provräkningsblad (satser lör 10
barn) kl. II å 0:30, ....ex. III
å 0: 50, .... ex. IV å 0: 60, ....
ex. V å 0: 70, ___ex. VI å 0: 70,
.... ex. VII (och forts.-skolan) å
0: 80.
.... ex. Förhörslappar i sortförvandling
(sats för 10 barn) å 0:60.
.... ex. ’Lärarens bok med utskuret register
ä 0: 75.
»Namn..................................
Bostad ............................––
Postadress ............................
Obs! Rekv.-listan kan insändas i öppet
kuvert (porto 5 öre).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
