Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 13. (2674) 29 mars 1933 - Folkskolinspektörerna kritiska mot skatteutjämningsberedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKLÄRARETIDNING
Nr 13
barnantal. Trots de stora uppoffringar, som
gjorts för skolväsendet i sådana skoldistrikt,
har det ieke varit möjligt att försätta
detsamma i nivå med tidens krav på välordnade
förhållanden. En omständighet, som givetvis i
väsentlig grad medverkar till att
kommunernas kostnader blir stora, är att skoldistrikten
är fristående enheter, vilka har att ensamma
oidna sitt skolväsen, helt oberoende av
kringliggande kommuner. Mot tanken, att staten
i ökad utsträckning skulle bidraga till
kostnaderna för skolbyggnader och att i
skatte-ut j ämnande syfte större förvaltningsenheter
bleve inrättade, synes under sådana
förhållanden icke vara något att i princip erinra.
Skatteutjämningsberedningens förslag innebär
emellertid en så genomgripande omvälvning
i hittills gällande ordning för skolväsendets
handhavande, att en ingående granskning av
förslagets olika detaljer torde vara nödig, för
att konsekvenserna av d-ess genomförande må
kunna överblickas och bedömas.
Efter att ha granskat betänkandets olika
detaljer betonar hr Billqvist på det
kraftigaste det enligt hans mening olämpliga i att
såsom föreslås skolkretsstyrelsen skulle
komma att utgöra ytterligare en instans mellan
skoldistrikten och skolöverstyrelsen. Han
anser, att ett sådant förhållande skulle i mycket
hög grad försvåra administrationen, och den
av beredningen uttalade farhågan för en
byråkratisering av skolärendena skulle med -en
sådan anordning helt visst bli en verklighet.
’Skall ett förvaltningsorgan för varje län
inrättas, bör detta anförtros alla de uppgifter,
vilka f. n. åvila domkapitel och länsstyrelse.
H. Holmqvist: Stora praktiska
olägenheter l
.Skatteutjämningsberedningens förslag om
förstatligande av folkskoleväsendet avstyrkes
i det skick det föreligger av
folkskolinspektören H. Holmqvist i Kristianstad.
De sakkunniga föreslå, att staten skall svara
för såväl lärarlönerna som byggandet och
underhåll av skolhus och tjänstebostäder. Med
de senares övertagande av staten skulle enligt
de sakkunnigas mening de nuvarande
föreskrifterna i fråga om boställsordningen icke
längre behövas. För sin del tror hr
Holmqvist, att den föreslagna anordningen skulle
särskilt på landsbygden komma att medföra
mycket stora praktiska olägenheter. Det
gäller ju här icke blott de bostäder, staten
eventuellt skulle uppföra utan även alla de mer
eller mindre bristfälliga bostäder staten får
övertaga. Ett avskaffande av
boställsordningen skulle här göra lärarna rättslösa. Okade
skriverier och onödig tidsutdräkt skulle
dessutom bli en följd av att staten skulle svara
för skolhusens och tjänstebostädernas
underhåll.
Den enda framkomliga vägen synes hr
Holmqvist därför vara, att staten övertager
den kontanta lärarlönen och skoldistrikten
uppföra och underhålla skolhus och
tjänste-boetäder. .Skoldistrikten borde därvid erhålla
statsbidrag med exempelvis 2/a av
byggnads-kostnaderna och helt svara för underhållet.
Frågan om en mellaninstans för folkskolan
anser hr Holmqvist att beredningen löst på
ett otillfredsställande sätt. Vid sidan av
domkapitel och länsstyrelse skulle komma en ny
styrelse - skolkretsstyrelsen. En sådan
anordning skulle medföra ytterligare splittring i
den förberedande behandlingen av
folkskoleärenden. Skall en mellaninstans skapas, bör
den ersätta domkapitel och länsstyrelse. Det
kan även enligt hr Holmqvists mening sättas
i fråga, om icke inspektionsområdena i stället
för landstingsområdena borde utgöra en
skol-krets. I skolkretsstyrelsen borde
folkskolinspektören vara självskriven ledamot och
lärarkåren inom skolkretsen på lämpligt sätt
företrädd.
