Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 7. (2668) 15 februari 1933 - Litteratur - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
S V E N S K L Ä RA R E T I D N I N G
Nr 7
verket ofta så knutna till en viss lokal
eller provinsiell miljö, att reflexionen
rent av automatiskt ställer dem
tillhopa: Fröding och Värmland,
Karlfeldt och Dalarne, Siwerts och
Stockholmstrakten, Ossiannilsson och Skåne.
Även sedan de tilläventyrs flyttat
bopålarna, synes detta gälla. När blev
Karlfeldt i dikten stockholmare? Eller
Ossiannilsson östgöte? - Så nog är
diktens provinsiella anknytning och
betoning ett faktum påtagligt nog för att
- ej minst för undervisningsändamål
- motivera en serie sådan som
Lindbladska förlagets senaste.
Föreliggande volym har fått en för
uppgiften ur avgörande synpunkter
synnerligen kompetent redaktör.
Folkskolinspektör C. N. Hedegård har själv
som Gunnar Hede gjort sig ett. namn
som diktare i både bunden och
obunden form. Att han därvid förenat
fantasiens innerliga känslighet med ett
säkert öra, en lycklig
formgivningsförmåga och en slagrutesäker uppfattning av
vad som rör sig på djupet hos folk, vet
envar, som läst något av honom.
Därtill är han av börd och ohämmad vana
östgöte själv, och slutligen har han
under en lång lärarverksamhet i
fortsättningsskolan förvärvat en rik
erfarenhet av vad som ligger på ett
tillgängligt och förståeligt plan, när
exempelvis ungdomar - och ej minst för
sådana är denna bok avsedd - skola
börja införas i litteraturen.
Undertecknad ämnar ej göra något
försök att referera allt, som medtagits
i denna östgötabok. Den, som har
intresse för saken, tar säkert själv reda
därpå, vilket för resten brukar bli
roligast. Så mycket må dock få nämnas,
att boken verkar, vad samlingen av
östgötskt betonade diktare och sångare
beträffar, mycket omfattande och
fullständig. Här äro de med både små och
stora från Atterbom och Hedborn med
samtida till de senaste årens
diktar-släkte. Att däribland ej saknas de
alldeles speciellt ötgötskt inställda namn,
vilka bruka återfinnas under dikter på
östgötamål, behöver naturligtvis ej
nämnas. Urvalet åter från var och en
har givetvis måst starkt begränsas med
hänsyn till bokens utrymme, men vad
som medtagits är representativt och
ofta i särdeles hög grad, som t. ex.
Torsten Fogelqvists »Hembygd», ägnat
att låta något provinsiellt komma fram
liksom även att spegla de två ting,
innerlig känsla och manlig kraft, som
folkskolinspektör Hedegård i bokens
inledning nämnt som det för
östgötadikt karakteristiska.
Åt denna inledning kan
undertecknad ej låta vara att giva en särskild
eloge. Den är ej blott ett litet
mästerstycke såsom översiktligt
orienterande överblick, den är därtill uttryck
för en verkligt personligt utformad
uppfattning, som då han som förklaring
till det fromhetsdrag, östgötadikt ofta
äger, - för övrigt, som också påpekas,
med rötter bort i Sankta Birgittas
tidevarv, - och till den förkärlek, varmed
folkvisetonen sökt sig med, yttrar:
»Östergötland är en bygd, där psalmen
vunnit ett jordiskt hemvist och fäste
och där visan blommar som blåklinten
i ’rågen.» - För att kunna giva ett
så kongenialt uttryck för sambandet
mellan människor och mark i en
provins måste man själv ha på ett så
särskilt sätt lyssnat och ryckts med som
Gunnar Hede, då han gav östgötarna
den lilla gripande vackra »Lavendel».
Den finns med också i denna antologi
jämte ett pa’r andra dikter och en
novell.
Att en bok som föreliggande har en
rik och betydelsefull uppgift så i skolor
som hem, synes mig givet. Den är eller
bör åtminstone kunna bli en inledning
till mycken och god fortsättning i alla
de fall, där den får tjäna
litteraturstudiet, inte minst i skolorna. - Att den
på samma gång synes mig vara en fin
och värdig introduktion för den nye
folkskolinspektören i Östergötlands
västra, kan jag ej heller underlåta att
på förekommen anledning betona.
S. E-n.
Vid skolans andaktsstund av Sigurd
WoM-quist, Sthlm. Magn. Bergvalls iörlag. Pris
1:50.
De som mena, att skolans
morgonandakter icke ha någon uppgift att fylla
eller att de kanske rent av äro till skada,
uppmanas enträget att ta kännedom om
den litteratur, som visar hur en sådan
andaktsstund i skolan kan gestaltas, nar
den är som bäst.
Denna litteratur, omfattande *t. ex.
sådana arbeten som Emilia Fogelklous
Allvarsstunder, Jeanna Oterdahls Den
signade dag, A. G. Joelssons Barnens
morgonandakt och Algot Törnqvists
samlingsverk Folkskolans andaktsstunder,
har nyligen fått en värdefull tillökning
genom den samling morgonböner, som
ämnesläraren vid Högre folkskolan i
Kalmar Sigurd Wahlqvist utgivit under
ovanstående titel.
Samlingen omfattar femtio
betraktelser över sådana för barn lämpliga
ämnen som Arbetsglädje, För andra, Katt
och orätt, Föräldrar och barn, Våra
vänner, Var dig själv! Framställningen är
enkel, konkret, praktisk och rakt på sak,
starkt etisk och med en försynt religiös
innerlighet som bakgrund. De lärare
torde vara lätt räknade, som icke skulle
kunna använda dessa betraktelser vid
skolans morgonandakt. På ett utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
