Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 7. (2668) 15 februari 1933 - Helge Granfelt: Jämförelser mellan den 4-åriga och den 5-åriga realskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 7
JÄMFÖRELSER MELLAN DEN 4-ÅRIGA
OCH DEN 5-ÅRIGA REALSKOLAN.
Några erfarenheter från ett större provinsläroverk. Av rektor Helge Granfelt.
Umeå högre allm. läroverk har, såvitt
jag vet, den största 4-åriga realskolan av
de högre allm. läroverken. Men
läroverket har även en mycket stor 5-årig
realskola, och den kunde ha varit än större,
om ej flera godkända sökande år efter
år måst avvisas. En jämförelse mellan
de två skolformerna, i huvudsak byggd
på erfarenheter från Umeå h. a.
läroverk, kan därför vara av ett visst
intresse, i all synnerhet som läroverket till
lärjungeområde har större delen av
Västerbottens län (över 200,000 inv.) med dess
vidsträckta landsbygd. Närmare hälften
av elevantalet kommer också från
landsbygden.
En fördel med ett läroverk, som har
såväl 4- som 5-årig realskola, är, att
in-prövningarna, som på sitt sätt äro lika
viktiga eller kanske viktigare än
avgångsexamina, bättre lämpas efter resp.
kurser i 4- och 6-årig folkskola. Vid ett
läroverk med endast 5-årig realskola t.
ex. kan rättskrivningsprovet tendera till
att bli lika svårt som samma prov till
den 4-åriga realskolan vid ett annat
läroverk. En rektor har naturligtvis vid
ämneskonferenser och vid förordnande
av examinatorer (liksom vid åhörande
av förhör) möjlighet att utöva kontroll
över att proven till den ena eller andra
skolformen ej göras onödigt svåra eller
lätta.
En ej mindre viktig sak vid
inträdesprövningarna är, att samma måttstock
lägges av de olika lärarna vid avgivande
av betyg. Ty otvivelaktigt bedömes
kvaliteten av ett fel ofta olika av olika
lärare, och följaktligen kunna de avgivna
vitsorden bli olika vid ett stort läroverk,
där vanligen mer än en lärare är
exami-nator i varje prövningsämne. Man
skulle därför kunna tala om elever, som ha
tur att få en välvillig examinator och
sådana, som ha oturen att få motsatsen.
Det kan ju ej vara riktigt, att vid ett
och samma läroverk med samma
räkneuppgifter, med samma
rättskrivningsprov och uppsats felen bedömas olika
eller att lärarna ha olika fordringar för
godkännande. Att på förhand på en
ämneskonferens avgöra, hur felen skola
bedömas, är knappast i detalj möjligt.
Det kan först ske efteråt, då man ser,
vad som - ofta överraskande för
examinator er na - berett de
inträdesprö-vande särskilda svårigheter. En extra
konferens mellan modersmåls- och
matematiklärarna, sedan proven rättats, är
därför, om man strävar efter ett
enhetligt bedömande, nödvändig. Men man
kan också fördela arbetet mellan de
prövande lärarna så, att en eller högst två
lärare rätta t. ex. rättskrivningsprovet
och att resp. lärare - om denna
arbetsbörda, såsom fallet är vid ett större
läroverk, är väl stor - slipper ifrån de
muntliga förhören.
Om man kunde lägga prövningarna
så, att dessa bleve en verklig gallring, d.