De sakkunnigas förslag lämnar en helt i
okunnighet om hur staten vid ett eventuellt
förstatligande av folkskolan skulle komma att
ställa sig till de olika arter av social
hjälpverksamhet, som nu utövas av de lokala
skolmyndigheterna. Hur skulle det bli med
tandvård, barnbespisning, Skolbad o. &. v.? Skulle
staten ekonomiskt svara för att denna
verksamhet fullföljes? Man kan knappast vänta,
att kommunerna ensamma skulle påtaga sig
utgifterna härför, sedan folkskolan helt
förstatligats.
, C, N. Hedegård: Sociala vådor genom
medborgaransvarets upplösande.
Folkskolinspektören i Östergötlands västra
inspektionsområde C. N. Hedegård yttrar:
En självklar utgångspunkt för ett
förstatligande av vårt folkskoleväsende är, att den
nya anordningen ej får bli dyrare än den
gamla, och beredningen anser även, att
besparingar kan göras, om dess olika förslag
följas. Men samtidigt antyder beredningen,
att på vissa punkter utgiftsökningar är
ofrånkomliga. Det finns grundad anledning
att befara, att dessa skall komma att
överstiga besparingarna. En stor del av det
arbete, som numera inom kommunerna utföres
av oavlönade krafter, måste överflyttas på
helt avlönade tjänstemän. ’Statens
övertagande av alla skolbyggnader till exempel innebär
givetvis, att .sakkunnigt folk måste anställas
för att statens berättigade intressen skola
kunna tillgodoses. Och vidare föreslår
beredningen inrättandet inom överstyrelsen av en
ekonomisk-administrativ byrå. Säkerligen är
detta endast en del av vad som blir en
naturlig och ofrånkomlig följd av ett realiserande
av beredningens förslag, och fruktan för att
förslaget i sin helhet skall innebära
utgiftsökningar i stället för besparingar synes ha
goda skäl för sig.
Dessutom kringskär förslaget den
kommunala sjalvbestämningsrätten på ett sätt och i
en utsträckning, som ovillkor ligen innebär
sociala vådor. Det frivilliga arbetet i
kommunernas olika nämnder och styrelser har ej
blott besparat kommunerna en stor del
förvaltningsutgifter, det har också varit en
social fostrare av allra största betydelse. Den
sociala ansvarskänsla, som finns inom alla
lager av vårt folk, är till stor del en frukt
av deltagandet i omsorgerna om kommunens
vård och förkovran, och de senaste
decenniernas förändringar inom de kommunala
beslutande och förvaltande församlingarna har
säkert både formerat och fördjupat denna
känsla av medborgaransvar. Att då vidtaga
långtgående åtgärder, som kunna verka
förändrande och upplösande på detta medborgarsinne,
är tvivelsutan att frånhända sig en av de
viktigaste sociala tillgångarna i samhället.
En omarbetning av beredningens förslag är
emellertid en oundgänglig förutsättning för
att förslagets goda uppslag skulle kunna
utnyttjas. En eventuellt ny kommitté,
inrymmande även representanter för
folkundervisningen, bör ej vara bunden av förslagets
huvudlinjer utan kunna söka sig fram även på
andra vägar för att nå det mål, som
beredningen syftar till. Folkskolinspektör
Hede-gåxd föreslår därför tillsättandet av en
beredning, som utan att vara bunden av förslagets
huvudyrkanden får till sin uppgift att
verkställa en omarbetning av detsamma.
F. E. Backström: Förslaget måste
omarbetas l
Folkskolinspektören F. E. Bäckström i
Medelpads inspektionsområde anför:
.Så långt förslaget avser att skapa en
billigare och effektivare skolorganisation och
enhetligare ekonomisk förvaltning av
skolväsendet med tillgodoseende av deras
berättigade krav, som av den ifrågasatta förändringen
beröras, synes det böra läggas till grund för
skolväsendets omdaning. Starkt berättigade
och motiverade erinringar kunna dock göras
mot det sätt, varpå beredningen tänkt sig det
praktiska genomförandet av de i och för sig
riktiga principerna. Till en del torde detta
bero på att skattesynpunkterna fått
dominera, medan skolsynpunkterna fått träda
tillbaka. .Kanhända beror detta på att i
kommittén icke funnits någon representant for
undervisningsväsendet. Innan
principbetänkandet lägges till grund för statsmakternas
beslut, synes det böra underkastas omaybet-
ning, varvid pedagogiska och
undervisnings-ävensom lärarsynpunkter mera bör få
komma till sin rätt.