v. s. att för läroverken och dess studier
ohågade eller föga begåvade, kuggades,
så skulle kvarsittarna mera tillhöra
undantagen, än vad nu är fallet. En
mycket god hjälp härvidlag har man i det
av de avlämnande lärarna avgivna
omdömet. I Umeå använda vi om de
ansökande omdömena »mycket lämplig»,
»lämplig» och »mindre lämplig». De
ansökande komma ju från vitt skilda håll
och f rån olika skolformer med skiftande
betygsskalor, och ett begåvningsomdöme
är därför mycket värdefullt för rektor
och prövande lärare. Ofta händer det
nämligen, att flera prövande nå samma
resultat i prövningen. Då alla - även
om de äro godkända .– ej kunna
intagas, kan man ytterligare sålla de
sökande genom att i en grupp med lika
vitsord låta folkskollärarnas omdöme
fälla utslaget, och om detta ej heller är
till fyllest folkskolebetygen. Den
undersökning, som undert. år efter år gjort
för att utröna i vad avseende de
avlämnande lärarnes omdöme överensstämmer
med prövningsresultatet har visat, att
endast undantagsvis en »mycket
lämplig» kommer ef ter en »lämplig» och att
en »mindre lämplig» i regel icke lyckas
bli godkänd vare sig i de skriftliga eller
de muntliga proven. Naturligtvis
händer det, att en eller annan som »mycket
lämplig» ibetecknad, särskilt från
landsbygden, blir underkänd.- Att låta de
sökande gå prowecka eller provtermin,
som föreslagits på vissa håll, vore
givetvis mycket bra, men bleve vid ett
stort läroverk med många sökande en
för statsverket onödigt dyrbar historia.
Vid Umeå h. a. läroverk t. ex. skulle i
st. f. 2 klassavdelningar bli 3-4 under
provtiden. Förutom ökade kostnader
med klassavdelningar skulle rektor få
mycket extra arbete. Och arbetsbördan
för en rektor, särskilt i början av en
termin, har ej blivit mindre utan större
genom den senaste skolreformen.
Första årgången av l4 vid Umeå h. a.
läroverk inprövades vt 1928, av l5 först
vt 1929. Kuggningsprocenten har varit:
vt 28
vt 29
vt 30
vt 31
vt 32
1* .......
63
67
50
32
26
l5 ......
._.
61
37
21
20
Nu är att märka, att under alla dessa
år prövningar till l4 kunnat äga rum
även höstterminen, under det att till l5
prövningar under höstterminen endast
ägt rum 1929 och 1930. Antalet
slutgiltigt intagna har därför procentuellt sett
blivit större till l4 än till l5. Till l4 ha
sålunda hittills ingen godkänd sökande
avvisats, till l5 däremot ha 1931 och
1932 avvisats ett 20-tal godkända
sökande. Fr. o. m. ht 1930 har läroverket
haft 2 avd. av l5, fr. o. m. ht 1932 2
avd. av l4. Antalet sökande har varit
till:
vt 28
vt 29
vt 30
vt 31
vt 32
l4* ......
22
24
40
38
64
1* .....
-
48
92
111
110
* Under ht ha en del nya sökande kommit
till l4.
Elevantalet (inber. kvarsittare och
godkända från andra läroverk, som sökt
till Umeå) synes av Tab. A å nästa sida.
Ehuru antalet sökande och intagna
till l4 sålunda år efter år stegrats, har
kuggningsprocenten ganska kraftigt
minskat. Minskningen har varit
kraftigare till l4 än till l5.
Prövningsmaterialet (folkskolebarn från Västerbottens
län) har väl ej undergått någon
förändring. Tydligt är därför, att de prövande
med sina lärares värdefulla bistånd allt
bättre förstått att anpassa sig efter
kraven vid inträdesprövningarna. Av de
sökande till l4 ha under senare åren mer
än hälften varit från landsbygden (d. v.
s. utom staden boende), medan av
sökande till l5 ungefär 90 % varit från
själva staden. Den 4-åriga realskolan
har alltså vid Umeå h. a. läroverk allt
mer blivit en realskola för landsbygdens
barn. Jämför man kuggningsprocenten
vid inträdesprövningarna av barn från
staden och från landsbygden, är denna
betydligt större för landsbygdens barn
än för stadens. Därmed är icke sagt, att
stadens barn i genomsnitt äro mer
begåvade än landsbygdens. Tvärtom har
det visat sig, att flera av de
landsbygdsbarn, som kuggats vid vårterminens
prövning och godkänts vid höstens,
blivit de ’bästa eleverna efter läsårets slut.
Landsbygdens sämre skolformer, kanske
i någon mån mera kvalificerade lärare i
staden, ge förklaringen härtill.
Omprövningarna till l4 under höstterminen ha
ur denna synpunkt sitt speciella
berättigande.
Vad antalet gossar och flickor angår,
så har antalet flickor procentuellt sett
varit större i l4 än i l5, ehuru i l4
antalet gossar under senare år ökat. Att
gossarna under de första åren ej voro så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