E. Fredriksson: Förslaget gagnar små
landskommuner.
Folkskolinspektören Emil Fredriksson
yttrar: Folkskolans förstatligande skulle särskilt
för små fattiga landskommunei utan tvivel
innebära betydande fördelar jämväl ur
skol-synpunkt. Genom den centralisering av
skolorna, som medelst skolskjutsar och
inackordering av skolbarn bleve den sannolika följden
av förslagets genomförande, skulle en hel
del skolor med svag form och bristfällig
utrustning så småningom försvinna, liksom
förslaget även iskulle medföra större möjligheter
att ekonomisera och sålunda verka l
besparingssyfte samt kunna på ett smidigare sätt
anpassa skolorganisationen efter den
sjunkande nativiteten och andra oförutsedda
omständigheter. Detta oaktat torde väl vara ganska
ovisst, om förstatligandet vore ägnat att
befrämja skolväsendets utveckling i de större
städerna och i sådana skoldistrikt, där det
kommunala skolintresset visat sig starkt och
livligt. Sedan de enskilda kommunerna i
väsentlig grad berövats möjligheten att
bestämma över sitt skolväsen, torde man tvärtom
kunna befara, att det rent kommunala
skolintresset slappas och försvagas.
I samband med statens övertagande av hela
kostnaden för lärarlönerna är av stor vikt,
att frågan om Överlärarinstitutionen
ordnas-på ett mera tillfredsställande sätt. Som den
svagaste punkten i betänkandet betecknar
inspektören förslaget om inrättande av en ny
mellaninstans för varje landstingsområde vid
sidan om länsstyrelse och domkapitel.
E. Moberger: Motorismens möjligheter
måste utnyttjas.
Ett statligt övertagande av
folkskoleväsendet enligt de huvudlinjer,
skatteutjämningsberedningen uppdragit, synes i hög grad
ägnat att befrämja folkskolans utveckling,
samtidigt som det medför väsentliga
ekonomiska besparingar för det allmänna.
Detta omdöme uttalas av
folkskolinepek-tör E. Moberger, Västervik, som tillägger:
Den moderna motorismen måste fullt
utnyttjas för ett rationellt ordnande av
folkskoleväsendet. Det kan ej ske, om ej
folkskolan löses från det nuvarande starka beroendet
av skoldistriktsindelningen och av lokala
myndigheters ofta nog mycket trånga upp- ^
fattning i dessa frågor. Om skolväsendet
organiseras, med fullt utnyttjande av
motorismens möjligheter, enligt rationella och från
trånga lokalintressen frigjorda synpunkter,
bör ett betydande antal skolor med ringa
barnantal kunna indragas. Utom besparingen
i lokaler och lärarlöner vinnes i regel den
pedagogiska fördelen, att barnen får
undervisning i skolor av högre form med bättre
utrustning i fråga om undervisningsmateriell
m. m. än de många små skolorna. De
ekonomiska och de pedagogiska synpunkterna
sammanfalla i detta hänseende fullständigt.
Jag anser mig på grund av det anförda
kunna helt ansluta mig till beredningens
förslag, att bestämmanderätten i frågor rörande
skolväsendets organisation, skolbyggnaders
anläggning och användning samt lärarplatsers
inrättande centraliseras och förbehålles
staten. Principiella betänkligheter kunna
visserligen resas häremot från den kommunala
självstyrelsens synpunkt, men beredningen
torde på ett övertygande sätt ha visat, att
denna invändning i detta fall ej kan få
tillmätas en avgörande betydelse, enär enligt
beredningens förslag från kommunerna avlastas
en betydande skattebörda, samtidigt som
kommunerna få ett förbättrat skolväsen. Dessa
betydande fördelar måste köpas med en viss
inskränkning i kommunernas
bestämmanderätt. Kommunerna få dock ha kvar den
lokala förvaltningen av skolväsendet, vilket i
detta fall torde vara det väsentliga.
Mo/t beredningens förslag angående
bibehållande av de nuvarande
förvaltningsorganen i skoldistrikten torde ej vara något vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
